Ska den där tyskvärmen äntligen komma? På lördag står det att det ska bli + 10 grader hos oss. Ok för molnigt men vad gör det…. bara värmen kommer nångång!! :=
Här har vi precis sprungit några varv. Skillnaden var slående. För 15 år sen sprang man fler rundor och så kunde man fortfarande prata. Ok, det var då. Så gör vi inte idag! 🙂
Ok, här har vi då kvällens järngäng. Vi var hela 6 st som vågade oss till den första träning. Som tur var fick vi hjälp av yngre tjejer så vi kunde ha lite match! Visst ser vi glada ut? Kanske tur att bilden inte togs efteråt! 🙂
Japp, 20.30 igår kväll samlades vi i vår gamla hall. I den här hallen har man svettats röven av sig under många många år. Det var ett litet tappert gäng som vågade sig till hallen denna kväll. Det är fler på väg som tur är. Det är alltså inte bara vi som ska spela cup en hel dag. Då skulle vi nog bli hämtade med ambulans allihop! Ingen bankett på kvällen utan syrgas på sjukan typ…..
Fasen vad kul det var. Det kändes som man blev tillbaka slussad 15 år i tiden och att man faktiskt spelade på riktigt, som vi gjorde då. Ska jag vara riktigt ärlig så har ALLA sin talang kvar. Så jäkla duktiga tjejer som rullade boll, schyssta passningar och fina avslut. Inte alls konstigt att vi nådde division 1! Ja den 14:e maj ska vi bekänna färg. Då är det på riktigt och vi ska möta andra gamla stötar från den gamla goda tiden!
Jag kom upp ur sängen förstår ni. Det sjuka är att jag inte kännern nånting ännu. Men grejen är att det är lite tidigt än så det har säkert inte hunnit sätta igång. Får se om jag säger samma sak i eftermiddag? 😉
Det är med en stor sorg i mitt bröst som jag skriver att idag kl 15.30 somnade Linda in. Linda har lidit av en aggressiv form av bröstcancer och fick sin diagnos när hon väntade sin minsta son. Den här aggressiva formen av cancer är hemsk då den oftast sprider sig vädigt snabbt och till hela kroppen.
Idag somnade Linda in efter 16 månaders kamp emot sin cancer. Hon efterlämnar 3 söner som är 12 år, 2.5 år och den lilla på 1.4 år. Jag gick genast in på hennes blogg när jag kom hem från träningen och läste det jag fasat över i några dagar. Jag har följt hennes blogg från och till under några månader. Läst om hennes kamp men oxå om hennes livsvilja och hennes stora kärlek till barnen.
Jag läste inlägget och gick och ställde mig i duschen och grät. Lät bara tårarna rinna…. Tankar som snurrar är om hon hann att säga allt hon ville innan hon somnade in, vad gjorde barnen just då, varför fick hon inte vara kvar hos sina barn och vart är hon nu? Annat som snurrar är oxå sånt som man slås av.
Upskattar man livet tillräckligt?
Förstår mina barn och min familj hur mycket jag älskar dom?
Vad kan jag göra för att uppskatta livet ännu mer?
Vad rädd jag är för att förlora någon i min närhet eller att själv drabbas!
Jag har en sån stor sorg i hjärtat nu. Linda skrev ett eget inlägg senast i fredags, sedan har hon inte orkat. Men tänk så fort det kan gå? Från att vara klar i huvudet och kunna skriva ett helt inlägg till att 4 dagar efter somna ifrån jordelivet?
Linda… hoppas du är på en fantastisk plats nu och kan se Dina barn växa upp till de fina barn som du gett dom grunden till att bli! Hoppas du är på ett ställe där du inte har ont och där du orkar göra allt du vill göra. Där finns ingen cancer mer som tynger dig, ger dig smärta eller förhindrar dig från att orka.
Soffhäng med tjock Toxy. Fotbollen ska precis börja, sen ska jag damma av mitt målvaktsställ. Ikväll kl 20.30 börjar träningen. Träning inför 35 + cup i U-sala. Den 14:e maj är det dags och på kvällen blir det bankett. Får se om jag kommer ur sängen imorn?!
Ok, måste bara dela med mig av ett recept jag gjorde igår. Både jag och husbandet är helt sålda, fick tipset efter helgen av min fd svägerska!
RECEPT:
1kg köttfärs 2 pkt á 200 gr Philadelphia ost 4 dl cremefraiche 2 påsar tacokrydda svarta oliver 1 burk krossade tomater vatten riven ost
GÖR SÅHÄR:
Stek köttfärsen och blanda i tacokryddan. Blanda alltsammans och ha i krossade tomaterna. Häll på lite vatten och låt det koka ihop i ca 5 minuter. Blanda under tiden samman Philadelphia osten och creme fraiche. Tag sedan en djup ugnsplåt och smeta på blandningen som en botten. Häll därefter på köttfärsröran. Ha på lite svarta oliver, gröna går oxå bra. Ha sedan på riven ost och tjoffa in i ugnen. 225 grader i ca 15 minuter. Servera med en härlig grönsallad med fetaost, tomat, gurka, sallad, rödlök, avocado och vräk i dig! MUMMA MUMMA!!!
Igår hämtade jag då ut min vinst. Den där vinsten på SPA på hotell Skansen i Båstad. Bilder ur katalogen.
Har ni sett så himla underbart?! Ska verkligen jag och husbandet få tillbringa en helg här och bara njuta för fulla muggar. Kan knappast tro att det är sant?
Ja igår så hämtade jag ut vinsten jag vann på Bloggfamiljens hemsida. Vi fick hem en hel katalog med allt vad Hotell Skansen erbjuder och det är nästan så att jag får gråten i halsen när jag läser om allt skönt man kanske ska få vara med om.
Lättjefull lördag har vi vunnit. Då checkar vi in lördag kl: 15. Vi får börja med vinavsmakning och en trerätters supé. Man har tillgång till Body & Mind, SPA & Hälsa, välutrustat gym och kallbadhuset. Dagen efter får man frukostbuffé serverad och sedan checkar man ut kl: 12 på söndagen. Nu klurar vi givetvis på vad vi ska boka för behandlingar till oss. Allting låter så ljuvligt så man skulle vilja göra ALLT. Men då skulle man väl se ut som ett russin skulle jag tro.
SPA menyn låter lockande, då får man 4 behandlingar på varandra:
Lilla ansiktet = Rengöring, peeling och vitaliserande ansiktsmassage. Under tiden fuktmasken verkar får man en skön massage av nacke och decolletage.
Sköna fötter = Uppfriskande härlig fotbehandling med mjukgörande peeling och fuktgivande lermask som masseras in i fötterna. Medan masken verkar får man skön hand och armmassage.
Massage = Klassisk massage av nacke och rygg eller varför inte benen.
Skimrande hud = Kroppspeeling som ger huden lyster och höjer blodcirkulationen. Avslutas med Decleors underbara bodylotion på hela kroppen!
På riktigt så ryyyser jag av välbehag bara jag skriver om det här. Det finns miljoner fler behandlingar att ta men det kommer vara fruktansvärt svårt att välja, jag tror att jag ska fokusera på mina problemområden. Typ nacke axlar, sen tänka skönt skönt skönt skönt och bekvämt!! Det finns tex möjlighet att bubbelbada ihop med lyxiga oljor samtidig som man får ett fräscht fruktfat och bubbel att dricka. DET vill jag att vi ska göra oxå.
Kika gäran in på deras hemsida, det ser helt UNDERBART ut. Vi planerar att åka senare i vår då vi kan njuta av vädret oxå. Längtar längtar längtar!!!
Kan någon berätta vad som hände? Jag tittade på programmet ikväll men kan nu inte titta på den här lilla filmsnutten. Det är där dom förklarar varför lilla William slutade andas. Nån som vet? Jag grät floder som vanligt…
Intressant med debatt! Nu hoppas jag bara att alla har klart för sig att jag inte bygger varuberg, BRA SÅ! Den här skylten säger det så bra! På rad, inte med 1,5 meters mellanrum på en stormarknad. Jag har oxå förstått att detta med streckkod åt rätt håll har en anledning, att bespara bl à ryggar och nackar från slitage och självklart så vill vi vara goda medmänniskor och hjälpa kassörskor från att få just slitageskador. Jag hoppas att alla hajjar grejen med streckkod åt rätt håll? BRA SÅ! Efter att ha fått era inputs är jag säker på att jag gör mer rätt än Bengan 52 år, BRA SÅ! Bättre 10 varor på rad varav 2 med streckkod på sidan istället för rättvänt än 10 varor med sammanlagt 18 meter emellan, BRA SÅ!
I eftermiddags efter promenaden från dagis så blev det en liten fika för mig och Milo, bara vi på tu man hand. Milo hade värsta bästa ut- sikten på bilar under tiden!
Här var bår fika. Kaffe för mig och festis och kaka för Milo. Kakan sket han fulla fan i…. så 5 kr åt helvete 🙂 eftersom inte jag äter den!
Mysig måndagseftermiddag. Heldag på dagis hade funkat alldeles utmärkt. Väl i affären så hamnade jag bakom streckkodsmarodören… dax för ett Niinis tyck & tänk inlägg! 🙂
Jaha, då har första arbetsdagen gått. Milo hade haft en kanondag på dagis och jag har hunnit med en hel del. Jobbar på hemsidan så svetten lackar, det är ju ett jäkla pillande och fixande och trixande. Men snart ska den väl vara redo för alla som är intresserade.
Hörrni, jag måste ta upp en sak. Ni vet det här med streckkod på varor i affären. Att man ska lägga dom sådär fint på bandet så att kassörskan bara kan blippa snabbt. Hur gör ni med det där?? Idag stod jag nämligen bakom en man på affären och köade med Milobebis. Som alla vet så har ju alla tuggummin och oftast oxå godis strategiskt placerats precis vid kassan så att 2 åringar ska se det där väldigt tydligt. Sen får man stå där och vara konsekventa morsan liksom. ”Nej lilla hjärtat, ingen godis idag. Bara på lördagar” jada jada jada. 2 åringar skiter i lördagar, dom vet fan inte ens vad lördagar är för nåt! Sen fortsätter man sådär. Har man sen varit på en promenad innan så immar brillorna igen, svetten rinner på ryggen och man vill springa ut från affären så folk ramlar som käglor till höger och vänster av min brassande vagnfärd. Men då förstår ni så står Bengt 52 år framför mig som hört att man minsann ska hjälpa kassörskan med att blippa varorna. Han lägger vara efter vara snyggt och prydligt på bandet och det tar tiiiiiiid, det tar en djävulsk tid med tanke på att Bengan minsann inte vet exakt VAR dessa streckkoder sitter på varje vara. Han vänder och vrider dom tills han skiner upp då han hittar den där randiga saken, sen placerar han den fint på bandet med streckkoden uppåt. En och en. Det blir kanske 1 meter mellan varje vara, ibland 1,5 meter. Men ändå så står Bengan där och vänder och vrider smörpaketet för att liksom ”HEPP…där var du din lilla rackare till streckkod” reaktion för varje vara. Man ser att kassörskan liksom sitter där och ba: ”GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP…. ro hit varorna för helvete jag hittar nog streckkoden ändå!! Bakom står jag och känner hur det börjar till att pyra ur öronen, hur jag vill kasta undan Bengan från kön och säga åt honom att låta frugan handla istället. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!! Vad i helvetes jävla gubbjävel…. radda upp varorna för faaaan!
Jag måste veta hur viktigt detta är för kassörskorna? Blir det inte så att man lär sig var varje streckkod sitter på varje vara när man arbetar med det varje dag? Jag ska ärligt säga att jag faktiskt oxå placerar varorna med streckkoden uppåt så att det ska bli enklare. Men hittar jag den inte direkt så lägger jag varan på bandet och så är det bra med det. Varorna åker fram tätt på bandet och ingen ska behöva stå med svettiga igenimmade brillor och en galen unge bakom mig och vänta. Har jag fel? Jag hajjar att man ska hjälpa till men kan det inte bli lite too mutch letande av dessa streckkoder ibland?!
Huuuh… nu får jag väl arga kommentarer från nån som arbetar på ICA och tycker jag tillhör en av idioterna som ”FAN INTE HJÄLPER TILL ALLS!” eller nåt. Men jag undrar vad man föredrar som kassörska. Sitta och vänta på varorna eller bara göra det själv? Är inte hela upplägget med en kassa att det ska gå ganska så snabbt? Eller är upplägget att hjälpa till?!
