Nu ska du få det absolut bästa och godaste receptet på glutenfri rabarberpaj. Den här pajen är såååå god! När någon som inte vet att det är glutenfritt äter den så blir dom förvånade på riktigt när de får höra att det inte var en vanlig smulpaj. Jag kan nog sticka ut hakan och säga att den är godare än den vanliga jag brukar göra.
Det som är kruxet med den här pajen är att jag gojsar till rabarberna innan de läggs i formen. Det är detta som gör heeeela pajen, det kan jag lova!
RECEPT GLUTENFRI RABARBERPAJ:
3 dl glutenfri mjölmix (jag använder Finax)
2 dl havregryn
2 msk strösocker
100 g smör rumsvarmt
”Rabarbergojs:”
3 stänger rabarber
3 msk strösocker
50 g smör
0,25 dl ljus sirap
½ tsk kanel
Gör såhär:
1) Börja med rabarbergojset som jag kallar det. Skala och dela upp rabarberstängerna i mindre biter. Lägg allt i en lite större kastrull.
2) Ha i strösocker, smöret, kanel och sirapen i kastrullen. Rör ihop allt och låt sjuda på medelhög värme. Rabarbern ska bli lite mjukare och suga i sig av allt det härliga.
3) Gör smuldegen. Blanda samman alla ingredienser till en smulig deg.
4) Häll rabarbergojset i en pajform. Smula över smulpajsdegen och sedan är det skjuts in i ugnen. 200 grader i ca 15-20 minuter. Pajen ska få en gyllenbrun färg uppepå. Servera med vaniljsås. Sedan äter och njuter du! ♥
Känns nästan som jag viskar. Familjen sover för fullt fortfarande, själv somnade jag tidigt i soffan och har fått sova en lång natt. Så skönt! Drömde lite mardrömmar i morse så det var skönt att få slå upp ögonen och se att det inte var sant.
Nu ska jag visa er mer bilder ifrån bygget. Det fortlöper och jag som oftast inte har världens bästa tålamod känner mig riktigt cool. Jag njuter lite mer av bygget och tänker hur bra det kommer att bli när det blir klart. Igår ställde jag en av våra stolar på däcket för att se hur det kunde bli? 🙂 Lite som att vänta på Jultomten.
Vi har alla dragit vårt lilla strå till stacken. Alla har skruvat nån skruv in i däcket. Det gick förvånansvärt snabbt faktiskt. Själva däcket var klart på 3 dagar. Det tar inte längre tid om man kör på faktiskt. Det som är mest tidskrävande är att skruva skruvar när man fäster själva brädorna till trallen.
Vi har haft våra små melonstunder och fikastunder medan trallen byggts. Jag har suttit och varit sällskap, mätt och hjälpt till att få det rakt. Trist när man inte kan göra mer för att man har en axel som gör ont. Men Tony gillar att snickra. Han som alltid trott att han inte kan. Han är skitduktig ju! Stolt fru!
Sen så var den klar! Wieeeeee! Det som fixats till efter den här bilden togs är att det sågats jämnt längst ut på däcket. Nästa projekt blir själva uterummet. Det är påbörjat nu och du ska få se det också! Det här däcket är 4×7 m och är riktigt stort. Så jäkla bra när man vill göra något av en plats i trädgården som ändå bara står och ”skräpar”. Det är mitt bästa tips! Smäll upp en trall där du känner att det inte görs något vettigt. Pratade med en kompis igår som berättade att de hade byggt trall på hela deras gräsplätt. Förr var det en gräsplätt som ingen var på, nu hade de 60 kvm trall som utnyttjades frenetiskt av alla i familjen. Man kan äta på den, göra i ordning en mysig lounge, barnen kan ligga på den och rita, man kan ligga och sola, ställa en bubbelkopp på. Ja men alternativen är ju så många. Trall is da shit! 😉
Nu ska jag smyga upp och göra lite frukost till mig själv. Familjen ska få fortsätta sova då de var uppe sent igår. Solen skiner här men det ska bli regn i eftermiddag så det gäller att passa på och mysa av vädret. Ska ge mig ut på promenad sen tänkte jag.
Tröttmössorna här har just vaknat. Jag har ”snugglat” som jag brukar säga. Sovit räv är ett annat ord. Var vaken nån timma men sen snugglade jag lite till.
Igår var jag först ute och gick, sen grät jag ut gråtklumpen. Sen kom mensen. Typ så. Vi tillbringade också en herrans massa timmar på trallen och bygget. Idag ska du få lite mer bilder. Jag snickrade också en skohylla. Ska visa den också.
Igår fyllde grannen år så vi blev bjudna på lite bubbel och skaldjur innan jag åkte vidare till tjejefesten.
Jag och Tony skålade med champagne innan då vi inte firat in hans semester ännu. Nu är han ledig i fyra hela veckor och det ska bli såååå skönt!
Säger bara havskräftor! Oh loooord så gott! Vill åka till västkusten nu och smälla i mig en skaldjursplatå! Dock så finns det även på ICA Maxi. Någon kväll ska vi köpa lite havskräftor och mysa till det…hade glömt hur gott det var.
Kvällen avslutades med tjejfest. Så kul och energiladdande var det. Jag som först tänkte hoppa över. Den här hönan och jag har alltid så kul.
Nu ska jag klä på mig och gå ut på en lunkpromenad. Vi hörs sen igen!
Här ligger jag som Pippi Långstrump. Vaknade med gråtklump i halsen och huvudvärk (den kom redan igår). Om allt är som det ska nu så kommer mensen imorgon. Är ALLTID så gråtig dagen innan, du vet sådär så man bara vill låta tårarna rinna. Tänkte att jag kanske skulle gråta en stund så klumpen försvann? Men det betalar sig i röda ögon och simmig syn resten av dagen. Ska på tjejfest ikväll, en årlig tjejträff då karlarna är på festivalgolf så simmig syn och gråtögon är väl inte jättekul då. Det där gråtandet brukar sällan hjälpa heller, det är mer en överhängande känsla som inte riktigt går över förrän mensen kommer. Någon annan som har så?
Jo, sen får jag svårt att sova också. Inatt låg jag och följde nyhetsflödet nere i Turkiet. Vet faktiskt inte när jag somnade till slut. Tony snarkar i alla fall här bredvid och jag får liksom lust att typ kasta nåt i hans huvud, så han vaknar….och slutar sova. Det som jag inte kan just nu. Haha…. Han kan ALLTID sova! Han har inga hormoner som spökar han inte. Avundsjuk just idag, vill också vara helt neutral i hormonerna och snarka! Sömn är också den bästa medicinen mot just PMS, och promenad. Så jag lär ta på mig mysdressen och ge mig ut jag. Sen äta gofrulle och kicka igång den här lördagen.
Kunde inte hålla mig längre, puttade på Tony och sa: ”Nu får du vakna!” Han vände sida och fortsatte snarka så det gick ju sådär.
Ska fortsätta peta tills han vaknar! Klockan är snart 9.30 och jag har varit vaken sen halv 6. SNARK känner jag, dubbelsnark! Vill bara soooooooooova!
Well well, jag går ut på promenaden i alla fall tror jag. Det gör så gott i själen. Sen blir det scones till frukost. Bakade dom i förrgår och dom är sååå goda fortfarande. In i micron en snabbis så är de som nya. Du ska få recept! Sen ska jag visa lite bilder från vår mysiga ”häng” eftermiddag igår.
Just hemkommen från en promenad med Milo. Det blev en ”walk down the memorylane”. Vi gick förbi huset som vi bodde i när Milo föddes. Jag visade honom lekparken och gungan han brukade gunga i.
Då såg det ut såhär! En liten knubbig bebis med ”vilja klämma riktigt hårt” lår och bulliga kinder. Han ÄÄÄÄLSKADE den här bebisgungan.
Exakt samma ställe, dock är gungan utbytt från då. Dock så är bebis inte längre bebis. Idag är det en fotbollskille med hål i örat och sommarben som sitter i gungan. 7 år har gått! Fick klump i magen. Jag och det förflutna från när barnen var små ligger mig så varmt om hjärtat så när jag minns tillbaka blir jag sådär nostalgisk och sorgsen över att tiden går så fort.
Vi testade den ”nya” gungan också. Milo tjoade att ”Det kyttlas i pungen”. Ja det är så han säger, kyttlas.
Jag är ju rädd för det mesta och jag jobbar hårt för att inte överföra det på mina barn. Det är ASTRÅKIGT att vara rädd för allt. Därför peppade jag Milo att klättra högst upp och lägga sig i nätet. Han var så rädd. Men han vågade! Jag stod under som stöd. Viktigt steg för honom!
Nu ligger han här och gosar med katten. Vi ska strax hämta upp Elliot och bara hänga tillsammans. Vi får se vad vi hittar på?
Bra! Alltså att det kommer upp på tal. Vi behöver prata mer om detta. Att vi har stora stora problem med våra ideal och de förväntningar som vi kvinnor har på oss själva! Det kom reaktion på att det skulle visas fler bilringar här och varför? Att det var omoget och fjantigt.
Det är JUST det här som är PROBLEMET! Varför ska vi INTE kunna visa bilringar? Även om själva handlingen i sig kan uppfattas både fjantig och barnslig så är budskapet allt annat än det. Jag har 100 tals gånger valt att inte publicera inlägg av den här karaktären. Mycket pga att det ALLTID kommer kommentarer av den här typen. En form av ifrågasättande. Självklart är det mer ”klappa medhårs” att skriva neutrala inlägg som inte sticker ut. Bättre att leverera inlägg som är mer ”tillintetsägande” kanske, som inte skapar irritation eller frustration hos mina läsare.
Varför har bloggvärlden blivit mer försiktig? Varför orkar inte så många sticka ut längre? Jo, det här är svaret!
Idag har vi kvinnor helt galna förväntningar på oss själva och andra. Vi sliter som djur för att passa in i förväntningen. Vi vill vara smala, framgångsrika, fantastiska föräldrar, en härlig fru och älskarinna, en bra och förstående kompis, en bra dotter och människa. Hälsomedvetenheten skjuter i taket, ALLA vill må bra! Såklart vi vill! Vi vill leva länge och vara friska! Vem vill inte det? Våra sociala medier är fullproppade av vältränade människor som ger tips på hur vi kan få in träningen och hälsomedvetenheten i våra liv. Å vet ni?
Det är så jäkla bra! Jag är glad att vi 2016 vet vad hälsa är. Jag är glad att vi får den peppen. Utan den peppen hade jag själv inte promenerat som jag gjort! Jag ser mig själv som hälsosam men med diken. Att vara 43 år handlar inte längre om att promenera 2 veckor frenetiskt och strypa sockret så har jag kommit i form igen. Så var det när jag var 23. Jag försöker verkligen! Alltså verkligen! Jag sockeravgiftar mig ett par ggr per år när jag tycker det blivit för mycket. Jag försöker få in motion minst 3 ggr i veckan osv osv.
Jag vet att det krävs mycket mer av mig för att komma i form, och som jag skrev…. Jag ska! I varje fall försöka. En 10 årig innebandykarriär på elitnivå i målet har satt spår på min kropp. Jag är svag nu. Kroppen åldras och har slitits rejält, så för att jag ska fortsätta åldras bra utan att bli helt orörlig inser jag att jag kanske behöver göra lite mer än motionera 3 dgr per vecka.
Till bilringen igen då. Budskapet med det inlägget handlade inte alls om att skryta om någon bilring eller att vara tjock, det handlade just om acceptans. Att vi kvinnor som idag har sjuka förväntningar på oss slappnar av lite. Låt mig citera Skatan som skrev såhär:
Det här handlar om att S L U T A upp att fokusera på det som är oviktigt.
Att få hjälp med att se att man är en fantastisk människa precis så som man är!
Att man kan vara stark och sund och samtidigt rund. OCH att det INTE är FEL. Att det är OKEJ. Att det är OKEJ men en dubbelhaka trots att du väger det du ” ska”. Att det är OKEJ att inte ha en rumpa alls . Att det är OKEJ att ha ”fula knän” . Att det är OKEJ att ha utåtgående navel .Att det är OKEJ att ha sneda tänder.
Att det är vi själva som är våra största kritiker och att vi ska sluta upp med det. Att vi ska vara nöjda med ALLT. Att vi: om vi tillsammans lyckas skapa acceptans inför våra egna ”brister och tillkortakommanden” , så kommer dem i slutändan faktiskt vara just det: accepterade..
Mer SPOT ON kan det inte bli! Vi matas med perfektion dagarna i ända. Perfekta kroppar, perfekt sittande kläder, perfekt hud, perfekt hår, perfekt hem, perfekt perfekt perfekt. Med en bilring i bild på en helt vanlig kvinna, utan det tillrättalagda och perfekta kan ju vara så befriande. Som någon tagit ur en oretuscherad verklighet. Där man känner att man hör hemma. Att det är OK just som Skatan skrev.
Bilring 1
En 35 årig superhärlig 2 barnsmamma som älskar att träna men också att äta! Det kallar jag för hälsa!
Bilring 2
Den här fullt normala härliga bilringen som blir när man sitter, i alla fall på mig. Ibland är den större, ibland mindre. Är jag ”laktosig” blir det oftast bara en stor. Men exakt såhär ser jag också ut.
Bilring 3
En fantastisk kvinna som opererat sin mage efter att ha tappat 40 kg efter en GBP. Hon försöker acceptera hur hon ser ut fast det är svårt säger hon.
Det här är 3 bilder, på helt vanliga kvinnor. Helt vanliga magar – tagna ur verkligheten. En skriver att hon har svårt att acceptera hur hon ser ut. Det gör mig så ledsen. Det gör mig så sorgsen. Tänk, den där kroppen som bär upp oss varje dag. Tar oss ur sängen, tar oss till våra jobb, tar oss ut i livet , det där livet som ska levas. En kropp som många av oss harsvårt att acceptera! Den kroppen som gör så vi lever. Som i många fall gett liv dessutom. Flera gånger om. Det är så ledsamt, idag när jag satt och tänkte på det så grät jag lite. Så hårda vi är mot oss själva. Så hård jag är mot mig själv.
Frågan är om vi skulle vara så hårda emot oss själva om våra flöden visade sådana här bilder också, att varje dag då man scrollar igenom något av sina flöden så var varannan bild på en helt vanlig mage! Inte i någon ”clown-anda” där man gör sig själv till åtlöje, utan att det var helt vanliga bilder där bilringar inte döljdes eller togs bort. Frågan är om förväntningarna på oss själva skulle vara desamma?
Jag är inte bättre än någon annan när jag visade mina bilringar, det var inte alls lätt att bara visa sanningen för tusentals läsare. Jag blir precis lika påverkad som alla andra av allt det perfekta och ser ofta ned på mig själv. Just som den dagen där på köksgolvet och kylspegeln. Hur jag föraktade min degiga mage och mina veck. Ändå motionerar jag nog mer än många andra, men som jag skrev…jag vet att det krävs mer av mig. Dessutom är jag glad att fokus ändå lite förflyttats. Numera är jag mer mån om att bli stark och hålla. Vara frisk, må bra! Men tänk vad skönt det också skulle vara att okeja en bilring!? Kanske en bilring som inte går att få bort hur mycket man än skulle träna då huden på magen töjts ut rejält 3 ggr. Jo, med kirurgiska ingrepp går det. Men om man inte törs, man kanske inte ens vill. Med det sagt så stöttar jag den här typen av kirurgiska ingrepp till 100%, just för att ALLA gör precis vad de vill med sina kroppar.
Det jag vill säga är att ALLA typer av magar borde få vara ok! De vältränade med muskler på magen, de opererade, de runda, de platta, de med bilringar. Frågan är om det skulle vara mer ok med olikheter av det här slaget, så skulle också kraven sänkas på oss och kanske skulle en sån sak som styrketräning och motion inte bli en så ”big deal”? Ni vet hur det kan vara, förväntas det av oss blir kraven för höga och pressen för stor. Då blir det inte kul. Men kommer suget och viljan ifrån oss själva så skulle det vara enklare? Nu spånar jag bara men kan det ligga något i det?
Samtidigt som jag skriver slutet på detta inlägg nås jag av det fruktansvärda som hänt nere i Nice i Frankrike. Å helt plötsligt spelar ingenting längre någon roll……
Det är här man inser vad som är viktigt i livet. Att min familj och alla jag älskar får leva!
Nu är jag trött! Fotbollen gick ju toppen såklart. Han älskade varje minut. Jag åkte hem och bara satt på altanen en stund. Sen kom Tony och vi åkte ned tillsammans för att se hur det gick?
Det är för barn mellan typ 7-11 år. Där finns ledare som tar hand om barnen och spelar fotboll med dom från måndag till torsdag. Jag lämnade mitt telefonnummer om det skulle vara nåt, åkte dit för att hämta honom men han ville ju självklart inte åka hem så vi fick snällt stanna den sista timman. Vi hade ändå inga planer så det gjorde ju inget.
Satte mig och bara njöt av att se hur glad han var. Fick en sån lyckokänsla i bröstet alltså. Du vet när det känns som man har sockerdricka i skinkorna och vill skrika till hela världen hur mycket du älskar! Inget spelar någon roll när ens barn är lyckligt och glatt! Det är det som är finast i hjärtat…. ALLTID!
När jag kom hem började jag med maten. Baconinlindad kycklingkorv! Tony drog iväg med exet Magnus för att lägga ett golv. Sen kom de hit för att fortsätta på uterummet. Heja heja!
Nä, nu somnar jag nästan. Go’natt och sleep tight!
Åh vad glad han är! Igår kom Thedde hem och berättade att de fanns fotboll för barn mellan 7-11 år några dagar i veckan. Han sken upp som en sol.
Så nu är vi snart på väg. Han som alltid varit lite blyg är så spänd då han inte vet vilka som är där. Nyttigt! Får se hur jag jag ska förvalta den här tiden bäst?
Så länge vill jag gärna dela ett inlägg som min bloggkollega Madde skrev igår. Det handlar om en cancersjuk vän som behöver hjälp. HÄR kan du läsa inlägget!
Tack för alla fina kommentarer på ”Bilringsinlägget”. Har blivit både rörd, glad och full i skratt av dom. Ni är som vanligt BÄST!
Tänk att lite bilringar kan skapa en sån sammanhållning? Vi är avsolut inte ensamma. Något av det roligaste var nog när en tjej jag känner litegrann dela med sig av sin bilring på min Facebooksida.
Tack bästa du för skönaste inlägget ever! Haha…. Det här fick mig att börja fundera på hur ni på bästa sätt skulle kunna skicka mig lite bilder på era bilringar. *Host host*. Haha….. Ja det där var ju en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva! Man behöver ju inte ha ansiktet med om man inte är lika modig som tjejen på min FB-sida. Men fifan så skönt det skulle vara att få lite bilringar skickat till sig! Kanske skulle vi kunna köra ”Dagens Bilring” under hela sommaren? Blir det för uttjatat så kör vi ”Veckans Bilring”. Detta för att slå hål på myten om att alla är vältränade och ”fitta”. Att vi är många som går här med magar som är allt annat än härligt att visa upp på stranden t ex, eller att det finns människor som inte riktigt orkar….men som ska. En härlig boozt även för oss som inte hunnit/orkat/haft lust att ta tag i den där träningen som vi VEEEEET är både bra för oss och får oss att må toppen. Som att vilja hjula runt hela torget.
Ja! Jag vet! Vi kör bilringar nu under sommaren och så hjälps vi åt att ta tag i det tillsammans…. I höst. Nästa sommar lägger vi upp ”Dagens platta mage” eller ”Dagens välmående mage” ännu hellre. Behöver ju liksom inte vara platt! Vem är det jag försöker lura liksom? Platt mage hade jag sist när jag var 13.
Så? Vem törs mejla mig första bilden på ”Veckans Bilring”? Mejla bilden på niiinis@outlook.com. Blir det väldigt mänga bilringar så kör vi ”Dagens Bilring” så länge bilringsrusket räcker liksom! Sitter här och skrattar högt för mig själv! Skriv om du vill vara anonym. Annars publicerar jag gärna namn och sånt.
Den här sommaren kan ju bli hur kul som helst!
Nu ska jag bre på nån ostskiva på dessa smördrypande scones jag just tog ut från ugnen.
