Det har flyttat in en tomte hos oss, hon är rätt lik mig rent utseendemässigt, kanske lite större näsa men annars är vi rätt lika!
Denna dag började med ett sorts rekord. Inget dåligt rekord om jag får säga det själv.
02.30: Vaknar av mig självt. Nu när Milo vaknar mellan 4-5 för blaskvälling så är det som att min sömnsöndertrasade kropp inte fixar för många timmar i sträck. Jag är fucking KLARVAKEN! Ligger och filosoferar en stund men ger fan i´t och går upp!!
03.30: Sätter igång med storstädning av lyan. Skåpluckor torkas, kläder viks, golv torkas och bord dammas.
04.00: Milo vaknar, ger välling och nattar om honom. Smyger ut och fortsätter städa.
05.30: Sätter mig och gör 2 beställningsjobb. 2 posters som är klara för leverans.
06.00: Milobebis vaknar för dagen, gör frukost och äter med honom.
07.00: Thedde vaknar, kokar gröt till honom och fortsätter städa.
08.00: Husbandet vaknar. Strax efter vaknar Elliot till ett städat hem och frukosten serverad.
Men allvarligt talat!?!?! Är jag en tomte eller? Vaknar inte tomtar typ i ottan och smyger omkring och kokar gröt innan folk ens kommit hem från kvällens göromål! Borde jag bo i en stubbe? Och ha en röd mössa och röda kläder? Och en röd näsa? Och vara 80 cm lång?
PS: Slänger in dag 14 här oxå i 30 dagars bloggningen, detta är vad jag haft på mig idag då vi varit och åkt pulka med mammagrupps folket. Tights, linne, tischa och raggisar! Skönt under vintermunderingen kan jag lova! Ds
Kolla in happyfacet hära?! Helt överlycklig nu när jag äntligen fick inhandla min fiiina gran. Denna gången fick jag faktiskt tag i en riktigt fin för att jag för EN gång skulle var ute i god tid! HURRRAAAAA!
Påklädning av årets gran…. visst är hon fin vår lilla gran?! Hon är alldeles fyllig och tät. Precis som sin ägarinna! 🙂Eeeh…tät i fyllighets syfte!
Har tyvärr inte systemkameran hemma så det blev inga bra bilder på vår gran. Men fin är hon, och doftar juvligt. Den blev vit och silvrig som planerat. Granmattan är från ICA maxi och så blev det en julgransfot från ÖB. Den ska jag spraya vit när jag får tid sedan. Efter smyckning av gran blev det lite mjölk och lussbulle. ÄLSKAR den combon. MUMMA!
Jaha, årets gran är kladd och den blev verkligen så fin. Glad att ha den redan nu så man hinner njuta utav den en stund innan den ska kastas ut igen. Jag vet exakt hur trött jag kommer vara på den då fast det känns väldigt långt bort just nu! 🙂
Denna dag har gått i julgransjakt och skjutsandets tecken. Det är lite murrigt väder ute men inget kaos som jag trodde det skulle bli. Jag ska snart åka och hämta hem Elliot, det blir nog en liten handling oxå inför fredagskvällens mysande. Ut och brottas med alla andra i julhysterin. Vet inte vad vi ska äta men jag tror att det blir det gamla vanliga svennebanan Tacosen. Vad annars liksom? Men det ÄR väldigt gott och eftersom grabbarna gillar det så mycket oxå så blir det ju enkelt att fixa det.
Ha en fin fredagkväll ifall vi inte hörs mer denna fredag.
Dålig bild men jag har en vana som är lite knäpp, jag häller alltid kaffet högt upp ifrån med en smal stråle för att få detta bubbel i kaffet. Varför? Jag har inte en jäklaste aning, jag är väl bara knäpp!
Look at him eating?! Ja, såhär kan det se ut när vår bebis äter för glatta livet. Nu har vi kört projekt rutin och även projekt ”blaskig välling”. Det innebär alltså inte 5 skopor i vällingvattnet utan bara 2. Detta har gjort att vårt barn ÄTER på dagarna nu. Han är inte längre mätt dagtid av all välling han äter nattetid. Han äter en sån flaska på natten och håller sig mycket bättre pga av ALL mat han äter nu. SNART kanske han sover hela nätterna utan att vakna kl 4-5 för vällingen.
Ja äntligen kanske vi fått bukt på problemet med dessa nätter. Törs jag skriva det? Nej, jag gör fan inte det. Jag vill inte skriva det. För då kommer jag snart sitta här med blödande ögon och beklaga mig igen, vi låter det vara osagt.
Men JUST NU funkar detta! Att ge honom blaskvälling. Vi började för snart 3 veckor sen och det har verkligen FUNKAT. Fick ett tips på en hemsida när jag googlade på vårt dilemma. I början fick han så många flaskor blaskvälling som han brukade äta, i ungefär 2 nätter var det så. Sen ville han inte ha så många flaskor blaskvälling för han ÅT ordentligt dagtid. Nu, ca 3 veckor efter starten, så vaknar har vid 4-5 och äter en blaskvälling flaska. Somnar om, ibland inte, och sen äter han en ordentlig frukost med smörgås och turkisk 10%ig youghurt, han åt 2 tallrikar i morse! Tänk om…. tänk om….
Ni kanske har sett reklamen på TV som Lindex kör just nu. Det är en smal modell som har lite olika underkläder på sig, bl a dessa!
Jag brukar fastna för viss reklam som går på TV, just den här hade jag nog inte fastnat för om inte husbandet hade gjort denna till mer minnesvärd. ”Nina, alltså är det trosor hon har på sig?” frågar han mig en kväll.
”Va?” säger jag förvånat och tror faktiskt att han är lite ”påtänd” av morfinet. Han får alltid en liten kick ca 45 minuter efter han tagit dom. Det var ca 45 minuter efter detta.
”Nejmen, vad är det hon har på sig?” frågar han igen.
”Men, är du muppig eller?” svarar jag. ”Det ser du väl att det är, jag fattar faktiskt inte vad du snackar om? Är du hög?” undrar jag. Det är alltså det uttrycket vi använder när han hamnar i detta tillståndet. Tro nu inte att det gått totalt åt helvete med allt och att vi numera är tunga narkomaner, nej det är vi inte. Utan detta är bara ETT UTTRYCK! ”Nej, men alltså, är det såna hålla in historier hon har eller vafan är det?” fortsätter han.
Är det läge att bli orolig här eller?
Ska en man reflektera över en sån här sak? Är man inte lite onödigt observant då? Han är observant, så inihelvetes observant om ni frågar mig, i vårt dagliga liv alltså. Men på riktigt, han hinner titta så noga att tanken slår honom, tanken på om det är hålla in trosor hon har eller inte. Tittar man för mycket på TV då eftersom man är sjukskriven. Är han intresserad av hålla in trosor i största allmänhet. Jag har ju haft mycket sånt sen jag födde barn och NEJ… jag har inte märkt någon större fetisch för den varan då. Mer att vi skrattat åt mina hålla in trosor för det finns nog inget fulare. Helst dom som är extra höga och hurfärgade, MY GOD….. UGLY!
Själv reflekterar jag över varför hon skulle ha hålla in trosor. Vad väger hon, 45 kilo och är 180 lång? Varför skulle hon göra reklam för nåt så dumt som ett par hålla in trosor?! Släng hellre in en kvinna som fött barn och tampas med en degmage som lever ett eget alian liv och som bokstavligen måste brottas ner i trosan. Sen kör man på en före och en efter bild. Skulle inte reklamsyftet bli mer verkligt då? Något som gör att vi vanliga dödliga skulle springa benen av oss för att få bukt på våra degmagar!?
Nåväl, såna reflektioner kan man ha. Husbandet är nog bara observant och kanske lite nyfiken. Jag har undersökt saken och det är INGA hålla in trosor utan high waist trosor som det heter på deras hemsida. Då har vi rett ut begreppen!
Bilder lånade från sköna hem. Underbara bilder från sköna hem. Hem som är superpimpade till julen och jag skulle kunna hoppa in i varje bild för att få vara med om just den inredningen och den julen. Men är min verklighet sådan?
Hörde på radion häromdagen att 88 % av sveriges befolkning känner inte känner sig nöjd när väl julen kommer. Man känner att man inte hunnit med det ena och man känner att man inte hunnit med det andra.
Blev granen så fin som man vill ha den? Nää… det blev den fulaste jävla granen man kunde hitta eftersom att man var ute i sådär ”god tid” som en trebarns familj brukar vara! De kvarlevor man hittar då är dom granar som ser ut att ha varit med om en bilolycka, ena sidan är intryckt och det fattas grenar. Man får vara glad om man kan hänga en julgranskula på någon gren och om man lyckas räta upp ”ringaren” någorlunda i julgransfoten.
Hur är det med maten man ska hinna laga? Nej, man står där kvällen innan julafton och kastar i hela ansjovisar i jansson eftersom man fasen inte hinner skära upp dom. Man rullar köttbullarna under armhålorna, mellan låren och under fötterna för att ha en chans o få ihop sådär sjukt många som man måste ha på ett julbord för att alla jävlar envisas med att äta hundra köttbullar var. Skinkan blir för liten eller för stor eller för torr eller för blöt eller för mycket fläskig. Det enda man kanske lyckas med är att koka för mycket potatis och öppna sillburkarna.
Julgodiset då? Ja hinner man med det överhuvudtaget? Man planerar tryfflar, ischoklad och knäck. Man lusläser Leilas kokböcker efter dom speciella recepten för att imponera på självaste julafton med hemlagad speciell godis. Sen står man där med torkad knäck i håret, sönderbrända fingrar och tycker att tryffeln man gjorde mest smakar torkat renbajs. Den där Leila kan fara åt skogen då hennes recept ingredienser knappt går att hitta så man hoppade över hälften och chokladcrispet man gjorde istället ser ut som torkat renbajs. Smaken törs man inte ens tänka på!
Julklappar, hur är det med det? Ja man står där och svettas med alla andra sista helgen innan julafton. Ungarna skriker runt omkring en och man känner att den totala kollapsen inte är långt borta. Dagen till ära har jag säkert tagit på mig långkalsonger och en extra tröja eftersom det är kallt ute. Svetten rinner längs ryggraden när jag står i TOYS R US kön med ett berg på 4 meter i höjd och väntar på min tur. Samtidigt börjar det klia någonstans, det värsta scenariot är ju om det skulle råka börja klia på pullan, där som man verkligen vill klia sig på offentligt. Man längtar till man får hoppa in i bilen och riva loss. Toys r us bruttan i kassan är en extring som det brukar heta. Hon kan inte kassan ordentligt och det hela tar 20 min extra/kund. Var du än ska handla är det extringar, var du än ska handla är det köer lika långa som den kinesiska muren, var du än ska handla är det varmt som i en fucking finsk bastu, var du än ska handla så är just den grejen du skulle vilja köpa SLUT eller så hinner Berit 147 år före dig hur nu det är möjligt?!
JULEFRID? Näää, knappast. Jag har aldrig varit med om julefrid, i varje fall inte innan jul. Det där som jag drömt om så mycket….. det där med att julmusiken ska spela, glöggpannan står på och man går i en skön stickad tröja och raggisar och bara njuter av julklappshögen under granen, maten som står klar i kylen och väntar. Alla barnen som går omkring och tindrar med ögonen och säger inte ett ljud! YEAH RIGHT!!
MEN VET NI??? Jag säger såhär… när julen väl kommer, för det gör den, så spelar ingenting egentligen någon roll så länge du har dina nära och kära omkring dig. Att du får ha din familj nära och njuta av dina armhålsrullade köttbullar kan inte bli bättre? Spelar det någon roll att du inte hann köpa just den perfekta julklappen, spelar det någon roll att skinkan faktiskt är lite för fläskig, spelar det nån roll att julgodiset smakar renbajs, spelar det nån roll att pullan kliat sönder i kassakön på TOYS R US? Näää…. för när jag, som är välsignad med en härlig familj och tak över huvudet på självaste julafton, får sitta där och njuta av MIN julefrid så kan ingeting bli bättre! Det ÄR MIN PERFEKTA JUL. Den där perfekta fantasijulen man jagar FINNS INTE, det är din egen jul som blir som den blir som är DEN PERFEKTA JULEN!
….. har varit en väldigt omtumlande vecka pga av Milos läkarbesök antar jag. Men idag känner jag att det blev en bra vecka, en vecka med svar vi längtat så länge efter.
Sammanfattat denna vecka så….
MÅNDAG: …. började det med Luciafirande. Jag bakade 50 lussekatter som faktiskt blev riktigt fina. Vårt internet fittade sig som tusan hela starten av veckan så det blev svårt att få in inlägg här! Jag var GALEN.
TISDAG: …fortsatte vi med luciafirande på Milobebis dagis. Den första i raden och har var söt som socker!
ONSDAG:…..var den jobbiga dagen med Milos läkarbesök. En nervpers som vi nu är så lättade är över. Det var skönt att få detta ur vårt system och jag kan numera insupa honom med hull och hår utan att denna svarta tanke ska slå mig!
TORSDAG:…. var det nästa grej som man alltid som mamma tycker är lite sådär ”ont i magen”. Går det bra? Sköter han sig? Vi fick svar igår och det enda som Elliot kämpar med är matten. Sen har vi en väldans disträ pojke som behöver hjälp att komma ihåg alla sina saker, böcker, nycklar, vilken sal han ska vara i m.m. En typisk sjätteklassare enligt fröken som jobbat som lärare i över 20 år. Kan tänka mig att det blir ännu värre för Elliot då som redan från start är en disträ kille. Känslan av den nya skolan är BRA det var väldigt fint, läraren är helt UNDERBAR och det verkar som Elliot i det stora hela trivs bra!
IDAG FREDAG:…. åker vi ut i en kompis skog och letar upp en fin julgran åt oss. Den ska kläs ikväll så vi hinner njuta av den lite mer. Jag längtar efter doften av julgran/jul här hemma. Julgranen blir precis som förra året klädd i vitt och silver. Har köpt en sån himla fin julgransmatta i år. Visar givetvis bilder på underverket sedan! 🙂
LÖRDAG: …. väntar lilla julafton med mammagruppen. Vi ska träffas i backen (håll tummar för fint väder) på lördag förmiddag. Sen väntar pannkakslunch här hemma med julklappsöppning. Ska bli jättemysigt! Därav brådskan med granen oxå!
SÖNDAG:… har Elliot dressyrtävling som vi givetvis ska titta på nu när vi äntligen får! Jag planerar att även sätta igång med julklappsinhandlingen och lite julmats förberedelser!
Nu ska jag bege mig mot Elliots skola. Jag vet att där sitter en väldigt nervös liten kille nu. Han förvarnade mig i morse om att samtalet kanske inte kommer att gå så bra…..
Jag tror att jag har en pubbeunge som är sådär typsikt ointresserad av skolan.. en sån som tycker att fritiden är roligast av allt och att skolan hinner vi inte riktigt med. Nu ska vi få höra, det är första gången vi går på samtal sen Elliot bytte skola.
Blir det åtstramning på fritidssysselsättning eller sköter han sig?!
Den här har jag oftast, köpt på H&M, sen har jag några andra men när man alltidhar en skötväska med sig så har den mer eller mindre blivit en handväska oxå. Att bero på det så är det dax att sy ny skötväska.
Ja, ett skrynkligt paket med ob och lite bindor. Det börjar bli dax och den dyker upp när som helst. Då gäller det att ha resurser med i väskan. Samarin brustabletter är oxå bra att ha, ja nu i juletider när man kanske äter lite för mycket av det goda (kollat för mycket på reklam, jag?)
Min plånbok, innehåller alla mina kort, lite läppglans, kvitton och ibland pengar! 🙂
En katalog från IKEA. Vi går nämligen och finurlar på nya madrasser. Hittade den här perfekta katalogen där igår, här i står nämligen ALLA. Sen har jag tydligen 5!!! olika läppglans i väskan. Från vänster: Lancome färg nr: 201, 2 favoriter till läppglans från H&M, underskattade som tusan ….. En läppglans från CLINIQUE färg nr: 2 nudetritious och en från Lumene färg nr: 14. Sen självklart lite rouge, lite ögonfuktare och ipren. Brukar oxå ha en linsdosa i väskan!
Ja så kan det se ut i min handväska. Oftast så innehåller det Milos grejer oxå. Allt från blöjor till stjärtsalvor och strumpor. Men när jag stadat ur den så innehåller den ungefär allt detta!
Nu väntar frukost med familjen, jag har gjort mig till lite och kokat gröt till mina pojkar. Det uppskattades och kan väl inte vara en bättre start för skolgrabbar i pubbeåldern. MER GRÖT ÅT UNGDOMARNA!
Innan läkaren kom in så var det en himla tur att ALLT som Milo gillar
fanns att leka med. Böcker, stora lastbilar, grävskopa och små bilar.
En orolig mamma som pussade på sin lilla son hela tiden…..
På vägen ut från doktorn så fick man äta lite glass. Sen fick man köra
vagnen vilket är något av en favvosysselsättning. Sen kramade vi
önskekossan som står där i entrén. Vi tog oxå några danssteg på väg
ut från sjukhuset. Det var så härligt att titta på honom!
Vi avslutade besöket i Uppsala på det GULBLÅA varuhuset som hade
superduper dag. Det var crazy priser där vi bl a fyndade en stekpanna
i gjutjärn för 19 kr!! Milo fick ligga på ett berg av sina ”snuttar” men
det var inte så kul. Vi köpte ytterligare ett gäng för att fylla på förrådet.
Först och främst!! TACK ALLA RARA för så fina kommentarer i det förra inlägget. Jag blev alldeles rörd när jag läste igenom dom, tänk att ni är så många som tänker på mig/oss. TACK, det värmer oerhört i hjärtat!
För det andra! FÖRLÅT för att detta inlägg dröjt! Jag glömde (säkert i all oro) min mobil hemma så jag har inte ens kunnat mobilblogga! När vi väl kom hem vid 2 tiden så var det dax för mig att ta på taxikepan och sätta igång med skjutsandet och har inte förrän nu fått sätta mig för att skriva ett inlägg om dagen som gått!
DET GICK JÄTTEBRA!!!!!!!
Jag är så oerhört lättad och så glad i hela mitt bröst att jag knappt vet vad jag ska göra av alla känslor som sköljt över mig denna eftermiddag! Vi kom dit lite sent då trafiken var förjäklig, sönderstressade flaxade vi in till en jättemysig avdelning. Det var liksom på barnmottagningen dom tog emot. Alla var så himla trevliga och varma. Vi blev slussade till ett rum med massor av leksaker vilket var väldigt bra för vår Milobebis!
Läkaren kom in, en äldre dam, så varm och trevlig. Hon hade så söta håraccesoarer i sitt gråa hår. Hälsade på Milo som tyvärr blivit lite ärrad av alla besök, han blir alltid lite ledsen när en läkare kommer sådär och hälsar. Han vet att nåt är på gång. Hon klämde och kände, gjorde tester som vi knappt märkte att hon gjorde. Tittade i öronen, halsen och lyssnade på hjärtat. Ställde frågor. Tog reflex tester. Lät honom gå på golvet, tittade… hummade lite och sa bra några gånger. Man sitter på helspänn och vet inte vad det är hon tittar efter. Hon var i varje fall överläkare vilket kändes fantastiskt! Sedan så släppte vi ner Milo som fick leka av sig och så började hon prata. Mina axlar var i taket. Jag tror inte jag andades och tiden stod still. Vad ska hon säga? Hur bra eller dåligt var det? Hon började prata en massa om genetiska orsaker och bla bla bla. Jag hörde som vanligt inte utan ville få svar. Hon såg nog det på mig så hon sa:
”Nu har jag kontrollerat honom och ser att det inte är fler nerver som är påverkade av detta som Milo har. Det handlar alltså om en nerv som blivit påverkad och det betyder att inget allvarligt ligger bakom detta syndrom.”……………………………………………………………………………………………………..
Tårarna fyllde mina ögon och jag försökte frenetiskt blinka bort dom. Jag tror hon såg. Jag hade velat ge henne en jättestor kram men vågade inte riktigt! En STOOOOOOR STEN föll ifrån mitt bröst och jag ville bara hålla i min bebis och andas in hans underbara doft, smeka hans lena kind, ta i hans rufsiga hår och gång på gång säga hur mycket jag älskade honom.
Läkaren fortsatte prata i varje fall. Det dom nu klurar på att gå vidare med är eventuellt en magnetröntgen då Milobebis måste sövas. Eller så ska det tas blodprover på mig, husbandet och Milo då detta ska utredas ur genetiskt perspektiv. Detta är troligen något som vi tror att Tony haft när han var liten. Hon kollade t o m Tonys ögon och sa att han fortfarande har detta kvar till en liten del! WHAT?!?!?!
Anledningen till dessa koller, vad jag förstår, är för framtiden. Ifall detta nu skulle gå åt något håll så är det bra att ha en slags bas/referens att utgå ifrån. T ex då en magnetröntgen som visar hur det sett ut och varit. Hon sa till mig att en magnetröntgen inte görs för att man tror att nåt allvarligt finns där utan bara som en kontroll och kunna använda som referens. Hon var dock inte alls säker på att någon magnetröntgen skulle göras, och OM den skulle göras skulle det vara längre fram. Detta skulle diskuteras med kollegor. Hur som haver så ska husbandets journaler nu kollas och hon tyckte att detta var väldigt intressant och skulle kolla om det fanns möjlighet att genom blodprov då ta ett prov som visar på genetiska faktorer eller inte.
Sammanfattat så är vår lilla Milobebis helt frisk, inget allvarligt gör detta utan är ett helt vanligt syndrom som vi nu följer upp så att han inte börjar se sämre med ena ögat. Det brukar man inte göra men kontroller regelbundet måste ju göras.
Nu är jag såååå lättad, det syns säkert på bilderna här ovan att vi är alldeles slut.
Nu behöver jag inte tänka på detta nåt mer. Jag kan titta på min lilla Milobebis och tänka att han ÄR för bra för att vara sann, men han ÄR SANN och finns här med oss vår älskade älskade Milobebis!!!!
Varit vaken sen kl 03.15 inatt. Somnade tidigt men hade säkert kunnat
somna om…. om inte tankarna farit i mitt huvud.
Ja, idag har då den där dagen kommit som jag haft i mina tankar sen tidigt i somras. Tankarna har kommit och dom har gått men alltid liksom stannat kvar som en dålig smak i munnen. Såna här tankar kan man tyvärr inte göra något åt och jag antar att det är mamman i mig som bär på en oro som är svår att hantera.
Som jag tidigare skrivit så har ju Milo något dom tror är duanes syndrom. En helt ofarlig åkomma som gör att hans vänstra muskel på ögat inte fungerar korrekt. Det gör att han inte kan förlytta sitt öga åt vänster eftersom den muskeln inte fungerar! Vi har ju varit på många besök på sjukhus hos specialister som kollat detta i många omgångar. Anledningen till att detta måste kollas så noggrannt är att det dels finns olika faktorer som kan vara orsaken, sedan är det noggrannt att följa upp hans syn, så att han inte blir lat med sitt vänster öga och slutar använda det.
Nu ska jag prata om orsakerna. Det är anledningen till min stora oro som följt mig i så många månader nu. Blir typ knäsvag och får hjärtklappning nu när jag ska skriva om det. Första gången vi var hos ögonläkaren på Akademiska så nämnde hon en koll som vi måste gå igenom, en koll på Milos hjärna. Den kollen ska utesluta något som ligger och trycker på ögat som gör att det blir såhär. Något som kan ligga och trycka kan vara t ex en tumör. Jag hörde inte mer den gången vi träffades eftersom jag fick panik och fick en typ chock, jag grät o. Hoch kände hur världen snurrade. Hon försökte lugna mig minns jag men jag kommer inte ihåg vad hon sa eller gjorde mer den gången. Husbandet fick gå ut med Milo eftersom han var så ledsen efter kontrollen så han kunde inte heller hjälpa mig att minnas!
I höst fick jag i alla fall träffa en HELT UNDERBAR ögonspecialist som lugnade mig. Hon förklarade att detta är en rutinundersökning som man ALLTID gör när man misstänker Duanes Syndrom. En neurolog ska alltså undersöka Milobebis för att utesluta ”något” som kan vara en orsak. Min underbara ögonspecialist har pratat MYCKET med mig om just detta eftersom jag mått så dåligt över det. Hon har sagt saker som: ”Jag tycker att Milo ser ut att vara en jättefrisk liten pojke” och ”du skulle ha märkt om något annat var galet” till mig. Jag har lugnat mig av hennes ord men likt förbannat kan jag inte hjälpa att jag blir orolig, TÄNK OM?!?!
Idag ska vi i alla fall dit kl: 08.30. Jag vet inte om vi får några svar idag, jag hoppas det!!! Jag vill kunna släppa det här svarta molnet som hängt över mig så länge nu. Jag vill kunna titta på Milo utan att det ibland slår mig att ”Kan det där betyda att nåt är galet” osv. Ni vet hur sjuka tankar man kan ha?! Ibland har jag oxå tänkt….. ”Han är för bra för att vara sann…. så då betyder det säkert att nåt är fel”. Jag är så trött på dom här tankarna, idag önskar och BER jag att vår bebis är helt frisk. Att inget dumt gjort att han fått det här syndromet. För syndromet i sig är ingen sjukdom.
Usch, nu gråter jag en skvätt igen. Jag börjar förbereda lite frukost här hemma till mig då magen knorrar, inte så konstigt med tanke på att jag varit vaken sen strax efter 3. Sen åker vi klockan halv 8 för att komma i tid. jag är lite orolig för själva undersökningen, Milo brukar bli så himla ledsen när läkare och sköterskor ska ta i honom.
