Morgonpromenaden, på vägen tar jag med mig en METRO. Sen glömmer jag oftast bort att läsa den, men idag ska jag läsa. Persbrandt fast för kokain…
Ja jäklar i min lilla låda. Det har kommit 1 dm snö i Jönköpingstrakten och skiten är på väg hit. Jahapp… nämen tack för den vårkänslan. Whatever, det är som det är med den saken. Till april som sagt, till april räknar vi med dessa kallduschar i form av snöfall. Jag som precis i morse kände att det var mer barmark än is jag gick på, kändes så jäkla härligt och som att jag snart kan dra igång mina joggingturer. Men, ok, jag hajjar vart ribban ligger. Jag fortsätter med promenaderna.
Jag styrketränade när jag väl kom hem. Magen och låren är HELT SLUT. Skön känsla…. Jag ska försöka köra 3 dagar i veckan. Väldigt stor fokus på röven känner jag. När man går ner i vikt så märker jag att man blir jäkligt slapp, fan det känns som mitt arsel typ ramlat ner. Ingen kul känsla så då måste jag träna satan för att lyfta den igen. Har kört benböj med min pilatesboll, hooooly smokes vad det kändes kan jag säga. MY GOD!
Nu ska jag försöka smita in i en dusch, drar nog på BILAR filmen så att jag kanske får duscha en snabbis ifred. Annars så står Milobebis strax utanför duschdraperiet. Sen kör vi samma dialog hela duschningen igenom.
Ok, mina farhågor och min ”pulltvättsbubbel” fobi har ännu en gång fått vatten på sin kvarn… UTAN att jag ens är på plats! Elin har kommenterat bland mina inlägg och konstaterar det faktum att pulltvätts marodören fortfarande huserar bland kakelväggarna i vårt badhus.
Ok, då var saken biff Milobebis. Tyvärr så kommer inte din mamma att klara av det här med badhuset, hur mycket hon är har försökt att anstränga sig för att ”ta tag i den saken” som man brukar säga. Även om jag inte ens visar min nuna där nere så besannas farhågorna och ryktet om pulltvättar tanter når mig. Elin skriver att man numera även tagit till så att säga…. TILLHYGGEN, för att få den där pullan tvättad. Jag kan heller inte annat än hålla med Elin när det kommer till hennes åsikt angående ”grovjobbet”. Ska det verkligen göras på en offentlig plats? Ja med tanke på att det verkar som dessa tanter genomgår någon slags ÅRLIG rengöring typ ”tvätta bilen i tvätthall” tvätt. Man beställer liksom en pulltvätt med avfettning, rostskydd, vaxning och torkning, även kallad GULDTVÄTTEN, den dyraste. Ska vi, oskyldiga människor, behöva titta på när kreti och pleti står och tvättar muffen gul och blå? Blir den inte ren utan en skrubbhandske undrar jag? Är det så jävligt att man måste SKRUBBA den jäveln när man blir gammal?! Vad hände med tvål och vatten? Eller för den känslige, Lactasyd och vatten? Jag har då ALDRIG i mitt 38 åriga liv behövt skrubba pullan ren, alltså…använder man inte skrubbhanske för att få bort döda hudceller och sånt tjafs. Inte tvätta bort klittan liksom?! Och få skrubbsår där nere. Stackars dessa tanterns pullor. Dom måste ju ha sårskårpor och slitagemärken därnere. Eller så har det bildats ett jävla hölje alltså. Ett pansarhölje som gör att den tål tammefan ALLT. Det är som en stor jäkla förhårdnad därnere i konkeriet. Försök och ta dig in där liksom. Hammare, såg, borrmaskin… INGET biter på den muffen!
Aja, då hoppar vi badhuset. Törs fan ta sig ner dit och behöva bli åskådare till GULDTVÄTTEN liksom! Huu!
På tal om vår så kan jag man ju inte heller låta bli att klicka sig in på alla sidor som erbjuder fint till våra små. Här är lite nyheter på H&M, jag superdiggar den här looken på små pojkar. Lite blandat bratz/sailor/rockstar look är det absolut coolaste just nu. 🙂Gärna nån kedja hängande i brallan, det blir pricken över i:et.
Ja, jag har en jävlans massa att göra klart vad gäller hemsidan. Här sitter jag då och florerar bland sajterna och klickar mig in på sida efter sida med fint till våren. Jag tror att jag på nåt sätt försöker få in våren i min hjärna och förbereda mig genom att kika på allt som finns i klädväg just nu. Det är ett BRA sätt kan jag meddela, man får en helt annan känsla och det blir mer och mer verkligt att våren är här när som helst. Testa så får ni se! 🙂
Jag multitaskar idag. Ser man bara ändelsen av det ordet så är det lite snuskigt när man stavar det på det sättet. Anyway. Jag har flera järn i elden idag…. igen. Jag tvättar, jag städar, jag jobbar med hemsidan och så försöker jag få in våren i hjärnan. Hårt jobb må jag säga. Men eftersom jag kom på att det var torsdag idag så tänkte jag att jag städar och gör klart allt idag så att jag och Milobebis kan vara hemma och peta oss i naveln imorn, uäk… det värsta jag vet är pet i naveln, tänkte skriva ett inlägg om det senare. Men ni vet, bara vara. Jag håller på att övertala mig själv att vi kanske ska besöka badhuset imorn förmiddag…. men jag har bara kommit till övertalning än så länge. Pulltvätteriet med tvålbubbel ända upp till taket ligger så jäkla fastetsat på näthinnan så det blir en jäkla pers detta, ja om jag fixar det alltså. Men som sagt, jag jobbar på´t!
Lite smått och gott från NELLY. Outfits för ljumma sommarkvällar när du vill känna dig lite romantisk. Sen kan man välja att spara eller att slösa… Den vita tittade jag på när jag var på H&M igår. Ser verkligen jättefin ut, skulle ha provat om jag hunnit!
Nån mer än jag som längtar efter vår och sommar? Jag går åt, jag vill bara ha vår nu. En varm härlig vår…..
Den här perioden är här nu. Skoprovar perioden. Det är nu man sätter på sig brorsans 41:or och drar av jordens smajl!
Ja, skitkul är det faktiskt o titta på Milobebis nu när han stånkar i hallen. Han tar på sig alla skor han hittar, på fel fot, och så drar av han lyckligaste smajlet över vad man åstadkommit. Lilla hjärtat….
Jaha, ny dag, nya möjligheter. Lagom klämkäckt va? Huh? Igår kväll var vi hos min svägerska madde som fyllde 40 år! Hon fick golvljusstakar av mig i present, svarta. Hon har önskat sig såna ett bra tag så då tänkte jag att jag snajdar ihop ett set till henne. Det var det jag stressade runt med igår. Hon blev glad och då blir jag ännu gladare.
Nu ska jag torka håret och fixa till mig. Milobebis och jag tar en promenad till dagis idag. Foten är så gott som bra nu så då måste jag ju genast sätta igång med mina promenader. Solen skiner men det är satans kallt, på med kläder igen då! SUCK, well… det försvinner väl snart och ersätts av värme. AAAAH, tänk så härligt det ska bli igen!
Nehepp, brådis…. hörs sen igen! Ha en fin torsdag, VA? Är det torsdag redan… fick tänka efter och fick typ en chock. Shit vad dagarna går..
Ok, nu känns det som jag kan ”outa” det som varit en stor del av mitt liv det senaste månaderna. Det som stundtals färgat mitt liv svart men som oxå gjort mig jäkligt hårdhudad och målmedveten. Ni har säkert snappat upp en hel del utav det. Och det är egentligen ingen VÄRSTA GREJEN grej som ska ”outas”. Men ni vet hur det är, man vill inte prata om saker om dom inte är helt klara! Man kan ju nästan tro att jag gått igenom helvetet själv, det har jag inte… bara nästan! 🙂 Alla ni som läst här inne hos mig vet ju att jag haft en hobby som handlar om mina alster. Sålt lite prylar och tillverkat lite prylar. Detta är troligen världens längsta historia men jag ska försöka dra den lite kortfattat för er.
Allt började i stort sett efter jag slutade arbeta i U-sala. Jag tog ett stort beslut då, ett beslut som handlade om att jag ville starta ett eget företag, på riktigt. Sagt och gjort. Jag undersökte vad jag hade för möjligheter och gick till att börja med på ”Starta eget” info. Där informerades det om att man kan söka starta eget bidrag vilken man ju hört ska vara helt omöjligt. Dock så hoppade jag på det tåget och tänkte att jag chansar så får vi se vart det leder. Den 18 oktober skickade jag in en affärsplan. I den affärsplanen stod alla preliminära beräkningar i ett företag och själva affärsidén. Hörde ingenting på veckor. Strax efter jul fick jag i alla fall informationen om att mina papper försvunnit, att ingen affärsplan inkommit. Fick börja om hela processen och även vänta på att få komma på intervju hos en konsult som beslutar om dessa starta eget bidrag. Jag var helt galen, all denna väntan helt i onödan! 🙁 Blev till slut inbjuden till intervjun och fick presenterna min idé. Därefter var det en lång väntan igen för att få besked om huruvida min idé var bra eller inte. En sådan väntan är ingen kul väntan, man blir totalt låst, kan inte planera för NÅNTING. Varken söka jobb eller planera företag, för man har ingen aning. Företag ville jag inte starta utan ett starta eget stöd, den säkerheten är ett måste med 3 barn i familjen! Sen kom svaret. Först fick jag ett nej! Det var det där NEJET som smittade av sig härinne på bloggen litegrand. Så pass att jag inte kunde låtsas som ingenting, det kändes som min dröm dog där och då. Jag överklagade beslutet och fick dom faktiskt att ändra sig. Fick ett fint beslut om att ett starta eget stöd nu beviljats. Så nu är det klart. Jag är egen företagare inom kort. Det är SJUKT mycket papper som ska skrivas, det är sjukt mycket grejer man måste tänka på, det är sjukt mycket beräkningar som måste göras men jag börjar sakteliga att se ett slut på det här och en början på mitt bolag.
Allt är jättespännande och jag har så sjukt mycket och göra hela tiden. Men det är kul, det är skitkul. Min magkänsla är kanon hela tiden. När jag får det sista klartecknet kommer jag att öppna min hemsida där jag även kommer att ha en liten webshop på mina alster. Där kommer man oxå kunna ta del av det ”andra” – det andra är makeupen. Jag kommer att kombinera make up med tillverkning och försäljning av mina alster. Jag har haft många spännande möten som kan bli jäkligt bra för min del i framtiden. Just idag har jag varit på ett möte på arbetsförmedlingen och på skatteverket. Jag har lokal klart, dock ingen lokal som ska fungera som en butik utan som en smink studio där jag ska hålla sminkutbildningar, både privata och grupper. Hemsidan är nästan klar, men det är fortfarande mycket kvar att göra på den. Jag ska inreda sminkstudion. Jag har logo klart och nu ska broschyrer, visitkort, brevpapper och kuvert framställas. Kanske att man smäller på lite reklam på bilen oxå! 🙂 Sen börjar det hårda jobbet att ta sig ut på marknaden. Lite är så gott som klart men det är mycket kvar att göra där.
Det har varit en jäkla berg och dalbanan detta. Man har kastats mellan hopp och förtvivlan, man har gett upp och rest sig igen. Man har tvekat och så har man varit bergsäker. Men magkänslan har aldrig lämnat mig, eller faktiskt så lämnade den mig under en kort period. Men då steg en väldigt nära och fantastisk vän till mig in och fungerade som en mentor. Hon fick in mig på rätt köl igen, FOKUS Nina för helskotta sa hon och så var jag tillbaka på banan. Hon ruskade om mig i min lilla ”dåligt självförtroende” bubbla. Hon är så jäkla bra min kompis, henne har jag pratat av mig med ett antal gånger och hon ger mig ALLTID så kloka råd. Såna vänner ska man vara väldigt rädd om. Så är det.
Så, då vet ni vad jag gått ingenom här hemma sedan oktober. Min hjärna har varit ett virrvarr av tankar men nu ÄNTLIGEN så ska jag få ge mig in på det här. Jättespännande och jag har en jättestöttande familj bakom mig. Jag kommer att hojta till när hemsidan är igång, för då är det på riktigt. :)))
ZZZZZzzzzzZZZZ…. ja precis, jag somnade. Ska titta på reprisen men ni får gärna berätta vad som hände…..
Nu är jag uppe och redan klar, aitter med laptopen på köksbordet med lite frukost bredvid. Milobebis och husbandet sover. Ska ta en promenad till min verkstad. Ska testa foten lite, det känns mycket mycket bättre så det borde ju gå tycker man. Jag har en del som måste bli klart idag och dessutom har jag 4 andra saker inbokade under dagen. Fullspäckat som tusan med andra ord.
Tittar man ut är det återigen frost på taken. BLÖÖÖK. Kom igen nu, försvinn. Värmen var ju så fint på väg. Men man ska väl inte ha för stora förväntningar eftersom vi bara är i mars än så länge. Våren har ju i alla fall smält bort den mesta snön, alltid något.
Löshår ner till ärslet. Året är 2004 eller 2005 minns inte riktigt, jag är på väg på en personalkryssning med min kompis och hennes personal.
Bea (med krogen), Magnus (anställd) och jag (ett bihang) men med en halvmeter långt löshår. 🙂
Ni är många som vet att jag haft löshår till och från under många år. Allt började med att jag var så inihelvetes dum i huvet att stoppa dit det in the first place. Gjorde nåt halvhjärtat försök nåt år innan det här utan att för den skull ha det i för länge och hann inte förstöra mitt eget hår. Det här året gick jag sminkskolan på International Make Up Center. Vi var ett gäng tjejer som hittade på en jävla massa under den här perioden. Ett utav dom var att häkta på löshår. Men inte på vilket sätt som helst… vi gick all in på studenters vis.
Fattiga studenter som vi var drog vi till Clas Ohlson och köpte limpistoler och limstavar. Sen till Taj Mahal för att köpa löshår och så började vi. Jag behöver kanske inte förklara hur hårt det där satt sen, och hur INTE NYTTIGT det var för håret. Ja sen bildades ett skatbo utan dess like i bakskallen, utväxten blev en enda tova och limkluttarna borrade in sig i det där. Jag minns en kväll/natt/morgon då jag och min kompis Maria satt och tog av varandras löshår och satt på nytt. Vi började 18.00 på fredagen och slutade 07.00 lördagmorgon. Jag sov medan hon satt och drog loss dessa limkluttar, och så skrek jag ibland av smärta. Jag förstörde hela mitt hår. Fick klippa av det till page, en kort kärringpage som jag inte alls passade i. Sen var det bara i med nytt för korthårig vägrade jag vara.
Sådär höll jag på. Sen började jag tappa håret på vissa ställen i skallen, så det bildades stora kala fläckar. En utav fläckarna blev faktiskt såpass stor som en tennisboll, helt kal. Då kände jag att herregud…. nu måste jag sluta. Jag trodde att jag drabbats av plötsligt håravfall och att jag inte skulle få tillbaka det. Korthårig var jag ju fortfarande men började använda clips istället. Det var vändningen. Sen har det här med att föda barn alltid varit en hit för mitt hår. När jag började vänta Milobebis hade jag typ 1 cm långt i nacken, en rak page. Har klippt det ett antal gånger sedan dess, även blekt och färgat men klarat det denna gång och nu vet ni ju ungefär hur långt det är. Många tror faktiskt fortfarande att jag har i löshår, men det har jag inte. Inte nu längre, nu är den tiden förbi…. tror jag. har inte haft det i sen i somras och kör bara med mitt eget nu.
Det är en jäkla befrielse ska ni veta. Inte behöva tänka på om det syns, att fägerna passar ihop, att det ser fräscht ut och så måste man ju köpa nytt regelbundet för att det ska se snyggt ut. Annars blir det lätt svinto, hur jäkla äkta hår man än köper. Jag tycker det är kanon att det finns, ja ifall det finns tjejer som blir lika jäkla fula som jag med kort hår så är det skönt att denna metod finns att tillgå då. Dock så är det absolut hemskaste som finns tjejer som inte kan det här med löshår eller går till nån som gör det så åt helskotta fult. Som ett jäkla kattarsel……
Här är några exempel, 3 av dessa bilder är på kändisar:
Ja precis, det är allas vår Britta Spjut som inte verkar få träffa rätt människor när det kommer till det mesta. Allra helst rätt folk inom hårbranschen. Whats up med hennes jäkla barr alltså? Högst upp till höger har vi Pamela Anderson, där har trenset slunkit ut en bit, eller helt och hållet faktiskt.
Att bero på nåt helt annat. På bilderna här ovan väger jag som jag vill väga. Jag väger min målvikt och har ett par Diesel i storlek 27 på mig. Dit ska jag igen, nån dag…..
Sådärja, nu har jag lyckats hålla mig vaken till det nästan är dax för DHW. Ett taktiskt drag utav mig, ja att sitta här tills det är dax. nåväl, jag ska väl inte säga för mycket antar jag, första reklamavbrottet så ZzzzzZZz väl jag.
Ok, kan vi bena ut det här nu?! Är det nåt som går eller är det nåt annat galet!?
Jag måste fråga ifall det är nån därute som vet vad det är som pågår med mig. Jag började må illa i söndags och har mått illa sen dess. Jag har förknippat det med att jag var lite dagen efter, även om jag ALDRIG mår illa i vanliga fall. Jag gör verkligen inte det utan är bara trött och har ont i huvudet. Men i söndags började jag verkligen må PYTON, sen har jag gjort det sen dess.
Ok, jag vet vad ni tänker! Hon är GRAVID! 🙂 Men, jag har precis haft mens så det kan jag inte vara. Men allvarligt, är det nåt sånt här som går nu? Illamående? Jag mår liksom inte riktigt så illa att jag vill kräkas men det liksom moler på ett överhängande illamående, hela tiden.
Att bero på nåt helt annat. På bilderna här ovan väger jag som jag vill väga. Jag väger min målvikt och har ett par Diesel i storlek 27 på mig. Dit ska jag igen, nån dag…..