Plommonpulla



Tittar ni på ”En unge i minuten”? Jag älskar det programmet och har alltid varit så faschinerad
av detta med att få följa med i den stunden då 2 människor ska bli föräldrar. Jag ryser!

I vår familj så är det så att vi nog måste sluta titta på ”En unge i minuten”. Jag får plommonpulla (plommonpulla är en pulla som bultar efter en bebis, den blommar upp som ett apärsel och säger att den vill ha fler barn) och husbandet suckar och mumlar att ”Kan vi inte skaffa en till sån där”…..

Igår kväll kom det där mumlandet igen. Jag fick som vanligt plommonpulla istället för den vanliga russinpullan (russinpulla är en pulla som absolut INTE vill ha bebis, den har vänt sig nästan inåt, nästan skrumpnat ihop och säger ”Ge fan i mig, jag vill inte ha flera barn” type of pulla). Men jag kan faktiskt inte rå för att jag får lite panikkänslor när husbandets mummel sätter igång. Jag tror att det beror på nåt slags dåligt samvete för att han ”bara” ska få 1 barn. Jag har ju 3 härliga barn.

När jag och husbandet träffades var jag benhård. Jag ville ABSOLUT inte ha flera barn what so ever. Jag var KLAR. Vi diskuterade detta och jag var t.o.m beredd på att släppa honom för att unna honom att bli pappa med någon annan. Husbandet sa, som den fantastiska mannen han är, att vi har Dina barn. Det räcker för mig, jag väljer Dig. Månaderna gick. Varje gång ett barn var i vår närhet lös husbandets ögon upp, han fick nåt faderligt i blicken och där och då visste jag att min själ inte skulle må bra av att låta honom bli barnlös, jag kände mig egoistisk. Skulle inte han få vara med om samma sak som jag?! Det totala lyckan över att bli förälder, det som var större än nåt annat?!

En dag så sa jag:

”Vi kör”
”Va?” han fattade inte.
”Ja, vi kör, vi skaffar en liten!” sa jag.
”Va?” han fattade fortfarande inte.
”Ja, jag vill ha barn med dig!” utbrast jag.

Husbandet blev tvungen att gå igenom ALLT en gång till med mig.

”Nina du vet att istället för att ha det fritt och ledigt vid 40 årsålder med stora barn så kommer du ha en liten.”
”Om det blir som du säger att det varit tidigare så kommer du spy inälvorna ur dig i ett halvår, pallar du det?”
”När han är 10 år så kommer du vara 45 år, du ville ju alltid vara en ung mamma”

Allt detta som varit mina argument för att inte vilja ha flera barn.

”Men alltså, dra inte allt det där nu. Nu kör vi på innan jag ångrar mig” fortsatte jag.

Han blev så lycklig. Sen blev det ju inte som vi trodde. Jag fick 3 missfall och det såg länge ut som att det kanske inte skulle bli någon liten. Fjärde gången på smällen så sa en trött Nina:

”Det här är sista chansen, blir det ingenting nu så orkar inte jag mer” hulkade jag gråtande till husbandet.
”Det räcker nu Nina, det är bra nu. Vi har gjort allt vi kunnat. Det räcker nu, orkar inte se dig gå igenom det här gång på gång” var husbandets ord till mig.

Det var underbara Milo därinne i magen. Han kom till oss till slut. Lyckan var totalt när vi passerat första delmålet. Klara veckan då alla missfall kommit. En liten blödning satte stopp för hoppet. Men det vara bara en liten blödning, Milo var kvar. Han blev kvar. Ända till slutet och sen kom en tjockisbebis till oss en kall decemberdag 2008.

Min kropp orkar inte mer, jag har varit gravid 10 gånger. Det har satt spår på min kropp. Jag har haft en rubbad hormonnivå, jag har ett bäcken som fortfarande inte mår bra, en rygg som aldrig kommer bli helt bra, jag får ångest när jag mår det minsta illa för att jag är tillbaka där i soffan… där jag låg i månader och kräktes ögonen ur mig och kissade på mig. Jag funkade inte under många månader som gravid, så har det varit med alla mina barn. Så man kan säga att 1,5 år av mitt liv har vart en dvala, ingen kontakt med omvärlden, ett helvete… som ett magsjukehelvete.

Hade det varit på ett annat sätt. Ni vet ”aldrig mått så bra” type of graviditeter så hade vi i nuläget varit familjen annorlunda. Jag lovar! Vi skulle ha 11 barn varannan vecka. Skulle inte förvåna mig. En stor jävla buss med lockiga, snoriga ungar. EN hel drös med små husbandisar. Jag skulle ha tuttar som jag snubblade på, och en jäkla massa namntatueringar på ungarnas namn på hela kroppen. Jag skulle säkert ha fött de sista 3 hemma i soffan medan jag låg och tittade på ”En unge i minuten”. Husbandet skulle sitta och blir tatuerad av sin brorsa samtidigt. Typ…

”Öööh, blev det en kille eller?” skulle han fråga mig när jag stod där och hängde mot väggen med halva huvudet ute ur pullan.
”Vet inte än, vänta en stund till” skulle jag säga medan jag krystade i reklamen. Sen skulle det ploppa ut en krullig pojke.
”Aaaah, det blev en pojke” skulle jag säga medan jag gnagde av navelsträngen och torkade svetten i pannan.
”Kanon, då kan du tatuera Sigge då” skulle husbandet säga till brorsan sin. Det skulle finnas en yttepytte prick kvar att tatuera på.

Så ja… det kanske är tur att man mår som pesten själv under graviditeterna?! 🙂

0
2 kommentarer

VAB


Sjuklingsbebisen…. med sin favvosysselsättning såhär i sjukdagar.
Mammas iPhone.

Godmorgon Tisdag. Har vart ute på en promenad, ätit frukost med favorit LCHF brödet. Jätte jätte gott är det. Sen en stor kopp kaffe på det så är man människa igen. Milo har fortfarande feber och nu väntar vi på att doktorn ska öppna så vi kan ringa och boka tid.

Jag har lite jobb jag kan sköta hemifrån idag. Sen är det ju såhär när man har småbarn. Dom är sjuka och då får man ta hand om de små liven. Jag minns en tid då jag hade så fruktansvärt dåligt samvete över att vara hemma med mina barn. Den känslan är vidrig. För samtidigt som det är så självklart att vara hemma med sitt sjuka barn så känner man sig så dålig på jobbet. Det är för jävligt att man ska behöva känna så. Det är få arbetsplatser som får en mamma att känna sig ok över att vara hemma med sina barn och vabba, i alla fall om man ser tillbaka på mina erfarenheter. Jag hoppas att ni har andra erfarenheter! Jag har hört om arbeten där chefen är fantastisk mot personal som har sjuka barn och har full förståelse. Jag försökte vara en sån chef, men det var jag ju för att jag vet exakt hur det är när man INTE har en sån chef. I Sverige har vi den rätten som föräldrar, ja att vara hemma med våra sjuka barn till dom är 12 år. Men det är sällan man är det med gott samvete, jag vet många som känner som jag. Idag mina vänner är jag hemma med GOTT SAMVETE. Idag är jag hemma och och tar hand om min pojke utan att känna mig dum mot någon, härlig känsla. Jag hoppas att alla ni mammor därute inte är som jag, att ni inte har dåligt samvete över att vara hemma med era barn, det är inte värt det för fem öre!

0
Kommentera

Varje kväll! Då menar jag varje kväll. Ja,…

img_9790 (MMS)

Varje kväll! Då menar jag varje kväll. Ja, då kommer vår tjockkatt Toxy. Då har han först vart och lagt en rykande körv i lådan, lagom kattskite gonande vill han gosa. Han trampar som om han vore en liten kattunge som letar efter mammas tuttar. Klorna är 1 meter långa känns det som, han är tung, luktar skit men ändå så står man liksom ut. Jag är den enda i familjen han tycker om ordentligt, då får man bjudna på att stå ut med körvlukt i näsan en måndagkväll. Men lite vill jag spy… Helt klart!

0
Kommentera

MY DAY


Milobebis med sin första glass på torget idag. Det innebär vår
hörrni. Idag hade vi runt 20 grader på dagen. Halleluja!

Min dag:

* Jobba klart det sista på hemsidan.
Äntligen klar och lite pirrig i magen var man ju helt klart. Som sagt fick jag superfin feedback, GLAD att den är klar och att jag kan släppa det lite nu!

* Åka till LiIDL i 300 för att köpa gelésits.
In kom jag och husbandet på lunchen för att inhandla ärselskydd. Nehe…. träffade min vän Åsa som är butikschef på LIDL här i stan. ”Dom kommer på torsdag Nina” svarade Åsa lite skrattande. Ok, då förstod jag att det står i nyhetsbladet nu för vad som ska komma på torsdag. Natten mot torsdag tältar jag utanför LIDL.

* Hämta Milo och äta första glassen på torget.
Idag stod han där vid grinden igen och tittade när jag kom. Man blir så glad i hela magen. Det går mycket bättre att lämna Milo nu. Jag tror det är så för att husbandet lämnar. Jag suger på lämning tydligen. Jag är skitbra på o hämta. Glass påt torget därefter. Mys i solen och känna värmen var inte helt fel. Milo åt en tugga sen kastade vi glassen. Jag var på väg att äta upp den men kom ju på att jag inte gör sånt längre. 19 kr i soporna!

* Hämta husbandet på jobbet, handla.
Husbandet ville grilla. Det är nu jag minns hur det brukar vara den här tiden på året, ja att vara gift med min man. Det är nu vi grillar högt, lågt, på tvären, i ur, i skur, i snöstorm, i bakluckan på bilen…. everywhere and always. Husbandet ÄLSKAR att grilla. Han SOLSIDAN grillar och skulle kunna stå med ett förkläde och grilla gris hela dagarna. SÅ idag åt vi grillad fläskkotlett, vitlöksröra, bea och sallad till middag. Gott – YES

* Konstaterar att Milo är sjuk…… igen?
Jag känner på min lilla pojke och känner att han ju är varm…. igen! Jajjemen, 38,9 i feber…. igen! Han var frisk i 1,5 dag. Det är oxå nu jag konstaterar att det är nåt som är vajsing. ALLTID när Milobebis beter sig såhär så vet vi att det blivit något i öronen eller halsen. Imorgon bokar vi tid till doktorn…. igen! 🙁 men om man ska försöka vara positiv i allt detta så har han inte varit sjuk så mycket den sista tiden. Men, när det blir såhär så är det inte så skoj. Vår lilla plutt!

* Stora barnen till pappa
Det är den där dagen då allt blir tyst. Stora barnen försvinner till sin pappa. Elliot är ju sjuk dessutom. Han väckte mig i morse klockan 5 och sa att huvudet värkte. Hög feber berodde det på. Det började ju redan igår eftermiddag. IPREN, vatten och en mamma brukar hjälpa. Så det känns BLÄ och skicka iväg dom till sin pappa, även om han har det bra där med så vill man ju hönsa loss lite med sina hjärtegryn när dom är sjuka.

*Tar kväll!
Javisst, nu tar vi vår lilla sjukling till son och duschar av honom, stoppar i en supp och lägger honom. Jag kommer att smälla av på soffan, försöka få min man att kanske bjucka på en fotmassage, sen tror jag att jag somnar tidigt ikväll. Jag är en sliten företagarkärring med sjuka barn denna måndag!

0
Kommentera

Hemsidan öppnas idag kl 12.00

Klockan 12 idag öppnas min hemsida……

….. skulle bli så glad om jag fick lite feedback på det som upptagit min tid i snart 2 månader! :))))) Uppdaterad —- 17.40—-Uppdaterad

Vill bara berätta att öppnandet av den nya sidan gått jättebra, det har kommit in en hel del glada tillrop, lyckönskningar och positiv feedback på min (privata) sida på facebook. Jag blir så glad av alla vill jag säga till er som även läser härinne. TACK TACK TACK TACK

0
Kommentera

AOUTSCH MY ASS


Idag är det måndag. En måndag med ASS AKE. Herreminjeee…. ok, nu hajjar det där med ont i ärslet efter att man cyklat på motionscykel!!!

Godmorgon måndag. I morse satte jag mig upp i sängen för att kolla klockan. AJ…utbrast jag rakt ut. Jag har vansinnigt ont i min rumpa. Alltså, jag har nog aldrig haft såhär ont av att cykla. Så klockan halv 7 i morse mumlade jag till husbandet om att vi ABSOLUT måste köpa en gelésadel till vår nya motionscykel. Vart köper jag det? Annars är det färdigcyklat. Jag gjorde ett pass på den igår, jag satt och cyklade stenhårt i 25 minuter. Svetten lackade och jag kunde knappt stå efteråt. Jag la mig i ett RELAX bad efteråt. Ja ni vet den där appen jag pratade om, relax appen. Den hade jag på och så låg jag och pös i badet. Masserade mina trasig lår och bara försökte göra mig själv hel igen!

Fy faaaan vad motion kan göra ont!! Imorgon är det innebandyträning oxå, hur fan ska det gå? Fingret är fortfarande svullet och blåmärkena börjar bli gröna. Men what the heck, vi fyller på med nya! 🙂 Ärslet är ju redan kvaddat så det kan man ju inte göra så mycket åt.

Hörrni…. klockan 12 händer en grej! Skriver mer om det sen! :)))

0
Kommentera

No excuses


Nu har en sån här flyttat in hos oss. En motionscykel
som ska kickstarta förbränningen som h-et själv! 🙂

Ja men halloj söndag. Här inne var det dött ser jag…… man kan ju inte hjälpa att man känner sig lite ensam härinne ibland. Är alla ute och njuter av solen annat än kommenterar här inne tro?!

Gårkvällen bjöd på spontanbesök av Tonys stora härliga familj. 2 av bröderna med respektive och ungar samt svärmor och svärfar svävande in på en middag. Trevligt som tusan, älskar att umgås med familjen helt klart och perfekt nu att alla kom hit eftersom Milobebis varit lite hängig. Nu är han frisk igen dock, har varit feberfri sen igår så det blir dagis imorgon.

Med sig hade 1 av bröderna denna. Dom köpte den för nåt år sen och har använt den ett par gången. Så istället för att den skulle samla damm i deras vardagsrum så samlar den damm i vår nu. 🙂 Näää, men tanken är att det ska nötas på den här när jag inte promenerar eller styrketränar. Det ska alltså inte finnas NÅNTING alls att skylla på längre! Den är verkligen tystgående så denna kan man sitta på till TV:n på kvällarna. Som de flesta vet brukar det ju vara ett jävla nötande i början för att den sedan ska bli stående där på golvet, och samla damm. Men bara man får det till en vana så tror jag man har hälften vunnet. All form av motion som görs mer än 19 gånger blir en vana sägs det. Så när man gör sin motion för 20:e gången är det en vana. Jag kan nog skriva under på det. Mina promenader har ju numera blivit en vana och jag känner av direkt när jag inte är ute på dom, och mår faktiskt som bäst när jag tar mig ut nästan varje dag.

Nähä, jag och Milobebis är totalt solomio idag. Tony är och dömer innebandy, Thedde i Lindköping och Elliot i stallet. Försökte locka med mamsen till IKEA men hon jobbade :/. Hon skulle försöka skynda sig lite för mamma är som jag, hon gillar IKEA. Får se om det blir av… annars tar vi oss nog ut på en barnvagnspromenad smo Milo älskar. Längtar till lite SÖNDAGSMYS ikväll…. Fenomen, ska fan lyckas böja en skedjävel snart!

0
Kommentera

Bluemark



Snyggt….

… när man är helt blåslagen. Jag som får dessa härliga blåmärken så lätt oxå. Ved beror sånt på? Har man ytliga blodkärl eller? Jag är ju blåblek nu dessutom och kan tänka mig att det syns ännu bättre då! Mina tatueringar ser nästan ut att ha flytit ut (fast dom inte har det) då jag är så himla blek. Det löper små floder lite här och där på min kropp och gör att det påminner mer eller mindre om någon slags alien.

HAHA… en rolig grej med allt detta är att jag alltid trott att jag har väldigt mörk hy. Jag slutade sola solarium för 5 år sen nu. Jag insåg att jag bara fick fler och fler leverfläckar utav det och att det faktiskt inte är så hälsosamt. för nåt år sedan var jag och kollade upp några av mina fläckar. Läkaren suddade och och drog med nåt medel över fläckarna, hummade lite och sen sa han:

”Ok, Du ska ju helt klart vara försiktig med solarium. Dessutom ska du vara väldigt försiktig ute i solen. Fläckarna är inte farliga nu men kan bli om man inte är försiktig.!” SVÄLJ… jag blev livrädd. Men han lugnade mig med att det inte var någon fara nu och att jag skulle använda mig av solskyddsfaktor så skulle det inte vara alls farligt. Men helt klart så har jag ju fått mig en tankeställare. Jag frågade om min hudtyp.
”Ja du är ju tvärljus” sa han.
”Va?” frågade jag gapande.
”Ja, men Du skulle nog kunna klassas som hudtyp 1 kanske 2” fortsatte han.
Ok, här har jag gått och trott att jag tillhör grupp 3. Den lite mörkare gruppen, lite exotisk nästan med mina kolsvarta ögonbryn och mörkbruna hår.
”Eeeh, vadå som en rödtott?” (är ju fejkrödtott nu 🙂 frågade jag.
”Ja, som rödlätta med lite fräknig hy men kanske mer åt tvåan som är ljusst blonda personer” fortsatte läkaren.

Detta var för mig en mindre chock. Jag har aldrig fattat att det var så. Men så tittar jag på min pappa. Pappa är vit som jag. Finskt vit skulle man kunna säga. Heja Suomi och det brunbrända! 😉  Men jag har ju inte fattat det förr eftersom jag förr om åren solade solarium på vinterhalvåret. Det är ju inte förrän det fem senaste åren som jag verkligen sett hur jäkla blek jag blir på vintern!

Ja, så ge mig lite sol nu. Jag behöver sol på min kropp!

0
Kommentera

Misströstar


En målbild kanske…. Såhär ser det ut när karln
rensar ur sin garderob på kläder han blivit för smal
för. Vi har nu på morgonen gjort en redig utrensning.

Ja, detta skulle kunna vara en målbild. Att jag oxå ska ha en stor hög på sängen med kläder som blivit för stora för mig. Det går som vanligt jäkligt sakta och jag misströstar litegrand. Kommer jag bli smal till augusti? Just nu känns det INTE så. Min kropp har väldigt svårt att släppa ifrån sig, det vet jag. Det är bara det att stundtals så ledsnar jag på det, känner att det är orättvist och jäkligt jobbigt att komma till min målbild. Jag blir lite less när jag vet att det finns dom som tappar 1 kg i veckan, jag tappar 2-300 gr kanske….. ja i veckan. Sen får jag mens och går upp 1,5 kg. Sen går jag ner det igen men då står jag liksom på 0 huxflux. Sen kommer ägglossningen och då går jag upp 1,5 kg igen. Sådär håller det på. Ska man tappa 1 kg i månaden och ha dessa jäkla up´s and down´s med menshelvete och äggrullningar så är jag smal lagom till jag fyller 60 känns det som! 🙁

Det är tur att jag mår så bra av LCHF, annars hade jag gett upp…..

0
Kommentera

”The tvu00e4tteria”



Tog massa struntbilder med kameran idag. Även om
man tvättar, städar, packar och leker med Milobebis
så är det ju att en dag blir lång när man bara är hemma.




Till slut ville inte ens Milobebis lajja längre utan ville toktitta på sin film.
Jag har nästan blivit utbytt mot Blixten Mc Queen! 🙁





Så då roade jag mig med egopics. Såna där som det
ska se ut som att nån annan bara råkat knäppt. Men
egentligen står jag där med systemkameran och bal-
anserar den i handen och tänker att jag ska se lite
sådär oberörd ut. NÖRDIGT? Yes.

Ok, denna dagen har övergått till kväll och äntligen sitter jag här i min soffa och njuter av ett glas vin efter att ha ätit lite tacos. Det var så tråkigt idag eftersom jag blev mätt på en gång. Så jag hann liksom inte ens börja förrän jag var mätt. Well well, vad är väl en tacofiesta?! 

Det höll på att bli lite smått kaotiskt idag. Vi har en tvättstuga som ALDRIG är bokad. Den känns lite som min tävttstutga. Jag fixar och donar därnere. Plockar och städar och dammar. Vår portis har berömt mig för att jag är så duktig i tvättstugan. Då känner jag mig som om jag är 10 år igen och tandläkaren berömmer mig för att jag varit så duktig. Jag växer flera meter och förväntar mig ett bokmärke.
Men i alla fall. Ett litet sidospår. Jag brukar bara knalla ner så vet man att det är ledigt. SÅ är det verkligen. Ok, idag laddade jag då vagnen full med tvätt, tog på Milobebis sina tvättstuge tofflor och så åkte vi ner, i hissjäveln. OOOOOKEEEEEEEEEJ…. bokat hela jäkla dagen! HELA dagen!!! Aldrig hänt förr! Kände att svetten började sippra i min panna då jag helt räknat med att tvätta åt Thedde innan han skulle till Lindköping. Det var bara att packa ihop sig tillbaka till hissen. Den där jävla hissen som jag är så rädd för att åka varje gång. Ni vet storyn med att Milo skulle stå och titta på sin flintiga mamma då vi fastnat och jag blivit galen och slitit av mig håret?! Varje gång är det hjärtat i halsgropen. FAN…. I alla fall så kom vår portis precis när vi skulle kliva in i hissen, eller jag tror att han portis. Jo, han är det. Jag bestämmer det. Jag beklagade mig att det var så typiskt att det var fullbokat just idag när Thedde behövde massa rena kallingar och innebandykläder med sig på resan.

”Men du, det är ju hon längst ute på loftgången som tvättar. Jag ska prata med henne och kolla hur länge hon ska tvätta. Sen kan jag höra av mig till dig om hon blir klar tidigare!” säger vår underbara portis.

”Va? Nämen vad gullig du äääääär” säger jag och känner att svetten börjar gå tillbaka. ”Åh vad glad jag blir, ja hör av dig om det skulle vara så då” säger jag och beger mig in i den förbannade helveteshissen. Milo bestämmer sig för att hoppa i hissen och då drabbas jag nästan av hysteri. Han tittar lite konstigt på mig när jag fräser så fragdan flyger ur munnen: ”NEJ, INTE HOPPA!” Vi kommer upp välbehållna och jag är återigen lättad och får lite dåligt samvete för att jag beter mig som en galen.

Det plingar på dörren, det är hon längst ut på loftgången, hon säger att hon tvättat klart. Detta är grannsämja mina vänner, det är sånt här som är så avgörande för trivsel i ett hus. Gulliga grannar som bryr sig om varandra. ”Ja jag hörde att din son skulle bort idag och att du räknat med att tvätta” säger hon glatt. Så ner igen dåra. Milo hoppade inte i hissen och vi klarade ytterligare en färd både upp och ner. PIUH!

Slutligen då så lyckades jag tvätta klart allting och packa. Ja, medan min pubbeunge satt bredvid och titta på. Curlingförälder? Jag? Näj för faaaan…. 🙂

Så… nu har jag ordbajsat lite om den här dagen. Vinet börjar väl ge sig tillkänna. Jag tål ju ingenting längre, ja sen jag började med LCHF har det blivit väldigt billigt på alkoholfronten. 🙂 Nu ska jag hålla Elliot sällskap och titta på TALANG. Första gången för mig…. Ha en trevlig fredagkväll nu bloggisar.  PUSS

0
Kommentera