Fick en fråga hur jag ser ut i kroppen?
Jag har ju inte pratat så mycket om just vad jag väger. Dels för att jag tycker att det kvittar då man ändå ska jämföra sig med sig själv, sen är egentligen vikten oväsentlig så länge man trivs i sina kläder. Jag har vågen nu som en riktlinje och motivatör, inget annat. Jag har inte sagt att jag måste väga si eller så för att bli nöjd. Jag har sagt att jag vill ha 36 i storlek men 38 funkar också. Typ så…. Men om jag ska förklara hur jag ser ut…. Jag brukar alltid säga att jag ser ut som svampbob fyrkant!
Jag har en stor robust överkropp till ett par riktigt smala ben ungefär från halva låret och ner. 🙂 Ingen midja typ… Breda finska axlar och ordentliga överarmar. 😉 Självklart är det snyggaste jag vet ett par grova lår, en stor rund fin rumpa till en snygg smal midja med trind överkropp. Haha, precis tvärtemot såklart! Vad är det där? Varför är alltid sånt man själv inte har snyggt?
Min mage är degig och slapp. Den putar ur när man ser mig från sidan. Jag gick upp 40 pannor med Milo och hade en mage som var helt galet läskigt stor, jag har aldrig blivit mig själv efter den graviditeten. Jag skulle verkligen behöva göra en ”tummytuck” men jag är för rädd för det. Jag vill också testa att träna mycket ett tag för att se om den kan återhämta sig alls, gör den inte det kanske jag får se vad framtiden har i sitt sköte?
Jag har sånt där härligt ryggfläsk som BH:n skär in i lite snyggt. Aldrig kul med en tajt tröja men numera orkar jag inte bry mig så mycket om det. Det är som det är. Jag är inte 20 längre men jag skulle mer än gärna bli lite fastare, hårdare och mer vältränad.
Ja men så ungefär ser jag ut…. Svampbob fyrkant! 41 år, slapp, använd, o-fast men med stora visioner om att en vacker dag bli stark i kroppen. Mer vältränad. Orka mer. Vara gladare. Inte gå sönder. Allmänt bara vara stark och trygg i min egen kropp. Det vill jag!