Läsarönskemål på BLOGGÄMNE 5 [HÅLLA KÄRLEK VID LIV ]

ÖNSKEMÅL:

Har du tips hur man ska hålla kärleken i liv? Vi har 3 barn på 2, 4 och 11 år. Och mannen jobbar borta på veckorna. Hur ska man hitta tiden? Min sambo är 6 år yngre än mig.
Kram

INLÄGG

HUMOR

Att garva åt varann eller med varann, att våga bjuda på sig själv i sin relation osv…sånt tror jag är viktigt! Att sitta som två torrnuckor blir det ju inte så mycket hoola baloo av. Jag tror på en relation där humorn får spela en stor roll. Sluta inte skratta tillsammans om ni tidigare gjort det. Hitta saker att skratta åt tillsammans i värsta fall….men tappa inte bort humorn.

GÅ PÅ FEST

Att då och då klä upp sig för varann och gå på fest eller bara en sväng på stan för att äta tillsammans är viktigt. Att bara få vara dom vi var innan barnen för en stund, det gör mycket i en relation. Det behöver inte handla om att ni går ut och super skallen i bitar, även fast det också kan vara härligt nångång. Men du hajjar principen här va? Just biten med att göra sig i ordning och få titta på varann när vi är riktigt snygga, det tänder en relation. Alltså, jag tror nog att Tony kan ledsna på min teskedsgummeknut uppe på skallen once in a while och tycker om att titta på sin fru när hon är fixad till tänderna. Sedan är det ju tvärtom också såklart…det bör kanske inte bli too mutch åt nåt håll. 🙂 Även om teskedsgummeknuten är hardcore här hemma nuförtiden.

ÅK BORT

Det testade ju vi nu och det gjorde massa gott för oss som par. Vi hade nästan glömt hur mycket vi gillade att lyssna på musik ihop t ex. När har man tid för sånt annars liksom? Vi hade en helt fantastisk vistelse i Sälen under 3 dagar och vår relation fördjupades ytterligare. (Å så får man ligga lite extra och sånt också…. Host host!) 😉

SLÄPP EN BRAKSKIT

Närå…men det här med att vara öppen inför varann är det ju så olika med. En del vill absolut inte fisa inför varann medan den ena brottar ner den andra under täcket och drar en brakare där som värsta atombomben. Det sistnämnda är nog mer vi i vår relation. Alltså, det är ju svinjobbigt och inte få fisa tycker jag, ont i magen, svullen och inte kunna koncentrera sig på annat. Tänk hur sånt där är i början när man precis träffats? När man fasen knappt vågar gå och kissa för rädslan att det ska låta. Då klarade man bara ett par dagar i sträck tillsammans. Sen behövde man dra hem och skita liksom. 🙂 🙂 🙂 Tack & lov så matchar vi varann bra där, det gäller kanske att hitta sin ”fis-matchning”. Inte kul om du dundrar på värsta brakarna och hon/han är av den känsliga sorten och tycker du är en riktig pain in the ass med dina uttömningar av diverse låtande odörer.

GLÖM INTE BORT VARANN

Det här med småbarn, alla vet ju hur det är i början? Småbarnsträsket! När allt är kaos med sömn och anpassning efter den där lilla människan. Man vet knappt vem man är och ändå vet man att han/hon på andra sidan sängen känner likadant. Lagom till det är lite balans med barn nr 1 är det dags att skaffa barn nr2. Kaoset blir om än ännu värre och till slut är irritationen på ytan vad man än tar sig för. Man får låta det vara så, ett tag…. Men sen kommer en tid när allt det där lugnar sig. När det är dags att hitta tillbaka till varann. Det är här jag tror att många par liksom glömt bort varann på vägen och inte hittar tillbaka… Jag har själv varit där och det slutade med en separation. Det är assvårt. Verkligen. Men jag tror man måste hitta de små korta stunderna även i perioden när det är som tyngst. Att ge varandra uppskattning, små överraskningar, skratta ihop, se till att få tid för sex….vill man inte så måste man prata om det också och inte tiga ut en sån sak. Jag vet många relationer som slutat i att man inte haft sex på månader…t.o.m år. Que? Alla vet att det inte är en sund relation? Inte om man är någorlunda unga människor. Någon kommer då att leta efter sexet någon annanstans, därför måste man ta den hets potatisen och den stora rosa elefanten i rummet och PRATA OM DET! Kanske finns det lösningar? Kanske kan man söka sig till professionell hjälp? Parterapi? Familjerådgivning? Vad som helst…men tig inte ut problemen. Dom måste upp till ytan. Annars har man snart tillverkat en stor jätteballong av känslor och frustrationer. Blir den för stor kan det vara försent att ”laga”.

Jag är ingen expert! Jag säger inte att allt är såhär. Men av egen erfarenhet har jag lärt mig lite på vägen. Detta är hur jag uppfattat det och som det sett ut för mig och många andra.

Var rädda om varann och er kärlek! Det växer inte på trän och är alldeles för unik och fantastisk för att bara glömma bort på vägen.

Kärlek ❤️

3 januari 2014

7 kommentarer

Läsarönskemål på BLOGGÄMNE 4 [SLADDIS]

ÖNSKEMÅL:

Hej fina Nina!
Jag skulle vilja veta hur du tycker det är med en ” sladdis”.
Vi väntar otåligt på vår tredje lilla kille som är beräknad om åtta veckor. Det är samma år som våra äldre killar blir 11 och 14 år. Jag själv blir 36 och sambon 40. Visst är det ungefär som det ser ut i er familj, förutom att Tony är yngre.
Dina äldre killar, hur såg dom på att få syskon när dom var ”stora”? Tycker du att Milo är ”ensam” eller är han tight med brorsorna? Vilka är de största skillnaderna på att vara en ”ung” och ”gammal” mamma? Är oron större eller mindre? Sömnbristen lättare eller svårare att tackla osv….
Många kramar!!

INLÄGG:

Först, GRATTIS! Så mysigt för er. Mina stora killar var 10 och 13 år när vi fick Milo. Jag var 36 och Tony var 28 år. Så lika är det ju. 🙂 Först hade jag ju inga planer på fler barn. Mådde ju som en påse skridskor med Elliot med 30 spyor per dag i 20 veckors tid. Resten var som en magsjuka…så att ett barn till för mig var som HEEEELL NOOOO! Gå och skaffa dig en ny brutta och skaffa dig barn med liksom. Men sen var jag ju på tok för KÄR och Tony på tok för barn-KÄR(förhoppningsvis Nina-KÄR också) så plommonpullan vaknade till liv och till slut var ”försöka skaffa barn” det största mission vi hade.

De stora barnen hade redan tjajat om ett syskon så vi visste att det var välkommet från deras sida också. De fick nämligen veta om det första missfallet och var väldigt ledsna. De andra två höll vi tyst om. Både Thedde och Elliot beskyddar sin lillebror, dom är väldigt måna om honom och har behov av att få ses varje vecka även om de är hos sin pappa. Milo ser upp till sina storebröder massor. Blir överlycklig varje fång dom kommer osv. Jag tror att det är så det kommer bli sen också, beskyddande storebrorsor och han som ser upp till dom. Jag var coolare som mamma som äldre, mycket coolare men samtidigt lite hönsig hur nu det går ihop? 🙂 Sömnbristen var MYCKET JOBBIGARE att tackla som 36 åring än som 24 åring! Samma med återhämtning efter graviditet, tog mig flera år…håller fortfarande på ju. 😉 Största skillnaden är att jag njuter mer av att ha ett litet barn nu än jag gjorde då. Jag var så stressad tillbaka in i mitt ”vanliga liv” igen som yngre. Jobba, bli smal, festa med kompisar igen osv. Sen Milo kom så har jag bara njutit, tagit mig tid med honom och bara suttit fast med honom på nåt sätt. Allt har fått ta mer tid. Jag har inte stressat med vare sig viktnedgång, jobb eller fest utan bara låtit allt ta sin tid. Det var väldigt annorlunda och härligt. Sen är han en väldigt harmonisk pojke idag och vi får ofta höra ”Är han alltid såhär lugn och självgående?” Kanske beror det på oss? Vet inte? Kanske har vi påverkat honom att vara sån eller så är han helt enkelt en sån sort. 🙂

Ni har nåt härligt att se fram emot! Massa lycka till! ❤️

3 januari 2014

3 kommentarer

Läsarönskemål på BLOGGÄMNE 3 [KÄRLEK SOM GÖR ONT]

ÖNSKEMÅL:

Visst har man dagar då livet suger..Du ger oss så mycket i din blogg, roligheter o vardag, livet o allt..!! så himla inspirerande! Tusen tack! Så ligg i soffan och ta hand om dig..! <3
Jag sover också väldigt dåligt just nu..Känns som om man gäspar varje dag.. och så detta ständiga mörker ute..blää!
Min man o jag separerade för tre månader sen. Det var inget jag ville, så därför är detta så enormt svårt.. Han har kanske slutat älskat mig..? Så nu lever jag i ovisshet över att han ska "bestämm sig".. svårt att förklara.. Men jag vet inte hur jag ska klara av detta eftersom vi har två barn.
Så jag önskar att du skriver om hur man klarar av att bara se och vara med sina barn, halva deras liv..? För jag har under dessa tre månader, gått sönder totalt inombords, de dagar som dom inte är hos mig. Hur klarar man av det liksom? Jag vet inte hur jag ska göra? De dagar jag är själv måste jag hitta på nått, shoppa, träna osv. klarar inte av att vara hemma för då gråter jag bara..helt vidrigt.
Så hur klarar man av att vara utan sina barn, fast allt i kroppen skriker att det är fel..!? Hur ska jag klara detta…
Tack fina underbara du.. kram

INLÄGG:

Fina du! Åh vad jag blir ledsen när jag läser din kommentar. Mest för att jag vet hur ont i själen du har. Jag har varit där själv. Det finns inget bra att säga om att behöva vara ifrån sina barn varannan vecka men det finns saker man kan göra för att ”underlätta”. Jag ska gå in på det mer i slutet. Men först måste jag börja med en sak. Väntar på honom? Att han ska bestämma sig? Nej min vän! Det är det första du ska sluta med! Jag vet att det finns mycket man gör för kärlek och för sina barn, men du ska aldrig behöva vänta på att någon ska bestämma sig för om han älskar dig eller inte?! Jag tror att du måste ta makten över ditt känsloliv själv nu. Du väntar inte, utan du börjar gå vidare i ditt liv NU. Han kommer inte älska dig mer för att du väntar, tvärtom…han köper mer tid dessutom är du lindad kring hans finger. Förlåt om jag är hård på dig men jag kan inte vara tyst om det är som du skriver. Om det finns kärlek kvar mellan er måste du visa honom att du är en person han just håller på att förlora om han inte så att säga ”get his shit together”. Du kanske t.o.m måste spela ett spel. Låtsas oberörd och nonchalera honom så mycket du kan. Inte sitta och vänta på honom, hans samtal eller whatever. Lev ditt eget liv. På detta sätt får du veta om det finns kärlek kvar ifrån hans sida. Om du huxflux inte bryr dig om honom kommer han få sig en tankeställare och du får säkerligen en reaktion. Jag lovar dig det. Men du kan och får inte sitta och vänta. Ditt liv är mer värt än så. Du är ju en kvinna med känslor! Ingen kan begära att du väntar medan han ska klura ut om han älskar dig eller inte, ÄVEN om ni har barn. Det är inte rättvis mot någon.

Om det nu blir så att du blir ensam med dina barn så kommer du fixa det, precis som alla andra mammor som separerat. Det är tufft i början. Man gråter ögonen ur sig och allt är bara svart och pest. Men du lär dig hur du ska leva utan dina barn, du vänjer dig aldrig, men du lär dig leva med det. Helt rätt att du tränar och gör saker när barnen inte är hos dig. Fortsätt så, en vacker dag kan du t.o.m njuta några sekunder på din barnlediga vecka. Du har inget val. Era barn ska få sin mamma och pappa, bara inte samtidigt. Sedan kommer du att hitta kärlek i ditt liv igen. Man tror inte det, men plötsligt står han där och man får återigen känna den där underbara kärleken som griper tag i hela ens väsen.

Önskar jag fick ge dig en stor kram, skickar en här genom cyber. Den är barn och den ska ge dig massor av styrka för att du ska orka framåt nu. Ta tag i det här med att leva ditt liv på riktigt nu. Se det som ett projekt. Var inte lättillgänglig utan tvärtom. Alltid för barnen, men inte för han. Förstår du?

Kärlek till dig, vi är många som gått igenom det du gör nu. Glöm inte det, du är inte ensam! ❤️

Han jag fann kärleken med….igen….

3 januari 2014

10 kommentarer

Läsarönskemål på BLOGGÄMNE 2 [FILMTIPS]

ÖNSKEMÅL:

Hej Nina ! Tack för en bra blogg ) har följt dig en tid, men varit dålig på att skriva till dig. Tycker absolut inte du är nån ”gnällkärring” …..utan tycker snarare att det ä skönt med någon som är mänsklig, livets dagar har ju både med-och motgångar. Jag skulle gärna höra om du har några bra film-tips ? Skulle väl passa bra nu när man är lite slö eftersöka dessa helger…… Fast å andra sidan kanske det ä Tony som kollat film när du fått dina få timmars sömn på kvällskvisten ) …..skämt å sido,hoppas du får ordning på sömnen snart…. Ä ju så jobbigt att inte få sova
Ha en bra dag ! / Kram
Logga in för att svara

INLÄGG:

Det stämmer att det är Tony om står för filmtittandet i familjen då jag sover på kvällarna. 🙂 Som igår när jag sov från 20 till 12 inatt och sen låg vaken. 🙁 Men jag har hittat en serie som jag nu tittat slut på Netflix. Fler säsonger verkar inte finnas? Så nu undrar jag om du vet var jag kan hitta den?

Drop Dead Diva.

Lättsmält och enkelt! Så himla kul och jag har maratonkollat varje avsnitt nu. Dock så är trean som bortblåst och jag tror det ska finnas 5 säsonger. Den slutade ju precis sådär spännande också så nu MÅSTE jag hitta den. Varför finns inte resten på Netflix?

Några av mina favoritfilmer.

Annars så är jag en stor TÖNT när det kommer till filmer. Det måste vara lättsmält. Det måste vara glatt med feelgoodkänsla. Romantiska komedier är mitt absolut BÄSTA! Filmer som slutar halvsorgligt HATAR jag. Kollade GRAVITY häromkvällen och var HEEEELT slut efteråt. Alldeles för spännande för mig.

3 januari 2014

5 kommentarer

Läsarönskemål på BLOGGÄMNE 1 [HÅRTIPS]

Som vanligt levererar ni direkt! Så JEFLA fantastiskt. SMASK så har jag massor med ämnen och kanske blir bloggen roligare än någonsin idag? Det kunde man inte tro för bara några minuter sen när jag bara låg här på soffan med huvudvärk, snortrött och tyckte synd om mig själv. Det gör jag iofs fortfarande men det är inte livets undergång.

ÖNSKEMÅL 1 PÅ BLOGGÄMNE:

Vi kan kanske få en rundtur i er lya? Eller tips på hur man håller sitt hår fint i några dagar utan att tvätta massa? Du har alltid så fint hår ju!
Kram!

INLÄGG:

Rundtur här hemma ska ni absolut få. But not today honeypie! Idag är en tröttdag så jag får vara glad om jag lyckas städa till kvällen ens. 😉 Däremot ska jag ge dig lite tips på hår. TACK förresten, för att du tycker det är
fint. Jag har ju som ni vet extensions. Ett äkta hår som sitter med raccoon lim. Funkar super på mitt hår. Nu har mina extensions suttit i 6 månader liksom (men nu är det hög tid att byta). Mitt tips till håret är att INTE tvätta för ofta. Lägg lite pengar på ett bra schampo och balsam, det är värt det. Jag tvättar mitt hår 2 ggr i veckan. Torrschampo är bra skit att ha emellan. Jag gillar Tony & Guys (doftar såå gott). Värmebehandlar (plattång-fön-locktång) du så använd alltid värmeskydd. Dels skyddar du håret samtidigt som håret ”håller” bättre exempelvis om du plattångslockat det. Jag kan ha samma lockar i flera dagar. Jag använder aldrig spray. Jag har bara i värmeskydd, det är den enda produkt. Jo, lite hårolja ibland också, använder en från Lanza som jag bara älskar! Den doftar såå gott och gör underverk med ett frissigt torrt hår. Nedan får du tips på var du hittar mina produkter som jag använder.

1) Torrschampo HÄR2) Värmeskydd HÄR 3) Hårolja HÄR.

3 januari 2014

1 kommentar

Du bestämmer vad bloggen handlar om idag!

Idag kändes det som jag skulle tagit en ”day-off” ifrån bloggen. Jag tänkte bara skita i den idag….jag gör ju väldigt sällan det vet ni, typ aldrig. Men ibland känner jag mig som en gnällkärring som borde hålla mig ifrån bloggen dessa dagar. Inatt har sömnen varit åt helvete igen och jag är ingen bra människa då. Blev som en bestraffning på bra sömn natten till igår. Ironiskt huh? Alla sover gott i min familj, t.o.m kattfan liksom. Han ligger och snarkar på rygg här bredvid mig, som att han gör det på flit….som ett hån mot mig. Börjar jag bli paranoid kanske? 🙂 Men skit i det nu. Jag ska vara en god bloggvän i alla fall och ”sköta mitt jobb”. 😉

GNÄLLKÄRRING!

Eftersom jag har norra Europas sämsta energi idag kanske ni kan hjälpa mig? Ni får bestämma vad bloggen ska handla om idag! Blir inte det lite kul och nytt? Kanske t.o.m så kul så det hostar igång den här gnällkärringen på andra sidan skärmen?

Så, fina bloggläsare, SHOOT! Vad ska jag skriva om?!? ❤️

3 januari 2014

11 kommentarer

Disney On Ice

Först & främst!!!

Vilka fina läsare jag har. Jag känner mig så välsignad för att jag har turen att just ni läser här inne hos mig. Tack för att ni orkar skriva några rader till mig när jag berättar om mitt kämpande med att släppa taget om mina växande barn. Man känner sig liksom inte ensam längre, jag vet att ni är fler därute som känner precis som jag. Det för oss liksom samman. Hoppas att Du också hämtar energi när du läser bland kommentarerna? Ja, om du också kämpar med samma sak? Tack igen! Jag blir varm, jag blir lycklig och stolt över oss här inne. Vi är ett fint litet gäng som stöttar varann känns det som. ❤️ Kärlek till alla och envar!

Då var vi i alla fall hemma ifrån Disney On Ice. Det blev en härlig dag på så många sätt. Vi blev ju inbjudna som VIP så där väntade först fotografering vid dörren, tidningarna ska ha sitt vet ni. Frågan är om någon ens vet vem jag är? Jag blev så nervös så jag rättade inte till frillan eller nåt, kan bara hoppas man såg någorlunda ”decent” ut.Tur barnen är fina! Vi sprang på Hannah och hennes vän från Sigtuna och deras barn så vi hade sällis in. Det var skönt då jag lätt känner mig lite malplacerad på såna där tillställningar.

Killarna med varsin goodiebag och popcorn. Hade en jättefin bild på dom båda men en tant klev in i bilden just som jag tog den..haha.

Jag, Hannahs vän från Sigtuna och Hannah. Hannahs skinntajts var så galet snygga! Om mindre än en vecka far dom till Thailand i drygt 2 månader. Så otroligt härligt! Inte ett dugg avis…..eller kanske skitavis.

Liv blev så himla fint ansiktsmålad. Milo vågar sällan göra sånt så jag får fota andras ungar. Det var två tjejer som satt och gjorde de finaste målningar man kan tänka sig.

Även om man fick ta bild ihop med Tingeling så valde Milo att vara med på bilden själv framför den här skärmen. Han var inte alls intresserad av att träffa Tingeling. Han är lite känslig så. Vill inte hs uppmärksamhet och helst inte synas alls. Sötis.

Därför blev jag så oerhört glad när han vågade sig fram vid scenen och vara med på ”minidiscot”, han körde verkligen järnet! Tyckte det var superskoj liksom. 🙂

Väl inne på Globen var det förväntansfullt. När börjar det hanns det frågas ett antal ggr på en kvart. 🙂

Lyckan visste inga gränser när dessa vänner gled in på isen. Helt fantastiskt gjort! Milo satt verkligen och stirrade med öppen mun.

En jättebra show var det. Tack för inbjudan Loppi. Det här lever vi på länge.

Oj, glömde ju nästan. Sprang på fina Mirka också. Vi har bestämt att vi ska ses snart, vi ska åka och se hur dom bor borta i Björklinge men då alla sjukdomar avlöser varann lär det dröja en stund till men den som väntar på nåt gott…. 🙂

2 januari 2014

4 kommentarer

Känslor från hjärtat om att släppa taget om sitt barn….

Elliot några veckor och Thedde 2 år och 8 månader.

Alltså, inte visste jag när denna bild togs hur det skulle bli att vara förälder på riktigt….? Inte visste jag att man så småningom skulle släppa taget om sitt barn? Med det menar jag att man enligt livets gång har sina barn till låns för att sedan släppa taget om dom då de ska lära sig leva livet på egen hand.

FUCK! Det är och har varit svårare än jag någonsin kunde ana. Som jag sa till Hannah i somras när vi satt på deras uteplats en sen kväll; ”Du vet var dina barn är hela tiden, att dom ligger i sina sängar när kvällen kommer.” Eller som jag sa till Maria; ”Den här tiden kommer aldrig igen och den går i raketfart”. (Syftade på att när man barnen är små är allt så självklart, då dom är så nära…..).

För att släppa taget om sitt barn, det säger emot alla naturlagar och gener du någonsin besuttit som förälder. Mina gener skriker BESKYDDA!! SLÄPP INTE TAGET!!! Det är som att hålla i något som sakta blir mindre och mindre och tillslut försvinner. Som sanden som rinner mellan dina fingrar. OCH-DU-KAN-INTE-GÖRA-NÅGOT-ÅT-DET! Det låter kanske makabert när jag förklarar det såhär, som att jag skulle förlora dom för all framtid. Det gör jag ju givetvis inte. Men något ifrån deras barndom kommer aldrig igen, deras behov av dig som mamma kommer aldrig igen på samma sätt. Man är fortfarande viktig, men inte så viktig som när han var 7 t ex. Ditt barn ska bli vuxet och leva sitt liv……utan dig!

Idag åkte Thedde iväg med sina kompisar på en skidresa. Jag vet, jag har också gjort allt det där även om jag vigde mitt liv åt en alldeles för svartsjuk pojkvän och aldrig fick chansen att göra det alla andra gjorde. Men jag hajar principen, när man slog sig fri. Så jag borde liksom haja och fatta grejen. Jag flyttade ju halvt som halvt hemifrån vid 16 årsålder. Hem till den svartsjuka pojkvännen. Men AJ vad ont i mammahjärtat det gör nu. Detta är i alla fall Theddes första resa med polarna och det är dags för den här mamman att släppa taget. Fast hon inte vill….men hon måste. Han måste ut i livet nu. Det är dags. Om 3 månader fyller han 18 år. Men varför är det så jobbigt? Varför gör det så ont? Varför kämpar hela min själ att hålla i honom och säga ”Nej, är du galen? Det är klart som fan du inte får åka!! Något hemskt kan ju hända!!! Men jag kan ju inte gå vid hans sida och hålla hans hand för resten av livet (även om jag skulle vilja). Jag är ändå rädd att jag ska stå där sen och ångra att jag släppt iväg honom för att något hänt.

Men vad kan man göra annorlunda? Mer än att finnas där fast han är ute för att lära sig om livet? Jag KAN ju inte beskydda honom från livet. Det som händer….det händer ju ändå. Nä, usch..nu blev det deppigt här. Jag ville ändå dela med mig av livet som jag är i det just nu. Att det är tufft som fan, att släppa taget är fruktansvärt och något man inte vill, men MÅSTE.

Jag vill tacka min mamma och min svärmor nu. Dom peppar mig att gå igenom det dom redan gått igenom flera gånger om. Jag får höra mycket klokt, senast av mamma igår. Hon lyfter mig när det känns svårt med det här. Hon kommer behövas mycket den här helgen och jag hoppas den går fort så att mitt barn kommer hem helskinnad ifrån sin första resa med grabbarna på söndag. Jag har aldrig varit förälder till en människa som ska bli vuxen, han är min första människa jag fött. Jag lär mig, han lär mig, vi lär varandra antar jag. Jag hoppas ändå han får skitkul, han är min grabb och är han som sin mamma vet han hur man har kul med polarna.

Älskar dig Thedde, var rädd om dig i helgen och kom hem helskinnad, ok?

Så, nu fick jag ur mig lite oro. Sorry för ett långt inlägg….

2 januari 2014

14 kommentarer

Premiärdag och prövning som förälder!

Godmorgon! Åh, jag känner mig mosig som en mosad banan i botten på väskan. Har sovit till och från sen kl 16 igår kväll till i morse kl 5. Den ni, då har man sovit va? 😉 Äntligen lite utsövd! Wieeee….

Vår ledighet fortsätter veckan ut och Milo börjar förskolan igen den 7/1. Långledigt var bara förnamnet. Idag står premiärinbjudan på agendan.

Milo, Elliot och jag ska gå på premiären av Disney On Ice. Vi har en överlycklig här hemma som blev så glad att BILAR skulle vara med i år. Förra året blev vi ju inbjudna av Hannah till samma event. Milo satt med stora ögon och bara stirrade så detta blir verkligen en höjdpunkt.

Just nu sitter vi här och väntar på att Theddes buss ska komma. Han och 10 kompisar åker till Björnriket idag. Brrrrr….. Vi måste prata om det sen. Nu ska jag pussa och krama på honom ordentligt innan han åker! Inte lätt att vara mamma dessa kommande dagar kan jag säga. Detta är nämligen hans första resa ensam med grabbarna. Varför sa ingen detta innan man blev gravid? Att man skulle ha sitt hjärta springande utanför kroppen på det här viset?

2 januari 2014

4 kommentarer

Nyårsafton i bilder

Då ska du få se våra nyårsbilder. 🙂 Lite annorlunda firande blev det ju dåra.

Det blev en snabbdukning för oss. La mina ”happylights” på bordet så blev det genast en lite roligare dukning.

Blev ju riktigt mysigt och bara sitta länge, äta gott, lyxa till det med pepsi max (son jag typ aldrig dricker längre).

Kvällen till ära tog jag på mig mina stora stjärnörhängen. Här hadr jag precis fått en laddning med hemlagad mos till min kycklingfilé. Tony åt en maffig köttbit på rostbiff och potatisgratäng. Olika rätter men sååå gott för oss alla.

Det man inte kunde se var att jag hade mysbrallor på mig under bordet. Huuur sköööönt?! 😉

Vi njöt också av osttallrik med massa kex och vindruvor. Jag är superkänslig för vissa ostar. Klackjos (tåbira) ostar som luktar så ögonbrynen krullar sig går FETBORT! Blåmögelsmak är den värsta smaken jag vet! Jag gillar ostar med mycket smak men lite doft. Både hårda och mjuka. Mina ostfavvisar är Brie (tryffel eller vanlig), Gruyere (godaste hårdosten ever) sen hittade jag en ny favorit på Elisabeths ost igår…hon lät mig smaka en bit och jag föll pladask direkt. Åh herreminjee så god den var alltså. Farmhouse Cheddar!!! Nomnomnom!

Det blev nån bild på fyrverkerierna. Vi som bor mitt på stan hörde fyrverkerierna kan man säga. Majj gadd! 🙂

Det var det. Helt perfekt, så perfekt det kan bli faktiskt. Nu är vi hos mins föräldrar och myser. Det blir mat nu sen vöntsr bastu och TV mys. Perfekt för en dag son denna. Jag drack dock inte en droppe igår så ingen bakfylla här, såååå skööööööönt! 🙂 Nä, nu ska jag äta laxmiddag.

1 januari 2014

4 kommentarer

1 … 694 695 696 697 698 … 1 088