Jag var och fika med en vän häromdagen, tog en kaffe bara. Men VAD tror ni dom hade om inte mitt godaste den här tiden på året.
SEMLOR!!!!!!!!!!!
Det var tammefan en ORGIE av semlor, VANILJSEMLOR, VANLIGA SEMLOR och WIENER SEMLOR. Ämen fatta?!?!? WIENER semlor?!?!
Nu har jag hittat ett LCHF semmel recept som jag tänkte testa i helgen. Återkommer givetvis med recept, dock så har jag bestämt (tror jag) att jag ska äta en riktig på FETTISDAGEN. Men bara om jag toktränat innan för det är en jävla BOMB alltså!! :)))
Nåt annat kul då………. Min mens kom idaaaaaaaag! Hurra, nu kanske man tappar lite igen!?
Godmorgon världen! Idag är det vägningsdag här hemma, jag som vaknar innan tuppen har redan vägt mig! Kan helt ärligt känna mig besviken på att ”bara” ha tappat 0,5 kg denna vecka! Men jag FÅÅÅR inte känna så, jag ska ha mens vilken sekund som helst (ni har ju inte hört mig prata om min mens ALLS den här veckan så jag rubbar in det lite till ;)). Enligt alla ”normala” veckor skulle jag gått upp 2 kg, och DET har jag inte gjort så jag får vara jätteglad och nöjd för mina -0,5 kg. Har fortfarande inte fuskat nåt!!! Wieeeeee, är såå fuckin stolt över det, snart 2 veckor utan fusk!
Massa jobb som avslutats idag, KUL KUL KUL! Det är roligt att mina posters blev omtyckta och föll många i smaken… Nu har jag landat i soffan efter en hektisk dag med lämning/storhandling/jobb/hämtning/matlagning. Vi skulle på julgransplundring på stan men kom en halvtimme för tidigt så vi ruttna på kylan och gick hem istället…. alltså, på 1 timme blev det svinkallt ute, what? Skönt man sitter nerkurad under en filt i soffan nu. Tomorrow its FRIIIDAY!
Värsta fina kristallkronan va? Kom visst mitt i mellisen, då får man snällt sitta utanför och vänta tills Milo är klar. Har klivit in några gånger och då är det gynatt med att äta klart för Milos del. Ikväll vankas det julgransplundring på stan. Julen ska ut ut ut!
Igår började eftermiddagen med hämtning av Milo. Vi sket i att ta på overallen eftesom bilen var varm utanför, det märktes att han tyckte det var skönt. Knata lite obehindrat utan en stor sopsäck med vadd som störde…. det måste ju kännas så!
Sen tog vi en barnvagnspromenad till affären. Ok, det skulle vi inte ha gjort! Det var ett SKÄMT! Jag höll ju på att prutta på mig (fast man pruttar väldigt lite med LCHF by the way) av att skjuta fram vagnen. Milo satt och studsa som en potatis på en kärra på kovägar. Mössan for av några gånger….
Medan vi satt och smaskade lite tacos så sov tjock katten bredvid. Jag äter givetvis min taco med ett salladskålsblad. Verkligen skitagott!!!!! Lite skön stil han hade då….
Igår försökte jag mig på att vara en god fru. Visste ju att husbandet varit iväg på kurs hela långa dagen. Först städade jag undan så att det såg bra och hemtrevligt ut, inte som kaos som det lätt kan göra med 3 barn i huset. Sen fläska jag igång tacos som jag vet att han älskar. Tände ljus, tog fram vinglasen även om vi inte drack nåt vin och struta i lite servetter. Lite vardagsmys blev det och han var väldigt tacksam. Efter att vi ätit och Milo nattats somnade vi båda i soffan som små barn.
Nu ska jag ta på mig kläderna och ge mig ut på en promenad, är så sjukt osugen men jag MÅSTE!! Jag måste få igång min mens oxå, det brukar hjälpa med en promenad då vet jag. Vi får se…
Ja jag är ju där nudå. Ni vet precis innan allting sätter igång. Precis där är jag nu och har varit ett tag!
Ja, så är det. Jag har ju bloggat om detta ett otal gånger men med tanke på att detta färgar min vardag ca 1 gång per månad så är det svårt att låta bli. Nu känner jag att denna gången känns lite extra svår då jag går på LCHF. Det är inte svårt att hålla sig till LCHF, däremot så har jag vägt mig några gånger fast jag inte skulle och vågen står och blänger med exakt samma siffror varje gång. Jag känner mig bulkig, vattenfylld och allmänt tung.
Det är nu man sätts på prövning utan dess like. Det är nu man MÅSTE fortsätta, det är nu man skiljer agnarna från vetet, vem är starkast? PMS helvetet eller jag? Jag har bestämt mig för att skita i att vågen står stilla, jag håller mig till min kost och skiter i att det står still. Sen kom jag ju på en sak i morse. Jag går ju ALLTID upp i vikt vid PMS, nu står det still. Det betyder väl nåt?
PMS för övrigt kan man skicka dit solen inte visar sig. Till skithålet! Fy fan hörrni! Ska det vara såhär? Ska det verkligen kännas så uppgivet en gång i månaden. Jag har bitit ihop min käft i flera dagar nu eftersom jag velat skälla, gapa, spotta, fräsa åt allt och alla. Husbandet sa så snällt häromkvällen ”Gumman, du har inte alls varit så arg som du brukar, kan det vara LCHF som gör det?” undrade han. Det kändes som jag ville visa mina bitmärken i kinderna för honom, och jag berättade att nerverna är på helspänn och att jag känner mig ledsen och trött som jag brukar vid PMS. Då såg jag att han på riktigt tyckte synd om mig. ”Fy fan vad jobbigt ni tjejer har det” suckade han och klappade mig på kinden.
Det är nämligen såhär hörrni vänner. LCHF kan göra det hela bättre, idag har jag läst massa info om detta på nätet och MÅNGA har blivit hjälpta med allt från humör till mindre värk och blödningar. Men den värken jag hade i morse var inte snällare, den var ondare och mensen har inte ens börjat än, QUE?? Men det kan oxå handla om en övergångsperiod innan kroppen hamnar i rätt läge tydligen. Man blir nämligen hormonell av LCHF eftersom vi blir matade med det viktiga fettet som vi kvinnor behöver för att kunna bringa liv.
SÅ vi kör på va? Ni som hänger på hänger inte heller läpp om vågen inte ler varje gång…. smal till sommaren var det. Och om det kan generera att jag får gladare PMS perioder så är ingen gladare än jag. Jag kommer givetvis att låta er veta hur det känns på vägen!
Den största rädslan jag har är att jag jag eller någon när och kär ska få någon hemsk sjukdom. Jag är lite hyo´pokondrisk dessutom vilket kryddar mina rädslor ytterligare!
Det andra är att någon olycka drabbar oss. När det är halt på vägarna och man vet att någon är ute och åker. Att vi åker är ute och far, jag har t ex väldigt svårt att sova i bilen just för det här.
Flygrädd X 18 är typ jag. Jag har varit med om en turbulent resa till Canarieöarna som ung och blev efter det ganska så rädd. Att föda 3 barn har heller inte gjort saken bättre! Detta är nåt jag borde ta tag i… jag vet. Någon gång vill jag ju kunna åka lite längre som Thailand eller USA. Just nu känns det som en 4 timmar flygresa är övermäktig!
Höjder! SVÄLJ!!! Att stå där hon står…. ämen shit! No way. Jag skulle ALDRIG hoppa bungyjump eller fallskärm.
Ja, det finns en del att vara rädd för här i livet. Ibland kan jag känna att mina rädslor förhindrar mig att leva livet fullt ut. Som att flyga, jag klarar det men det är ingen kul upplevelse och det tar oerhörd energi varje gång. Jag klarar bara kort flygturer, jag vet ärligt inte hur det skulle gå att flyga till Thailand med en 12 timmars flygresa? Men jag VILL. Så jag måste nog ta tag i det.
Rädslor som att det ska hända barnen nåt är ju en ständig efterföljare. Att man alltid bär på en liten liten oro därinne när dom är ute och far.
Dock så måste man våga leva. Man får inte låta livet gå ut på att oroa sig, jag jobbar lite med det. Jag oroar mig nämligen mycket och ofta. Jag ska i alla fall bättra mig på att leva och att inte oroa mig. Vissa saker går ju faktiskt inte att göra nåt åt, händer det så händer det. Jag kan inte låsa in ungarna, man kan heller inte rå över om man drabbas av nån sjukdom. Man kan bara försöka leva så normalt som möjligt och försöka må bra på vägen, och uppskatta varje dag!
Morgonen har redan varit i full gång, sen 6 faktiskt även om jag själv varit vaken sen 4. Slumrade dock lite i soffan…. Det pågår febril tandborstning i vår laxrosa toalett!
O så han då, som fått en period med att man inte vill ha overallen på sig. Man får jaga, lirka, prata pruttigulli språk för att överatala honom.
Till slut så får vi på oss den där overallen, dessa morgnar så saknar jag sommaren så jag vill gråta. När man bara behöver ett linne och ett par shorts och sandaler så är han klar.
Hissen i vårt hus är en historia för sig. Den är ALLTID trasig, då ljuger jag verkligen inte. Varje dag är det nånting, jag vet inte hur många gånger jag fått ta vagnen under ena armen och så Milo under andra. Det är en konst för sig… sen åker vi i omgångar, annars fastnar den!
Ut kommer man och möts av denna syn. Bilen helt igensnöad så det är bara till att sätta igång och borsta. Eeh, hörde jag ett ”less på snön nu”. Men det är väl för tidigt att bli det… det är ju bara 3 månader kvar.. typ! :/
Taxiverksamheten är igång för denna morgon. Alla ungarna ska till varsinna platser i vår stad. Men, man har en bli under röven så det ska väl gå bra va…
Sista anhalten denna morgon är Milos dagis. Han står där i fönstret och vinkar åt mig när jag åker iväg. Alltid en liten klump i bröstet får man men jag vet och ser att han trivs bra på sitt dagis. Han gråter vädigt sällan och säger hejdå och vill bli av med mig vissa morgnar, då är det inte lika jobbigt!
Så ungefär ser mina morgnar ut. Det är lite ståhej, lite kaos, lite stress men något jag levt med så länge så jag knappt minns något annat faktiskt. I morse badade Elliot och Milo och då blir det givetvis ännu lite stressigare men dom ville och ibland får man som man vill! Så är det med det…
Husbandet har åkt på kurs tidigt i morse och kommer inte hem förrän sent ikväll, samma imorgon. Tänk vad vanemänniska man blir?! Så fort det blir en förändring så känner man av det, han har ju annars ett 8 – 17 jobb. Idag har jag lite på min ”to do” lista som jag tänkte avklara innan Milo ska hämtas på dagis. Sedan börjar ju min taxiverksamhet igen :).
Ha en fin onsdag i snövädret (ni som inte har det, var glada för det!)
Detta är badhuset i Gustavsberg, inte vårt badhus. Vårt badhus ser ut som ett typiskt badhus. Stort, högt i tak och massa kalla fyrkantiga bassänger.En sån här pool skulle jag gärna ha hemma i badrummet.
Såhär ser vårt badhus ut utifrån, ser kul ut va? Typ som en byggnad direkt hämtad från ett industriområde från 70 talet. Texten kan inte vara utbytt nån endaste gång. BAD SPORT BOWLING… katching!
Mitt värsta är nog badhus. Jag är i stort sett uppväxt i vårt badhus då mamma och pappa spelade och tävlade i bowling. När morsan och farsan tävlade eller tränade så badade vi eller bara sprang runt inne i stora idrottshallen. Jag minns att det var skitkul och jag älskade verkligen att bada i badhuset.
Kan säga att det var då. Idag är det nog topp 3 det värsta jag vet. Fyyy faaaan. Först och främst såklart, att ta på sig bikini. Ämen på riktigt, somebody help me. Inte än, om 13 kilo så 🙂 Sen ut i det här härligt belysta badhuset som stinker klor så tånaglarna krullar sig .
Golvet då? Jag känner riktigt hur alla gått där och smetat av sig sitt fotskinn, sitt blöta torra sprickiga illaluktande fotskinn och så ligger det där och mojsar till sig så det bilr halt och nån unge spräcker ögonbrynet när skallen pangar mot kaklet. Där går man i godan ro och klampar i allas fotäckel. UÄK *spyyyyr*.
Bassängerna då? Måste det vara 12 grader i dom? Isvaksbad om ni frågar mig!! Tuttarna fryser så bröstvårtorna trillar av och spräcker kaklet. Det känns som man aldrig mer kommer att bli människa och läpparna återfår sin vanliga färg istället för den där purpurfärgen den haft efter några dagar.
I dusch och bastu då. Har ju skrivit om det tidigare på min blogg, men dessa tantalonor tål att upprepas. Dom har med sig en stor blommig necessär innehållande allt du kan tänka dig. Fotfil, oljor, krämer, duschkrämer, tvål, nagelsax, tvättsvamp, schampo i 12 olika sorter, tåpetare…. RUBBET finns verkligen i dessa necessärer. Sen plockar dom fram sin svamp…. huuuu, ni vet en sån där svamp som allt fastnar på. Oftast pullhår. Sen tar hon sin fyrkatinga DUX tvål och riktigt mojsar in den i svampen så det uppstår ett sånt där lödder som påminner om ett skumparty. Sen särar hon på benen ordentligt och så sätter hon igång. Med stoooora cirklar drar hon igång en pulltvätt man sent ska glömma, löddret når nästan taket innan hon är färdig. När hon avslutat sitt pulltvättande så ska det i 17 olika preparat i håret och tånaglarna klipps. Där sitter man med hakan i backen och försöker tänka på annat. Man kastar sig in i duschen och glömmer hårtvätten av chocken. Sen knallar man hem totalförstummad med en upplevelse som man sällan ska glömma!
Därför struntar jag i badhuset. Jag kan bara inte gå dit, jag verkligen avskyr det. Nu har husbandet pratat om att han vill dit med Milo. Vid några svaga ögonblick så var vi där när Milo var mindre. Men minnena revs upp och jag skakade som ett asplöv och fick sitta i ett mörkt rum länge efteråt för att sudda ut minnet av den pulltvättande tanten! :)))
