Jag sitter i soffan och har just fått lite massage av Tony. Jag är stel i nacke och axlar och ska inte sitta så mycket vid datorn just ikväll tror jag. Jag får ju domningar av mina spänningar och det är så jäkla obehagligt. Så när jag jobbat mycket och suttit mycket vid datorn så blir jag så sjukt spänd och då blir alltid allt värre och jag bör absolut ta lite paus. Så receptet jag hade planerat in nu får jag skriva om imorgon. Men innan jag tar en paus och kväll på riktigt så ska jag visa dig min VLOGG från dagen. Allt från fulhet och städning till fästingar och grill avverkas i denna video. Hoppas du haft en mysig söndag, det har vi haft!
Skön söndag so far för oss. Massa slapp och soft hela morgonen här. Nåja, har hunnit med att städa lite också. Håller på och spelar in en söndags vlogg också som jag hoppas jag kan visa dig antingen idag eller imorgon.
Igår började dagen med fotboll för hela slanten. Ni som följer mig på Instagram (@niiiniskitchenlife länk här) kunde se att jag hade, som den värsta sortens bullmamma, bakat färska rågsiktsfrallor som jag tog med.
Det var så fint väder också så det gjorde ingenting att det var hela 3 matcher som skulle spelas. Milo sa innan vi åkte: ”Jag har så mycket pirr i kroppen!” Sötis!
Tar man med sig stolar så är det som en enda lång fika i naturen.
Igår blev det en spontanvisit till en bekant till oss som är bra kompis till mitt ex Magnus, han har båten står nere i hamnen och det var ju så sjukt härlig kväll igår. Vi tog cyklarna och gav oss iväg.
Jätteskön kväll! Jag som är lite halvskraj sådär för att åka båt tyckte det var perfekt att bara sitta i hamnen i den.
Riktigt mysig kväll blev det. Sen cyklade vi hem och hade resten av lördagsmyset hemma i TV-soffan.
Här är vi uppe och stressade redan. Jag har en deg på jäsning för lite rågsiktsfrallor. Ska hoppa in i duschen och sen iväg på fotboll. Milo har matcher i Bålsta idag. Tänkte jag skulle starta dagen här med en liten VLOGG från när jag var i Stockholm.
Vi hörs sen igen! Ha en fin lördag och helg nu, njut så mycket du kan.
Jag sitter fortfarande i träningskläder efter morgonen promenad, herregud så fort dagarna går ibland. Jag blir helt panikslagen. Vart tar tiden vägen? Så mycket som man hade behövt hinna när det är fredag och allt. Idag är det FINFREDAG dessutom. Igår på eventet pratade jag med ett GÄNG härliga tjejer alltså. Vi garvade så mycket och pratade om typiska ”kärring” saker även om några av dom inte ens var i närheten av kärring. Men just det här med att vara snäll emot sig själv. Att inte alltid titta föraktfull på sig själv. För jag berättade om när jag kommer in i badrummet på morgonen, sådär grå i fejset, blå under ögonen, håret åt helvete och hänglökar i min fina nya morgonrock. Då kan jag verkligen utbrista ”FY FAN ALLTSÅ” när jag ser mig själv. Haha…. ja man kan ju skratta åt det såhär men usch vad elak man är mot sig själv egentligen.
SÅ nu ska jag mynta ett nytt uttryck för våra FINFREDAGAR. Varje fredag, till att börja med, ska vi titta på oss själva i spegeln på morgonen och säga något fint. ANYTHING! Typ: ”Fy fan vad du är bra!” eller var för inte: ”Du är fantastisk!” Vi kan börja med varje fredag men sedan gå över till flera dagar i veckan och kanske varje morgon? Med tankens kraft som är enorm kommer vi till slut att se på oss själva med helt andra ögon. En utav tjejerna jag träffade igår berättade att hennes mamma alltid tycker att hon själv är jättefin. Det var så befriande att höra. Helt underbart ju! SÅ idag när jag klev in i badrummet som ett urskitet gammalt päron sa jag bara. ”Du är fantastisk!” Haha, kändes jättekonstigt men vi får se hur det känns om några dagar? 🙂
Här har ni de härliga tjejerna! ♥
Ja igår var jag på ett bloggevent hos ett av de nätverken som jag jobbar med. Det blev en superhärlig eftermiddag med massa härligt att både äta, dricka och lyssna på. Jag hade bilen så någon bubbel blev det inte. 😉 Goodiebagen har jag gått igenom och den var super. Ska visa dig lite senare. Jag filmade faktiskt lite från dagen, inte just från eventet men från bilen och så har jag filmat när jag öppnade goodiebagen. Kan vara kul att komplettera med lite rörligt material också.
Nu måste jag rusa vidare. Vi hörs lite senare igen.
Ojojoj så turbulent det kan bli i kommentarsfältet av en vacker äppelkaka! Se förra inlägget om du inte förstår vad jag menar.
Igår var jag borta på event hela eftermiddagen och kom inte hem förrän sju på kvällen, ska visa dig bilder ifrån det senare. Känner att jag vill reda ut det som hände igår. Gick in och läste lite i mitt kommentarsfält i pausen på eventet och fick se att det var minst sagt turbulent. Jag hade också fått upprörda mail om vad som pågick i kommentarsfältet.
Det här inlägget kommer bli långt, ”here it goes”. Så vad gör man när såna här saker blir på ens blogg? Jag vet att många bloggare lägger locket på och fortsätter blogga som om det senaste kommentarsfältet inte fanns, efter 13 års bloggande har jag också lärt mig att det brukar vara bäst. Det tänkte jag också göra först….men sen sov jag på saken och tänkte att ”Nej, det ska jag inte alls göra!”
Ok, jag brukar inte och kommer inte lyfta ”näthat” här på bloggen men detta s.k ”näthat” blev också ”nätkärlek”. ”Näthat” inom situationstecken. Men i alla fall…. Jag anser inte att näthat ska få plats i ett forum som är mitt arbete, mitt liv och sådant som jag håller väldigt kärt – min blogg. Jag är nästan helt säker på att ni är många som håller med mig, det var vad jag också kunde läsa bland era kommentarer igår. Ni med ett gott hjärta och ett sunt förnuft vill inte heller läsa skit.
Allt började med en fråga som blev ett påhopp. På något vis kan man väl säga att vi redde ut det i slutändan – bra så, jag gillar att reda ut. Men jag förstår att ni var många som reagerade, det tackar jag er för – eller jag tackar er för era goda hjärtan. Jag som alltid väljer att tro gott om folk, att de har goda hjärtan och vill mig väl blir alltid lite förvånad när det visar sig vara det motsatta. Jag är naiv, jag vet. Har jag gått på många smällar – gissa? Kan säga er att det börjar bli många smällar. Börjar jag lära mig? Jadå, så smått.
Men vet ni? Jag vägrar bli en människa som är suspekt till allt, som inte vågar tro på goda hjärtan eller att vi människor vill varandra väl. Det skulle vara som att måla min värld svart. Men jag har också lärt mig att vara på min vakt. Att vara rädd om mitt eget hjärta och min egen energi. Jag har vid flera tillfällen blivit utnyttjad på olika sätt, Tony kan bli galen på det och han som är min bästa vän kan också vara den enda som kan lyfta mig när jag känt mig ledsen över att återigen ha känt mig tagen förgivet eller vad det nu kan handla om.
Men det var inte det jag skulle skriva om – det blev en parentes, men en viktig parentes om hur jag funkar som människa. Jag är glad att jag börjar lära mig att världen inte är en saga som bara är av godo. Ett hårt uppvaknande när man är över 40 bast liksom. Naivt? Som sagt, jätte! Men att vara suspekt mot alla människor och alltid tro att någon har en baktanke, vill sätta dit mig eller bara är ute efter något till sig själv skulle förstöra mig som människa. Jag börjar urskilja russinen ur kakan och lära mig så smått vad som är bra för mig och inte. Världen är självklart inte bara svart – nej nej nej. Det finns så mycket härlig kärlek, vänskap och människor att vara rädda om därute tack och lov.
Er är jag jätterädd om. När ni säger vad som är rätt och fel så litar jag återigen på mänskligheten. Ni får min sagovärld att återigen blomma i rosa. Ni som läser här hos mig är ju jättemånga. Jag som bloggat så himla länge har också läsare som följt mig vansinnigt länge. Jag har otroligt fina läsare och jag får väldigt lite näthat här hos mig. Det är jag glad för och också väldigt tacksam. Ni sluter upp kring oss och det vi har härinne. Är rädda om känslan som finns här. Det jag vill ska kännas här inne. Kärlek, glädje och positivitet. Visst, vi har dåliga dagar du och jag. När vi kanske har ångest och mår piss – men det visar ju bara att vi är människor, helt vanliga människor med våra ups and downs.
Att ha drivit blogg så vansinnigt länge som 13 år gör ju att det också hänt en hel del här inne. Om vi nu t ex ska prata om vikt som frågan handlade om, så har den också pendlat under dessa 13 år. Åh herregud som den pendlat också. Skulle jag räkna alla kilon den pendlat för mig och Tony så skulle vi nog vinna någon form av pendlingstävling. Tony har t ex gått ned mellan 20-30 kilo i vikt 3 ggr. Han har också gått upp. Jag har kämpat med vikten sen jag fick barn känns det som, som mest sen jag slutade röka för snart 9 år sen. De senaste året har jag fått en rätt soft inställning till vikten. Den är inte såååå viktig som den varit, eller jag säger såhär: Det är viktigare för mig att vara stark och frisk och må bra inifrån och ut än att ha stl 36. Men det skulle inte göra ont om jag kom ner till stl 36. Så kan man väl säga. Men det var när jag tänkte att jag skulle ligga på dödsbädden och prata om något som jag varit riktigt bra på och gjort mycket i mitt liv som jag blev lite ställd. Tänk om jag skulle säga:
”Jag har varit väldigt bra på att banta i mitt liv, det har jag gjort bäst och längst i livet”.
Va? Ett helt långt liv med bantning som sin följeslagare genom nästan hela livet. Ska det vara så? Nej…… Dock så kommer jag säkert ändå ruttna och vilja känna mig smalare 100 gr till i mitt liv. Så även om jag varit med i Viktväktarna och periodvis är väldigt noga med vad jag stoppar i munnen så förändras ju sånt hela tiden. Jag är nog bara en sån människa. Tony med, jag kan inte förändra honom som människa. Helst av allt skulle ju han vilja kunna hålla sin vikt när han varit duktig och kämpat med den i x antal månader men han har inte lyckats, förmodligen så har metoden varit för strikt från början kanske – men SÅ är det. Jag ska i nästa vecka på ett intressant möte med en fantastiskt duktig kvinna där jag ska få hjälp att bygga upp min kropp inifrån och ut. Min kropp är ganska så svag med ett rangligt bäcken och lite skavanker här och var. Kanske går jag ned i vikt av det? Vet inte – jag äter ”magkost” för en IBS – mage. Den funkar bra ibland, dåligt ibland. Magen alltså. Jag slarvar. Dricker bubbel, äter godis, glutenfria bakverk osv mellan varven. Försöker tänka mer nyttigt i veckorna – inte Tony, inte än. Men han börjar säkert också snart igen. Ja men sådär håller det på. Så även om vi kämpade med vikten i april så kan vi i september ha skitit i det i x antal månader. Allt som skrivs på bloggen är inte ristat i sten – så är väl heller inte era liv. På en 2 årsperiod kan sååå mycket ha förändrat. Det räcker med några månader för att det ska bli någon form av förändring. 1 vecka med.
Mitt bakande då? Ja såhär är det att driva en bak/lifestyleblogg som detta är. Jag förväntas leverera x antal recept per vecka då det är mitt jobb. Allt det jag bakar blir det olika med. Ibland äter familjen av det. Milo är rätt kräsen och gillar bara vissa sorters bakverk. Elliot smakar av allt medan Thedde bara gillar vissa sorter. Mycket ger vi bort. Tony tar ofta med till sitt jobb. Vi ger också bort till grannar och nära och kära. Frysen är alltid full. Tonys arbetskamrater har börjat utveckla favoriter och har numera önskemål t.o.m. Dock så bakar jag väldigt mycket nytt och sällan samma saker.
När folk frågar oss om detta så klappar sig ALLTID Tony på magen och säger: ”Varför tror du att jag ser ut såhär…höhöhöhö?” Tony är lite DET SKA VA GÖTT O LEVA kille. Dessutom bryr han sig väldigt lite om vad andra tycker. Vi lovade dock varandra när vi träffades att vi skulle vara rädda om varandra. Vi märkte varandras förkärlek till mat och livets goda, efter några månaders dejtande hade vi båda gått upp i vikt. Helt naturligt och säkert många som känner igen sig själva. Då lovade vi varandra att vi skulle säga till varann om vi tyckte den andra behövde gå ned i vikt. Alltså, missförstå mig rätt – vi älskar varandra som vi är. Men t ex så har Tonys pappa haft hjärtinfarkt, att då gå upp för mycket i vikt och riskera sin hälsa. Vi har hjärtsjukdomar i släkten osv… Ja men du hajar säkert. För omvårdnad av den andre. Jag skulle aldrig bara kunna se på om Tony blev jätteöverviktig, alltså på ett sjukt sätt. Då skulle jag göra allt i min makt för att rädda honom från det.
Oj, ett långt inlägg om allt möjligt blev det. Kände att jag behövde få ur mig lite av allt. En blogg och dess kommentarsfält väcker många känslor. Det är kanske därför man fortsätter att läsa? Jag är för olika åsikter och vet att alla inte kan älska varken mig eller min blogg. Jag behöver inte bara ha JA-sägare som läsare. Vi utvecklas av olika åsikter tror jag och lär oss av att ta till oss. Påhopp däremot kommer jag alltid att radera som om det aldrig ens hade funnits. Som jag skrev, jag är rädd om min blogg och dess känsla. Å sen är det ni. Ni som läser. Som jag skrivit så många ggr förr…..jag älskar er! Jag är så glad för allt fint ni skriver, för att ni peppar mig, försvarar mig och står vid min sida. Mycket för att ni säkert känner mig bättre än jag känner er. Jag visar mycket av mitt liv härinne, givetvis inte allt – en hel del är privat och min integritet blir viktigare med åren, men jag är en öppen person och det speglas också här inne. Det är också något ni ofta skriver – ”Det känns som jag känner dig på riktigt”….och det gör ni ju.
Hörni! Idag är det FINFREDAG och jag ska mynta ytterligare en ny grej för fredagar. Kanske alla dagar, men det tar vi in nästa inlägg!
Igår bakade jag en magisk äppelpaj, den här får du bara inte missa alltså! Den här går inte av för hackor förstår ni! Milo satte tänderna i den och utbrast ”Mammmmaaaaa, woooooow….. den här var såååååå gooooooood!” Det är när han reagerar så som man vet att det blivit riktigt riktigt bra! 🙂
Är den inte vacker? Åh jag tycker den blev så himla fin…. ♥ Lite kär i den här fina äppelpajen förstår du. Pajbotten är vanlig mördeg, fyllningen är en form av sockerkaks/kladdkake fyllning, magiskt gott om du frågar Milo. 🙂
Det är dessa små äppelrosor som gör allt det vackra. Du ska få en utförlig beskrivning av hur man gör så du också kan göra denna vackra och också magiskt goda skapelse.
RECEPT:
Pajbotten:
2,5 dl mjöl 0,5 dl socker 100 g rumsvarmt smör 1 ägg 1 krm salt
1) Blanda mjöl, socker, mjöl och salt till en smulig massa. Ha i ägget och blanda snabbt ihop till en del. Plasta in degen och ställ i frysen i ca 10 minuter.
2) Ta ut degen och kavla ut den mellan två plastfolien. Lägg i en pajform och skär av kanterna. Nagga och färgrädda i 175 grader i 10 minuter. Blanda till ”pajskyddet”. Aprikosmarmelad med lite vatten. Pensla på hela botten. Detta är inget måste men detta håller pajskalet sådär sprött och härligt och ”degar” inte ihop det när fyllningen kommer i.
3) Skär upp äppelskivor. Dela äpplet på mitten och töm ur kärnhuset. Skiva sedan tunna äppelskivor. Ta en bunke och pressa i limen i den. Lägg i alla äppelskivor och fyll på med vatten så de täcker äpplena. Ställ in i micron i ca 3-5 miunter tills äppelskivorna blir mjuka.
4) Gör fyllningen. Vispa socker, vaniljsocker och ägg riktigt fluffigt. Blanda i mjölet med en slickepott. Slutligen har du i det smälta smöret och blandar till en slät smet.
5) Häll fyllningen i det förgräddade pajskalet.
6) Lägg äppelskivorna såhär och rulla sedan ihop dom nerifrån och upp så blir det en rosformation. Stick i dom längs kanterna i pajfyllningen. Här kan du göra som du vill, endast fantasin sätter gränserna. 🙂 Pudra gärna på lite kanel på äpplena innan gräddning
7) Grädda pajen i 175 grader i ca 25-30 minuter. Den får gärna vara lite lite kladdig i mitten. Pudra äpplena med lite florsocker. Servera med vaniljvisp eller varför inte lite kanelgrädde. Vispgrädde med kanel och lite florsocker, riktigt mumsigt.
Inne tidigt idag för att säga hej! Sovit som en kratta, vaknade reda kl 04. Ja, återigen kanske jag börjar återgå till min något galna dygnsrytm. Det blir ju som ni säkert märkt mörkare och mörkare på kvällarna nu. Huuuu….deppigt värre kan jag känna. Mörkret är inte min bästa vän. Dessutom följer jag den slaviskt med min sömnrytm verkar det som. Jaja..det är väl bara gilla läget.
Usch, jag har sån irritationskänsla i kroppen och så känner jag mig sååå less, jag vet vad det beror på men jag gillar verkligen inte att gå omkring och känna så. Det tar så ofantligt mycket energi! Jag som jobbar så mycket på att tänka positivt och stänga ute sånt som tar min energi kan känna mig så svag när man ska bära såna känslor. Måste komma på en quickfix på hur jag blir av med det nu.
Idag ska jag till Sthlm, har blivit inbjuden till ett event hos ett företag som jag samarbetat med. Har lite saker jag måste lösa innan jag åker bara. Bl a är det lite meckigt hur jag ska lösa det med Milo för jag tror inte att jag kommer hinna hem i tid, å andra sidan har vi världens bästa fritids där det aldrig är några problem om man behöver skjuta på sina tider. STORGILLA på sånt, underlättar ju vardagen avsevärt.
Min lilla fis och jag på vår Gotlandsresa. ♥
Nu ska jag sätta på kaffet här och bulla upp med lite mysfrukost åt mig och Milo. Vi hörs under dagen hörrni, du ska få ett tips på en ”håll käften” äppelpaj bl a. Sen vet du väl att du kan följa mig på snapchat också, heter ninahermansen där kort och gott! 🙂
Haha…sitter och skrattar åt mig själv nu när jag tittar på ”Halv 8 hos mig”. Jag sitter här och irriterar mig över att dom klagar över något i maten. Jag veeeet att programmet är uppbyggt så, man SKA ju kritisera osv….men jag får liksom ont i hjärtat när någon stått och jobbat som en ”crazy person” för att gästerna ska få njuta av god mat, å så gnäller man. Jag skulle inte kunna vara med i det där programmet, jag skulle säga att allt var jättegott och sen betygsatt med en 10:a. Jag skulle ätit allt också, även om jag var allergisk och fick ballongmage, rallykacka och fjärtattacker av den.
Har ni sett att det florerat en HATLISTA bland bloggar. Jag har sprungit förbi flera stycken. Så eftersom jag satt här och irriterade mig på gnällspikar på TV:n så tänkte jag att jag skulle göra en sån lista också. Jag gillar ju inte sånt som hat, men det här kan nog bli lite skoj med igenkänningsfaktor osv.
1) Det äckligaste jag vet!
Snor och snorhosta. Jag får kväljningar när jag ser en snorloska på marken, eller om det rinner mycket snor på barn (inte mina egna tack och lov). När jag hör att någon hostar slemmigt och spottar ut det, då kräks jag rätt av.
2) Mat jag hatar!
Oj, jag gillar ju mat så mycket. Men jag skulle hellre hoppa bungyjump än att äta sniglar och bläckfisk!
3) Fika jag ej gillar!
Åh, hur kan man inte gilla fika? Jo men jag gillar ju en hel del fika så detta var lite svårt – Jo, nu kom jag på. Sån sockerkaka med små gummiaktiga fruktbitar i. UÄK!
4) TV-program jag aldrig skulle titta på!
Hmm…..tunga dokumentärer. Jag säger såhär, det kan absolut vara intressant….men jag har valt att titta på lättsmält TV, filmer och program. Jag blir så ko-ko annars.
5) Det här vädret avskyr jag!
Ja, jag avskyr snöslask. När det är varken eller liksom. När det är sådär blygrått och tungt. Hellre lite regn och med hopp om finare väder inom kort än flera dagar med blygrått väder.
6) Då tappar jag det fullständigt!
När någon är elak mot mina barn eller om jag själv blir orättvist behandlad eller anklagad för något som inte är sant.
7) Värsta tiden på dygnet!
Vargtimmen. Så många ggr som jag legat vaken med massor av ångest har varit under vargtimmen. Den startar typ 03.30-04.00 på natten. Viiiidrigt!
8) Sämsta musiken jag vet!
Åh, jag vet precis. Alltså – Tony lyssnar på det då och så (inte så ofta tack och lov). Det är typ sån galen hårdrock med trummor som bara slår utan melodi och rytm och sången är tokskrik liksom. Asså – jag får håååår på ryggen av sånt! Fullständigt avskyvärt!
9) Hemskaste dofterna jag vet!
Oj, har ni tid till imorgon. Alltså, jag har ett galet bra luktsinne. Har tydligen haft det sen jag var liten enligt mamma o pappa. Jag känner dofter mycket tidigare än andra och antagligen också mer intensivt. Illaluktande andedräkt – sån som kommer från en rutten tand eller rutten mage du vet. Hade lärare i småskolan som jag än idag minns andedräkten på och ryser. Sen kan jag bli sur på riktigt om Tony fiser riktigt ruttet.
10) Sämsta köpet jag gjort!
När jag var 20 år tog jag ett lån och köpte en stereo för över 10.000 kr. Med typ högsta räntan. Det var liksom 1992 och 10.000 kr då var galet mycket pengar och räntan låg väl på 12 %. Hur kunde jag vara så jäkla dum? Nåväl, sålde den till min pappa för 4.000 kr så jag fick ju tillbaka lite av pengarna. En Technics var det i alla fall, bästa märket på den tiden. Haha….
Nu ska jag kolla IDOL, kl 21 börjar ”I huvudet på Gunde” också. Ser sååå fram emot det!
Oh la laaaaaa så god mat jag gjorde igår! Det var något så trist som KORV på matagendan igår. En hel falukorv att göra vad man vill med. Min familj älskar min korvstroganoff så det hade ju kunnat vara ett alternativ men blööööök vad tråkigt det är att alltid göra samma alltså! 🙁 Så igår testade jag mig fram och tänkte att jag ville göra den här tråkiga falukorven lite roligare.
RECEPT:
1 falukorvsring 1 röd lök 2 msk sötstark senap ½ burk creme fraiche 3 dl grädde 2 tsk hela grönpeppar 1 tsk hela rosepeppar
1 tsk vitlökspulver 1 tsk lökpulver 1 msk honung salt
skivad ost
Gör såhär:
1) Lägg falukorvsringen i en ugnsfast form, snitta den med ca 1 cm mellanrum. Inte ända ner utan korven ska fortfarande sitta ihop.
2) Skala och dela en rödlök. Skiva rödlöken smalt och lägg i lite lök mellan varje skiva.
3) Ringla lite sötstark senap över hela korven och krydda sedan med vitlök/lök pulver.
Bild innan korven skjutsas in i ugnen.
4) Ställ in korven i ugnen på 225 grader i ca 10 minuter.
4) Mortla all peppar och blanda sedan den med creme fraiche, grädde, honung och salt.
5) Ta ut korven och häll över peppar/creme fraicheblandningen över hela korven. Avsluta med att lägga ostskivorna uppepå korven.
6) Grädda i ugnen i ytterligare 15 minuter. Servera med mos eller makaroner.
