Godmorgon!

Söndag morgon hörni. Jag går av och an här i köket för att ”starta upp” min rygg. Det är INTE kul med den, jag skulle ljuga om jag sa att det är bra med den. Jag har i alla fall varit hos naprapat här i Marbella som talade engelska. Alltid skönt när dom kan det.

Han gjorde lite tester och kunde konstatera att det var dags för en MR röntgen för mig. Han vill veta OM det är diskbråck och i så fall var den sitter. Jag har vidrigt ont stundtals, helst morgnarna, det är därför jag vandrar omkring här hemma för att liksom få igång blodflödet och vänja ryggen vid att stå. Jag kan vara utan värktabletter, men då har jag så ont när jag sitter och faktiskt också ligger. Gå är det bästa. Morgnarna är som sagt fruktansvärda, Det är då smärtan ned i skinkan och benet är som allra värst. Fy farao! Inte kul alls, idag är det 2 veckor sen det började när vi var och handlade. Fick så oerhört ont långt ned i ryggen, nästan som en kramp, lite som ryggskott. Hade så typ ett dygn, sen började smärtan ned i skinkan och benet och så försvann typ det onda i själva ryggen.

Naprapaten gjorde i alla fall en snäll behandling med värme/kyla och så fick jag ligga på en laserbädd. Ja men då vet ni att det är det jag kämpar mest med nu här. Inte alls kul faktiskt. Jag kan inte sitta och jobba och knappt heller ligga. Det är tufft att hitta positioner att arbeta i faktiskt om jag inte gör recept, då står jag ju hela tiden. Jag gråter en skvätt nästan varje dag, då brukar det kännas lite bättre. Jag är nog lite rädd för vad det här ska vara och hur lång tid det ska ta? Tonys diskbråck tog 3 månader att bli fri ifrån och han tuggade morfin som om det inte fanns en morgondag. Men, bara man blir bra nångång, så får jag resonera. Lite trist bara nu när vi kommit igång så fint med padeln och var så aktiva. Men men, det är som det är. Inget att göra åt nåt nu, nu tar vi det härifrån så ser vi vart det leder. Jag kämpar med mig själv en massa nu. Måste försöka hålla energin och humöret uppe ändå. Ska på behandling nästa vecka igen. Har också köpt någon dunderkräm som alla tipsade om, håller som bäst på och provar om den kan hjälpa mig. Hoppas!

En liten uppdatering om än lite trist. Ska ge mig av och titta på padel nu så vi hörs senare.

Kram Nina

Det är nog bara att inse, även om jag försökt att vifta bort det….. men jag börjar tro att det är diskbråck jag drabbats av. Jag har inte gjort någon röntgen så jag kan inte säga säkert men det mesta pekar på att det är det.

Morgnarna är värst och som mest smärtsamma. Att komma upp och börja gå, när det ilar i hela skinkan och ned i benet. Jag kämpar mig tappert upp, klär på mig (tar 100 år) och sen får jag hjälp med strumpor och skor. Jaga soluppgång är perfekt när man har ont för det blir helt klart bättre av att promenera. Så i morse gav vi oss av strax efter 8. Smärtan att hoppa in i bilen men ändå vet jag att så fort jag får gå ordentligt så ger dig sig lite. I morse var det segt dock, det tog säkert till lunch innan det släppte och blev lite bättre. Satt försiktigt på stenen här vid vattnet och kände hur tårarna trillade. Bara släppte ut lite. Det är så befriande ibland att bara gråta en skvätt. Jag gör det ganska så ofta.

Soluppgången var ”on fleek” i all fall. Fanns liksom ingenting att klaga på. Inga moln i vägen, perfekt himmel och en perfekt soluppgång. Dom går så oerhört fort soluppgångarna här. Typ pang bom uppe! Första bilden togs 08.26 och den sista 08.32. Så på 6 minuter är den helt uppe.

Det är något helt otroligt med soluppgångar, jag är helt fast. Jag skulle lätt kunna gå upp tidigt och titta på den varje morgon. Tony är glad att jag får med honom, varje gång är han seg och kanske helst skulle vilja stanna hemma vid köksbordet vid datorn men jag får med honom i några minuter inför soluppgångarna. Å han blir så glad, tycker det ger otroligt med energi.

Nu ska vi titta på Biancas talkshow. Ha nu en mysig helg vänner.

Kram Nina