Jag har varit hos doktorn! Kände att jag bara måste gå dit och få lite svar och kanske bli utredd. Som tur var hamnade jag hos min egen läkare som jag brukar gå till så det kändes faktiskt riktigt bra. Behövde liksom inte förklara hela scenariot utan hon hade koll sen förut.

Man kan väl säga att jag ska till att bli utredd nu. Kolla på denna lilla godispåse…..

…..som innehåller dessa små rör…..

…..som det ska stoppas avföring i. Ämen jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag är jäkligt glad att jag nu ska bli ordentligt utredd. Sen att stoppa bajs i ett rör inte är det roligaste man gjort i sitt liv men det finns värre saker. Först ska det kollas gluten och allt vad det var. Massa blodprov har tagits också.

Ger denna första test inga svar blir det gastroskopi och kolonskopi. Japp, så roligt ska vi alltså ha. Huja! Jag smäller faktiskt av lite men jag gör vad som helst för att få veta vad det är för fel på mig. Jag försöker och tänka att det inte ska vara nåt allvarligt men man är såklart nervös för allt som ska göras nu och vad för svar man ska få. På torsdag ska jag tillbaka och få svar på dessa första prover.

Så ja, nu har jag varit hos läkaren som några av er skrev att jag skulle. Känner mig ändå lättad att det är igång. Jag har också fått en slags sömntabletter utskrivna för min knasiga sömn. Frågan är bara om jag kommer våga ta dom. 😉 Jag sa det till min läkare också men hon sa att jag gör precis som jag vill med det.

Tack för alla kommentarer jag får. Ni är världens gulligaste och ni hjälper mig mer än ni anar. Känner att jag får stöttning ifrån er och det är inte illa ska jag säga. Nu ska jag äta en alldeles för sen lunch. ❤️

En promenad för magen.

Usch, min blogg känns gnällig just nu. Men det är för att det är allt annat än bra just nu. Jag har svårt att hålla en glättig, glad och hurtig ton här inne när jag faktiskt mår skit. Förlåt för det. Jag skulle ju kunna strunta i och blogg helt och hållet just nu men det känns inte heller ok för mig.

Jag har stora problem med min mage just nu. Som ni vet har jag ätit omeprazol sen i Januari när jag fick bröstbränna första gången. Det har gått upp och ner under året och jag har smått lärt mig vad jag kan och inte kan äta och dricka. Det är såklart begränsande och totalt värdelöst emellanåt men man lär sig leva med det. Men sen i helgen har jag verkligen haft ont i min mage. Det försvann ett par dagar för att komma tillbaka i full kraft i förrgår. Sedan dess håller det i sig. Det värker i hela magen men är värst högt upp i magen, mest på vänster sida. Känns som knip blandat med brännande känsla. Jag har bara ätit kyckling och ris samt havrevälling och rostbröd till frukost. Det är allt. Ändå släpper det inte så nu börjar jag fundera på om jag ska gå till doktorn?

Det släpper när jag promenerar litegrand och igår när jag sov kändes det också ok. Direkt efter frukosten i morse fick jag ont igen.

Ni som är så duktiga på mycket? Har ni nån aning? Har googlat en del och mycket påminner om magkatarr, känslig mage och magsår. Men huuuu…. Jag vill inte till doktorn samtidigt som jag vill det, såhär kan man ju inte ha det.

Så sorry för trist blogg just nu. 🙁 Såhär är livet ibland. Det var ingen lucia idag heller, vi hade ju helt missuppfattat. Det är imorn. Kanske lika bra när jag inte är i form. Måste ändå jobba men fördelen är att jag har allt här hemma så jag kan tillverka ändå. Men blööööök vad trist det är, vill bara må bra! 🙁

I am a looser! BIG TIME! 🙁

Som jag skrev tidigare har jag jordens magkatarr eller vafan det nu är. Drog mig för att gå till tandis eftersom det nästan kändes övermäktigt att göra den grejen också nu när jag är så dålig. Tog mig i alla fall i kragen och åkte till tandis. Blev emottagen, av vad jag kände direkt, en tandläkare jag klickade med lika bra som en moderat klickar med en socialdemokrat. Typ inte alls…. Satte mig tillrätta, jag fick den lilla hakklappen och tanden röntgades. Tandläkaren sa det jag redan visste, tanden är förstörd och måste dras ut. Hon visade på skärmen hur den skulle borras av och delas och sedan dras ut. Jag sa med pipig röst Jag tror faktiskt inte jag klarar det här idag”. Då spände hon ögonen i mig och förklarade med lite högre och mer artikulerad röst att man minsann måste göra så för att få ut tanden och att den är förstörd och dålig och jadda jadda. Där förlorade jag allt förtroende jag hade och faktiskt min lilla stolthet också. Jag började gråta som ett barn. ”Jag vill inte idag” sa jag bara. Hon försökte gång på gång övertala mig och pratade över mitt huvud till sköterskan i rummet att jag var rädd och att det var därför jag inte ville. Hon förklarade alla tillvägagångssätt och erbjöd även lugnande att dricka innan.

FUCK it! Det var försent. Hon var på väg att rycka tanden innan jag ens hunnit sätta mig i stolen. Till saken hör att jag varit med om en sån här grej tidigare. En tand skulle dras ut, pulpan var inflammerad och den tandläkaren borrade bara rakt ner i den och ingen bedövning hade tagit. Jag var FÖR inflammerad. Jag sparkade vilt i stolen men han ville inte sluta förrän jag skrek och grät. Jag gick därifrån den gången med en halvt ituborrad tand som värkte om än inte mer än innan. Andra gången gick jag till en annan som var underbar och fick ut den jävla tanden. Dock så blev hålet efter tanden inflammerad två ggr till och behövde åtgärdas ändå så det var en jefla pärs.

Idag gick jag också därifrån, sa att jag skulle boka en ny tid när jag smältit det lite. Å så grät jag….massor. Betalade och drog därifrån. Stod liksom i kassan och fultjurade. Jag är bortgjord på hela tandläkarn, nu berättar jag det för er så då vet tusentals till om det. Men skitsamma….. nu ligger jag söndergråten i soffan men jordens magkatarr och en förbannad tand kvar i käften som värker. Vet inte vad jag ska göra, börjar med att dra täcket över huvudet. 🙁

Tony: Jag har köpt en snowboard av en snubbe i Sthlm. Tänkte brassa och köpa den efter jobbet. Det får snabbt!

Jag: Milo och jag hänger på så du får sällis.

Skulle jag kanske inte ha gjort. Milo somnade kl 16 i bilen. Sover än. Jag satt som i dvala och kl halv 8 var vi hemma. Stockholm? Det där var ju knappast Sthlm kan jag känna. 10 mil tur och retur en tisdagkväll, 20 mil sammanlagt…. Oh nooooo!