Åh herrminjee…. ögonen har tårats ett antal gånger och hjärtat blivit stort. Att sitta och redigera bilder på sin son som går på balen med en vacker kvinna får ju mig att bli alldeles tossig. Så vackert så det gör ont. Min lilla bebis liksom….nu är han vuxen och för sin baldejt på ett så fint och elegant sätt. Blir liksom stolt. Elliots baldejt hade fått sin klänning uppsydd. Till det är både hennes väska, Elliots fluga och servett också sydda. En fantastisk sömmerska måste jag säga. Kommer inte ihåg namnet på henne nu.
Balen hölls på vackra Haga Slott, det stället jag verkligen älskar. Det är så otroligt vackert där alltså. Balen hade inte kunnat hållits på ett bättre ställe känner jag.
Jag hastade dit direkt efter att vi stängt Kaffestugan. Svettig och med en kaffelukt kring mig sladdade jag in på parkeringen med kameran i högsta hugg. Efter visst letande hittade jag dem sedan. Så otroligt vackert par verkligen. Ååååh….. ♥♥♥
Kolla så fiiiina?! ❤️❤️❤️ Åh, Linda som Elliot gick med var såååå vacker. Som en dröm.
Här gick dem iväg tillsammans….å mamman som hojtade bakom kameran.
Här stod han tillsammans med två av sina barndomsvänner. De är uppvuxna ihop, gått i samma klass sen lekis.
Off they go upp till festen. De gick parvis runt slottsgården så alla fick titta på dem. Å jag tyckte ju såklart att de var vackrast o finast av alla.
Skulle dygnet kunna ha några fler timmar? Dock sä sover jag väldigt bra just nu. Det är bra när man har mycket att göra, att man återhämtar sig.
Nu andas vi student här i familjen. Allt handlar om studenten just nu. Igår hade jag och pappa Magnus lite planeringsmöte. Haha….låter kanske galet men nu måste allt planeras i minsta detalj så vi hinner med allt och allra viktigast, KOMMER IHÅG allt!
Här satt vi i uterummet och planerade allt från kallskuret till vad vi ska ha för välkomstdryck och plakat till studenttåget. Skitigt hår och fortfarande träningsklädd, det är bråda dagar som sagt. Haha….
Milo hängde med oss också. Hans borrelia fläck har nästan försvunnit så penicillinet verkar ha gjort sitt jobb. Usch, har varit orolig att det inte ska gå över och att det ska bli nån långrandig historia av det. Penicillin verkar vara vår grej här nu, har själv fått det igen för UVI. Snark…. well well.
Ja, när man ska ha studentkalas vill man ju ha fint ute också. Här ser ni vår uppfart som det ser ut nu. Idag väntar vi hem ett stort lass med grus som ska läggas på. Det som ligger nu är ju som en grund för antingen stenläggning eller grus som vi ska ha.
Igår åkte Tony och skulle köpa staketribbor till vår uteplats, men dom var förvånande nog helt slut. Alla i hela vär småstad verkar bygga uteplatser. Det låg några halva kadaver kvar som såg förjäkligs ut. Så det var bara att vänta tills idag istället. Stress stress….
Här har vi någon som inte vill att mamma ska jobba. Hon hoppade upp direkt när jag satte mig här och la sig över datorn.
By the way, för den som är intresserad så ser min nagel ut såhär nu. Det blev ju lite tok när den växte ut igen efter att den slitits av. Det köttiga som låg på nagelbädden blev som en hård skorpa och hindrade nageln att växa uppåt. Så den växte men inte uppåt….huuuj! Men snart är den lille utväxten över kanten och jag kan klippa bort den.
Jahapp, nu ska jag redigera Elliots studentbalsbilder. Du får se sen…. hörs igen om en stund.
Nu när det vankas skolavslutningar och annat kuckelimuck så kan det vara bra med lite bra recept. Denna långpannekaka funderar jag på att göra till studenten. En kaka man kan ta om man inte orkar äta tårta.
Frostingen uppepå är såååå bra. Den brukar jag använda till mycket. T ex morotskaka. Den blir både krämig och fluffig på nåt sätt. Love it!
RECEPT:
200 g smält smör
2,5 dl strösocker
3 ägg
1 msk citronsaft
¾ dl mjölk
4 ½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
Frosting:
50 g rumsvarmt smör
2 ½ dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
3 tsk citronsaft
200 g philadelphiaost
Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret. Vispa samman socker och ägg så det blir riktigt pösigt och vitt. Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Häll i mjölblandningen och citronsaft i äggsmeten. Vänd det ordentligt med en slickepott. Häll sedan i det smälta smöret och mjölken. Blanda smeten. Häll i smeten i en ugnsfast form på ca 25×35 cm täckt med bakplåtspapper. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 25-30 minuter.
Frostingen:
Vispa samman florsocker, vaniljsocker, smör och citronsaft med en elvisp. Vispa sist i philadelphiaosten. Bred på smeten på den avsvalnade kakan. Dela upp i små fyrkanter och toppa med jordgubbar eller något annat smarrigt. Ät & njut!
Här är jag! Nu är det måndag igen och mitt liv återfår lite till det normala efter en Kaffestugan helg. Massor av folk i helgen igen men med ett lagom tempo. Eller är det vi som börjar bli rutinerade? Svärisarna hjälpte till och den hjälpen är verkligen GULD värd! ❤️
Elliot hade bal i helgen (ska visa jättefina bilder sen). Mammahjärtat var både stort och berört.
Har varit på PW och kört lite träning i trädgården. Så skönt efteråt. Tar det väldigt lugnt bara så jag inte går sönder.
I veckan nu är det en herrans massa fix och trix inför Elliots student på fredag. Hela veckan kommer nog ägnas åt det. Vår uteplats är inte klar än men ska bli klar under denna veckan så vi har fint när det kommer massa gäster.
Dessutom väntar vi ett lass med grus till våra fula uppfart imorgon. Den kommer bli 100 ggr finare med lite grått grus på.
Kikar in för ett snabbt hej. Har är vi uppe med tuppen. Tänkte skriva till dig innan dagen kickar igång på allvar.
Älskar vår dag vi hade igår. Så mysigt! Kan säga att det blir en helt annan uppskattning av dag och ledighet när vi typ aldrig är det.
Milo övervann rädslor och klev på attraktion efter attraktion. Här bläckfisken vid vattnet. Alltså, hur vackert ligger inte Gröna Lund?
I väntan på när de åkte så fotade jag en del med min iPhone. Här lyckades jag fånga berg & dalbanan när den kom nerfarandes.
Här lyckades jag fånga Tony & Milo på väg upp i kvasten. De sitter på andra raden. Dock så tyckte Milo att denna var lite väl läskig, förstår honom. Jag var yr i dagar efteråt när jag testade den.
De åkte oxå denna slänggunga, ligger också så vackert. Otroligt modigt av Milo. Jag skulle aldrig våga.
Vackra vackra Grönan! ❤️
Sen hade vi tur också! Vi vann denna, vi vann också ett stort gosedjur då Tony lyckades hamra i en groda i den översta näckrosen.
På ”barnvisan” av Grönan finns det lite snällare attraktioner. Den här t ex. Som uppskjutet fast mindre, tror den sög mycket i magen då många mammor och pappor satt och skrek.
När vi sedan åkte en somnade Milo i bilen och sov hela kvällen/natten. Tror att det tog på krafterna att vara heldag på grönan. Vi avslutade med lite mys i uterummet, sen var vi förbi grannarna och sa hej också (hade babywatch på ifall Milo skulle vakna, bra grej även om de är 8 år). Jag var bara där en liten stund dock då jag behöver sova, går ju upp väldigt tidigt de dagar vi har Kaffestugan öppen.
Nähä, nu ska jag börja fixa mig i ordning lite här. Ska äta frukost också, koka ägg som tusan. Funkar bra som lunch de dagar vi har mycket i Kaffestugan.
Sitter mitt i smeten på Gröna Lund och bloggar faktiskt. Tråkmåns som jag är så åker jag inte karuseller. Dessutom tror jag att ALLA valt att komma till Grönan just idag för det är smetfullt.
Vi började dock dagen med att åka till Västerås och en tatueringsstudio som Tony hört så gott om. Han överraskade mig, jag trodde han skulle jobba men han hade lyckats få ledigt och bokat detta till oss. Jag fegade dock ur….har ju fått reaktioner ett par ggr på tatueringar. Men jag fick faktiskt göra ett ”prick-test” nu för att vara på den säkra sidan. Har ju fortfarande inte tatuerat in Milos namn, känns så fel då de andra barnen finns där.
Riktigt cool studio. Älskar inredningen. Heter Royal Arch Tattoo och ligger i Västerås.
Vädret är verkligen perfekt. Inte för varmt med 18 grader och solen försvinner in bakom molnen små korta stunder. Perfekt nöjesparksväder.
Det är såhär jag kommer att få sitta mestadels idag, men mammahjärtat gör volter nu när Milo får vara här och åka järnet med sin pappa. HURRAAA!
Nyss satt en herre här brevid mig. Det var så jäkla härligt att lyssna på hans telefonsamtal, ja jag tjuvlyssnade. Han skrattade högt och så sa han: ”Det är 100 m lång kö till flygande mattan” på bred stockholmsdialekt. ”Ingen fara med mig, jag sitter här i solen jag”. Så skön inställning. Istället för att vara sur för alla långa köer så bara sitter han och njuter och skrattar åt den 100 m långa kön. Haha…. Det ska bli min livsfilosofi också.
Hörni, nu ska jag njuta vidare här. Är superaktiv på min Instastory idag. @niiiniskitchenlife. (Länk till min Instagram).
Fifan, så slut. Är så otroligt trött nu men vill verkligen in och säga hej till dig. Ja kaffestugan har tagit all min tid idag. Vi har ju öppet röda dagar och helger. Idag var uteserveringen full av massa fikande gäster. Så trevligt så.
Men nu har Hello Kitty nattlinnet åkt på kan jag säga. Älskar nattlinne. Är det lite tantvarning tro? Haha…. jag har haft nattlinne sen jag var liten men tappade det på vägen på nåt sätt. Men så ibland kommer jag ihåg hur skönt det är. Berätta! Använder du nattlinne? Eller går du runt i strutstofflor och genomskinlig neglige och bara är sådär ”hot mama” mest hela tiden? Fifan, alldeles för dåligt med sånt här. Numera tänker man praktiskt, behagligt och skönt. Inte genomskinligt och sexiga stingtrosor direkt. Nog för att behagligt och skönt kan vara nog så sexigt men du fattar va?
Nu är det godis, tända ljus och mys resten av kvällen, neglige eller inte. Jag gäspar så käkarna snart går ur led.
Imorgon ska Tony jobba lite sen ska vi faktiskt åka till Grönan. Vi får en ”day off” allihopa så då blir det nöjespark så det står härliga till. Milo är lyrisk och jag är så glad i mammahjärtat att vi fick en liten ledig dag såhär.
Nu äntligen har jag hamnat i soffan. Har en katt liggandes på magen som snuttar på min morgonrock.
Ja, vår Kaffestuga då!
Nu har vi snart haft öppet i en månad och då kan man väl köra en liten utvärdering på hur starten varit!
Först och främst. Vi kunde absolut inte, inte ens i vår vildaste fantasi, ana hur detta skulle bli? När jag och Tony låg i sängen på kvällarna och pratade om Kaffestugan så utgick vi ifrån vad det hade varit innan. Som bäst ungefär 40 besökare per dag. Jag tänkte att jag med min blogg, marknadsföring och sociala medier skulle kunna ha kanske 100 som absolut bäst. Dock så har vi slagit det med hästlängder. Vi kunde aldrig ana att det skulle bli såhär bra?!
Jag ska ärligt erkänna att det varit tufft. Väldigt tufft. Vi springer och jobbar hårt hela tiden när vi har öppet. Försöker hinna få ut smörgåsar så fort som möjligt, fyller på kaffet som hela tiden tar slut, försöker verkligen vara trevliga och härliga hela tiden. Vi har dock ingen erfarenhet någon av oss, vi har bara gjort så gott vi kunnat. Självklart har vi lärt oss med tiden, vi lär oss nu också, hela tiden. Hur är det mest effektivt, vad ska man tänka på? Kaffe? Upplägg? Vad serverar vi och vad tar minst tid? Det är sjukt så mycket det finns att tänka på även om det är ett pyttelitet cafe.
När jag stod här i början av mars och kikade på allt detta var det grått, inget grönt och rätt trist vy när man tittade. Någonstans försökte jag ändå visualisera björkarna när de skulle slå ut. När människor skulle sitta i den här trädgården och njuta av en kopp kaffe och någon god kaka. Siktet var liksom inställt på det.
Jag var tok-bestämd med hur jag ville ha det. Jag hade en tanke, och så skulle det bli. Idag kan jag säga att det blev så bra det kunde bli med de förutsättningar vi hade. Vi är jättenöjda med hur Kaffestugan utformade sig till slut. När allt slit vi lagt ned var värt varenda sekund.
Min första bild av Kaffestugan mitt i vintern.
Plantskolan bredvid går som tåget, vi hjäper liksom varandra. Många ska ha sommarblommor nu, då glider de gästerna in på Kaffestugan. Många som kommer och fikar har aldrig hört talas om plantskolan och gör ett besök när de ändå är och fikar. Så vi hjälper varandra, så himla bra!
Dock så har jag lite orosmoment. Tony. Han jobbar 7 dagar i veckan nu. När vi pratade om Kaffestugan i planeringsstadiet tänkte vi att jag kunde driva det alldeles själv. Elliot kunde hjälpa till lite då och då. Tony kunde vara hemma med Milo på helgerna. Vi tänkte att vi inte skulle ses så mycket men det var bara en under en period, så det var ju ingen fara. Men INGET blev ju som det var tänkt från början. Jag var inne på att anställa någon, men Tony ville inte det. Han ville att vi skulle driva det tillsammans. Han ville vara med!
Jag har försökt ordna så Tony blir ledig typ varannan helg, eller en dag på helgen. Men han vägrar. Förra helgen var han hemma halva söndagen (jag den andra halvan) med Milo som var lite krasslig, han klättrade på väggarna nästan, han ville ju veta hur det gick för oss i Kaffestugan. Ringde mig och sa att han ABSOLUT inte ville vara ledig, han är alldeles för engagerad i Kaffestugan för det. Vi har som tur är fin hjälp av våra föräldrar, annars skulle vi nog inte fixa det. Eller vi skulle behöva anställa någon med ett väldigt osäkert schema. Vi kan heller inte vara för mänga då köket är så litet. Är vi en endaste till blir det kaos bland disk och all annan roddnlng av caféet.
Tony tycker dock att Kaffestugan jobbet är något helt annat. Att sitta på kontoret och göra kundbesök är mer ”walk in the park” medan cafejobbet är mer ”slit och borra ner skallen och köra” jobb. Inget funderande utan bara praktiskt. Dock så ska jag nog kräva att han är lite ledig, sedan tror jag att det lugnar sig till när högsommaren är här. Då kan han och Milo kanske njuta av sol och bad.
Många som kommer på besök följer bloggen, är alltså några av oss härinne. Många har också sett de videos jag la upp när renoveringen var igång. Så reaktionerna är så roliga. Många tycker det är kul att kunna se Kaffestugan på riktigt efter att följt videosarna. Dom hittar du HÄR.
Jag blir så jäkla glad för alla besök, reaktioner, glada tillrop, glada ansikten och uppskattning. Är så glad att allt jag hade som vision blivit som det var tänkt. Jag myser när jag får höra hur kunder haft en riktigt mysig stund hos oss. Dock så hinner jag inte prata så mycket som jag skulle vilja. En av oss härinne kom på besök med sin man, dock så hann jag inte komma ut och prata. Vi pratade en liten stund inne men sen fick jag för mycket att göra. Det är skitkul när ni som läser härinne berättar det när ni kommer och fikar. Bara så ni vet!
Nä, nu ska jag sova hörni. En tidig morgon väntar imorgon. Är det nåt speciellt ni önskar bilder på från Kaffestugan? Ni är många som bor lååååångt från den så ni kanske vill ha lite mer bilder så ni också kan hänga med?
Nu har jag massor att göra hörni, ojojoj! Jag har redan denna morgon hunnit varit och skjutsat Elliot till sin mösspåtagning.
Såhär ser den fina (svindyra) mössan ut. Otroligt fin måste jag säga, önskar det hade funnits alla dessa val på min tid också. Idag kan du välja till i stort sett vad som helst.
Det är ett hårt liv de lever just nu. Igår var det poängjakt. Idag mösspåtagning. Inte mycket sömn och väldigt mycket fest. Frågade idag om han började bli sliten, han svarade att han inte var det. Ska fråga igen nästa lördag, då studenten är över.
Igår var vi på Erikslund och inhandlade skjorta och fluga, i helgen är det studentbal nämligen. Kostymen köpte vi ju förra veckan. Jag bara MÅSTE få åka ifrån Kaffestugan för att få se dom gå in på slottet. Åh, en stor stund i mammahjärtat. Minns Theddes bal, så rörande på alla sätt.
Hörni, igår började jag dagen med träning. Tog först en powerwalk på 40 min. Sedan tränade jag i trädgården. Vi har TRX band hänger i ett träd, sen har vi en stor sten som jag tränar ben och rumpa på. Sen blev det mage på altanen. Kände mig så jäkla duktig efteråt, har rejäl träningsvärk idag också.
På kvällningen fick äntligen JAG grilla. Det är ju Tony som sköter sånt i vanliga fall. Blev kotletter och tunna kycklingfiléer till mig.
När vi kom hem från sjukhuset fick Milo öppna sin present som han fick av min moster (min gudmor). Gissa hur glad han blev?! Ronaldo benskydd och fotbollstidning. Bästa presenten när man just kommit hem från doktorn. ❤️ Tack bästa moster Aino! Milo är hemma med mog idag, han somnade vid 11 igår och är supertrött, dagen innan lov och penicillin som ska tas mitt på dagen så beslutade vi att han får vara hemma och vila idag.
Nu ska jag äta frukost här, kl 10 ska jag fylla på fransarna. Tur att det bara tar 45 min för idag har jag körigt. Vi hörs senare….har påbörjat Kaffestugan inlägget nämligen.
Fina ni….vill bara säga det. Era kommentarer och rader, att ni är här hos mig och läser. Allt sånt betyder så mycket. Bara så att ni vet det! ❤️
Ibland är ju bloggen också ett blåshål. Ett sätt att ventilera och skriva av sig. Det var det den började som en gång i tiden. Jag började skriva när jag separerade 2003. Då som ett riktigt äkta blåshål. Inte så knussligt på den tiden, bara skrev rakt ut från hjärtat. Hade väl 3 läsare….
I alla fall, vi har nyss kommit hem från akuten. Milo fick en fästing för 2 veckor sedan. Fobi som jag har för det så har ju rädslan för dessa äckliga sjukdomar inte släppt mig riktigt sen dess. Har kollat bettet i stort sett varje dag. Idag efter Milos fotbollsträning kollade jag igen. Den satt under hans hår (han har ju en frisyr där luggen liksom kammas åt sidan bakåt). En röd tydlig ring runt bettet var det. Jag fick andnöd på riktigt.
Pappa var här och käkade och han såg nog på mig att jag gick i taket. Höll givetvis lugnet inför Milo men ville skrika rakt ut. Alltså, min fasa är dessa vidriga jäkla as alltså. Vi ringde 1177 och frågade om vi skulle åka in? Vi kunde vänta men vi ville inte vänta, tog ett snabbt beslut om att åka in ikväll för att kunna påbörja behandling direkt. Nu har han fått penicillin utskrivet och första dosen är intagen.
Vi tog det direkt efter fotbollsträningen, därav Ronaldo pjucksen. Tur vi fick komma in snabbt till jourläkare, väntetiden var nämligen fleeeera timmar.
Ja, det var det. Usch…när man är rädd för något väldigt mycket, typ fobi….så blir det jäkligt uttröttande när man kommer hem efter en sån här grej. Nu håller vi tummarna att det räcker med Kåvepenin, vill det sig illa så måste man gå vidare med annan medicin om det inte vill släppa. Vill bara att det ska utrotas ur hans lilla kropp nu. Låter säkert som jag är larvigast i världen men fasen så vidrigt. FOBI! Får tuppjuck på riktigt.
Hörni. Imorgon ska jag skriva ett långt inlägg om Kaffestugan. Ni är så många som frågar och jag berättar gärna om hur det känns, hur vi hade väntat att det skulle bli och hur det är? Men som sagt, imorgon. Nu ska jag vila och andas djupt.
