Nämen, jaaa vad säger man? Jag har inte tid med min blogg denna helg. Solen skiner för fulla muggar och värmen värmer våra vintertrötta kroppar. Dessutom har min bästaste Maria varit här nästan hela helgen, helt underbart! Vi har haft massa kvalitetstid nu och fått prata av oss….. Love it! Är det inte underbart att få tid med sina vänner? Underskattat. Nu sitter vi återigen på ”ballen” och njuter av vädret. Vi älskar vår balkong och har precis fikat här ute. Ville bara vinka till er lite och berätta att jag njuter av livet. Bilder kommer sen…. Puss & njut!
Ok, jag flikar in ett tips såhär mitt i påskaftonskvällen. En produkt som i varje fall inte jag kan vara utan. Det här är ett måste i sminkväskan!
Hi tech lighter är en slags krämögonskugga. Jag använder oftast denna som en primer under min ögonskugga. När jag har denna under så sitter sminkningen som berget. Viktigt att tänka på är att inte ha på för mycket för då får man den där berömda ögonskuggsranden i vecket på ögonlocket. BIG NO NO!!! Somnar jag med smink på mig (BLÄ, men som igår när jag inte orkade när jag kom hem) så sitter sminket som det gjorde när jag la den kvällen innan, det är HELT SANT! Denna används oxå som lighter under ögonbrynet. Jag har den i färgen PLATINA. Den är typ silvervit. Den finns i fler färger om man skulle vilja ha det. Mitt nästa inköp kommer att bli en i en guldig ton. CLEO heter den färgen. Du kan oxå med fördel använda den som en slags highlighter på kindbenen, högt upp på kindbenen så får du en häftig effekt som ger ett rejält lyft och fin lyster. Du kan oxå använda den som rouge, färgen ORION, BIG BANG eller APOLLO skulle jag nog välja. Älskar rouge som går åt det lite oranga hållet.
En superbra produkt med många användningsområden, så detta är ett hett tips!! Du kan titta på färgerna lite närmare————-> här!
Ikväll ska vi ju äta lite kött med potatisgratäng. Idag har jag haft en fuskardag….. ja, skitdåligt egentligen men jag har tillåtit mig ett par gånger och det har alltid hänt när man varit lite ”dagen efter”. Idag skulle vi först göra den ”potatisgratängen” på rättika. Den ska vara ganska lika i smaken som vanlig potatisgratäng. Men nu har husbandet bestämt åt oss, idag äter vi riktig potatisgratäng. Så får det bli då. Vägning om några dagar och det står ganska så still, känner att jag äter på som vanligt men att det inte händer särskilt mycket. Jag har kommit på att jag nog äter för mycket grönsaker (som innehåller mycket kollisar) så jag ska balansera om lite i min kost. Sen ska jag dra i växel nr 5 nu med min viktnedgång. Jag har ju faktiskt inte så många månader kvar att nå min målvikt. HUH? Men idag är det påskafton och den där växeln lägger jag i efter påsk. Här har ni receptet i alla fall:
Skala rättikan och skiva tunna skivor, enklast med mandolin. Koka dem ca 20 minuter under lock i lättsaltat vatten tills de är helt mjuka. Låt skivorna ånga av.
Smöra en ugnsfast form. Lägg ett lager rättika, pressa vitlök över. Strö på ost. Varva ost och rättika och avsluta med rättika. Salta och peppra efter smak och häll över grädden. Hyvla eller klicka över resten av smöret. Toppa med riven ost.
Gratinera i ugn ca 15 – 20 minuter eller tills osten fått fin färg. Häll på mer grädde om det verkar torrt.
I torsdags så jobbade jag förmiddag och fixade lite inköp till företaget på eftermiddagen. Fick med mig pubbeungarna och vi hade sååå mysigt. Milo fick Blixten i påskpresent! Gissa om han gillar den?????
På kvällen stod det grilla på agendan. Vem grillade inte i torsdagskväll? 🙂
Eftersom jag har en av världens bästa män så fixade jag en kall öl till honom när han kom hem från jobbet. Han fick oxå en ny tröja och ett par nya skor.
Min fina kompis Maria!
Ja men hallå bloggisar! Swooooosch säger det så går dagarna. Jag har haft så fullt upp så bloggen har fått stå åt sidan litegrand. Vi har haft en kanon påsk hittills. Igår kom min bästaste Maria på eftermiddagen. Vi åkte och handlade och förberedde lite påskplock till resten av tjejerna som ramlade in strax efter 7. Tjejfest med utgång blev det. Så idag är man visst lite trött i mössan, inte så lite heller. Jag har sovit 3 timmar. HUUUUUH! Man blir ju så seeeeg hela dagen då. Milo sov hos farmor och farfar. Han hade somnat halv 10 och sov ända fram till 10 över 8. Utan ett endaste pip. HURRRAAAAAAAA, det verkar funka! Vi hade en jättetrevlig kväll.
Idag har vi inte gjort många knop. Hämtat Milobebis hos svärisarna. Allt hade gått så himla bra och dom är så glada att dom får låna Milo ibland. Svärmor sa att han ju är så lätt att ha och göra med. Det är han verkligen! Husbandet har varit lite dålig i magen. Planerna för kvällen var annars aatt vi var bjudna på påskmiddag men nu vågar vi inte riktigt ifall det är nån jäkla magsjuka och han smittar. Det blir hemmavid idag. Vi ska brassa på lite gott att äta och bara krypa upp i TV soffan och hänga framför TV:n. Får se vad pubbeungarna hittar på? Det är nämligen marknad i stan så dom ser man knappt nu. 🙂
Nähä, nu kallar soffan igen. Tur att husbandet piggat på sig lite så han har varit i parken med Milo. Själv fick jag snuggla i soffan, bälbehövligt idag. Hoppas att ni alla har en jättemysig påsk. Vad annars i detta väder, LJUVLIGT!!
Ja, ungefär såhär långt har jag kommit i mitt Kontor/sminkstudio. Jag stortrivs därinne och känner att rummet har en bra aura…. 🙂
Ok, dååååligt bloggande av mig igår. Lovar att peppra er med massa inlägg idag, jar har en hel del på hjärtat som ska ut! 🙂 Jag hade fullt upp med möten och med att återigen besöka det blågula varuhuset för lite komplettering till kontoret/sudion. Än finns det kompletteringar kvar så jag lär få göra yttelrigare ett besök, stackars mig! 😉
I alla fall så kommer det att bli en lååååång liggande spegel ovanför barstolarna samt långa bord och beslysning. Sen ska det sättas upp hyllor lite här och där och sist men inte minst så ska jag göra platsen färdig där själva sminkningarna som jag gör framöver ska göras. Det blir så fint och jag känner verkligen att jag trivs därinne. Viktigt viktigt. Alsterskapandet sker helt och hållet i min verkstad som är i samma lokaler. Det är rätt häftigt att ha 2 företag i ett som det känns. Ena dagen har jag en slarvig knut och blåkläder byxorna på mig och andra dagen är jag kittad som en makeup artist. Så är det och det är precis så som jag är som person, ena dagen baggyjeans och en luvtröja, andra dagen klackisar och tajta jeans. I bästa fall hinner jag bara ha mysbyxor på mig. Antar att det är därför allting känns så bra, jag får vara mig själv helt och hållet och det jag gör är SÅ JAG! :)) Like it!
Här är Milo några minuter gammal. Här visste inte vi vad vi hade att se fram emot…. jag hade väl en aning men en förstagångs mamma är verkligen helt blank.
Vet inte om ni läst att Calle Schulman och hans Anitha fått en liten dotter, en liten Penny. Fint namn by the way. Jag läser Calles blogg ibland. En dag skrev han hur underbart allting var men oxå hur jobbigt allting blivit. Då slogs ja av hur den första tiden är efter man blivit mamma, vare sig man blivit det 1, 2 eller 3 gånger, som jag. Jag ska skriva det på ett Niiinis tyck & tänk sätt.
Men jag tycker att vi börjar just i sekvensen när dom kommit. Som på bilden här ovan. Han är några minuter gammal. Man har ingen aning om vad det är för en människa som just exploderat ut ur ens underliv? Han låg där på min mage och stank kräftor, håret var alldeles blött och jag såg att det var en bjässe. I det läget tänker man inte på hur ens pulla ser ut?! Typ är det en världskarta där nere nu eller har man nån kvar ens, den kanske följde med moderkakan i soporna liksom?! Sånt kommer sen! Just här och nu så är man så lycklig så det går inte att beskriva, man kan oxå vara glad att man överlevde. Som jag var efter Milo. Man ska ta den där vanliga duschen efter man fött då. Ok, euforisk gled jag in i den där duschen. Jag var så glad att det var över, min bebis låg därute i pappans armar och sov och jag skulle få tvätta av mig blod, svett och tårar. En pall hade placerats i duschen. ”Sitt på den Nina” sa barnmorskan. Hon förklarade oxå att man kan vara lite yr och vinglig efteråt. Jag satte mig…. PÅ nånting. Studsade snabbt upp och blev givetvis yr. Tittade ner på stolen men där var inget. Nåväl, satte mig igen, samma sak igen! Men vad i helvete är det jag sätter mig på? Min pulla var det. Den hade svullnat upp till oigenkännlighet och jag blev tvungen att känna vad som hänt? Alltså…hur ska jag kunna ha jeans på mig mer, finns det storlekar för stor pulla liksom? OH MY GOD, jag fick en sån chock och trodde aldrig att det kunde bli sådär. Den hängde liksom vid halva låret. Observera! Den gick tillbaka, tack gode gud. Annars hade jag fått specialbeställa jeans.
Väl på rummet och kvar på BB så är man fortfarande i den rosa bubblan. Lyckan är enorm. Jag själv har alltid fått känslan av frihet. Att inte vara gravid längre. Den känslan lever man på LÄNGE efter man fött. Men väl i rummet började vi märka att Milo var en ”eater”. Hela tiden. HEEEELA TIIIIIIDEN! Han sög på mina tuttar som om det inte fanns någon morgondag. Jag sov och ammade, jag satt på toa och ammade, jag åt och ammade. Han sov INGENTING, han bara åt -åt – åt – åt – åt!! Vi var knappt utanför rummet för jag ammade. Stora barn (5 kg) dippar ju kraftigt efter födsel. Milo gick upp. Han hade gått upp 600 gr när vi åkte hem.
Spontanitet! Att ta sig ut på en promenad var i början en mäktig uppgift att ta sig an för att inte tala om att åka och hälsa på nån. Minns att vi åkte till svärisarna som hade besök av släktingar. Jag åkte dit och typ visa pattarna. Jag ammade i 4 timmar i sträck. En kaffe var det bara att glömma och dricka. Jag åt en kaka och Milo hade smulor i hela skallen! Friheten man hade innan. Det där med att duscha när man vill. Äta när man vill. Sova när man vill. Ja, det är ju över. Rätt chockartat med första barnet skulle jag vilja säga. Att käka en god middag tillsammans kommer ta lång tid att få till. Så fort du sätter gaffeln i det möra köttet är det KÖRT. Nä, då är det för 160:e gången dax att hala fram pattarna för mat. Sen kan du äta ditt möra kött som blivit segt. Duscha med bebis i bilstolen nedanför var oxå standard, medan man kastade duschdraperiet fram och tillbaka för att titta till.
När man som tredjegångs mamma pratade och träffade andra mammor…. så slogs man av vilken skillnad det var på att föda 1 barn och 3 barn. Förstagångsmammorna stod där i tajta jeans när bebbe var 2 månader. När Milo var 2 månader så bultade och värkte min pulla fortfarande. Mina jeans var Tonys jeans i storlek 34, fick inte på mig några andra. Det var nästan som om jag hade en till Nina där nere, ja pullan alltså. En ”minime”. Hon och jag var liksom inte kompisar. Hon levde ett eget liv. Jag mitt eget. När vi skulle promenera fick jag ta ett allvarligt snack med henne om att var lite schysst. ”Kom igen nu pullan, låt mig kunna gå på den här promenaden nu utan att du ger mig hard times efteråt, ok?” kunde jag mumla till henne. Det var sällan hon var snäll. Hon blev sur som citron när jag promenerade och såg till att det kändes som jag höll på att tappa henne och som om varje ligament och ben därnere skulle packa ihop sin resväska och säga ”Vi drar nu, vi hörs!” Där stod man på sina bara knän och bad dom stanna, jag lovade och bedyrade att jag inte skulle ta några promenader mer. Men sen gick nån vecka och jag tuffade till mig mot henne. Tänkte att jag skiter i vad hon säger, jag testar. Sen började det om igen. Hon surna ur totalt. Jävla surpulla kan jag känna! 🙁 Då är det där med tajta jeans liksom ganska så långt bort. Dom är jag i snart, inte än men snart! Milo är 2, 5 ÅÅÅÅÅR snart, inte 2,5 månad. HAH…. vad säger ni nu då?! 2 månader….. MY ASS.
Tänk så det kan vara? Det är TUR att dom där små liven är det absolut vackraste och bästaste och ljuvligaste som finns, annars skulle det nog ringla en lång kö utanför BB. Återlämningskö! Sån chock är det ju after all. De mammor som säger att ALLT är underbart och ljuvligt antingen LJUGER eller så har gud varit extra extra snäll för att man hade ett helvete i sitt förra liv.
Häromdagen i parken. Den där parken som sist var helt klädd i snö. Det finns hopp om livet nu, värmen och våren är här och jag tinar…
Ja, den där dagen vi var i parken…. och Milo sket på sig. Den är det.. Det var så underbart och allting förändras när våren anländer. Världen varknar till lliv på allvar. Man vill njuta av varje sekund ute i naturen… ja i alla fall då när solen visar sig. Det är nästan så jag längtar till när den här första hungerna av att vilja vara ute lägger sig lite. Nu har man lite den där ”måste” känslan att gå ut så fort solen skiner. Man tycker att man borde eftersom vintern varit så jäkla lång. Men det lägger sig sen… det vet jag.
Hörrni, uppdatering Milobebis då!
Inatt var andra natten som han sov sig igenom heeeeeeeeeeeela natten. Inte ett pip! Idag är det en vecka sen vi började och 2 nätter av dessa 6 har han sovit fullt ut. Den första natten var jobbigast och faktiskt den 4:e. Sen har det varit lite gnyende bara. Han äter inte som vi kanske önskar att han skulle göra, men han äter bättre! På dagis säger dom att han petar i sig och att han nog får i sig mer än man tror. Dom är så bra där. Dom lugnar mig när jag hispar med maten och allt annat för den delen. Jag hispar. Det är för att mina andra 2 barn var mer eller mindre avfallstunnor. 5 portioner kunde Thedde äta. Dagmamman kliade sig i huvudet. Han tackade ALDRIG nej till mat. Dessutom var han normalbyggd. What? Ja, så matvägran är helt nytt för mig och jag får ont i magen när jag tror att mitt barn inte får i sig tillräckligt. Nästan så jag haft stunder då jag tänkt att vi återgår till nattavällingen så han får i sig. Men bara nästan… jag är inte helt dum i huvet dock! 🙂
Måtte detta fortsätta nu för då mina damer och herrar har vi nog ett nytt liv att se fram emot jag och husbandet! Det känns redan så. Ok, jag ska få bukt på mitt trasiga sömnmönster. Men det kommer, jag stressar inte med det. Jag är så glad att jag får fortsätta sova bara när jag vaknar till av mig själv. Kikar på Milobebis som ligger bredvid, blir alldeles lugn i själen när jag ser att han sover där med öppen mun. Så det är skitsamma. Jag kommer nog aldrig mer sova mina 8 timmar i sträck utan att vakna…
Dååååååååååååååååååååååligt bloggande sen igår eftermiddag! Dåligt! Men jag har vart busy idag…å nu finalen i Sveriges mästerkock. Återkommer. Puss och godnatt!
Lekparken! Sist vi var här så var det en meter snö…. Det värsta är att vi nog måste gå hem, Milo har skitit i blöjan. Inte så kul och brassa i rutschkanan med den. Undra om Milo blir som sin pappa när han blir stor? ”Nu ska jag skita så tapeterna krullar sig och ögonbrynen ramlar av!” typ?! Säkert… I alla fall om han brås på far sin!
