Underbara härliga ni!
Som jag älskar att komma in här och läsa era kommentarer, sitter här ute på min uteplats just nu och bara ler med hela ansiktet. Några av er har hunnit få barnbarn, det är stort säger min mamma – nästan större än att få egna barn. Genast tänker jag att JAG som är så inihelvittinens känslig kommer förmodligen gå bananas fullständigt då. Klarar jag det rent känslomässigt eller kommer jag att flytta hem till mina barn för att få vara farmor på heltid? Gud nåde – hoppas INTE det. Vill inte bli sån. 🙂 Men hur hanterar man alla känslor?
Här sitter vi och njuter av solen. Känner mig nästan lite låg för att jag vet att det ska börja regna nu. Jag är också lite låg då jag haft ont i vänstra sidan av magen i ett par dagar. Hypokondrin knackar genast på min svaga dörr som jag byggt upp och säger ”NÄMEN hejsan, nu är jag här och hälsar på!” Försöker tänka logiskt men det är inte alltid det funkar. Har man varit sjuk i hypokondri så är den dörren väldigt lätt att glipa på. Genast sätter tankar igång som jag inte vill ha. De är ofta frenetiska och släpper mig sällan. Det malet likt en betongbil runt runt medan jag paniskt försöker hitta logiska lösningar på varför jag har ont?
Ibland önskar jag att jag var lite mer ”easy going”. En person som tog det lite för vad det var. Inte tänka så mycket på det utan reflektera över att jag har lite ont – låta det vara så och tänka att det går säkert snart över, sen bara släppa det. Vill inte slänga upp saftblandaren på taket och tänka ambulans och cancer direkt. Jag är så inihelvetes trött på det helt ärligt. Det kan finnas logiska förklaringar då jag sprungit på toa en hel del dessa dagar men du vet, blööööööööööök! Once a hypocondric, always a hypocondric. Eller? Fan heller, inte jag i alla fall. Jag är på rätt väg och ska bara fortsätta framåt på den vägen. Inte se bakåt, inte fundera, bara framåt på den ”icke-oroliga” vägen med sköna härliga tankar om framtiden. Blir det nåt allvarligt med magen så är det så, det spelar ingen roll hur mycket jag oroar mig över den, det kommer inte förändra framtiden i alla fall.
Well, nog om det!
Den här fisen har badat hos grannen. Varje gång han badat så fryser han så han skakar och blir nästan ledsen efteråt. Att kliva ur en uppvärmd pool är ingen höjdare. Kan det vara därför jag är en badkruka av rang. Jag hatar’t helt enkelt. Så fruktansvärt vidrigt att frysa på det där sättet. Kan vara den genen han ärvt av mig men inte riktigt förstått det ännu. 🙂
Nähä, ska sätta mig och knåpa på ett till inlägg här. Ska visa Er lite trädgårdsbilder. ❤️