Min morgon i bilder. SĂ„hĂ€r brukar den oftast se ut faktiskt…. Börjar med att mata katten.
SÀtter pÄ kaffet. Inte ett enda spill dagen till Àra!
Fix & Don.
HĂ€r brukar klockan ringa, jag gĂ„r nĂ€stan alltid upp före klockan. Ja, morgonpigg var det ja. đ
Katten vill ut efter den Ă€tit. HĂ€r stĂ„r jag alltid halvnaken och balanserar sĂ„ ingen av grannarna ska se in. đ
Fix & Don.
Ready!
Frukostdax. LĂ€ser denna morgon om vilka erbjudanden jag fĂ„tt frĂ„n ICA. blöjor minsann…det gillas. Har precis tagit slut pĂ„ dagis!
Denna morgon fixas det lite extra med Milobebis dĂ„ han har fotografering pĂ„ förskolan! Lockarna blev sĂ„ fina sĂ„ det Ă€r inte klokt. Jag kommer ALDRIG kunna klippa av hans hĂ„r…. HĂ„ller tummar pĂ„ bra bilder!
Efter lĂ€mning (denna morgon av bara ett barn, brukar vara 3) landar jag pĂ„ kontoret. Ălskar mitt kontor!
Ja, sĂ„ ser mina morgnar ut allt som oftast! Olika för olika veckor sĂ„klart dĂ„ alla barnen Ă€r hos oss varannan vecka. Ălskar dom veckorna, fart och flĂ€kt! Sen Ă€r det ju ett JEFLA tjafs vissa morgnar, det kĂ€nner sĂ€kert ni som har tonĂ„ringar igen?
Ăr sĂ„ spĂ€nd för hur det gĂ„tt för Milo pĂ„ fotograferingen!? Förra gĂ„ngen blev det grĂ„tkalas nĂ€mligen…
Ja men visst Àr det trevligt med dessa gynekolog besök? Det Àr sÄ hÀÀÀÀrligt att slÀnga upp murvan i en stol som Àr allt annat Àn en behaglig upplevelse!
Om 2 veckor ska jag göra ett sÄnt dÀringa cellprov. Jag Àr livrÀdd förstÄs. Jag som Àr en hypokondriker (pÄ riktigt) Àr sÄ rÀdd att dom ska hitta nÄt. Har inte gjort ett cellprov sen vi satte igÄng bebisverkstan med Milo sÄ det Àr vÀldigt lÀngesen. Usch, jag drar mig för det medans logiken i mig sÀger att man mÄste gÄ dit och undersöka sig ifall man har nÄt och att det hittas i tid. Usch, nÀ, nu pratar vi inte mer om det för nu.
Det jag dĂ€remot kan prata om Ă€r den hĂ€r kĂ€nslan man har nĂ€r man ska slĂ€nga sig upp i den dĂ€r stolen. Man kommer in i ett rum och sĂ„ stĂ„r den dĂ€r stolen och riktigt hĂ„nler Ă„t en. ”Komsi komsi med lilla muttan nu” mumlar den till en. Man brukar fĂ„ prata en stund först. Tror att det handlar om att man ska ”break the ice”. Alla vet ju att det inte Ă€r nĂ„gon underbar upplevelse att bli undersökt och har man dĂ„ inte pratat nĂ„got först sĂ„ blir det lite makabert pĂ„ nĂ„t sĂ€tt. Det blir som att det första hon ser pĂ„ mig Ă€r min murva. Eeh, trevligt. NĂ€ kanske inte. I alla fall. Sen ber hon/han om att man ska klĂ€ av sig. DĂ„ brukar jag alltid klura pĂ„ om jag behĂ„lla strumporna pĂ„ eller om jag ska ta av dom? Det ser ju sĂ„ fuuult ut och stĂ„ dĂ€r med bar pulla och strumporna pĂ„ sig (hur man nu tĂ€nker pĂ„ vad som ser snyggt ut eller inte i detta skede Ă€r för mig ett mysterium). Men sen brukar jag besluta mig för att behĂ„lla dom pĂ„. Jag försöker vĂ€l att behĂ„lla dom klĂ€der jag kan liksom. Det vĂ€rsta Ă€r om jag tagit omaka strumpor just denna dag. Kanske inte har hunnit sortera strumporna ni vet, rycker pĂ„ sig ett par för att mĂ€rka det nĂ€r man tar av sig skorna och ba: FAAAAN i helskotta. Det var ju gynundersökning idag.
Sen sĂ€tter jag mig lite fint pĂ„ kanten sĂ„dĂ€r. drar lite i tröjan för att murvan inte ska synas. Vill liksom inte visa i onödan. HĂ€r Ă€r det svĂ„rt att veta om man ska kasta upp benen pĂ„ en gĂ„ng eller om man ska vĂ€nta tills hon fĂ„tt pĂ„ sig handskar och smort den dĂ€r sjujefla stora spateln som dom brukar stoppa in. Jag brukar avvakta jag. Vill ju liksom inte ligga dĂ€r i rummet med pullan inochutvĂ€nd nĂ€r hon hĂ„ller pĂ„ och pular med andra saker. Sen sĂ€tter hon sig pĂ„ sin stol och rullar fram till mig. DĂ ser jag startskottet för att kasta upp benen. HĂ€r sitter ju liksom gynekologen i fitthöjd om ni förstĂ„r vad jag menar. Usch…. fy faen sĂ€ger jag. Det Ă€r hĂ€r det Ă€r som jobbigast. DĂ„ ska det riktas lampor mot hugget pĂ„ en. Ămen…. mĂ„ste man det? Ser man verkligen sĂ„ dĂ„ligt sĂ„ att detta Ă€r nödvĂ€ndigt? Sen sĂ„ kör dom in den dĂ€r monsterspateln som Ă€r gjord i nĂ„got slags rostfritt material och formad som en konsoll skulle man kunna sĂ€ga. Kör in den och sĂ„ drar dom nerĂ„t liksom. Usch…. Sen stoppas det in pryttlar som ska klippa av en bit dĂ€rinne i huggeriet för att se om det kommit nĂ„t som inte ska vara dĂ€r. KNIPPS. AJ! Det gör ont som fan tycker jag. Sen drar dom ut den dĂ€r spateln. KĂ€nns som att en elefant blir utdragen kan jag tycka. Som att det har varit lite mycket ”going on” dĂ€rinne i musslan. Sen Ă€r det tvĂ„ fingrar in och trycka pĂ„ magen. PĂ„ bĂ„da sidor och sen mitt pĂ„. HĂ€r fĂ„r man oftast ögonkontakt. Ămen varför kan jag aldrig lĂ„ta bli att titta Ă„t ett annat hĂ„ll för? MĂ„ste jag glo pĂ„ henne liksom. SĂ„ dĂ€r stĂ„r hon framĂ„tlutad över mig med 2 fingrar inne i mussolinin. Det mĂ„ste jag verkligen tĂ€nka pĂ„ om 2 veckor. ”Titta bort för faaaan Nina”. Sen brukar det oftast vara klart. Ja om allt kĂ€nns som det ska och ser ut som det ska.
Hon drar ut alla attiraljer och sĂ„ brukar man fĂ„ lite papper att torka sig med. HĂ€r brukar jag ta vĂ€rldsrekord i att ta pĂ„ mig mina klĂ€der. Oftast hamnar trosorna ut och in och korvar sig men det skiter jag i fullstĂ€ndigt. KlĂ€derna ska pĂ„ i 300. Jag Ă€r vĂ€ldigt flammig pĂ„ bröstet (blir det vid nervositet, nĂ€r jag Ă€r arg, nĂ€r jag Ă€r full och lite andra saker) vid det hĂ€r laget. Man vill liksom springa ut fort och lĂ„tsas som att det inte har hĂ€nt. Det hĂ€r Ă€r ju deras jobb liksom. UngefĂ€r som nĂ€r jag snickrar ihop ett bokstĂ€ll. Jag klurar ju inte sĂ„ mycket pĂ„ det efterĂ„t. Det gör sĂ€kert inte gynekologer heller. Dom har det hĂ€r med ”fittgöra” som jobb sĂ„ det kan ju inte vara nĂ„t konstigt, eller? Ăr det sĂ„ att dom pratar om det efterĂ„t? NĂ€r dom gjort en undersökning pĂ„ nĂ„gon som, vĂ€nta hur ska jag sĂ€ga det hĂ€r, har en sĂ„n dĂ€r pulla som Ă€r ltie fladdrig. Ja, som drar till fikarummet och ba: ”HAHAHAHAHA, fy faaarao alltsĂ„… ni skulle sett fladdermufflan jag precis kollade alltsĂ„. AHHHAHAHA!” nĂ€ sĂ„klart inte. SĂ gör dom ju inte. Det Ă€r ju bara min hjĂ€rna som fĂ„r lite funderingar ibland.
Ni killar som lĂ€ser hĂ€rinne AAAAAAANAR inte vad det Ă€r ni slipper! Ni har verkligen vĂ€rsta flytet som slipper det hĂ€r. Sen att ni nĂ„ngĂ„ng fĂ„tt ett tops uppkört i kisseriet, vad Ă€r det? NĂ€….. tacka vet jag nĂ€r ni fĂ„r hoppa upp pĂ„ en brits och visa hela hĂ€rligheten pĂ„ detta sĂ€tt. DĂ„ kan vi börja snacka! đ
Dagens….VILL HA! Ă h den hĂ€r stickade tröjan skulle jag vilja ha i alla fĂ€rger. En perfekt tröja nu pĂ„ hösten. Skönt, snyggt och vĂ€rmande. Priset Ă€r ju kanon oxĂ„. SĂ„nt gillas! Ni hittar den hĂ€r.
Guten morgen mina vĂ€nner. Har ju lite lĂ€sare i Tyskland har jag sett sĂ„ hoppas dom blir lite glada av min tyska godmorgon fras. Fij i faen sĂ„ kallt det börjar bli nu alltsĂ„. Kommer ut varje morgon och fĂ„r en smĂ€rre chock varje gĂ„ng. Jag har mĂ€rkt att vi bor norrut förstĂ„r ni. Det ĂR kallare hos oss. Det Ă€r stor skillnad pĂ„ bara 1,8 mil. Det trodde jag inte. Min pappa (som Ă€r en jĂ€tteduktig skidĂ„kare) berĂ€ttade att mĂ„nga Ă„ker till elljusspĂ„ret i FjĂ€rsa pĂ„ vintrarna för att fĂ„ lite större snömöjligheter i spĂ„ret. Va? Jag bor i Norrland helt plötsligt. đ Snacka om att det ska nötas lagg i spĂ„ret i vinter *host host*.
Ja, men dĂ„ tĂ€nkte jag att jag bjuckar pĂ„ en liten dagens vill ha som handlar om vĂ€rme. Snygga stickade tröjor. Ălskar hur den Ă€r skuren. Bra för utstĂ„ende putmagen. PERRRRFEKT verkligen. Hörrni, senare idag sĂ„ bjuckar jag pĂ„ ett inlĂ€gg som handlar om GYN, jag ska dit om 2 veckor och vi behöver prata om det.
Det hĂ€r Ă€r mitt förarprov frĂ„n 1990. Ja det dĂ€r himlans teoriprovet som typ var det svĂ„raste jag gjort i hela mitt liv. Det Ă„ret jag började ta körkort gjordes nĂ€mligen hela provet om…. till att bli hudra gĂ„nger svĂ„rare. Typiskt? Ja, lite faktiskt.
1990-08-23 skrev jag upp för mitt körkortsprov. Jag hade fyllt 18 Ă„r för 5 dagar sen sĂ„ jag gjorde det dĂ€r provet sĂ„ fort jag kunde. Mitt mĂ„l var alltid att fĂ„ körkortet sĂ„ fort det gick efter min 18 Ă„rsdag. Nu nĂ€r jag tĂ€nker efter sĂ„ Ă€r liksom 1990 för helskotta hundra Ă„r sen! Konstigt att man sitter hĂ€r med Ă„ldersnojja. Fuck…. 1990. NĂ„gra av er var vĂ€l typ 4 Ă„r dĂ„ eller nĂ„t?! đ
I alla fall. Jag hade sĂ„ mĂ„nga fel som man fick ha. Ja, jag vet, det lĂ„ter puckat men jag tror att det Ă€r sĂ„ fortfarande. PĂ„ den tiden fick man ha 5 fel om dom satt pĂ„ rĂ€tt plats. Jag fick 35 rĂ€tt och blev godkĂ€nd pĂ„ första provet. Jag var sĂ„ inihelvetes glad alltsĂ„, det fanns inga grĂ€nser. Sen blev det vĂ€l lite antiklimax med att man skulle vĂ€nta 2 veckor till sjĂ€lva körprovet. Sen kom kördagen. Ont i hjĂ€rtat hade jag av nervositet. Efter att ha varit helt sĂ€ker pĂ„ att jag kuggade sĂ„ vĂ€nde sig körskoleinspektören emot mig och sa: ”Du har klarat det. Men tĂ€nk pĂ„ att man inte MĂ STE köra 90 pĂ„ en landsvĂ€g med spĂ„rig körbana nĂ€r det ösregnar”.
”OOOKEEEEEJ” skrek jag och kastade mig om halsen pĂ„ farbrorn. Skit i regn och körbana, ro hit en kyss gubbjĂ€vel jag har körtkort liksom! Whoooopppp!
Upp till farsan och hÀmta nyaste VOLVO 740:n som han lovat mig att lÄna. à h, jag var fri som en fÄgel. Suuusade fram Ä den dÀr VOLVON. Tyckte vÀl att den kÀndes lite stor eftersom körskolebilen var en liten Toyota Corolla. à kte och hÀlsa pÄ min kompis som jobbade som frisör mitt i stan. KrÄnglade in bilen pÄ parkeringen bakom och kastade mig in pÄ hennes salong och tjoade och fladdrade med nyckelknippan. Ja jÀklar sÄ glada vi var alltsÄ. Linus som min kompis heter ville titta i fönstret pÄ baksidan nÀr jag Äkte dÀrifrÄn. Stolt som en tupp satte jag mig för att brassa ivÀg i 740:n nÀr det plötsligt sa SQUIIIIIK pÄ ena sidan. Jag hade brassat rÀtt in i ett trapprÀcke med bilen. Sà pass att hela sidan pÄ VOLVON var helt repig och intryckt.
JODĂ Ă Ă Ă SĂ Ă Ă Ă AAAAATTTEEEEEE! DĂ€r satt den! Hur lyckas man liksom? Hur fan Ă€r det möjligt att man kvaddar bilen 1 timme efter att man fĂ„tt körkort? Ăr det nĂ„gon form av vĂ€rldsrekord eller? Jaha….Ă„ka till finnfarsan med den kĂ€rran! OH MY GOD. Jag var helt skrĂ€ckslagen. Efter att ha monterat ner dörrlisten och kastat mig ivĂ€g i panik till min dĂ„varande svĂ€rfar sĂ„ skakade jag i hela kroppen. Jag valde att Ă„ka till svĂ€rfarsan först för att se om det fanns nĂ„got han kunde göra? Det var ju pappas nya bil och han sa ju att jag skulle vara försiktig liksom!
”Bert, för helvete, vad ska jag göra, kolla vad jag har gjort!” utbrast jag med tĂ„rarna rinnande nĂ€r han kom ut för att titta pĂ„ bilen.
”Nina, det Ă€r bara till att Ă„ka till farsan och sĂ€ga som det Ă€r, sĂ„nt kan hĂ€nda!” sa Berten till mig. Det var han som hade övningskört mest med mig.
”Ja men Berten, du fattar inte, farsan kommer slĂ„ IHJĂĂĂĂL mig” bölade jag vidare.
”Inte dĂ„, nu Ă„ker du till farsan och sĂ€ger som det Ă€r. SesĂ„, ivĂ€g med dig nu” menade Berten.
Jaha, det var till att Ă„ka upp till farsan med svansen mellan benen och sĂ€ga som det var. Farsan blev liksom inte arg, bara vĂ€ldigt tystlĂ„ten. Han sa inte mer Ă€n: ”Ă k hem med bilen direkt!” Ja grĂ€t och sa att jag aldrig mer ville köra bil. DĂ„ höjde finnpappa sin röst och sa: ”Nu Ă€r det du som tar och Ă„ker hem med bilen”. NĂ€r en finnpappa höjer rösten sĂ„ gör man som han sĂ€ger, sĂ„ Ă€r det. Hem till mamma och berĂ€ttade hela storyn. Mamma tittade allvarligt pĂ„ mig under en lĂ„ng stund medan jag satt och snörvlade. Plötsligt brast hon ut i vĂ€rldens ASFLABB.
”Niiiiinaaaaa, det Ă€r vĂ€l bara du som kan lyckas med nĂ„t liknande. Hade du körtkort i 1 timme eller? AAAHHHHAAHAHAHAHAHAHAHA…….” sen skrattade vi sĂ„ vi grĂ€t. Herregud, det Ă€r ju bara en bil tröstade mamma mig med.
Ja, sĂ„ var det att fĂ„ körkort. Jag fick lĂ„na bilen igen efter nĂ„gon mĂ„nad….. dĂ„ brĂ€nde jag sĂ€tet med en cigg med det Ă€r en annan historia! đ đ đ
Nej, det Ă€r ingen spya. Detta Ă€r min LCHF scones/fralla deg som stĂ„r och mojsar till sig. IkvĂ€ll Ă€ter vi matiga smörgĂ„sar till kvĂ€llsmat. Vi orkade inte laga mat! Milo fick uppvĂ€rmda köttbullar med makaroner han eftersom han inte Ă€r nĂ„gon smörgĂ„shaj. đ
Jag har nu fÄtt Àran att vara en av dom som ingÄtt ett samarbete med Elisebags.se. Jag fÄr ge mina lÀsare en speciell personlig erbjudande kod som berÀttigar dig till rabatt pÄ Elise Fashionbags skötvÀska. För att fÄ tillgÄng till erbjudande koden mailar du mig pÄ niiinisbloggen@hotmail.se . Mailadressen fick oxÄ nedanför bilden till höger i menyn. Passa pÄ nu ifall Du vill ha en exklusive skötvÀska som Àven gÄr att anvÀnda som en snygg vÀska till sig sjÀlv!
Jag har nu ingÄtt ett samarbete med Elisebags.se och har möjligheten att ge mina lÀsare en personlig erbjudandekod. För att fÄ tillgÄng till erbjudande koden sÄ mÄste nu maila mig sÄ mailar jag er koden. Mailadressen hittar ni i menyn ovanför under fliken kontakt.
MÄste sÀga att vÀskorna Àr underbart snygga.. Klart man ska bestÀlla en. Utan tvekan.
Milo 1 minut gammal……. IgĂ„r tittade jag pĂ„ ”Drömmen om ett barn”. Det handlar om par som drömmer om att fĂ„ ett gemensamt barn. Det kan handla om infertilitet och om en del andra orsaker till varför dom inte kan fĂ„ barn. Det rör upp en del i mig nĂ€r jag ser sĂ„na hĂ€r program.
Vill börja med att sĂ€ga att detta kommer bli ett mycket lĂ„ngt inlĂ€gg. Mitt lĂ€ngsta nĂ„gonsin tror jag. Det handlar om detta, om min erfarenhet kring detta. NĂ„t som Ă€r ganska sĂ„ skönt att fĂ„ ur sig. LĂ€s om du orkar. Min erfarenhet av det hĂ€r med barneriet Ă€r sĂ„ blandad. Min allra första erfarenhet blev ett utomkvedshavandeskap. En chock, blott 20 Ă„r gammal lĂ„g jag dĂ€r pĂ„ britsen och fattade inte vad som pĂ„gick. Min andra erfarenhet var ett missfall. Min tredje ett utomkvedshavandeskap till. Min fjĂ€rde erfarenhet var Theodor. Redan som 23 Ă„ring hade jag gĂ„tt igenom en del. Mina utomkvedshavandeskap trodde man berodde pĂ„ Ă€ggledarinflammationer som ung som skapat Ă€rrbildningar i mina Ă€ggledare (utan att jag hade en aning om dom sjĂ€lv). Jag blev opererad och ”spolad” som det heter. En jĂ€ttejobbig erfarenhet och prat om att jag redan dĂ„ eventuellt skulle bli barnlös och att jag skulle stĂ€lla mig i IVF kö. Jag som inte ens var dĂ€r rent mentalt Ă€nnu. Som 22 Ă„ring Ă€r det jobbiga beslut att ta. Dock sĂ„ gick det bra Ă€ndĂ„, Thedde kom ju till oss med en himlans massa undersökningar det första mĂ„naderna i graviditeten. De 2 första graviditeter var ”icke önskade”, Ă„t p-piller men blev gravid Ă€ndĂ„. Dock sĂ„ hade jag inga planer pĂ„ nĂ„gon abort fast jag var sĂ„ ung. Resten av mina erfarenheter innehĂ„ller en Elliot med massa undersökningar de första mĂ„naderna. Den innehĂ„ller oxĂ„ en massa missfall, det Ă€r de jag vill prata om lite.
Augusti 2006 gifte vi oss och i December var jag planerat gravid. Vi berĂ€ttade tidigt för bĂ„da stora pojkarna dĂ„ jag visste att jag inom nĂ„gon vecka skulle ligga raklĂ„ng och spy som en gris. NĂ„gra dagar efter att vi berĂ€ttat fick jag blödningar, fattade ingenting. Snabbt gick det Ă€ndĂ„ upp för mig att det nog var ett missfall pĂ„ G. Mycket riktigt sĂ„ blev det ingen bebis i December. I Februari var jag gravid igen. Nu med stenkoll pĂ„ Ă€gglossning med stickor och rubbet för att tajma in det perfekt. Min bĂ€sta vĂ€n gifte sig och vi var pĂ„ bröllopet. Jag nykter med smusslande av alkoholfria vinflaskor, jag höll ett tal helt nykter vilket Ă€r en bedrift för att var jag. đ KĂ€mpade mig igenom hela natten med fest utan att berĂ€tta nĂ„got för nĂ„gon och lĂ„tsades vara party fast jag var dödstrött. Hade en konstig molande vĂ€rk ner i benen minns jag. Vi kom i sĂ€ng sent och jag vaknar pĂ„ morgonen ska gĂ„ och kissa. MĂ€rker pĂ„ vĂ€gen dit att jag Ă€ntligen fĂ„tt lite symptom dĂ„ jag har ont i brösten. SĂ€tter mig pĂ„ toaletten och det Ă€r som att vrida pĂ„ en kran. Blodet forsar ner i toaletten och jag bryter ihop fullstĂ€ndigt. Jag sitter pĂ„ golvet och grĂ„ter mig sönder och samman. Den förmiddagen Ă€r ett dunkel. Jag sitter i en bil och ska Ă„ka flera mil hemĂ„t med en vĂ€rkande mage och sjĂ€l. ”Vad Ă€r det som Ă€r fel?” Ă€r det enda som ekar i mitt huvud. NĂ„t Ă€r fel, men vad??? Vi beslutar oss för att slĂ€ppa barneriet för en stund. Jag lĂ€ser pĂ„ nĂ€tet om att man oftast inte gör nĂ„got Ă„t 2 missfall pĂ„ rad, annat med 3. DĂ„ har man rĂ€tt till en utredning. Den sommaren gĂ„r och vi slĂ€pper det dĂ€r med barn ett tag. Eller slĂ€pper Ă€r att överdriva, det ligger ju över oss som ett svart tĂ€cke i vad vi Ă€n planerar och tĂ€nker för framtiden. Vi vet att vi vill ha ett gemensamt barn och min klocka tickar. Jag vill inte bli för gammal. FrĂ„n att ha velat vara en ung mamma (vilket jag blev) till att bli ”för gammal” i ett nafs. MĂ„naderna gĂ„r och vi vĂ„gar inte riktigt försöka. Men jag hĂ„ller koll pĂ„ Ă€gglossning, jag blir besviken varje gĂ„ng mensen kommer men kan inte sĂ€ga att vi försöker. Min klocka tickar och jag börjar sĂ„ smĂ„tt att tĂ€nka att det kanske inte kommer att gĂ„. Ăr beredd att lĂ„ta Tony gĂ„ ifrĂ„n mig…. för att trĂ€ffa nĂ„gon som kan ge honom ett barn eftersom jag inte verkar kunna. Jag ifrĂ„gasĂ€tter min kropp och tror att det kanske Ă€r sĂ„ att kroppen redan gĂ„tt i dvala. Mitt i allt detta gĂ„r jag ju i vĂ€ggen. Blir sjukskriven och plötsligt sĂ„ kĂ€nns barn vĂ€ldigt lĂ„ngt bort. Dock sĂ„ tror jag att fokusen pĂ„ barn fick mig att tillfriskna pĂ„ ett annat sĂ€tt. Jag behövde fĂ„ ordning pĂ„ allt för att kunna bli mamma. Promenader, vila, inte göra nĂ„gonting alls utan bara vara, slutade röka, blev tjock och lĂ€t bara kroppen vara. I september börjar vi försöka igen och i oktober Ă€r jag gravid igen. Detta var det avgörande tredje försöket. Det som skulle avgöra för vilken framtid vi hade att gĂ„ till mötes. Bebis i juni -08 eller utredning. Det blev ingen juni bebis, det blev ett blodbad och en förtvivlan över att det var över nu. Att det inte skulle gĂ„. Tony skulle inte fĂ„ bli pappa och att jag mĂ„ste ge plats Ă„t nĂ„gon annan som kunde göra honom till den dĂ€r fantastiska pappan jag visste han skulle bli.
I januari startades en utrening. Tony visade sig ha simmare som var bĂ€ttre Ă€n medelvĂ€rdet vilket avgjorde saken. Det var jag. Man hittade dock inga direkta fel i första skedet. Man pratade om infertilitet (vilket klingade sĂ„ fel i mina öron). Jag var ju inte infertil nĂ€r jag blev gravid vĂ€l? Det pratade om att behandlingar som spolning av Ă€ggledare och att hjĂ€lpa Ă€gglossningen med mediciner som skulle göra att jag skulle fĂ„ gĂ„ pĂ„ koller en gĂ„ng per mĂ„nad för att fĂ„ ett ”OK till sex” eller ett ”förbud till sex.” ĂggblĂ„sorna kunde bli för mĂ„nga. Hela tiden sa min magkĂ€nsla att detta var fel. Jag hade perfekt Ă€gglossning, PERFEKT. LĂ€ste pĂ„ olika forum och pĂ„ alla instanser om detta och fick till slut bekrĂ€ftat att man ABSOLUT inte skulle störa en perfekt Ă€gglossning för dĂ„ kunde det vara kört. Kom i kontakt med en privatklinik ute pĂ„ VĂ€rmdö. Var pĂ„ ett besök. Han lyssnade pĂ„ min grĂ„tande historia och sĂ„ sa han (jag kommer minnas detta för resten av mitt liv):
”Jag vet exakt var i ert problem ligger och jag ska hjĂ€lpa dig att bli gravid.” Jag grĂ€t som ett barn.
Karolinska sjukhuset för 30 rör blod och undersökningar. Hem Ă„kte vi som ett nytt par av mĂ€nniskor. Vi hade fĂ„tt hopp igen. Ett hopp om att det kanske skulle bli ett barn i alla fall. Det jag berĂ€ttat för lĂ€karen var oxĂ„ att jag kanske var gravid nu. Jag hade den kĂ€nslan i kroppen! Perfekt svarade lĂ€karen och skrev ut mediciner till mig i förebyggande syfte. ”Ăr du gravid nu sĂ„ kom ihĂ„g att börja med detta sĂ„ fort du vet”. Jag fick utskrivet progesteron (vilket fattades i min kropp) och Trombyl (blodförtunnande). En dag i februari Ă„kte Tony för att handla. Jag hade hĂ„llt mig frĂ„n att kissa i flera timmar för att jag skulle testa pĂ„ kvĂ€llen. Testade och plusset riktigt lös dĂ€r pĂ„ golvet. Jag var gravid. Dock sĂ„ kĂ€nner man ingen lycka i det hĂ€r skedet, mer en oro som Ă€r sĂ„ stor och en oro som fĂ€rgar hela ens vardag. NĂ€r Tony kom hem stod jag dĂ€r i hallen med testet och hans första ord var: ”Vad starkt det var jĂ€mfört med dom andra testen du tagit” dĂ€r och dĂ„ tĂ€ndes ett hopp jag inte kĂ€nt förut. Jag började ta min medicin som jag skulle. Ringde kliniken som kvittrade högt i telefonen Ă„t den glada nyheten. Fick en liten blödning nĂ„gra dagar in i graviditeten, pĂ„ Theddes födelsedag minns jag. Satt dĂ€r pĂ„ toaletten och grĂ€t en skvĂ€tt men gick ut och höll masken. BerĂ€ttade för Tony pĂ„ kvĂ€llen. Hans ord dĂ„ var oxĂ„ vĂ€ldigt avgörande för vĂ„r framtid. ”Nina, inget mer nu. Om det inte gĂ„r vĂ€gen nu sĂ„ försöker vi inget mer. Det rĂ€cker nu. Jag vill inte se dig gĂ„ igenom det hĂ€r om och om igen. Vi har dina fantastiska barn som jag Ă€r lĂ„tsaspappa Ă„t, det blir bra. Det rĂ€cker nu”. Det gav mig ett lugn jag inte kĂ€nt tidigare. Det kom inget mer blod. Jag började mĂ„ illa för att till slut ligga helt nedslagen av krĂ€rkorgier och helveteskval. Rutinundersökningarna avlöste varandra och det fanns gĂ„nger som Tony fick bĂ€ra mig till lĂ€karen. Jag var sĂ„ svag av allt krĂ€kande. PĂ„ en utav rutinundersöknignarna i vecka 8 blödde jag. LĂ„g dĂ€r pĂ„ britsen och blev sĂ„ jĂ€vla ARG minns jag. ”Ja men kom ut dĂ„ för helvete…. dröj inte kvar dĂ€rinne” var tankegĂ„ngen. Dock sĂ„ visade det sig vara sĂ„ att jag blödde av progesteronet som gjorde slemhinnorna skörare.
Under hela min graviditet med Milo kunde jag inte vara lycklig pĂ„ det sĂ€ttet jag hade velat vara. Jag hade en sĂ„n fruktansvĂ€rd oro i min sjĂ€lv. Jag vĂ„gade aldrig hoppas pĂ„ riktigt. NĂ€r jag köpte klĂ€der sĂ„ tĂ€nkte jag att jag mĂ„ste spara kvittona om de skulle lĂ€mnas tillbaka. Vi köpte en billig vagn och jag tĂ€nkte att det var bra att den var billig sĂ„ att det inte skulle bli sĂ„ tungt att sĂ€lja den sen. Gjorde i ordning hans sovstĂ€lle i vĂ„rt rum med lakan och sĂ€ng i sista sekunden. Ville inte ha haft den att titta pĂ„ för lĂ€nge för att sen inte fĂ„ lĂ€gga nĂ„gon dĂ€r i. Jag sa till Tony att jag inte trodde det förrĂ€n han lĂ„g pĂ„ mitt bröst. Jag minns ultraljudet som först visade att han inte hade nĂ„gon magsĂ€ck eftersom den var tom, bebisar lever inte utan magsĂ€ck. Efter 2 timmars oro fick vi till slut konstaterat att han nog inte druckit sin morgondos av fostervatten. Bröt ihop utanför sjukhuset och bara grĂ€t i en timme. SĂ„ var kĂ€nslan hela tiden. En illa smak i munnen. Vi gjorde 6!!!! besök pĂ„ BB för att jag hade panik över att han skulle dö i min mage. Jag var överburen och hade hög Ă„lder. Risken ökar-. Jag skĂ€llde pĂ„ en utav lĂ€karna för att dom inte ville sĂ€tta igĂ„ng mig, jag grĂ€t och bad om att fĂ„ bli igĂ„ngsatt för att jag inte ville förlora honom. NĂ€r förlossningen till slut kom igĂ„ng sĂ„ blödde jag som ett troll. Trodde att moderkakan lossnade och att han skulle dö nu. SĂ„ höll jag pĂ„….. t.o.m pĂ„ förlossningen lyssnade jag pĂ„ hans hjĂ€rtljud, kollade barnmorskornas min för hur han mĂ„dde dĂ€rinne. Skulle han hinna dö innan vi fick honom???
Milo kom ut som en rund go lite blĂ„ bebis pĂ„ 5 kilo och den lyckan och lĂ€ttnaden ajg dĂ„ kĂ€nde var sĂ„ galet stor. Den Ă€r svĂ„r att beskriva i ord och jag fĂ„r i detta nu tĂ„rar i ögonen av kĂ€nslan han gav mig. Jag var sĂ„ stolt över att jag hade klarat att göra Tony till pappa. Ni vet nĂ€r min mun formades till ett stort VARSĂ GOD. SĂ„…. Ă„h nu grĂ„ter jag lite. Det var sĂ„ stort och sĂ„ mĂ€ktigt att det inte finns mycket som slĂ„r det. NĂ€r livets hĂ„rda skola visat sig som flera stora misslyckanden och sedan sĂ„ plötsligt ler livet emot dig med sitt största leende. Som om GUD lĂ€gger sin hand pĂ„ dig för en stund.
Det Ă€r vĂ„r historia. Jag har lĂ€rt mig att ALDRIG frĂ„ga par som (man tycker det borde vara dax för) inte fĂ„r barn om ”NĂ€r Ă€r det dags för er att skaffa en liten”. Man vet aldrig deras historia, vad dom genomgĂ„r. SĂ„nt hĂ€r genomgĂ„s oftast i det tysta. Jag har lĂ€rt mig att det livet man fĂ„r Ă€r en gĂ„va. Ingen sjĂ€lvklarhet och inget som bara kommer till en nĂ€r man vill. Jag har lĂ€rt mig att vara ödmjuk inför att jag Ă€r vĂ€lsignad med 3 friska barn. Livet har lett Ă„t mig stort 3 gĂ„nger. Gud har lagt sin hand pĂ„ mig. Jag har lĂ€rt mig att förstĂ„ mĂ€nniskor som börjar grĂ„ta nĂ€r nĂ„gon i deras nĂ€rhet blir gravid. Det ĂR som ett slag i ansiktet som Ă€r svĂ„rt att ta. Jag har lĂ€rt mig förstĂ„ hur jobbigt det kan vara att se gravida magar och barnvagnar. Jag har lĂ€rt mig att förstĂ„ kvinnor som inte blir förstĂ„dda över att de vill ha fler barn fast dom har barn sen tidigare. Det finns sĂ„ mĂ„nga sĂ„na hĂ€r historier. Detta var vĂ„r.
