Idag är det dags för lite jobb igen. Vår riktiga semester börjar ju nästa vecka och redan på fredag så drar vi ifrån all kaos. Vi stuvar in allt i lägenheten på torsdag, låser dörren och på Fredag kväll drar vi mot västkusten. Planeringen blev lite så nu med den hastiga flytten. Men för att se positivt på det så har vi tid att tillsammans renovera och fixa i lägenheten när vi kommer hem sen. Visst låter det sådär romantiskt och härligt? Sen står vi där och sliter vårt hår och skriker åt varann…. 🙂
Apropå renovering och fix. Denna morgon har jag letat inspiration till balkongen vi har i lägenheten. Den är liten men det är en balkong. Där vill jag göra så mysigt jag bara kan…..
Här ligger mina tankar nu. Gäller bara att ha mycket växtlighet och lyktor tror jag, det är liksom en mysfaktorhöjare. Sen givetvis något att sitta på och gärna någon matta så det känns trivsamt att kliva på. Kuddar, parasoll och värmeljus.
Jag tänker såhär…. Nu måste jag återigen köra flirt-tricket på Tony för att få honom till Ullared igen, där fullkomligen bara vimlar det av lyktor och mysfaktorhöjare. Kanske kanske kan det t.o.m vara så att han tycker det blir bra att passera där också…
Japp inredningsplanerna har kickat igång ordentligt! LOVELY!
Nu iväg och spela in PODCAST. Hörs igen om en stund. Du ska få lite härliga hudvårdstips och en olja som är så JÄKLA bra för både hår o kropp, visste låter det skumt. 🙂
….nu har vi packat och kört förråd för glatta livet. Jag håller fortfarande på med tvättstugan.
Somebody HELP me please!? Alltså, var ska allt få plats? Jag måste verkligen bläddra i IKEA katalogen (som jag inte ens vet var den är) och kolla praktisk förvaring. Är det något som kan få mig att få gråa hår så är det när man inte har ordning på kläder och man fasen inte hittar något alls. Man står i trosor och letar efter en speciell BH, hittar man den då? Skulle inte tro det…. När man står och letar efter ett speciellt linne, hittar man den då? Nä precis, skulle inte tro det! 🙁 Så nu vill jag ha ordning, som fan. Hitler-ordning. Kommer en vilt främmande människa in i vår klädförvaring ska dom hitta till linnelådan direkt. Typ så… 🙂
Ett riktigt glädjeämne var att Mirka kom på spontanbesök ute på vischan hos oss. Så najs och få ses. Hon hade 5 av kidsen med sig som lajjade järnet.
Äääääälskar och knäppa bilder på ungar som hoppar studsmatta. Blir ju så jäkla roliga bilder av det.
En fin vän som jag beundrar stort! Hennes blogg hittar ni HÄR!
Nu ska jag fortsätta här hemma! Men om en stund lägger jag ner och intar soffhörnet med min familj. ❤️
….man har alla barn i bilen samtidigt kom jag på. Vi är på väg ut på landet för att hämta flyttkartonger. Packning och flytt är igång för fullt. Idag flyttar vi förrådet. Dessutom lever vi dom Taikon med bara några glas och tallrikar framme. Kartonger överallt. Ja ni vet, när det är galen kaos. Jag mår ju piss redan men att leva såhär också gör ju inte saken bättre. Men men, på torsdag flyttar vi äntligen.
Hepp, framme på landet. Hörs igen om en stund…. ❤️
….den här texten som Tony skrivit och mina tårar bara rinner. Så vackert skrivet och jag minns plötsligt tillbaka på den tiden.
Nu blir det ett låååångt inlägg, men jag behöver skriva om det. När allt i vårt liv var upp och nervänt, lite som nu men på ett annan sätt då. Hur det enda vi ville och kunde tänka på var att få barn tillsammans. När jag väl blev gravid så startade nästa helvete….det är det Tony skriver lite om. När han sen föddes så sov han inte en hel natt på 4,5 år. Jag minns ibland tillbaka på när vi stod på varsin sida av sängen och skrek på varandra fast viskande. För risk att väcka Milo som somnade om för 12:e ggn den natten. Sedan började våra ekonomiska svårigheter. Pappa blev sjuk, omorganiserade på jobbet, jag blev av med jobbet jag hade hos honom för att jag kaxigt nog trodde det var lätt att bara hitta ett nytt. Samtidigt så behövde huset vi bodde i byta tak vilken sekund som helst. Jag var mammaledig med små korvören i ersättning. Vi låste lånen på banken för att vår dåvarande bankkvinna sa åt oss att göra det. Räntorna var skyhöga och åt upp alla pengar. Helt plötsligt kändes huset övermäktigt att ha kvar och vi fick sälja det med förlust. Efter att taket havererat på samma dag som köparen med besiktningsman skulle komma och vi stod med tallrikar i sovrummet för taket som läckte som ett såll. Barnen och jag. Jag på väg till mitt nya jobb i Uppsala som kom att bli det som nästan tog knäcken på mig. Mitt i allt detta en svår hypokondri i perioder som krackelerat insidan ytterligare. Detta är bara en bråkdel av all den kamp vi genomgått tillsammans.
Självklart har våra nerver många ggr varit på ytan och nästan ätit upp oss från insidan. Självklart har vi varit osams, skrikit på varann. Inte pratat på dagar och sett ut som två gråa vålnader. Det har funnits stunder då jag bara gråtit och inte orkat vara en förstående fru utan bara dragit mig undan i mitt skal så jag får försöka läka kaoset på insidan. Ibland har det räckt att titta på varann så har vi förstått var den andra står just för stunden. När ord inte längre är nödvändiga…när den enes tomma blick förklarar att just nu är jag slut mentalt. Jag orkar inte ens öppna munnen för att tala om det. När båda varit där samtidigt har det varit jobbigt, men på något sätt har alltid någon varit starkare för stunden. Orkat rodda med alla saker och måsten.
Vi har också hämtat oerhört mycket energi och kraft ur våra barn. Tankat när det varit som värst. Tagit bilen och åkt en spontan utflykt t ex. Bara åkt och satt oss i en park, tagit en promenad, varit borta hemifrån hela dagen. Bara glömt allt för en stund. Kramats, pratat om annat, försökt hitta roten till varför just vi älskar varandra. Just ja…..det är ju då man kommer på…. Jag älskar ju dig för att Du är så omtänksam och får mig att skratta. För att Du är manlighet för mig. För att du är en bra pappa. För att du är stark. För att du är romantisk….. Plötsligt minns man de saker som egentligen är de väsentliga i en relation. Husproblem, pengaproblem och andra praktiska saker är just bara praktiska saker. Det är ju inte därför vi älskar varandra!? Att ständigt, hur jobbigt något än är, försöka hitta till roten av vår relation har nog varit vår framgångsfaktor att hålla vår relation levande, hur jobbigt något än är. Att alltid prata igenom saker….är det något som tynger en och handlar om din relation så måste
Det ut. Hur ska den andra annars veta? Eller för den delen kunna förändra just det? Om Du stör ihjäl Dig på att han tittar på annat när du pratar med honom ska du säga det. Han kommer förmodligen göra allt han kan för att förändra just det beteendet. Kanske behöver man bara höra den andra partens syn på saken så löser man även det. Men man ska aldrig vara tyst om något. Min teori är att just såna här saker har en tendens att fräta stora hål i kärleken. Det måste upp till ytan!
Ha sex…varför skriver jag det då? Jo, det är oftast där man knyter samman banden igen. Glömmer man bort varandra även där så kan avståndet bli oöverkomligt. Plötsligt finns det ingenting som är bara ert, det intimaste ni har som par. Dessutom hjälper sex till med endorfiner och annat lull-lull som är bra för våra kroppar och själar. Att aldrig ta varann för givet är en annan tes jag har. Glömmer man bort att uppskatta det man har kan man förlora det man har. Att alltid komma ihåg att säga vad det är man uppskattar, helst om det flugit hårda ord och man skällt på varann i omgångar. Då är detta jätteviktigt. Hur ska man annars hitta tillbaka?
Vi har levt ihop i 11 år. Varit gifta i snart 8. Vi planerar att leva tillsammans för resten av våra liv, det var lite därför vi gifte oss. Vi har haft många tuffa perioder i våra liv och stunder då man känt att näää, jag skiter i allt det här snart. MEN, vi har löst även det och ämnar att fortsätta göra det. Jag är ingen relationsexpert och man vet aldrig vad som kan hända i livet, men hittills har detta funkat för oss. Vi är fortfarande kära, vi skrattar fortfarande ihop, vi har planer för vårt liv tillsammans och dessutom försöker vi ha lite kul på tu man hand då tillfällen ges.
…..majj gadd! Jag skulle ”diarréspysvimmaskitapåmig” om jag skulle behöva hoppa fallskärm. På riktigt alltså. Heeeell nooo. Nä, jag har inga såna kick-sug faktiskt. Kan ju bero på att jag typ är rädd att leva liksom. Lille-skutt rädd…..katastroftankar personifierat.
Men wow vad jag beundrar folk som gör det. Jag är superimpad! Tony ska också hoppa så småningom. Jag svimmar bara jag tänker på det. Den dagen jag skriver på bloggen att jag ska hoppa fallskärm har jag kommit långt på min livsresa så förmodligen blir det väl när jag är runt 157 år. 🙂
Vi började med att fika. Dom har fixat så himla bra där ute. Det finns stor studsmamma, pool, lekplats och gungor för barnen. Det finns enklare fika att köpa och mackor. Vi tog med oss fika, det gör många. Man kan sitta där och mysa medan barnen leker och kolla fallskärmshoppare segla ner. Det är superduper utflykt att göra och kostar liksom ingenting.
Här satt folk och slappade på typ fatboys (SACCOSÄCKAR) och lapade sol och käkade glass medan de tittade upp mot himlen.
Typiskt karlar! Han kan liksom somna överallt min karl. Snarkade högt där han låg på filten. 🙂
Där kom sen Jonas som min kompis heter. Han har hoppat över 700 hopp och är numera tandemhoppare. Coooolt! Han hade just hoppat och vi fick veta att han hade en lila skärm så då var det lätt att hitta honom på himlen.
Det roligaste EVER var ju att det blev just Jonas som hoppade med syrrans kille. WOW! Så jäkla kul ju…. 🙂
Här satt syrran och jag och var nervösa för Pirres skull!
Här stod dom alla och väntade på planet som skulle komma.
Det här lilla fjuttplanet var det som kom. Jag blev svettig under lökarna bara jag tänkte på det. Fy farao! Inte nog att man ska kasta sig rakt ut i himlen, man ska åka ett jefla fjuttplan upp också. Åh nej, jag skulle ha andnöd och tvångströja på mig redan innan vi kom upp.
Här kom dom sen nerseglande. Pirre fick styra fallskärmen själv också.Varje gång han styrde hade det känts som han skulle klämma pungelipungen av sig. Haha…. it´s hard to be a fallskärmshopper! 🙂 Var rädd om den, jag vill bli moster ju. 😉
Sedan var det dags att landa. Pirres fötter stod rakt ut långt innan han nuddade marken. Såg så kul ut när han kom nerseglande såhär. 🙂
Direkt efter han hade landat så sprang han till oss. Förmodligen hög som ett hus på adrenaliin. Han var euforisk av lycka och vill hoppa snart igen. Jonas konstaterade att det var så det började för honom.
Glad och lycklig!
En som också var glad för att Pirre var så glad. Jonas förklarade just att kickarna numera kommer från att man ser hur häftigt dom som han hoppar med tycker att det är.
Två glada hoppare! 🙂
Han la sig ner en stund efteråt för att ta igen sig. Det är nog bra påfrestande att göra ett sånt där hopp med all nervositet och adrenalin.
Det blev en härlig dag och eftermiddag! Nu är det bara soffhörnet kvar och kanske slå på en film. Härlig kväll till er! ♥
Jag följer ju Fanny Michel på instagram (@fannymichelgbg) och fick syn på denna tunika och jeansshorts förra veckan. Vi har ju samarbetat en del. Råkade ju hitta dom på just instagram för en tid sen. Löööööööve it! Åh, tunikan är verkligen slapp, sval, tunn och sååå fin. Jeansshortsen är superstretchiga med knappar i fram. Hittade inte den vita just nu men man kan mejla dit och fråga om man vill. Finns annars i taupe, i rosa och i blå. Jeansshortsen hittar du HÄR, jag har storlek 38 på mina.
Nu snart framme i Västerås och flygfältet. ❤️ Hörs sen igen!
Sovit som en kratta här. Märker att yrseln blir värre av det så jag måste nog sköta sömnen bättre, jag tror att min yrsel har mycket med stress att göra då alla mina prover var normala. Det har varit minst sagt mycket kring oss en period.
Jaha, här sitter vi och äter frukost. Milo sitter inborrad under filt och min kofta då det blåser lite idag. Vi njuter av altan och trädgård de sista dagarna innan flytt. Sen blir det balkong igen. Men, vi är så glada att vi hittat någonstans att bo så det kvittar lite. Vi har många nära o kära som har trädgårdar så det blir mer hälsa på helt enkelt. 🙂 Sitta som spottloskor på deras fönster om vi inte blir bjudna och så. 🙂
Den sista koppan torkade igår! Thank god! Vi kan vistas bland folk igen. Tror det gått snabbare då jag torkat dom med alsolsprit. Jag har kollat smittning och det är fritt fram för umgänge (menar bland vilt främmande människor och inte folk som vi vet redan haft vattkoppor) en vecka från första prick sägs det. Men jag har tagit det säkra före det osäkra och väntat tills de dessutom torkat helt. Nu börjar de blir som små ärr efter sår. Vattkoppor smittar som allra värst dagarna innan de bryter ut dessvärre, därför blir ju så många smittade. Inte lätt att veta att ens barn har vattkoppor om den inte HAR några vattkoppor.
Idag ska vi åka till flygfältet i Västerås. Min svåger ska hoppa fallskärm. Så roligt då jag har en vän som är utbildad tandemhoppare så kanske blir det han som tar hoppet. Hoppas det! 🙂 Vi ska packa för flytt här hemma först, sen laddar vi picknickkorgen och parasoll o filt och drar dit och myser. Igår fick jag hem lite fint som jag beställt, ska visa dig sen!
Hoppas du får en alldeles underbar lördag! ❤️ Var rädd om dig.
Nu är vi på väg hem ifrån mamma & pappa. Dom har äntligen kommit hem ifrån semestern efter att ha varit borta i 4!!! veckor. Har saknar dom båda massor massor!
Idag när det är en sån sorglig dag var det så skönt att få hem dom. Att få krama om dom och bara gråta lite medan mamma tröstar. Att få prata om livet med dess mening och berätta om alla funderingar man har….jag behövde det. Mammor är kloka. ❤️
Min älskade mamma!
Nu har vi i alla fall fått umgås och grillat tillsammans. Syrran och hennes kille var där också så nu har hela stora familjen fått kramats. ❤️
Måste berätta om vår dag också. Fick för det första en liten blomma av en vän för min nya sida. Gulligt! ❤️
Vi har haft så mysigt och jag fick verkligen ha största pubbeungen hemma hela dagen. DET var inte igår det ska jag säga.
Kompisen Ed kom också över och umgicks. Milo lööööööööves när Thedde tar med vänner. Han har Ed som en av sina favvisar, han brukar nämligen hoppa studsmatta med honom. Tänk, det finns så jäkla fina ungdomar alltså. Förr kändes ungdomar som kaxiga snorungar med moppemusche och skitig keps som aldrig hälsa. Idag är dom så jäkla fina. Mina ungar har supertrevliga poolers som gärna får hänga hos oss. Jag älskar när dom är här.
Dom är smarta också, skickar lillebrorsan för att hämta glass efter vattenkriget. 🙂 Men det gjorde han gladeligen, bara han fick hänga med
dom stora grabbarna.
Här trippade han iväg med sina glassar till grabbarna.
Thedde, Ed och Milo. Fina ungar hela högen! Så glad att ni är och hänger med gamla morsan emellanåt.
Eftersom dagen handlat mycket om känslor så var det härligt att få detta
av mellanpubbeungen idag. ❤️
Nu väntar fotpill i soffan. Ska bli skönt nu att Tony är hemma över helgen. Jag behöver honom vid min sida. Hoppas ni alla mår bra och har ro i själen. Hoppas ni också fått zippa på nåt glas rosé i solen eller varför inte slagit klackarna i taket. Kanske har ni haft en grillmiddag med era nära och kära och bara njutit av sommaren. Vad ni än har gjort, hoppas ni levt här och nu och verkligen njutit. Var rädda om er!
….han är sig själv igen och snart kan vi vara bland folk, idag är det en vecka sen som det troligen började. Vattkoppsskiten, men nu är den hemska barnsjukdomen över.
Vi har suttit ute på altanen och haft fikamys. Milo o Thedde har haft vattenkrig och busat. Själv har jag suttit och tittat på dom och försökt tänka här och nu. Njuta av det jag har just den här stunden. Det är så jäkla svårt att göra det. Varför är det de? Varför är man oftast i det förflutna eller i framtiden?
Idag när jag satt och grät kom Milo och tittade på mig med stora ögon.
”Vad är det mamma, varför är du ledsen?” frågade han. ”Mamma är ledsen för att en vän till mamma dog igår” svarade jag.
Han konstaterade vad jag sagt, kramade om mig och fortsatte sen att leka. Fick först dåligt samvete för att jag sa som det var. Men jag har alltid skyddat mina barn ifrån att se när jag gråter. Varför vet jag inte, antagligen för att jag som liten tyckte det var så jobbigt att se min mamma gråta de ggr jag sett det förmodligen. Men idag tänker jag annorlunda kring det, dom SKA se det verkliga livet just för att inte bli skrämda av det sen. Att det är helt naturligt att se sin mamma gråta om en vän till henne gått bort. Sedan tänkte jag också på att vi pratat om döden en del då Milo börjat fråga om det, t ex så gick någons farfar på dagis bort. Då pratade vi om det massor. Barn är sköna så för han konstaterade bara att de åkt till himlen nu. Det blir bra så känner jag….
…nu förstår jag varför du varit i mina tankar hela tiden. Nu förstår jag varför jag såg ditt ansikte i mitt sinne gång på gång. Du var hos mig för att säga hejdå. Fast jag inte kände dig så jättebra så gjorde jag det i alla fall. Även flyktiga vänner kan känna djupt för varandra. Som du skrev i det som kom att bli ditt sista meddelande till mig på Facebook…. ”Jag har alltid tyckt om dig”. Vilken tur att vi hann skriva det där till varandra. Jag är så glad att jag gick fram för att ge dig den största kramen jag kunde sista gången jag såg dig. Jag kramade dig hårt, och du mig tillbaka. Jag ville ge dig all den kraft jag hade, ifall den skulle hjälpa minsta lilla. Den livsglädje Du bar och den kraft du utstrålade har jag inte sett på många. Jag såg hur mycket du hade att ge och hur fin din själ var. Eller är… för den är ju kvar hos oss här nånstans.
3 barn har förlorat sin mamma….. en fin mamma, en alldeles fantastisk mamma. En man har förlorat sin kvinna…. syskon sin syster och mamma sin dotter. Livets lotteri som tynger mitt hjärta idag. Det tynger så fruktansvärt och jag bara gråter. Tårarna rinner nu när allt mitt hopp om ett mirakel lämnar mig. Du fick inte leva. Fina du…. Någonstans är du nu. Nu när du lämnat den där kroppen som till slut blev så sjuk så du inte längre kunde leva i den. Undrar vad du gör just nu? Säger hejdå till alla dina nära och kära skulle jag tro. Änglar gör ju så. Dom lämnar oss inte bara.
Fina du ♥….. hoppas du har det bra där du är nu. Att Du inte längre har ont eller är fast i en kropp som är så sjuk. Älskade finaste du, du kommer att finnas med i våra minnen och tankar för alltid.
