Hallå lördagmorgon…. Favvodagen på veckan! Ligger i soffan o kollar film. Bröderna Karlsson…. Är lite trött i mössan idag, var ute och drack lite vin med mina tjejer igår kväll. Superhärligt och få kackla lite, jag fick ladda batterierna lite. Nu är husbandet i badhuset med Milo och jag får ligga här o tanka ännu mer batteri. Det är bra med en bra man! Längtar efter dom nu men så är det väl alltid. Man kan sällan njuta av ensamtiden fullt ut 🙂
Jag har en sån där dag idag, en sån där ”Jag får fan inget
gjort” dag. Så här satt jag och gjorde en morgon/dag bild
på mig. Är det hon, det där trollet, på nedersta bilden min
man vaknar upp till varje dag? Stackars jäkla krake!!!
Ja, den jävla PMS:en har kommit och tagit mig. Känner det, känner det så tydligt idag. Det är när jag blir håglös, lite deppig, less på allt och så blir jag så otroligt oföretagsam. Jag, som oftast gör nåt hela tiden, har lite svårt att identifiera mig i det här. Jag ballar liksom ur totalt. Allt som stått på ”TO DO” listan ligger fortfarande kvar på listan. Utan att vara förkryssade.
Jag vill soom vanligt sitta i kylskåpet och spruta mayonnäs direkt ur tuben rakt i munnen. Jag vill klunka coca cola så det rinner ner för min tröja och lämnar bruna fläckar som inte går bort. Jag vill slicka på smörkniven. Jag vill äta choklad så jag blir alldeles brun mellan tänderna. Jag vill stoppa ner huvudet i en skål med kanelbullar och bara tugga tugga!
Helvete alltså. Kroppen skriker hjälp mig, ge mig nåt, jag flippar ur! Och här får jag sitta och bara bita ihop. Jag får ta mig ett glas vatten och sen måste jag göra nåt annat så jag inte ger mig hän mina cravings. Jag har ju liksom en helt ledig dag idag som skulle bli så effektiv. Men så kom PMS häxan och påminde mig om att jag var en sötsugen bronto Britta. Brottar bronto Britta. Det är liksom på med sumobrottar trosan.
Well well…. Milo verkar inte vara på sitt bästa humör idag heller. Inget är roligt, och vi har typ prickat av allt på hans lista över roliga saker att göra, nu är det liksom slut på hans lista och humöret är still not strålande. Känner i ärlighetens namn att jag skulle behöva ladda mina mammabatterier lite. Bara gå utanför dörren, ensam…. och bara vandra, eller ta en kaffe, eller ett glas vin. Ja, så känner jag.
Jag åt lax till lunch igår ju. Eftersom jag vet att de flesta skagen man köper
innehåller socker så tänkte jag att vafan, jag gör en egen. Trodde det skulle
vara bökigt men det var ju busenkelt och supergott blev det oxå!
INGREDIENSER:
200g skalade räkor
1 msk hackad dill
0,5 burk ishavsrom (valfritt)
0,5 dl majonnäs
0,5 dl lätt crème fraiche
en nypa salt
0,5 krm svartpeppar
1 tsk pressad citron
1 msk finhackad rödlök
Skala räkorna, dela i små bitar. Fyll på med resten av ingredienserna, ställ i kylen och låt stå i ca 15 minuter. Gott till avocado, lax eller till frukostäggen!
Den nya roliga sysselsättningen är att diska. Vi har diskmaskin men
att få slabba med det sista brukar vara en kul grej.
Det är blött ända ut mot hallen när han håller på. Man häller i vatten, häller ur. Diskmedelsbubblet är det roligaste och hålla på och spola bort med vatten. Idag bad han tom om att få diska. PERFEKT tänker jag och funderar lite på framtiden. Jag gör det hela så roligt det bara kan bli, ja så han fortsätter att gilla det. Sen går vi på nästa grej, vi har börjat med dammsugningen nu när han inte längre är så rädd för den. Sen är det väl i stort sett bara skurandet och dammandet kvar.
Om 10 år har jag en alldeles egen hemhjälp! 🙂
Ok, jag har gjort 4 hela veckor och 5 dagar i min
LCHF livsstil. Idag hade jag mätning av hela kroppen.
Har bara mätt midjan sen jag började….
Idag kan man säga att jag kört på i en hel månad. Det har vart en berg och dalbane månad skulle jag vilja säga. Jag har haft svårt att hitta balans och gottat mig på LCHF lite väl mycket. Jag har inte FUSKAT…. OBS OBS OBS. Inte en endaste gång faktiskt. Men jag har gottat mig på LCHF. Det får man nog vara lite försiktig med, i varje fall jag. Husbandet har inte behövt vara det men… JAG. Som med allt annat! SUCK, men så är det ju. Vi kvinnor har det svårare, bara att konstatera. Skillnaden den här gången är att jag vägrar ge upp. Även om vågen inte är snäll och jag inte går ner i vikt i den farten jag hade önskat. Men den här gången är det jag som bestämt mig, det får ta den tiden, allt svett, alla tårar och allt slit det vill ta. Ner ska jag och smal ska jag bli. SÅ är det. Sen har jag nästan glömt en sak…. måtten!
Ok, idag vaknade jag då upp till en stor dag i min LCHF värld. Vägning OCH mätning! Jag blev väldigt glas och väldigt överraskad ska jag säga. Hade ingen aaaaaning om att jag hade tappat som jag gjort. Visst har jag känt på kläder, men inget överdrivet. Så ja, jag blev överraskad.
Mina mått:
MIDJA: -8cm
ÖVERARM: -3cm
BRÖST: -4cm
RUMPA: -7cm
LÅR: -2cm
VAD: -2cm
KNÄ: -2cm
HALS: -0,5cm
AXLAR/ÖVERKROPP: -4cm
BUK: -4,5cm
TOTALT: -32,5 cm
Jag hade ju oxå gått upp i vikt i veckan. Sådär otäckt som jag skrev om. 1,2 kg för att vara exakt. Sen gick jag ner och sen gick jag upp igen. Så denna veckan med denna mer strikta LCHF och inget gottande så har jag tappat 1 kg. På min våg här ovan 0,3 kg pga detta jojjande som varit.
Det känns skitbra just nu. Jag kollade med en sticka i morse och jag ligger näst högst på ketosstickan. SÅ det förbränner som det ska och kroppen gör sig av med det som måste ut för att förbränna rätt. Dessvärre är PMS på ingång, 1 vecka kvar till mens så jag antar att det kommer komma in en del vätska i kroppen nu vilket gör att jag kommer svullna. Men skit i det nu. Jag är nöjd med den här dagen i alla fall!!
Jag gick på´t. Var på ICA i morse och där stod den
här blanka saken och glittra när jag stod i kassan.
Schlager bibeln. Och jag som varje år säger att jag
ska sluta titta…. snark, så var det med det!
Startfältet på den första deltävlingen på lördag har vi här!
Och så paret som ska leda det hela. Rickard diggar ju jag….. men den
andra har man ju inte direkt sett i såna här sammanhang. I alla fall
inte som programledare! Vad tror ni om dom här 2?
DILBA
SWINGFLY
JENNY SILVER
DANNY
Där har vi några i startfältet. Jag som varje år lackar ur på det här programmet och säger att jag aldrig mer ska titta, sitter här med lite längtan i magen. Längtan till lördag när jag ska få se detta Melodikalas som drar igång! Jag har redan sagt till husbandet att jag vill dra till med en 3 rätters LCHF meny på lördag för att fira lite.
Jag vet inte vad som hänt, har jag blivit tant på allvar nu eller vafasen händer? Planerar in det och liksom spetsar öronen när jag hör något om detta på radio eller TV. Jag måste ha minne som en guldfisk. Men nu ser jag i alla fall fram emot detta, ska bli sköj och få bänka sig framöver för att se det här.
Hiss eller diss på melodifestivalen?? Ska ni titta?
Idag har jag varit och inhandlat ketos stickor. Dessa kan hjälpa en
lite i att veta om det utsöndras några ketoner i kroppen. Jag är i ketos
just nu vilket innebär att min kropp håller på att ställa om sig och för-
bränner nu på fettet i min kropp! WIEEEEEE!!!
När man äter lite/inga kolhydrater måste kroppen ställa om sig från att ha kolhydrater (glukos) som primär energikälla till att använda fett istället. Detta kallas för att man är i Ketos. För att hamna i Ketos bör man vanligen inte äta mer än cirka 20 – 40 gram kolhydrater om dagen.
Ibland kan man få ”omställningsbesvär”:
Dessa går i regel över efter ett par dagar, ibland nån vecka upp till månader beroende på hur mycket snabba kolhydrater du levt på.
Det här med att bara i ketos är alltså ett slags kvitto på att du är i det tillståndet man hamnar i när kroppen ställer om sig för att använda fettet som sin energikälla, när kroppen sedan ställt om sig helt kommer man inte längre hamna i ketos utan då har kroppen utsöndrat färdigt och insett att det är fettet den nu ”går på”.
Jag kände att jag ville köpa stickorna för att se om jag äter rätt nu? Jag har ju mixtrat en del eftersom jag känner och tror att jag inte riktigt hittat balansen på min LCHF. Denna veckan har jag ju ätit efter veckomatsedeln och det känns faktiskt annorlunda. Jag har nog överdrivit min mat lite tidigare, detta är perfekt och jag håller mig fortfarande behagligt mätt mellan måltiderna. Jag känner att jag är i ketos nu eftersom jag drabbats av lite övergångsbesvär (nej inte klimakterie besvär:)). Är trött och lite orkeslös, ont i huvudet och sånt.
Jaja, jag fortsätter kämpa på. Vägning imorn. Inte mycket ner men lite vet jag att det är, jag gick ju upp lite och har i alla fall gått ner allt det nu. Vågen är snällare nu sen jag ändrade lite. THANX!
Vi vaknar upp till en ny dag i vår by. Folk rusar till jobbet, elever går
till skolan….
….. det är nog det bästa för alla dessa elever som blev drabbade igår, låt livet fortsätta…. hur det än är så måste ju livet levas. Ta vara på det. Lev det.
Minns ni kokospannkakorna jag gjorde?! Ok, kan
säga att det var KANONGODA. Mättande och helt
fantastiskt. Men kom ihåg, bara på helgerna. Nu
följer ju jag en veckomatsedel men klurar på att byta
ut söndagens frukost till detta. Får se.
Sen åt jag ju ugnsbakad lax igår. MUMMA säger jag
bara. Till det var det en tomat/mozarella sallad!
Har blivit nåt utav mina favvisar nu.
Även fast det känns lite konstigt att efter att ha haft en väldigt tung dag på bloggen igår, skrivit djupa texter och känt sig så lamslagen, skriva om helt egentligen oviktiga saker så skriver jag vidare. Vidare om mig, mitt liv och det som händer i det.
Lite bilder på lite av det jag ätit bjuder jag på. Kokospannkakorna var som sagt helt fantastiska tyckte jag, husbandet tyckte oxå att det var gott. När han tycker något är gott så är det ett väldigt bra betyg för mig, för att inte säga fantastiskt! Dessa ska vi äta på helgen, kanske byter ut min söndag i veckomatsedeln mot en sån pannkaka med lite hallon och grädde på. MUMS!
Igår åt jag chevrè/färskost lax med mozarella/tomatsallad. HOLYMOLY vad gott det var. Kan känna att jag äter väldigt gott, jag längtar till varje måltid i min veckomatsedel och har redan nu pejlat av vad det är jag ska äta idag.
Äter ni som håller på GOTT tycker ni?
Nu är jag hemma igen. Kände att den här dagen blev
lite övermäktig att vara hemma själv på. Tankarna
far runt och hjärtat värker av sorg…..
…sorg för att en familj därute förlorat sin lilla flicka. Man kan inte låta bli att tänka på hur fruktansvärt vedervärdigt vidrigt det måste ha varit att ta emot det beskedet idag. Ett besked om att det absolut vackraste, viktigaste och mest dyrbara man har i sitt liv blivit ryckt ifrån en. Helt utan förvarning, bara borta, från den ena sekunden till den andra. Borta!
Jag kan inte sluta tänka på hur man som mamma orkar ta ett endaste andetag igen, hur man som mamma orkar öppna sina ögon för att se en värld där ens dotter inte längre kommer att finnas. Att som mamma behöva se att världen bara löper vidare fast ens eget liv i stort sett slutat existera, slutat existera för att ens barn lämnat det livet. Ett liv som var planerat att innehålla allt. Att se sin dotter ta studenten, att se sin dotter bli sådär härligt kär, att se sin dotter gifta sig, att se sin dotter bli mamma. Det är borta, det existerar inte längre och kommer inte längre göra.
Ska en mamma behöva förlora sin dotter på en isig, smutsig gata i februari? Hon fick inte vara bredvid henne, hålla hennes hand, klappa hennes kind och säga hur mycket hon älskar henne? Hon var på sitt arbete, kanske funderade hon på vad de skulle äta ikväll, skrev en liten lapp om vad som skulle handlas, jobbade lite, ringde något samtal… allt utan att veta att hennes fina lilla tjej plötsligt lämnat jordelivet. På en kall, isig, smutsig gata i februari, utan att få vara den där trygga mamman som säger med en varm röst ”Allt kommer att bli bra mitt hjärta”.
Skolan har skött det jättebra. Jag fick ett samtal från Theddes lärare där det hela informerades då Thedde var på prao. Vi har även fått mejl från skolans rektor där allt om krishantering samt övrig info stått. Skolan har upprättat krishantering för alla elever. Elever som är på prao får bryta den och återvända till skolan där krispersonal kommer att finnas under hela veckan. Fint av dom. Det känns tryggt att mitt barn går på en sådan fin skola. Där vi föräldrar kan känna oss trygga att våra barn tas omhand i den här svåra stunden.
Platsen där flickan dog är fylld med gravljus nu. Folk samlas för att ta farväl. Hela facebook är fullt av R.I.P. I vår lilla stad vet alla vad som hänt. Man känner i luften att något är fel. Och det är ett fel, en alldeles för ung flicka som hade hela sitt liv framför sig har lämnat jordelivet.
Mina tankar går till hennes familj, jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för det dom får gå igenom.
Var rädda om varandra, livet är en gåva. Var tacksamma för det ni har, för era barn. Krama era nära och kära och säg hur mycket ni älskar dom. Det ska jag göra. Jag ska oxå tända lite ljus här hemma och hedra minnet av Hilda! Du kära lilla flicka som fick lämna alldeles för tidigt, hoppas du har det fint där du är nu.
R.I.P Hilda.
