….börjar se ett mönster med hostan. På kvällarna är den vidrig, hela tiden kliar det och känslan av att vilja peta ned en tandborste eller lång taggtråd i halsen etsar sig fast i skallen. V I L L B A R A att det ska sluta reta i min hals. Idag har jag bunkrat upp med lök, det ska hackas lök tammefan upp till taket i sovrummet. Det ska lukta lök till Haparanda ifrån vårt sovrum. Renarnas ögon på mormors gata uppe i Norra Finland ska tåras av löken jag har i mitt sovrum.
Hjälper inte det ska jag köra upp dom här två i varsin näsborre och sen hälla citron i halsen… Det borde väl hjälpa? 😀
Jaha! Idag följde jag, Thedde och Milo med min mamma till Västerås för lite julklappsshopping.
Vi testade på dessa massagedynor, det var vansinnigt skönt. Där satt vi alla på rad och njöt. 🙂 Eller njöt, på Thedde och Milo ser det ut som det var en pina.
Vi hade en riktigt mysig dag. Härligt att få med sig sin äldsta också. Det gjorde mig glad. 🙂
Nu har Tony fixat ett litet vattenbad med lök åt mig här bredvid mig. Här ska det luktas på lök. Sen ska jag titta på Bonde Söker Fru 10 år! Så kul att veta vad det pysslar med nuförtiden. Är så känslig på det här med löken, berättar imorgon hur det gick. ❤️
…men ändå så lyckat! Tänk att ibland blir det bra fast man missat något. Det hör inte till vanligheterna när det kommer till bakning då det ju oftast är en kemisk reaktion som måste ske för att det ska jäsa osv. Men detta mina damer och herrar blev liksom skitbra fast jag missade en ingrediens. 🙂
Koka upp alla ingredienser utom choklad och lakritspulver. Småkoka sedan i en tjockbottnad kastrull. Koka i ca 5 minuter, den når temperatur riktigt snabbt så håll koll. Den ska nå en temp på ca 118 grader. Men jag gissar att jag kokade den i ca 5 minuter. Strax innan fudgen kokat klart ska du ha i den hackade chokladen. När fudgen är klar tar du av den från plattan. Häll upp i en bakplåtpappersklädd liten plåt eller brödform. Jag använde brödform. Strö över lakritspulver över hela. Låt svalna helt, skär sedan upp den i bitar.
Detta är det lakritspulver som jag använder! Du kan självklart strunta i pulvret helt om du vill ha en larktisfri fudge. Annars tror jag att det kan vara väldigt gott att strö krossad turkisk peppargodis över.
Ja men alltså….. tänk vad kuddar och textilier kan göra för en soffa. Blev faktiskt paff över hur fint och hur förändrat det kan bli?! I helgen fick jag hem mina kuddfodral ifrån Lidby Living. Jag har ju berättat om märket för er. Lidby Living och Malin, som jag föll pladask för som människa… hon har redan en stor plats i mitt hjärta. ♥ Härligt när man träffar människor som man bara ska träffa och som säkerligen är där av en anledning. Jag visade er ju väskan igår som jag bara älskar. Ja, jag som älskar det här märket gör fett med reklam nu men av egen fri vilja. Kuddarna sitter som en smäck i min soffa och det är kvalitutta utan dess like alltså! Känns sådär grova och rejäla. Tydligen så håller de färg också, Malin berättade att hon hade kuddfodralen i sin soffa på Mallis där de bor lite då och då och de ligger alltid i solen, har inte blekts ett skit! Så i sommar måste jag ha såna här färgglada i vårt lilla poolhus! Åh! ♥
Syns det att vi ÄLSKAR kuddar i vår famillj? Finns inget bättre än massor med fluffiga kuddar i soffan. Jag sitter här och skriver just nu och är omringad av alla desa härligheter! 🙂
De färgglada kuddarna är min vän Sofias märke Miss Living, dom finns HÄR!
Nu fattas det bara en stor vad med färska blommor på bordet. Apropå färska blommor….du måste följa My’s Blommor på Instagram, HÄR hittar du den! Så inspirerande och härliga bilder, älskar när hennes blommor dyker upp i mitt flöde!
Det blev inte riktigt så illa som det var i förrgår att somna, så kanske är det på väg åt rätt håll med hostan och förkylningen. Har fått så himla häftiga tips ifrån er om hackad lök vid huvudändan. Det ska tydligen hjälpa mot hosta, t.o.m bättre än coccilana och då är det väl värt att testa!!! Det ska jag definitivt göra ikväll! Kanske blir jag frisk av det lagom till julafton.
Sitter här och bloggar med julmusik på datorn. Just nu spelas ”Helga Natt” med Peter Jöback, den mannen kan sjunga han! Hur är det med julfeelingen? Har den infunnit sig? Här är det väl sådär med tanke på vädret. Lika varmt nu som på midsommar. Ändå går vi omkring i vinterjackor. I midsomras hade jag på mig det här:
Det är alltså lika varmt ute nu…. det är ju helt galet hörrni! Va?
Aja, det får bli julkänsla ändå, man får spela julmusik…..glögga, silla, tända ljus, titta på granen och slå in julklappar så får man kanske en liten känsla av jul ändå.
Idag är vi lediga. Idag ska jag åka till Erikslund med min mamma. Vi ska göra det sista sista så att morgondagen för mig blir bara mys. Ska baka lite….bara för att jag älskar det, kanske koka nån fudge till. Jag ska försöka mysa. Glögga. Lyssna på julmusik och så ska vi titta på ”Uppesittarkväll” jag och Tony. Vi har redan köpt lotter – förtidspanchisar som vi är. 😀 Det hör till julen tycker vi båda! 🙂
Jag och barnen på julafton förra året. ♥
Jag blir så varm av dom här bilderna som jag och barnen är med på samma. Jag har inte så många såna här bilder så jag värnar om de få jag har. Ska faktiskt försöka få till en riktig fotografering på mig och barnen. Vill ha riktiga proffsbilder på oss som jag kan förstora. Så mysigt! Men visst ser man att dom alla är mina va? Något har vi alla som påminner om varandra.
Jaha, nog om det. Nu ska jag göra mig i ordning. Kl 10 ska vi åka. Vi hörs under dagen….ska bl a visa dig min makeover i soffan hemma sen ska du få ett recept på en egentligen misslyckad fudge som blev såååå god, haha! ♥
Sitter och slötittar på Ernst medans jag bloggar. Det är repris ifrån förra årets ”Jul med Ernst”. Rösten är fortfarande inte bra, jag hostar som fan så jag vet inte ens om det är på väg åt rätt håll. 🙁 Jaja…så är det med det. Det går inte att göra så mycket åt saken.
Idag när jag åkte och hämtade Milo ifrån skolan så tog jag med mig min nya väska. Ååååh…..i löööööööve it! Löve löve löve it! Jag föll pladask för den när jag träffade Malin som äger Lidby Living. Jag och Milo skulle på stan efter skolan idag och jag hade lite jag behövde handla, ja jag kom på 3 julklappar till som jag missat. HELT PERFEKT med den här stora bagen då. Fick plats med hur mycket som helst.
Den har såna där feta stora läderremmar och detaljer. Lädret är i ekologiskt garvat läder och man känner att det är bra riktigt bra och starkt. Det andas klass och kvalité! Åh den här kommer jag få mycket använding av! Fullkomligen älskar min nya bag! HÄR hittar du den.
Efter skolan idag så åkte vi till Kafé Systrar Två och fikade. Vi firade att Milo gick på julledighet nu. Tre långa härliga veckor ska han vara ledig från skolan och fritids. Vi ÄLSKAR att hänga på Systar Två, och får Milo välja så är det hans förstahandsval på fik. Mysfaktorn är en miljard typ. Milo beställde en festis och en morotskaka, den är amazing där. Han äter verkligen upp hela, han som är en liten myra i all mat. Tyvärr kan inte jag äta den (gluten) men jag brukar alltid beställa en glutenfri smörgås istället. Joanna (som bakar där) är överlägset bäst på glutenfritt bröd på fiken i Enköping. Så jäkla gott är det!
Vet du vad? Jag måste berätta…. Jag har ju varit krasslig i några dagar nu och då har jag sagt….alltså lite sådär för mig själv….att jag borde baka det där brödet. Det har varit slut i några dagar så jag har ätit hårt bröd bara. I morse när jag kom upp så hade Tony bakat mitt glutenfria bröd igår kväll när jag sov. Va? Ämen så gölligt så jag dööööör…. Jag blev så himla glad. Han hade gått in på bloggen och letat upp receptet och så bakade han det. Det var väligt skönt då jag ju haft det rätt tufft med hostan och känner mig så krasslig. Detta uppskattade jag verkligen! ♥ Den här limpan bakas näsan en gång i veckan här hemma, du hittar recepet på den här glutenfria limpan HÄR.
Jaha, ska väl be till högre makter om att mitt insomnande går lite lättare idag än vad det gjorde inatt. Annars får det bli en Tena Lady i brallan kan jag säga…. hua vad jag hostar. Mamma säger att jag ska prova det urgamla beprövade sättet andas ånga, vet du om det funkar? Ni ska komma ihåg att min egen mamma är uppvuxen med att man blåste cigarettröksluft i örat när man hade ont i det. Det sas hjälpa. Så gjorde mamma på mig också (det var lite andra bullar på 70 talet), dock kan jag inte minnas hur det var eller blev? Blev tvungen att googla på det faktiskt.
Nope, vi var inte ensamma. Vet inte om hennes pappa var finsk eller inte dock…. ja jag menar, kanske var det ett finskt rön? Kanske var det bara finländare som hört talas om att det skulle hjälpa? 🙂
Nähä, nu ska jag sluta dravla här inne. Nu blir det ligga på soffan och försöka vila upp mig lite. Hoppas Du mår bra och är i fas med julklappar och allt julfix.
Jag ska göra en kardemummakola och kanske lite mer chokladfudge men annars är jag klar. Tror jag. Ni vet ju hur jag tänker, har prestationsångest och sådär. Men faktiskt så har jag släppt det lite. Jag orkar inte hålla på…det blir bra så som jag fixar. Behöer inte hålla på ända in i kaklet liksom.
Här ska jag bjuda dig på en riktigt härlig omgång av fudge. Denna är så god så det är svårt att sluta äta faktiskt. Denna fudge är en saffransfudge med vit choklad och så är den toppad med hederliga polkagrisar. Alltså smakkombinationen är helt amazing. Du måste nästan testa.
RIktigt gul och härlig är den och så ser man de små saffransprickarna inuti. MUMMA! ♥
Koka upp alla ingredienser utom choklad och saffran. Småkoka sedan i en tjockbottnad kastrull. Fudgen är som bäst när den når 118 grader ungefär. Men om du ska hålla ordning på nån tid så är det i ac 20-30 minuter eller tills att fudgen stelnar lite när du häller en tsk i ett kallt glas vatten. Strax innan fudgen kokat klart ska du ha i saffran. När fudgen är klar tar du av den från plattan och har i choklad. Krossa den lite när den ligger i förpackningen. Häll upp i en bakplåtpappersklädd liten plåt eller brödform. Jag använde brödform. Krossa polkagrisar och strö det över. Tryck i dom stora bitarna så de hamnar i själva fudgen. Låt svalna helt, skär sedan upp den i bitar.
Jag rullade in mina i små bitar avv baklåtspapper och förvarar dom så i kylen. Dom håller sig i ungefär en vecka såhär.
Vad klokt ni skriver om mitt inlägg om prestationsångesten kring jul (inlägg HÄR). Det handlar nog om just det, jag älskar julen lite för mycket. Hur man nu kan göra det liksom? 🙂
Jaha, jag har just varit och skickat iväg min lilla fis till skolan. Den största har just dragit till jobbet. Kan titta på honom och undra om han verkligen är mitt barn? Hur blev han så stor. Han fyller 20 år om ganska så precis tre månader. Hur blev han så gammal så fort? Vart tog tiden i vägen? Jag måste lära mig att njuta av minnena av honom som liten och inte se tillbaka på den tiden med sorg som det känns nu…..alltså sorg för att han växte upp så fort. Hur har ni som har vuxna barn hanterat sånt? Berätta gärna? Jag försöker lära mig att ha vuxna barn.
Tur är väl att jag blev välsignad med en liten för bara 7 år sedan. EN sladdis som gör att jag hanterar de stora barnens ”utflugenhet” lite bättre kanske. Vad vet jag. Fråga mig vad jag känner om 10 år… 🙂 Igår hade vi i alla fall ett fantastiskt kalas på Andys Lekland i Bromma. Milo har aldrig velat haft kalas för sina kompisar, förrän i år! Wioooo tänkte jag och slog till på ett på bästa leklandet. Vi var ju där på invigningen och vi alla fastnade för det här leklandet BIG TIME. Det är stort, fräscht, luftigt, bra mat, flera lekstationer, vettigt ja men listan kan faktiskt göras lång. Gillar jag något så skriver jag bra om det, det vet ni!
Det är ju stort som satan det här stället. Över 200 kvm med allt du kan tänka dig. Det finns en småbarnspark för barn mellan 0-3 år. Ett kvarter med återvinning, teater, pizzeria, veterinär och affär, en skaparhörna, kalasstationer, exprimentgata och så ett enormt lekland. Det finns en tagg på instagram som heter #andysleklandbromma såg jag. Tror att det fanns typ mer än 14.000 bilder unden den.
Alltså, hur härligt?
Igår fick Milo stå på tavlan! 🙂
Vi hade valt BILRUMMET att ha kalaset i och som du ser så var Milo taggad till tänderna. Kompis (grannen) Anton åkte med oss. Här satt vi se och väntade spänt på alla de andra som skulle komma.
Tanja, som tjejen heter som skötte om just vårt kalas, var så himla gullig och duktig med barnen. Hon gick igenom regler och vad som gällde under Milos kalas.
Den här ballongen skulle sedan vi ha med oss och det var den barnen skulle leta efter om dom ville oss nåt. Bra idé tycker jjag.
Medan vi satt och väntade så lejjade killarna loss så svetten lackade! Jag och Tony passade på att käka medans. Både glutenfritt och vegetariskt kan man få. Skitgod var burgaren! En av oss härinne kom också förbi och sa hej. Så kul att ni kommer fram och säger hej. Blir lika glad varje gång. Hon efterlyste mer sminkvideos…. 🙂
Kolla bara?! Haha…. dyngsvettig? Ändå valde jag en kortärmad sval skjorta men inte hjälpte det. 🙂
Här har vi kalasgänget (en försvann in under bordet precis när bilden skulle tas). (Har blurrat de barn vars föräldrar jag inte frågat om de får synas på min blogg – därav de söta hjärtana.) Det var 12 barn bjudna. 4 kunde inte och en blev magsjuk så vi blev 7 sammanlagt. Alldeles lagom med tanke på fart och ljudnivå. 🙂
Det finns en meny att välja ifrån så man komponerar sin meny själv. Skitbra tycker jag, då kan man utgå vad man tror dom gillar och äter.
Presentöppning i väntan på efterrätten! Milo var så glad för alla sina presenter.
Efterrätten blev glass med massa härlig topping. Det var en höjdare kan jag säga. Sockerhöga och mätta gav det sig sen iväg på skattjakt med en riktig skattkarta. De hittade skatten, det blev små påsar till alla och så fick Milo en egen present. En egen kalasmedalj som man får när man har kalas på Andys.
Vi är skitnöjda med allt. Milo ska vi inte ens prata om. Han somnade som som en stock i bilen på vägen hem tussen. Det gjorde Anton också….de satt och snarkade ikapp i bak på vägen hem.
Hepp, vet ni vad jag ska göra nu? Lägga in sill…för första gången någonsin. Återkommer sen med hur det gick och recept såklart.
Håller på att hosta lungorna ut mig här hörrni, bara orkar inte blogga mer än att jag kikar in och säger hej. Fifan, tips mot rethosta emottages tacksamt. Usch, bävar för natten på nåt sätt…. Rösten är sämre idag igen så imorgon ska jag försöka vara mer tyst under dagen. Milo är i skolan så då har jag några timmar då jag ska vara helt knäpptyst.
Kalaset var i alla fall toppen på alla sätt! Imorgon ska jag berätta mer och bjuda på bilder.
När man börjar gråta till eftertexteterna av ”Jul med Ernst”….
….ja då får man väl kallas lite överdrivet känslig va? Såg inte programmet i Torsdags men nu här i sängvärmen har jag äntligen sett det. När Ernst satt där ute i lilla inglasade gårdshuset och önskade God Jul så började tårarna trilla. Han sa det så fint på nåt sätt. Att man skulle vara rädd om varandra och komma samman. Att året som gått varit fyllt av ilska, kyla och hemskheter. Då kan det kännas än mer viktigt.
Nu utgår jag bara ifrån mig själv. Och nu kommer jag bara skriva rakt ifrån hjärtat. Jag kände att jag behövde stanna till. Vara lite eftertänksam och fundera lite….
Först och främst har natten varit, well…hur ska jag säga….inte en av de bästa. Milo köpte igår, för egna pengar, 2 nya gubbar till sitt X-Box spel. Eftersom man sedan blev tvungen att ladda hem något speciellt (fråga mig inte – är helt talanglös när det kommer till det tekniska kring sånt) så hann Milo somna innan det var klart. Kl 1 inatt vaknade han och ville spela. Det blev ju ett FETT nej på det. Kl 5 lyckades jag till slut få honom att somna om. Nog för att han är envis, men jag är tammefasen än mer envis och gav mig inte!
”Du får spela efter att du somnat om, somnar du inte om får du inte spela” sa jag.
”Inte på hela dagen” frågade Milo.
”Inte på hela dagen” svarade jag.
Alltså, här fick jag stålsätta mig som h-et! Jag var dödstrött, tokförkyld, hostar så jag kissar i brallan liksom….och så vill ungen spela X-Box mitt i natten. NÄMEN du hör ju själv? Det viktiga var att jag vann kampen. Kommer det att inträffa någon mer gång så kommer den lille fisen veta att morsan lajjar man inte med. Det är bara till att somna om för hon ger sig inte….
Tack och lov så lyckades jag sova räv lite mellan varven när han försökte somna om. Tony har också vaknat mellan varven men ni vet ju att han har en bättre förmåga att sova än vad jag har. MORR (S Å jäkla avis på den förmågan). Nä, men så helt vaken har jag inte varit. Dock skulle jag ljuga om jag sa att jag var pigg. 🙂
Mer då?
Jo, jag kom på en sak. Jag kom på att jag i flera år, helst efter jag fick barn…. Alltid känt mig lite. Hur fasen ska jag förklara det här så ni förstår? Jo men som att man inte lyckats ”Jula” till det tillräckligt. Jag har varje år drabbats av en känsla av att jag inte julpyntat tillräckligt, eller inte tillräckligt fint. Att jag inte lyssnat tillräckligt på julmusik. Inte bakat rätt saker, eller tillräckligt juliga saker. Att jag inte haft ett endaste Julmingel hemma fast jag älskar sånt. Att jag inte tänt ljuset på farstutrappan tillräckligt. Att jag inte hunnit glöggmys med mina stora barn, eller strosat i gamla stan som jag lovade en av dom. Att jag inte pysslat nog. Att jag inte har tillräckligt städat. Att jag inte ätit tillräckligt med julbord.
Ja men du fattar va? En sån sjuk prestationsångest! Varje år swischar december förbi och allt man planerar och skulle vilja hinna göra går i stöpet. I fredags – när rösten försvann och jag stod i morgonrocken på köksgolvet med rinnande ögon så tittade jag på Tony och ba:
”Jag är så inihelvetes stressad – för jag har inte hunnit med nånting!!!!!!”
Min prestationsångest har gjort, nu när jag tänker efter, att jag varje år suttit där och känt att jag inte hunnit med nånting. Fast jag gjort och hunnit massor kanske. Men det har inte känts så. Oftast har jag halvt jobbat ihjäl mig med tillverkning dessutom och suttit där med en gråtklump i halsen och känt mig som ett urskitet päron på julafton.
Men nu inser jag att allt alltid handlat om prestationsångest. Antagligen för att jag älskar julen så mycket. Min kärlek till julen har gjort att jag typ velat för mycket. Haft för höga förväntningar. Visualiserat en ”freaki’n” Disneyjul som inte ens finns.
Bara att Milo blev sjuk, sen att jag blev det….ja bara det gör ju att saker inte blir som man tänkt sig. Det skiter sig helt enkelt! Tony tittade på mig när jag stod där med håret på skaft och förtvivlat berättade att jag var stressad:
”Nina, lägg ner! Skit i allt! Julen kommer ändå och det kommer bli skitbra ändå. Du hinner och orkar det du klarar av – resten skiter vi i. Du måste sätta en gräns”.
Det här stannade kvar hos mig lite. Vad ska jag göra liksom? Jag kan inte backa bandet. Dagarna har gått. Sen undrar jag vad som är viktigt? Är det att ha ljuset tänt på trappan eller att få vara med dom jag älskar? När jag skriver det till dig inser jag ju hur dumt allting är. Hur banala saker jag stressar över. Hur lite allt sånt egentligen betyder! Jag kan ju älska julen ändå! Ernst hade så rätt! Nu förstår jag varför jag började gråta.
Det viktiga är att komma samman! ❤️
Tack Ernst, jag ska släppa min prestationsångest här och nu. Jag ska låta min själ och mitt hjärta älska julen utan några som helst krav på mig själv eller hur det ”borde” eller ”ska” vara. Det där är ändå bara mina egna påhittade saker. Mina egna krav på mig själv. Ingen förväntar sig något av mig, det är det bara jag som gör.
Tack för att jag får skriva av mig till dig bloggvän, tack för att du orkar läsa, tack för att jag får chansen att inse saker här i vårt forum. Viktiga saker som kanske gör mig till en lugnare och mer harmonisk människa! ❤️
