Sist jag tipsade om klänningar för putmagar fick jag så mycket bra feedback.
Inte visste jag att vi var så många putmagar som längtade efter lite klänningstips. Skönt också att veta att jag inte är ensam om att ha putmage. 🙂 Inte ska man klä sig i säckar fast man har lite putmage…. (säger jag som har en period med just att klä sig i säckar, man lever inte alltid som man lär). Det gör egentligen bara att saken blir ännu värre. Man borde vara mer openminded med sin putmage. Man borde stolt visa upp sin kropp och sina kurvor….men jag vet själv hur svårt det kan vara. När vi var på den fina kryssningen med finklädsel så hade jag en tajt spetsklänning på mig. Kan inte säga att jag trivdes, och ”hålla in” strumpbyxorna höll på att ta kål på mig men…..jag har aldrig fått så mycket smicker av min man. Han var som galen när jag svansade runt i en tajt klänning. Kanske skulle man våga visa kurvorna lite oftare? 🙂
.
Den här kryssningen var det……nog lyser det lite om våra ögon va? 🙂
Nu tänkte jag i alla fall tipsa om den lilla svarta för oss med lite ”gravidmagar”. Det är skönt att ha en klänning som liksom döljer härligheten och kunna äta i lugn och ro och kanske inte ha ”hålla in” strumpbyxorna som gör så man blir grön i ansiktet. PIUUUH!
Här har du ett härligt gäng klänningar. ALLA är dessutom nedsatta just nu, det är ju mellandagsREA så det bara sjunger om det. Ja,ifall ni hade missat det tänkte jag. 😉 Vill du kolla på fler klänningar som jag kallar ”de lilla svarta (som dessutom är på REA) så klickar du dig in HÄR!
…..självklart finns det stunder då jag har mina funderingar om dens vara eller icke vara. Helt normalt tror jag då man drivit något tillräckligt länge och lagt en stor del av ens liv på den. Sedan ”outar” man ju mycket av sitt liv här, jag har ju själv valt att driva en sådan blogg. Sen att jag själv väljer vad det är jag egentligen outar såklart. En del ämnen kräver eftertanke, en del funderar jag knappt över medan andra saker i mitt liv förblir hemliga för er. Det är också så att man ibland känner sig som apan som alla känner men apan känner ingen. 🙂 Att min blogg skulle bli så stor som den blivit, ja det hade man väl ingen aning om när man började för sådär en 11 år sedan. Igår hade jag över 11.000 träffar här inne! Så många gånger har det klickats in på den här bloggen, bara igår. Är det inte helt galet? Idag sken en tjej upp på fiket vi var på när hon såg mig. Hon klappade mig på armen och sa ”Hej, tack för din härliga blogg”. Jag blir så genuint glad när ni kommer fram och säger hej. Där fanns plötsligt ett ansikte på någon som är en av oss härinne. Nu vet jag hur ett till ansikte ser ut som läser mina rader. Det är också min ”betalning”, att ni säger hej. Då är jag inte längre apan…..
.
.
Idag har varit en dag av eftertanke. Tsunamikatastrofen var 10 år sedan och lediga dagar tycker jag att man får väldigt mycket tid att tänka och landa. Helst efter hektiska perioder i livet. Jag är ju också en extremt känslig människa som bara suuuuger i mig av det som färgat denna dag. Det är både på gott och ont. Önskar jag var lite mer ”kall” ibland. Stängde av….men , jag kan inte för jag vet inte riktigt hur man gör?
.
.
Läs ovan! Läs och begrunda. Detta är en väg att gå om man vill lära sig att älska sig själv på riktigt. En väg jag själv startade för ett par år sen och fortfarande är på. Jag började säga ifrån, att värdesätta det jag tyckte och tänkte. Att inte alltid nonchalera mina egna känslor t ex eller att jag bara inte hade tid. Jag slog knut på mig själv och såg till att ta mig tid. Istället fick min tid och saker jag planerat stå tillbaka för att jag skulle tillmötesgå. Jag har alltid haft en förmåga att göra så som jag tror att alla vill att jag ska göra. Har någon visat missnöje har jag rantat runt som katten kring het gröt för att ”pleasa”. Har en vän varit sur så har jag klurat mig sönder och samman och undrat vad jag gjort. Jag har varit som en liten Nina utan självkänsla i många avseenden. Sprungit ifrån mina egna känslor, stängt av ångest och bara mosat på. 2013 tog jag tag i det. Rotade runt i mitt inre. Skittufft, verkligen skittufft har det varit. Man kan säga att jag var trasigare än jag trott. Idag, snart två år senare börjar jag så smått att hitta vägen. Ut ur ångest. Ut ur hypokondri. Ut ur min förmåga att stänga av. Jag har istället sagt till mig själv att det är ok att må dåligt. Det är ok att säga ifrån om någon gör sig rolig på din bekostnad. Eller är elak. Eller utnyttjar dig. Eller beter sig illa. Jag har dragit mig tillbaka i många avseenden. Blivit mer återhållsam och spar på min energi. Tar avstånd från det som tar min energi. Att jag sen står och är konferencier för 300 personer bekommer mig inte alls, det är då jag brinner och oftast levererar. Jag älskar det. Men jag kan helt ärligt säga att det tagit tid, det har varit jobbigt och jag är långt ifrån klar. Men jag är på väg. Jag har slutat försöka ändra människor och istället acceptera dom som dom är, gillar jag det inte tar jag ett steg tillbaka istället. För att JAG väljer att göra det. Jag kan inte slå mitt huvud blodigt in i en hård vägg och tro att väggen ska mjukna. Man får ro i själen av att acceptera människor som dom är. Det du tycker är rätt och riktigt är kanske inte andras värderingar av rätt och riktigt, men du har ett val. Du kan välja bort den människan, eller låta den människan vara i ditt liv så mycket som du vill att den ska vara där. DITT val!
.
.
Jag är 100 ggr starkare idag än i januari 2013. Jag vet att jag kan bli 1000 ggr starkare men jag är inte riktigt där än. Jag faller tillbaka ibland men har blivit duktig att hitta vägen tillbaka. Men svackor, det har jag. Skulle ljuga om jag sa att jag inte hade det. Men, jag är bara människa. En med massa ångest, oro och sorger, precis som alla andra. Men jag har valt att ta tag i det. Att sträva efter att få ro i min själ. Att hushålla med min energi. Att omge mig med människor som ger mig nåt och som är värda min energi. Att inte vara rädd för ångest men att försöka hitta mer tid utan ångest. Man är ok som man är. Man gör så gott man kan.
.
Återigen blev det ett inlägg där jag bara skriver av mig. Jag hoppas att jag kan hjälpa och inspirera någon annan som känner igen sig i livet som orolig, ångestfylld och sorgsen. Du är den enda människan som kan hjälpa Dig själv. Men då måste du ta tag i det…..men det är den finaste investeringen du kan göra för dig själv. DU har fått DITT liv för att DU ska leva det åt DIG själv, ingen annan.
….för 10 år sedan satt jag i soffan. Det var annandag och solen sken in i vårt vardagsrum. Vi skulle äta frukost vid TV:n. Njuta av ledig dag. Plötsligt hör vi på TV:n att något hemskt hänt i Thailand och Indonesien. Då visste vi inte hur stor denna katastrof var.
.
Jag hade en arbetskamrat som var i Thailand med sin familj. Sin son, sin nya kille och sin mamma och pappa. Hon och hennes pappa miste livet, hennes mamma, nya kille och son klarade sig med nöd och näppe. Jag tänker på henne lite då och då. Vet att hennes nya kille har en ny familj.
.
Tittar just nu på Nyhetsmorgon som handlar om just den katastrofen och tårarna rinner över alla som förlorat någon där. Det måste varit så fruktansvärt. Om man nu ska se på katastrofen med andra ögon så kan man tänka att det sägs ha fötts många nya familjer och många nya barn sedan katastrofen. Hörde en siffra på över 100.000 barn…..
.
Vill ägna detta inlägg till Ditt minne Sara. Du var en sprudlande glad tjej med en härlig karisma. Du lös upp ett helt rum med din närvaro och jag kommer aldrig någonsin glömma dig! Du ser till att andra sidan är mycket roligare, det är jag säker på. ❤️
…..julen när den är som bäst. Inga måsten, alla får göra som dom vill. Senare idag åker vi ut till Tonys bror men innan det ska vi bara slappa. Jag ska nog försöka mig på en powernap. Känner mig faktiskt väldigt trött och sliten efter 2 nätters kass sömn.
.
.
Kl 07.45 kom mamma o pappa och hämtade mig så följde jag med dom på Julotta. Den finska julottan. Så himla mysigt.
.
.
Ett sött litet bord med sand där man kunde tända ljus för de som inte längre är kvar på jordelivet. Jag tände för de mina.
.
.
Vår vackra kyrka, Vårfrukyrkan. Den är helt nyrenoverad faktiskt. Rymmer massor med människor. Vi skulle gift oss där men Tony hade en sån fin anknytning till den kyrkan vi sedan gifte oss i (Frösthults kyrka) då Tonys morfar varit kyrkoherde i den.
.
.
Mamma och jag bredvid varann. Att gå på finsk gudstjänst och svensk skiljer sig en hel del. Den finska känns lite gammeldags faktiskt. Det var en mycket mysig stund och kommer vara något jag vill fortsätta gå på.
.
.
Nu jag just gjort dessa färdiga för kommande julbord idag. Vår lott föll på Jansson, Ägghalvor, bröd och nåt mer. Lär väl ta reda på det snart…. 😉 Ha en mysig juldag och god fortsättning. ❤️ Vi hörs igen sen.
Godmorgon på er denna juldagsmorgon (tidiga morgon).
Jag är vaken sen 4 fast jag egentligen inte sovit klart. Även om det blir sena kvällar nu så ställer inte min kropp om sig dessvärre. Men men, det är julledigt så man får väl ta igen sömnen sen när tillfälle ges. Idag är det nämligen dags för ”julafton 2” med Tonys stora familj.
.
Vi hade en hur mysig jul som helst igår. Inte en droppe alkohol för någon, sååå god julmat, massa härliga julklappar och…..dessutom fick vi massa minusgrader och frost/snö. Idylliskt!
.
.
Vi började traditionsenligt med vår morgonfika på ett fik som heter Drott. Ägarinnan där har alltid öppet svintidigt och kan nog titulera sig som arbetsmyra. Ingen skillnad denna julafton heller. Jag vet inte hur många julaftonsmorgnar vi suttit där och intagit vårt fika. En mysig stund där både jag och syrran får lite egentid med vår pappa. Efteråt åker vi alltid ner på stan en sväng, syrran och jag får då välja ut en varsin julklapp. Jag är 42 bast och fortfarande löjligt förtjust i just den här stunden. I år valde jag en huvudbonad som jag givetvis glömde ute hos mamma & pappa, visar er sen. Älskar den!
.
.
.
I år skulle stora barnen fira jul hos sin farmor och farfar i Strängnäs. Då brukar vi alltid se till att ses hos mamma och pappa för en jullunch. Stora barnens pappa är också alltid med. Glad att vi lyckats hålla liv i traditionen då känslan av att inte få se sina barn på julafton är VIDRIG. Det vet ni som genomlevt/genomlever det.
.
.
Mina fina stora killar! ❤️❤️ Ibland får jag tammefasen gnugga mig i ögonen för att inse att dom verkligen är såhär stora. Elliot är 16 år och Thedde blir 19 år i mars. Han tar liksom studenten i vår. Jag blir mörkrädd då det var ”nyligen” jag själv tog studenten. 🙂 Nu ska jag planera min egen unges student liksom! Time flies…..
.
.
I år föll lotten på själva jultomteriet på den största i barnaskaran. En uppgift han skötte galant. Imponerande faktiskt. Masken har blivit ifrågasatt men med förklaringen att det är kallt att fladdra runt hos alla barnen så har Milo köpt det med hull och hår. I år kom också jultomten väldigt tidigt då jultomten skulle iväg på julfirande i Strängnäs. Tror inte att Milo var alltför ledsen över det då julklapparna var det stora intresset igår. 🙂
.
.
Redan efter jullunchen knackade det på dörren. Jultomten kom och överlämnade ett par klappar till Milos stora förtjusning. Julafton handlar ju väldigt mycket om att äta, men också om att vänta. Äta och vänta. Det är så jag tror att Milo uppfattade dagen. Men han klarade det över all förväntan. Tappra pojk! Vi sa just det igår att han var väldigt tålmodig och tapper…. Allt blir ju så mycket enklare då. Sedan fick han öppna paket i omgångar. Det gjorde sitt också.
.
.
Igår hände en stor grej också. För första gången vågade han krama jultomten. Det har aldrig hänt tidigare. I vår familj har vi traditionen att hålla liv i ”att tro på tomten” så länge som möjligt. I år trodde vi att det var kört. Men när Thedde sen kom tillbaka från ”toaletten” tittade Milo på honom och utbrast med stora ögon att han just missat tomten. Jag kan tycka att det är en härlig ”tro”. Vi är ju dessutom från Finland och bara 16 mil ifrån där min mamma och pappa härstammar finns den riktiga tomten. Sådeså!
.
.
Efter tomten varit hos oss fick de stora barnen öppna sina julklappar, Milo fick en laddning att öppna han också. En av framgångsrecepten med att klara dagen. 🙂
.
.
Traditionsenligt tittade vi på Kalle Anka medan vi samtidigt fixade julmaten. Mamma hade förberett så himla bra så det var inte så mycket som skulle fixas med. Allt var så galet gott på vårt julbord. Varm skinka (finsk tradition), morot-lever-kålrotslådor (morot och kålrot är mina favoriter), prinskorv,
Mammas köttbullar, min Jansson (som Tony faktiskt gjorde efter mitt recept), pappas sill, massor med ostar och marmelader….Ämen ååh, MUMS!
.
.
I år delade Milo ut julklapparna. Han klarade av att läsa ALLT på julklapparna och mormor & morfar satt med tappade hakor. Det är galet så fort dom lär sig. Min ”bebis” kan läsa liksom. Det är så stort! ❤️ Stolt som en tupp var han också. Mitt älskade lilla barn.
.
.
Vilken härlig dag vi hade tillsammans igår. Känner en stor lycka i bröstet över det. Lugnt och skönt och ingen stress. Det var också första året som mamma inte heller hade stressat. Så bra på alla sätt.
.
.
Måste bara visa vad mamma sparat hemma. Ett dörrhål får vara mätsticka åt mina barn och några av mina kusiner. Så kul att mamma sparat detta i alla år, inte minst för barnen som ser hur mycket det hela tiden växer.
.
.
Traditionsenligt slutade det med att mamma och jag snarkade i soffan. Jag har ju ärvt min kvällströtthet av henne så detta var varken en högoddsare eller otippat. 🙂 🙂 Vaknade igen vid halv 9 och orkade vara vaken ett par timmar till. 😉
.
Nu spelar Milo redan på sitt nya Skylander Trap Team som nog var den bästa julklappen igår. Klockan är inte ens fem liksom. 🙂 Tony riggade allt inatt när vi kom hem så han bara behövde klicka på startknappen och köra. Snart ska jag gå upp och göra Jansson, förbereda ägghalvor och kanske baka bröd inför nästa julfirande. Hoppas du haft en fin jul fina Du, tack för att du läser härinne. ❤️ Vi hörs snart igen!
Alltid undrat hur den egentligen skilde ifrån första gången man såg klänningen. Såhär var det visst…. Nu vet ni också ifall ni alltid undrar över en sådan i allra högsta grad viktig sak. 😉
.
En av favoriterna på Julaftonens Kalle Anka. Känns som Henrik Dorsin kommer göra ett fantastiskt jobb som julvärd. ❤️
Idag tänkte jag avsluta Beautyplanets julkalender med att tipsa om den absolut sista lucka. Idag är det nämligen julafton….. Härliga Julafton! Handlar du på Beautyplanet idag så skickas en check på 50 kr Till dig som du kan handla för under hela Januari 2015. HÄR hittar du länken till Beautyplanet,
Man är verkligen ”blessed” med tre friska fina barn. ❤️ En dag som denna känner man en sån otrolig tacksamhet. Att man har så många människor omkring sig som man älskar.
.
Ville bara komma in hit och önska dig en GOD JUL. ❤️Kom ihåg att du är värdefull för någon, att du älskad och att försöka njuta av denna dag och alla Du har i din närhet.
Hat gjort färdigt mina ”gå-bort” presenter som vi ska ha med oss. ”Cookies in a jar”. Kan tycka att det är hur mysigt som helst att överlämna en sån här burk istället för blommor. Väldigt uppskattat av alla, inte minst de som kanske inte bakar så mycket och ofta. Såhär gör du dessa ”Cookies in a jar”.
Blanda samman mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Häll i det i burken och platta till så det får en jämn och fin kant. Häll sedan i havregryn, platta till. Blanda farinsocker och vitt socker, platta till. Hacka chokladen och ha i den också. Stäng burken och häng på en liten lapp med vad den innehåller. På baksidan kan du skriva vad som ska tillsättas och hur det ska bakas. Jag skrev såhär:
Blanda samman 150 gr rumsvarmt smör och 1 ägg till en krämig smet. Tillsätt burkens innehåll och blanda ordentligt tills du får en fast kaksmet. Rulla 20 små bollar av Kaksmeten och lägg dessa på en bakplåtspappersklädd plåt. Platta till lite med handen. Grädda i 200 grader i 12-15 minuter.
.
Nä, måste försöka sova nu så man orkar med julafton imorn. Hoppas ni får en god natts sömn inatt och en underbar julafton imorn. ❤️
Man kan säga såhär, det har inte varit julgodisets år här hemma i alla fall. Idag blev chokladkolan åt helvete för lös. Igår glömde jag flera ingredienser. Dagen innan det brände jag knäcken. Vet ni? Nu ger jag faaaaan i allt som har med julgodis och göra. Jävla skitgodis! 🙁
Vi får äta lös kola, vi får ära fudge som inte smakar som den ska, vi får ära ihopsmetad kola och knäcken skiter vi helt enkelt i. #detblirjuländå och vad gör allt detta om 100 år? Inte ett jota! 😉
.
Om du nu vill göra den här chokladkolan så är den jäkligt god. På riktigt alltså! Men koka den tillräckligt så du slipper typ rinnande kola som vi nu får äta…. 😉
Koka ihop vispgrädde, ljus sirap, socker och ättika. Koka tills du har en smet på 122 grader. Eller så ska det klara kulprovet. Ha tålamod, det som inte jag hade. 😉 Blanda i smör och honung och låt koka i 5-7 minuter till. Ha sedan i den hackade chokladen. Rör runt och häll i en bakplåtspappersklädd lite plåt. Strö över flingsalt. Dela upp och omslut med bakplåtspapper.
