Idag är sista dagen för tävlingen. Den här tävlingen som är så avgörande på så många sätt. Ska jag efter 13 års bloggande äntligen få vinna ett pris, eller ska jag inte?
Bakningen har varit min terapi på vägen och tagit mig hit där jag är idag. Jag är så glad för det. Att något så härligt som att baka har blivit ett jobb för mig är ju helt fantastiskt. Att hypokondri och ångest gjorde att just bakning blev ett sätt att hitta ett andningshål. Att hitta ett sånt sätt att fly ångest en stund. Den är min vän, den också.
Idag avgörs mitt livs viktigaste tävling. Idag får jag veta hur det går, äntligen. För nu är jag trött och sliten. Det har tagit hårt på mig att leva med spänning i två veckor. Men idag kl 23:59 är det klart.
Det är så oerhört jämnt i tävlingen, så tajt så det är inte klokt. Så ja, jag behöver verkligen alla röster jag kan få, varendaste en. Kanske kan du dela mitt inlägg på din FB, kanske kan du berätta för arbetskamraterna eller grannarna? Jag är tacksam för allt! ❤️
Röstar gör man enkelt genom att bara klicka på denna länk och gilla bilden. Tar någon sekund men betyder långt mer än så för mig!
Kram till er och tack för att jag fått tjatat om den här tävlingen! ❤️❤️❤️
Idag fick jag höra att vi haft supermåne! Inte så konstigt kanske att man varit lite ”wicked”. Ja, jag tillhör skaran som mår lite kymigt av en stor måne. Det är väldigt olika det där har man ju hört.
Hörni fortsatte gå igenom lurens bilder idag, behöver rensa och spara på datorn. Har sjukt mycket bilder som jag är rädd att jag ska bli av med, det blir man ju om telefonen skulle försvinna. Det är så härligt när man kollar gamla bilder och kastas tillbaka till vad det var man gjorde.
Bröllop, min vän Sussi fick sin Per. Skitmysigt bröllop med härliga tal. Vi hade så kul den här kvällen. Köpte en svindyr klänning som jag bara använde en gång.
Thedde hade precis fått körkort och vi fick åka med för första gången. Galet och så himla konstigt minns jag att det var, men rädd vad jag inte alls. Milo var långhårig, Elliot typ liten med tandställning liksom…. Minns att jag tog bilden för att vi så sällan sitter i bilen såhär allihop.
Jodåsåattteee… Den här ritade jag när Milo hade sin hysteriska period med ”Cars”. Han var så imponerad av mig att jag kunde rits så fint. Ja det är tur man kan impa en 4-5 åring sådär.
Den här mackan har jag hittat på nätet, såg så sjukt god ut att jag planerade göra en likadan nån dag. Kan mbara inte lyckas klura ut vad det är allra längst ned på mackan? Är det baconbitar eller frön, eller salami? Får liksom ingen koll.
Jag och mina degar. Vet ni hur många bilder jag har i min lur på en deg? Haha…. Jag måste ju vara galen. Jag kan liksom få kli i hela ryggen av att jag bara vill köra ner knogarna i den där nu.
Hepp, nu är jag så trött. Milo är lite hängig så får se hur det artar sig med honom? Hoppas du haft en bra dag och mysig kväll.
Jag har just kommit hem från min morgonrunda. Innan rundan for jag iväg till Helena på Helenas Kök, ni vet grannen. Tänkte hjälpa henne med hennes skyltar. Dock så får jag åka tillbaka lite senare då jag behövde måla om skylten, den släppte lite i färg när jag gjorde rent den. Har du inte hälsat på hos Helenas Kök tycker jag du kan ta en avstickare dit, riktigt härlig atmosfär och mysigt på alla sätt. God mat har dom också. Testa att äta Hälsosalladen om du besöker dom, den är grymt god!
Så fräscht och gott! ♥
Jahapp, nu ska jag väl kika hur det ser ut i tävlingen. Har inte tittat så mycket då den andre som jag fajtas emot gick om mig igår. Han får fin hjälp han också och susade förbi i en rackarns fart. Nu är det snart bara 24 timmar kvar av tävlingen. Många av er skriver så fint…. typ att även om du inte skulle vinna så värdesätter jag din blogg massor ändå. Varje sån kommentar är så otroligt värmande, verkligen! ♥ Det är ju liksom därför man håller på…. för att ni ska gilla.
Denna tävling är viktig för mig för att den på något sätt skulle ge mig ett genombrott. En stor bekräftelse och andra möjligheter. Jag är en av de som bloggat längst i Hela Sverige med mina 13 år i branschen. Många år har gått. Stora barnen var liksom 5 och 7 år gamla. Nyseparerad började jag skriva om livet. Recepten har färgat bloggen i många år, inte så konstigt då jag bakat sen jag var en lite skit liksom. Haft min bakning som terapi. Min fina blogg, så kan jag känna. Min kompis. Den som fått tagit all skit när det varit skit. Den där jag fått lufta ur mig när livet varit jobbigt och svårt. när hypokondrin och ångesten hängt över mig som ett stort svart moln. Å så ni, alla fina läsare…. ♥ Jag har så fina känslor för min blogg, vet ni det? Vad jag skapat. Alla minnen jag plitat ned. Hur barnen vuxit upp i den här bloggen. Hur svårt det var att bi gravid och alla missfallen. Men sen gick det bra…. och jag spydde lungorna ur mig i bloggen när jag var gravid. Magen växte i bloggen. Sen kom ha…. den stora bebisen på 5 kg, ja han föddes liksom i den här bloggen. Jag har också gift mig i den här bloggen. Mmm….fina vackra känslor.
Ja, lite PMS snack såhär på en tisdag. Jag är känslosam idag. Gråten sitter i halsen. Huvudet är trött. Kroppen gör ont. Jag har misshandlat min kropp i några dagar nu då jag varit så stressad. Jag ser fram emot att tävlingen slutar och att jag får lite lugn. Ska boka in lite behandlingar hos Carola så hon får läka mig lite. Jag är nog en ALLDELES för känslosam person för att fixa den här formen av tävling tror jag. Jag bryts sönder lite. För svag liksom. Men…snart är det över.
Jag vill med detta långa inlägg tacka dig som röstat. Som trott på mig och som fortfarande tror på mig. Imorgon natt är det över. Skulle du vilja rösta på mig gör du det enkelt genom att klicka dig in på den HÄR länken och kicka gilla på bilden du ser så har du gjort det.
Tack fina ni! Kram Nina ♥
Reklamen där uppe ni ser är inte sponsrad, bara rakt ifrån hjärtat.
Hur mår ni? Själv tänker jag nog inte ens tänka efter…. Just nu är jag i alla fall samlad med lilla familjen. Bästa stunden på dagen. Familjen, tända ljus, TV:n och mys. Milo kämpar emot tröttheten men han brukar kunna kapitulera rätt hårt. Jag brukar vara hack i häl. Där sitter sen Tony och nåt av barnen på övervåningen sen resten av kvällen, själva ugglandes vid TV:n medan jag snarkar bredvid. Jag är en så usel sällis just nu. Gissa hur det blir när vi drar bak klockan? Då är det jag och spädbarnen som sover samma tider ungefär. För dig som inte redan vet så har jag provat allt, dock så blir det än värre om jag försöker råda bot på det. Som om den biologiska klocka får tokfnatt, då sover jag ingenting istället. Det bästa är att bara följa kroppens mat & sovklocka nu. Så hejdå världen (efter 20.00), vi se i vår igen!
Kolla in! Kan ni förstå att detta är en glutenfri kanelbulle? Kan ni förstå hur jefla fint den satt i gommen idag? Detta mina damer och herrar är vad jag kallar glutenfria bullar. De finns på Kafé Systrar Tvåoch jag har aldrig smakat godare! Som jag njöt av min fika idag! Joanna som bakar där är sååå jäkla grym! Tipsar dig om detta fik om du har vägarna förbi.
Det var riktigt välbehövligt att ses med tjejerna. Kattis, Helena och självklart lille Inez. Jag har varit lite ledsen i hjärtat ju, känt mig sliten och så. Så idag när jag fick stora kramar av de fina vännerna kände jag hur jag läkte en smula. Älskar sånt!
Glad att fina Jenny också ringde i morse och checkade av läget, vi som bor så långt ifrån varann kan ju inte direkt kvista över. Då kan ett omtänksamt samtal betyda så mycket.
På vägen hem hämtades en massa paket ut. Ett av dom var detta. Jag var sååå nyfiken. Har nämligen slagit till på en vinterjacka och skidbyxor till Milo. Tack och lov blev det dessutom godkänt med bravur. Han har nämligen nyligen börjat bry sig lite om kläder, jag som trodde han var en riktig ”lantisunge” som aldrig skulle börja bry sig men johodå. Just nu vill han bara ha en enda t-shortsen på morgnarna. Tack och lov drar han inte igång nåt om han inte får men det kanske kommer? Man ska inte ropa hej för tidigt, det har man ju lärt sig. Rätt vad det är har man en ”tweenie” hemma som styr och ställer. Men hur var det nu? No more curling ”huh”?
Nu får jag äntligen berätta något som jag sett fram emot såååå mycket! Det är nämligen så att jag och
Lägg nu detta på minnet, skriv upp i kalendern och kom och mingla med oss. Det skulle vara jättekul!
Tid: 13-15
När: 26/10
Humör: Lite småsugen och glad!
Vill du läsa mer om detta kan du göra det HÄR, där hittar du all info! Väl mött i Hötorgshallen!
Jag tänkte kicka igång dagen med massa jobb här så jag hinner inte skriva så mycket mer till dig. Tänkte dock att jag skulle börja med att bjuda dig på receptet på den där pastan jag lagade i fredags. Den är verkligen MAAAAGISK!
RECEPT 4 pers.
500 g Penne pasta
1 frp färsk sparris (ej rötterna)
1 vitlöksklyfta
2 dl vitt vin
3 dl grädde
3 msk färsk timjan
2 dl riven parmesan
1 pkt (ca 10 skivor) lufttorkad skinka
salt
peppar
Gör såhär:
1) Koka pastan enligt anvisningarna.
2) Choppa upp sparrisarna till mindre bitar. Släng i dom i en gryta med mycket smör i.
3) Skala vitlöken och pressa den över sparrisen, salta och peppra lite.
4) Häll på vitt vin och låt den puttra in i några minuter.
5) Häll på grädde och klipp i färsk timjan. Låt puttra i ca 5 minuter.
6) Riv parmesan och strimla den lufttorkade skinkan. Häll i alltsammans i grädd/sparrisröran. Rör om och låt parmesanen smälta.
7) Häll sedan all pastasås över pastan och servera.
Härligt, den här dagen blev precis så avkopplande och mysig som jag hade hoppats på. Att bara få umgås med familjen och göra sånt man mår bra av är så jäkla bra för att ladda batterierna mellan varven. Helst nu när mina batterier är sådär halvladdade. Det är en sån känsla jag har lite – som att något blåser ur min energi hela tiden.
När vi kom ut till mina föräldrar gav vi oss ut på en promenad direkt. Hur perfekt var det inte att solen visade sig mellan molnen just då också? Carola (mediumkompis) brukar säga att det är jättebra att vara ute i naturen när man känner sig svag i energin. I naturen jordar man sig och hämtar kraft. Milo på cykel och vi till fots.
En riktig höstpromenad verkligen. Färger, löv och lite kyligare luft. En promenad på landet idag innebar 3 möten med traktorer, hälsa såklart. 3 bilar, hälsa såklart. Ett möte med ett par som promenerade, hälsa såklart. När jag promenerar inne i stan är det inte alls lika självklart att hälsa. Visst är det lite festligt det där? Varför är det så olika liksom?
Vi såg flera tusenfotingarna, håriga sådana. Fick sätta oss för att fota dom. Så söta på nåt sätt, men jag skulle inte vilja ha en krypande på mig.
Vi hälsade på hästarna på vägen. Två av Sveriges absolut bästa travkuskar bor i närheten av mina föräldrar, en av dom på vägen som vi gick på idag. Det finns hästar som är värda flera miljoner.
Om Milo tycker det är jobbigt att cykla så har vi en pinne som Tony skjuter honom framför sig med. Då kan han bara sitta och styra.
Vi var ner till den lilla bäcken och kikade. För 1000 år sedan var den här bäcken mycket bredare. Vikingarna använde just den här platsen till att komma över den, de ligger stora stenar på botten som de har tagit sig över på.
1016 lät en man resa denna stenen. Det finns en liten skylt bredvid runstenen man kan läsa lite info. Det är alltså exakt 1000 år sedan den restes. Kändes så konstigt att berätta om det för Milo då 1000 år är helt galet länge, man kan knappt ta in det. När jag drog med fingrarna i skriften tänkte jag på hur något stått där och hackat. Platsen är också en brandbegravningsplats för vikingar, man har hittat bältesspännen som man la på de döda för att de skulle ta med det till de dödas rike. Sååå intressant sånt här tycker jag.
Ett helt rött träd. Vilka färger det är nu. Helt fantastiskt. Ja…även om jag inte gillar hösten så är det så vackert överallt nu.
Efter promenaden tog vi en bastu. Jag masserade och stretchade min axel i värmen och hoppas att min öronakupressur snart ger effekt. Tycker faktiskt redan att jag är lite bättre, vågar knappt skriva det dock.
Idag vågade Milo ha sin lille kusin i famnen. Med lite stöd vågade han äntligen. Han är så förtjust i sin lilla kusin, ”leker” gärna med honom. Hela ansiktet på honom lyser kärlek. Åh jag blir så varm i hjärtat. Tårögd över min lilla pojke som har så mycket kärlek i hjärtat.
Vi avslutade kvällen med en middag. Tony åkte och handlade och lagade mat åt oss alla. Det var sååå gott. Hade ingen kamera vid bordet så jag har tyvärr ingen bild på härligheten. Men vi åt rosépeppar kyckling, klyftpotatis, helstekta färska champinjoner, lite knaperstekt bacon, stekta sparrisar med solrosfrön, grillade små kocktailtomater och beasås. Sååå gott! Vi har verkligen haft en riktig mysdag, precis vad vi behövde. Du vet när man inte gör något särskilt. Man smugglar runt och bara är. Tar dagen som den kommer, äter lite, vilar, myser, småpratar, kollar TV och umgås med barnen.
Du imorgon ska du få receptet på den här lyxiga italienska pastan jag lagade åt oss tidigare. Alltså, detta är den godaste pastarätten jag ätit så den bara måste du testa någon dag. Vi käkade den på fredagsmyset, den kvalar lätt in bland tacosfredagen alltså.
Nu är det bara soffan kvar här. Ska somna tidigt ikväll tror jag. Hoppas Du också haft en mysig dag.
Men hörni! Jag veeeeet att det är sjukt jäkla tidigt alltså….. Men idag fick jag sån sjuk craving efter saffransbullar. Då kom jag på att jag förra året bakade lussesemlor som blev ett sjukt mycket besökt recept. Så roligt att fler gillar semlor med twist!
LUSSESEMLOR ca 20 st
5 dl mjölk
2 påsar (1 g) saffran
50 g jäst
1/2 tsk salt
1 tsk mortlad kardemumma
2 dl strösocker
2 dl créme fraiche
100 g mjukt smör
Ca 13-14 dl vetemjöl
Fyllning:
500 gr mandelmassa
1/2 dl mjölk
Gör såhär:
1) Värm mjölk och saffran till max 37 grader. Lös upp jästen i degvätskan.
2) Tillsätt salt, strösocker och créme fraiche. Tillsätt mjukt smör och vetemjöl, lite i taget. Knåda degen väl. Jag brukar köra min i assistenten i 5 minuter. Den ska precis släppa ifrån kanterna på bunken, då är degen klar. Låt jäsa till dubbel storlek i bunken under duk, i cirka 45 minuter.
3) Sätt ugnen på 225 grader.
4) Dela upp degen i 20 delar och rulla ut till en orm. Forma till ett omvänt S. Jäs i ytterligare 30 min.
5) Vispa upp ett ägg och pensla lussebullarna och strö på pärlsocker. In i ugnen i ca 8-10 min eller tills de fått fin färg.
6) Låt dem svalna och dela lussebullen på längden. Riv mandelmassan och vispa upp den med mjölken. Vispa grädde och fyll sedan lussebullen med mandelmassan och vispgrädden.
Följ mig gärna på min FB-sida HÄR Följ mig gärna på Instagram HÄR Följ mig gärna på Bloglovin HÄR
Godmorgon, jag skrev ett inlägg igår men jag somnade ifrån. Igår var en turbulent dag på så många olika sätt. Det handlar om tävlingen jag är nominerad i, men jag vill inte gå in på det mer än så. Vissa saker ska man nog bara låta vara osagda så blir det bäst. Kan bara säga att det finns saker som gjort mig rätt ledsen. Men, har man gett sig in i leken får man leken tåla, så är det ju. Så brukar jag säga till barnen så då borde jag ju själv veta vad det innebär.
Just nu är jag omsprungen och har faktiskt inte ens varit in och tittat hur det ser ut. Jag kan bara hoppas på att jag blir röstad på av dom som gillar min blogg och gillar det jag gör. Sen får tiden utvisa hur tävligen slutar, på onsdag kl 23.59 avgörs det. HÄR klickar du och sen gillar du bara bilden så har du röstat.
Igår åkte vi ut till mamma och pappa och hjälpte dom med den här härliga vedhögen.
Milo var så himla duktig på att hjälpa till. Han kämpade precis lika mycket som vi andra. ❤️ Som jag skrev i morse, no more curling typ.
Till slut hade vi fått upp alla vedträn på altanen där de vinterförvaras.
Något som är så himla vackert är vedträn staplade på varandra. Vi jobbade på bra idag. Så mysigt med utedag. Mamma o pappa fick min äppelkaka och mamma var lyyyyrisk över hur god den var. Så kul när dom gillar!
På eftermiddagen sedan drog vi på Milos fotbollsavslutning. Han hade så kul. Sprang och spelade fotboll medan vi föräldrar satt inne i klubblokalen och fikade, käkade burgare och drack kaffe. Jag drack en läsk. Det är sällan det finns något för mig att äta på såna här tillställningar. Men jag börjar bli van, brukar faktiskt ta med mig eget när jag vet att det är så men jag hann inte idag. Äter man inte rött kött och alltid glutenfritt är man fan inte en enkel gäst, haha!
Igår spelade vi Bingolotto, han hade det rätt svettigt tror jag. Själv var jag alldeles för trött och sliten för att spela. Jag har haft en sån inre stress med tävlingen, men idag har jag lovat mig själv att inte bry mig. Bara vila, göra härliga saker och lugna min stressade kropp. Är man en oroligt lagd person så kan t ex en sån här tävling tära hårt, å det kan jag bara skriva under på. Men för att förklara, att vara bloggare och ha det som yrke….ja då kan en sån här tävling vara oerhört viktig. Som en befordring på jobbet typ. Så inte så konstigt att det stressar en smula.
Nu ska vi åka ut till mamma o papp igen. Ta en promenad, basta, umgås och bara vara. Det känns lagom idag.
