Idag lagade jag något väldigt smaskigt till min man till lunch. Ja jag försöker åtminstone att vara en någorlunda fru när vi är hemma och laga lunch åt honom när han kommer hem. Han jobbar nämligen från Enköping denna veckan. Dock så är det han som oftast vill laga vardagsmaten. Han som inte kunde laga mat alls när vi träffades. Nu kan han massor. Han är väldigt intresserad av matlagning och har utvecklats massor. Men i alla fall….det var inte det jag skulle berätta om ju!
Chorizostroganoff och ris
RECEPT 4 portioner:
4 chorizokorvar eller någon annan lite starkare korv 1 gul lök 1 tsk torkad timjan 1 burk krossade tomater 1 msk dijonsenap 2 msk ketchup salt svartpeppar 1 liten burk creme fraiche
Gör såhär:
Dela korven i mindre bitar. Hacka löken. Stek korv så den får lite färg. Häll i löken ungefär halvvägs i korvstekandet så det får steka med och mjukna lite fint. Häll i krossade tomater, dijonsenap, ketchup och alla kryddor. Låt småkoka en stund, i ca 10 minuter. Häll sedan i creme fraiche och låt koka med i ytterligare 5 minuter. Servera med nykokt ris och strö gärna på lite hackad persilja.
Följ mig gärna på min FB-sida för flera dagliga receptuppdateringar HÄR
Följ mig gärna på Instagram med bilder & videouppdateringar i story HÄR
Följ mig gärna på Bloglovin så du inte missar några inlägg HÄR
Nej men vet ni vad? Jag har nyss varit ute på en svinjobbig hälften jogg hälften promenad tur. Axeln gör svinont av att promenera, jogg inte lika ont. Så det fick bli någon mellanhistoria.
Ärslet attackerade som vanligt ryggen gång på gång. Det är min riktlinje för att nu har det blivit lite mycket gotta en period. Ärslettacken kallar jag den. Låt mig förklara…. Det är när den blivit lite maffig sådär och studsar frenetiskt av att jag humpar runt i någon form av jogg. Sådär så det känns som den hamnar på ryggen.
I alla fall, jag kom hem. Stretchade och svettades floder. Så skönt efteråt även om axeln inte gillar mig just nu. Men så satte jag mig med min havregrynsgröt, banan, kanel och mjölk. Jo, jag behöver tänka nyttigt. Det håller inte längre. Men å andra sidan sa jag samma i måndags. Det höll till tisdag då jag åt 2 portioner rabarberpaj som du ska få recept på sedan. Jag är kass just nu. Sockerstinn och beroende. Vill bara äta gott. PMS:en lockar till choklad och drypande vaniljsås samtidigt som jag tuggar på ett chips.
Satte mig i alla fall för att scrolla igenom instagram. Tack och lov följer jag mycket bakinstagrams, inte så mycket dåligt samvete där inte. Men sedan började jag kika på utforskaren. Det är där det dyker upp bilder från konton som vänner följer osv. Hamnade på såna feelgood konton hela tiden. Alltså, träning, perfekta smoothies, nyttiga sallader, perfekt vita hem och så sjukt perfekta kroppar. Sneglade på mig själv i kylspegeln. Åh fifan…. Började leta efter normala kroppar. Mammakroppar liksom. 43 åringskroppar som inte tränat särskilt mycket. Hittade inte ett enda. Vet inte, kanske försökte jag bara hitta en likasinnad. En som vill komma i form. Men en som inte riktigt orkar, har lust, är motiverad, hinner osv. Ja förfan, ursäkterna är många! För det ÄR bara ursäkter. Jag har vänner som är närmare 50 och ser ut som egyptiska gudinnor! Kan dom kan jag….
Men det här inlägget är för er som är som jag just nu. NOLL motivation, känner sig inte särskilt sexig och tillfreds med sig själv, vill bara dra täcket över huvudet och äta rabarberpaj med massor av vaniljsås varje kväll. ORKAR-INTE!
Den här kallar jag sittande bilringen.
Den här kallar jag ruska bilringen.
Den här bilringen har varit min följeslagare i stort sett hela mitt vuxna liv. Den kom med barnen. Fick mitt första barn som 23 åring. För varje barn blev den lite större och lite slappare. Hade jag varit modigare och mer mån om att ”snajda” till mig så hade jag gjort en tummytuck. Fifan så snyggt det blir alltså. Man får en ny navel och hela kittet. De tre tatuerade stjärnorna på magen skulle säkert också svepas med. Muffen skulle rätas upp i givakt.
Pratade med några vänner för nån vecka sedan. Vi pratade just om muffen. Att den också blivit större, i takt med att bilringen blivit lite större. Som att tyngdlagen liksom pressar ned så att muffen också frodas på nåt jefla sätt. Ja jag fattar inte hur det går till men så är det. Sen skrattade vi så vi kissade på oss.
Fan, det är ju inte så många som ser ut sådär hörni! Sådär perfekta efter 3 ungar och sånt. Det krävs en jäkla massa timmar på gym, bra och nyttig mat, ett helt annat leverne för att se ut så. Men ändå sitter man där och stirrar in i kylspegeln och tänker att man är den enda som inte orkat ta tag i den där jävla bilringen! Instagram flöööödar av fantastiskt tränade kroppar, där 40-50 åringar ser ut som gudinnor! Tacka fan för att man tror att man är ensam, ensam om att ha hittat den där ursäkten. Ensam om att inte ha orkat ta tag i det också….som om livet inte har andra motgångar, massa oro, katastroftankar och saker att kämpa med liksom.
Men, i takt med att jag åldras så känner jag ju att den enda vägen för mig nu är att ta tag i det. Jag måste. Jag ska. Kroppen måste få hjälp att bli stärkt. Skälen MÅR ju bättre av motion och träning – så ÄR det ju. Med det kommer så mycket annat härligt…..har jag hört. De pratas om endorfiner som ger en sån kick så man vill tralla och hjula runt hela torget. Det skulle ju vara trevligt för jag har då inte haft nån sån lust på länge. Kanske på fyllan? Sist jag fick såna endorfiner var väl när jag joggade de där 3 km i sträck. Jag var lila i fejset, hade blodsmak i munnen och hade ont på ett sjukt sätt i 2 veckor efteråt. Det här är inte ens överdrivet. Året var 2013 i alla fall.
Men tills att jag tar tag i det så bjuder jag på lite bilringar och frodiga muffar. Om du också sitter där nu och glor ned i en telefon med sämsta hållningen, gamnacke och bilringar som gömmer sig under tröjan och börjar få lite ont här och där så vill jag bara säga att du inte är ensam. Här är det ingen snart 44 åring med gudinnekropp som huserar. Här är det en tant med bilringar, slapp mage och en herrans massa annat slappt som talar om hur sanningen kan se ut!
Ja bygget av själva trallen började ju på allvar i Lördags. Med tanke på hur vädret är nu så är jag glad att den hann klart i helgen. Tony har jobbat som en liten gris med det här projektet, jag med inflammerad axel….. ”not so much”. Men tur att Beijne kompis kom över i lördags och hjälpte till så att de kunde påbörja projektet.
Såhär såg gräsplätten ut innan. Här är bara betongplintarna utsatta för att se ungefär hur den ska stå. Detta var ett utrymme som står sådär härligt lummigt till, alltså inget ställe man utnyttjar men föööör mysigt för att inte liksom.
Plintarna grävdes ned i marken och är sååå bra om man inte orkar gjuta plintar själv. Så smidigt att bara gräva ned. Visste knappt att det fanns ju.
Sedan har det reglats upp och mätts. Allt ska ju helst vara i någon form av samma höjd så vi inte sitter som i det lutandet tornet i Pisa när vi myser i uterummet. Såhär i efterhand tycker inte Tony att det var alls svårt. Tony är ingen snickarkille alls, tvärtom så har han nog inte gjort sånt här själv för att han trott att han inte kan. Men vem som helst kan bygga sin egen trall säger han nu. Kanske att man kan behöva lite hjälp när man ska måtta in plintarna och så, men med rätt redskap så fixar man det också. XL-Bygg i Enköping kan vara till stor hjälp om man behöver.
Detta är underredet till var själva uterummet ska stå, sedan har vi valt att ha 3 meter framför själva uterummet för att kunna ha solsängar och eventuellt även kunna sitta ute och äta. Jag drömmer om ett sån bubbelkopp där också…. men det blir inte ännu i alla fall. Har sett att det finns lite billigare sådana så längre fram kanske? Drömma får man faktiskt. 🙂
I nästa inlägg ska du få se när trallen är helt klar! Åh det blev så bra, bättre än jag hade vågat hoppas på faktiskt! ♥ Har fått en hel del kommentarer och mejl ifrån er där ni är många som funderat på ett eget litet uterum i trädgården. Hoppas att ni ska få lite av inspiration ni också, själv letar jag massor på nätet. Nu ska ju jag spika hur det ska se ut liksom. I nästa inlägg får du se hur trallen ser ut när den är klar.
Inlägget skrivet i samarbete med XL-bygg i Enköping.
Kanske har nyheten inte gått er obemärkt förbi tänker jag? Min bloggkollega och även vän Mirka & hennes man Peter ska skiljas. Jag som själv separerat har ju full förståelse för ATT man separerar och att det är något som många av oss gått igenom.
Det som nu är så inihelvetes trist är ju att många dömer dem. Dömer för att de har så många barn tillsammans och nu ska skiljas. Kommenterar, både ifrågasättande och hårda.
Strax innan Mirka valde att skriva ett inlägg om detta talades vi vid på telefonen. Kvällstidningarna hade fått nys om nyheten, de ringde och ville publicera. Mirka bad dom att vänta men kvällstidningar funkar ju inte riktigt så…. Mirka visste redan då att hon skulle få mycket skit på bloggen.
Det som gör mig så ledsen är att det ju faktiskt gör jäkligt ont att separera och skiljas ändå, utan dessa påhopp och åsikter. Ingen går ju in i en relation och förväntar sig att separera. Ingen skaffar 1,3 eller 13 barn och tänker att man nångång i framtiden ska separera!
Någon skrev att de borde hålla ihop för barnens skull. Man kan snabbt ställa sig frågan själv?
-”Skulle jag säga till mina barn att fortsätta leva tillsammans med sin partner för att hålla ihop sin relation för mina barnbarns skull?”
Kan svara på den frågan på en millisekund. ALDRIG!
-”Skulle jag säga till min mamma och pappa att hålla ihop för vår skull även om kärleken mellan dom skulle vara slut?”
Svarar på det också på en millisekund! ALDRIG!
Jag har själv separerat. Det var vidrigt. Det var skrämmande. Det var ovisst och fasansfullt. Men JAG kunde inte leva i en kärlekslös relation. Självklart går ett förhållande upp och ned – men slutar man älska finns det inte mycket kvar att bygga på! En relation utan kärlek är som en brasa utan eld. Den dör…..den slocknar….till slut är man ett hårt skal, en bitter människa som inte fick älska eller bli älskad.
Idag vet jag att mina barn lever i en familj där kärlek finns och visas. Där man kan se en vuxenrelation som bygger på kärlek och respekt. Jag hoppas att de får med sig det i sina egna relationer.
Jag är säker på att Mirka och Peter kommer göra det bästa av den här separationen. De båda är fantastiska föräldrar som vill sina barn väl och låter barnen gå i första hand. Jag önskar att folk också väljer att tänka så och inte dömer. Det är så ledsamt att behöva skriva till någon man inte känner att den borde hålla ihop för barnens skull. Barnen vill väl ha lyckliga harmoniska föräldrar?
Längtar till jag får åka och hälsa på dessa härliga människor! I lööööve Mirkas ungar alltså, ett gäng helt fantastiska ungar! ❤️
Kan inte ni gå in på Mirkas blogg och skicka in lite kärlek, lite pepp och så istället. Jag är säker på att hon skulle bli glad! Hon fyller dessutom år idag.
Ni vet ju min förkärlek till att testa massa nytt. Ett tag har rabarberpaj med vit kladdkakefyllning stått på önskelistan att få provbaka. Sagt och gjort så gjorde jag det. Åh herreminjeee… ja vi kan väl säga att det blev det bästa av två världar. Du måste prova! Jag fyllde också på med hallon. Rabarber och hallon är en sån härlig kombo ju!
RECEPT:
Pajskal
2,5 dl vetemjöl 0,5 dl strösocker 100 g rumsvarmt smör 1 ägg 1 krm salt
Fyllning:
250 g rabarber eller 4 stora stänger 2 ägg 1 dl strösocker 1 msk vaniljsocker 075 dl vetemjöl 25 g smält smör
Gör såhär:
Pajskalet
1) Blanda socker, mjöl, salt och smör till en smulig massa. Allt ska gå ihop ordentligt.
2) Tillsätt sist ägget och blanda tills degen går ihop. Det räcker att den bara går ihop till en deg.
3) Låt degen vila, helst i kylen i 30 minuter. Men är du lika otålig som jag slänger du in den i frysen i 10 min.
4) Tryck ut degen i en form. Den form jag använde har måtten 15 x 30 cm. Du kan givetvis använda en rund form som är cirka 20 cm i diameter. Nagga botten med en gaffel och ställ in i kylskåpet ytterligare 30 minuter.Är du fortfarande otålig som jag funkar en vända in i frysen igen.
5) Förgrädda sedan pajskalet i 10 minuter i 175 grader.
Fyllningen:
1) Skala rabarberna. Jag tjoffade också av ändarna på den så det blev raka och fina. Ta fram hallonen, jag hade färska.
2) Vispa ägg, socker och vaniljsocker precis så att det går ihop ordentligt.
3) Blanda äggvispet tillsammans med mjölet, blanda varsamt med slickepott. Tillsätt det smälta smöret och blanda försiktigt till en jämn smet.
4) Häll sedan fyllningen i det förgräddade pajskalet. Tryck ner rabarberbitarna samt hallonen i smeten.
5) Grädda i 175 grader i ca 15-20 minuter. Avsluta med att strö lite rårörssocker uppepå om du vill.
Den fick högsta betyg av la familia!
Nedan kan du se ett kort litet klipp på tillvägagångssättet.
Hade skrivit klart inlägget och skulle klicka på publicera, då försvann allt! POFF, borta! Min dator gör sådär för att den uppfattar något kommando fel ibland. Som att den inte hinner med när jag skriver och klickar mig fram. Har ju blivit rätt snabb genom åren. Jag tittar ju inte längre på några tangenter när jag skriver, det går på automatik liksom. Inte så konstigt med tanke på hur många tecken man hittills skrivit i sitt liv. Ja, och då händer det att min dator får spunk och gör såhär mot mig. IRRITERANDE är bara förnamnet.
Jag sitter i alla fall här och jobbar, Milo sitter bredvid och ritar. Såhär i efterhand vettifasen om det var en god idé, att han skulle rita alltså. Har nämligen fått lyssna på suckar, irritation och arga miner när det inte gått som han vill. Han har inte det bästa och längsta tålamodet nämligen. Han ruttnar rätt fort när det blir fel så att säga.
”Mamma, har vi skinnfärgad tuschpenna” frågade han nyss?
”Ja den här”sa jag och visade en någorlunda skinnfärgad.
”Men alltså, Ronaldos skinn ser ju ut som Nutella”svarade han.
Ok, så då har vi kollat igenom alla bruna tuschpennor här men de har ju varit alldeles för bruna. Ja, så att så håller vi på här just nu. Själv försöker jag och få in lite blogginlägg här och jobba ifatt, vet inte om det går sådär jättebra!? 🙂 Teckningen blev i alla fall jättefin och den ska vi nu rama in och sätta upp på väggen i hans rum. Han är stolt och glad över sin teckning. LYCKA! ♥
Ska berätta om gårdagen. Helt spontant så följde vi med Tony till Stockholm på eftermiddagen. Han hade ett möte inbokat och frågade om vi ville åka med. Det ville vi ju så gärna, vi gillar ju Stockholm hela högen.
Det blev en resa i köernas och tunnlarnas stad. 🙂 Är det inte köer så är det tunnlar. Men man vänjer sig, helst de som bor i Stockholm och alltid är med om detta. I vår lilla småstad är det aldrig kö, är det de kan det röra sig om en 50 meters kö och den löser ofta upp inom bara några minuter.
Tonys möte var på Kungsholmen och herreminjeee så fint området detta var! Grubbesringen hette det visst. Så mycket blommor och grönska så centralt i Stockholm.
Efter att Tony var klar med sitt möte gick vi till Vetekatten och fikade. En jättemysig innergård finns det där som man kan sitta på.
Dessvärre började det regna så det blev en språngmarsch in! 🙂
Lite halvbesviken på Vetekatten så ångrar jag att vi inte fikade på Gretas istället.
Lite stros på stan blev det också! Milo (som får välja kläder själv lite hur som helst nu på sommarlovet) tyckte det var för varmt för både jeans och luvtröja. Han är som sin pappa, en liten svettlort som aldrig fryser. 🙂
Jaha, jag ska fortsätta jobba här lite. Ska bl a bjuda dig på bilder på bygget av uterummet! Sedan ska du få recept på en APGOD rabarberpaj. SÅ håll utkik här under dagen vetja!
Har ni uppmärksammat de grymma reorna som pågår nu! På Boozt är det en galen REA med massor av märkeskläder till jättebra priser verkligen. Nu kan du fynda där. Jag hittade en såååå fin kimono (ni vet jag och kimonos – ÄLSK) som jag satt ihop med 3 oika outfits. En strand-outfit, en vardags-outfit och sen en fest-outfit med en och samma kimono men att man kan kombinera den i all oändlighet. Här får du 3 förslag! (Inlägget innehåller affiliatelänkar).
Här har vi vaknat till liv tidigare än vanligt faktiskt. Dessvärre ska veckan bjuda på dåligt väder så nu får den här mamman verkligen gnugga ”att göra” knölarna febrilt för att underhålla en sjuåring. Idag känns det tack och lov som att vi båda bara vill ha en dag hemmavid. Han har spelat spel, han har kollat sommarlov och lite klipp och jag ska baka precis nu.
Jag kickar igång denna veckan med att bjuda dig på recept på melonsallad som många frågat efter. Den här salladen är så galet god till just grillat så klockorna stannar. Jag äter ALLTID för mycket av den, sådär så jag mår illa nästan. Kan bara inte sluta.
RECEPT:
1/4 stor vattenmelon (kärnfri)
1 pkt fetaost
10 myntablad
½ rödlök
färksmalen svartpeppar
Gör såhär:
Skär vattenmelonen i bitar. Smula fetaosten över, strimla rödlöken i mindre bitar. Riv gärna myntabladen lite mindre så det ger mer smak. Avsluta med att peppra lite över. Ät & njut till all mat, perfekt till grillat.
Du ska få recept på det godaste i potatisväg man kan äta….tycker vi i vår familj i alla fall. Dessa potatisar blir typ gräddiga invändigt, eller krämiga kanske är ett bättre ord. Ofantligt gott till grillat….å till mycket annat också. Jag bara älskar det här alltså! Solrosfrna blir sådär härligt rostade och saltade och passar såå fint till potatisen.
Ta fram folie, ca 50 cm. Dela upp potatisarna så de blir två foliepaket. Ta varje potatis och picka massor med hål. Använd en i toppen vass kniv. Lägg potatisarna på folien. Ringla över rikligt med olivolja, strö över solrosfrön och sedan flingsalt efter smak. Linda in alltsammans, använd mer folie att linda runt paketet. Det blir som ett platt paket. Lägg på grillen och grilla i ca 20-30 minuter beroende på glöd. Servera potatisen till kött, fågel, fisk….whatever. Sååå gott är det!
