Sitter här med en riiiivande mensvärk, känner mig svettig – ful – äcklig och allmänt
ur balans! Kände att det kanske finns fler mensmonster i vårt avlånga land som
känner detsamma!? Vad är inte bättre då än att se att det finns dagar då våra galet
vackra kändisar kanske är mensmoster, precis som jag är idag. När man inte orkar
anstränga sig alls, man vill bara vara……. ful! 🙂 (naturligt ful)

Den där veckan på månaden är här. Den där veckan på månaden som talar om för oss att ens kropp funkar ok och att man INTE är gravid. Det är smått fantastiskt hur man upplevt just mensen sen den första dagen man fick sin mens.

JAG MINNS…..

….att jag fick min mens när jag var 13 år, i slutet av 13 årsålder. ALLA mina kompisar hade fått mens förutom JAG! Varje dag glodde jag i trosan för att se om där fanns nån mens, i säkert ett halvårs tid. Tjatade på mamma med 1000 frågor om varför jag aldrig fick mens?! Dagen med stort M kom ju till slut. Jag tog på mig en sån binda som var lite formad, minns att paketet hade en bild på ett par jeans. Gick till skolan och hoppades att bindan skulle synas, att ALLA skulle se att jag hade mens. 🙂

…. att mensen inte kom IGEN! Vad betydde det här? Hade det flyttat in nån på riktigt? Skulle den fastna? Orkar vi ännu en gång? Ok vi orkar, men det var sista chansen. Sen skulle vi ha lagt försökandet på hyllan! Det skulle räcka med mina barn. Men det röda blodet som man föraktade så höll sig borta. Det kom inget blod, det kom en Milobebis som fyllde våra hjärtan med helt obeskrivlig kärlek!

Idag när mensen kommer är det ett kvitto på att jag i alla fall ännu inte är i klimakteriet! 🙂 Att jag inte blivit gravid, GUD FÖRBJUDE! Att min kropp funkar. Men likt förbannat så är jag ett trasigt jäkla troll varje gång! Mitt humör är galet och jag är så less på att känna som jag gör. Varje jävla månad. Nu, efter LCHF sägs det att det kan bli förändringar. Det har det blivit. Jag har blivit mer hormonell, svinont i brösten, det går längre i mellan (vilket är jäkligt bra eftersom jag har en 25 dagars cyekl), jag är skengravid före varje mens. LCHF läser jag att det beror på, men det ska bli bättre! Kroppen tar några månader på sig. Sen ska man få lindrigare värk, lindrigare mens, inte så mycket flöde och perfekt menscykel. Inte alls dumt om ni frågar mig! Då hoppas vi på det.

Googlar man på ”ont i brösten LCHF” får man massor av träffar. Jag är glad att jag inte är ensam. Men ska erkänna att jag satt hjärtat i halsgropen när jag inte kunde sova på mage. En till bebis tänkte jag och börja nästan grina. Husbandet har fått höra en del… Men nu när jag är påläst förstår jag att det LCHF som spelar min kropp ett spratt.

Mensdag nr 1. Äter mörk choklad för att jag måste. Annars äter jag
upp ungarnas kakor och godisar. Måtte denna dag bara gå…..

…..känner mig lite såhär ena sekunden. Fundersam över allt som
händer just nu och faktiskt lite trött ska jag erkänna.

Andra sekunden känns det lite roligare, som att jag kanske rent av
orkar spexa till det hela. Och så gör jag det här i min ensamhet medan
Milobebis sover. Lite Zoolander på måndagseftermiddagen!

Sen kan jag även visa er mitt party trick med mitt högra öga. Inåt med
det medan det andra stirrar rakt fram. Kan ni?

Sen kan jag få min tunga att se väldigt stor och bred ut. Lite som att
den inte får plats därinne i munnen!

Sen kan jag även, nu när jag ändå håller på, visa er att jag ännu inte
botoxat min panna med tanke på alla fina vågor jag kan få till. Det går
inte att göra såhär när man botoxat har jag hört…

BLINK BLINK, bli inte oroliga. Jag har inte blivit knäpp…. inte än i alla
fall!

Ja, se där vad man kan hitta på en måndagseftermiddag när Milo sover. Jag har verkligen sååå mycket mer vettigare saker jag borde ta tag i än att sitta med en webkamera och bete mig som en 10 åring, men den här dagen är så konstig. Kan inte skylla på nåt annat!

Ja den här starten på denna morgon som berättade att vi vunnit det där spapaketet har nog gjort att det känns som man vunnit en miljon men ändå blivit överkörd av tåget. Konstigt känsla, jag vet. Men det är nog närmaste känslan jag har jag kan förklara. Är det såhär det känns att vinna nåt? Nu har vi ju vunnit 2 grejer på kort tid så nu börjar jag nästan bli orolig för att taket ramlar ner snart eller att bilen pajjar eller att nåt annat tråkigt ska hända! Kan man ha såhär mycket tur? Ni som känner mig irl vet att vi haft en tuff period under en ganska så lång period och jag vet att de flesta unnar oss all lycka som kommer i vår väg just nu. Det TACKAR jag hjärtligast för. Det vet ni! Dock så kan jag inte hjälpa att jag nästan blir rädd när det flyter på. Antagligen för att det inte gjort det på så lång tid. Sen kan ju sådant jämföras med mycket här i livet. Jämför man med att jag har 3 friska barn så kan man inte klaga för 5 öre, men jämför man med hur livet brukar se ut i största allmänhet så har det varit lite tufft. Faktiskt mycket tuffare än vad jag gett sken av härinne på bloggen. Så är det ju, man väljer ju själv vad man ”outar” och inte ”outar”.

Men, hur som haver så blev det en konstig dag.

Känner mig upprymd, men lite ledsen.

Känner mig jätteglad, men lite nere.

Känner mig förväntansfull, men som att jag inte är förväntansfull.

Nån som kan tyda vad för konstigt detta är?! Kan det vara så att mens påverkar såhär mycket?! Ja, kanske det. Har läst mig rödögd på det här med LCHF – och mens. Återkommer om det i ett annat inlägg, men det var högst intressant ska jag säga er!!!

Sen HATAR jag ju fortfarande måndagar, så var det med det!