Underbart!

Hej på er!

Åh vi njuter för fulla muggar här. Det går knappt att gnugga in i huvudet att vi äntligen är här. Så tacksam!

Jag vaknade kl 3 inatt. Mamma vaknade 2. Vid kl 5 skickade hon att det fanns the att dricka i deras rum. Jag tassade upp dit. Milo kom också efter en stund. Efter det tog vi en liten promenad vid poolen. Snacka om att det är mörkt alltså! Kolsvart fram till 07.30.

Sedan tog vi hela gänget till frukosten. Det är så sjukt hur stort allting är här, alltså i växtväg. Mina medelhavspalmer och olivträd ser ut som små fjantar.

Kolla in palmen, kaktusen och olivträdet?!

Fanns allt att välja vid frukosten! Laktosfritt och glutenfritt i långa rader. Det var nog den sjukaste frukostbuffé jag sett alltså! Det fanns allt. Du kunde t.o.m välja hård eller mediumstekt bacon.

Poolområdet innan det liksom vaknat till liv. Så stort och maffigt, dessutom väldigt fräscht och städat överallt. Är verkligen impad!

Då vi inte fick platser på solsidan av poolen blev det stranden idag. Men här är det ljuvligt alltså! Helt galet härligt. Måste nästan gnugga mig i ögonen för att förstå att vi äntligen är här.

Mamma och pappa kom ned till stranden och såg allt annat än ovana ut. Enligt mig var det som hämtat ur någon härlig 60 talsfilm.

De här blötdjuren har badat både en och två gånger idag. Själv har jag doppat fötterna. Det var otroligt skönt så jag tror nog att jag slår till på ett bad någon dag jag också.

Nästan exakt på dagen återvänder vi till Mallorca Alcudia igen. Vi var här för exakt 11 år sedan, på vår bröllopsresa. Det vi inte visste då var att vi skulle återvända 11 år senare med en liten pojke med oss. Vår underbara lilla solstråle Milo.

Älskar att se Milo lajja för sig själv. Han påtat i sanden, hoppar i vågorna och ser ut att stortrivas och njuta av livet han också. Just ja, han blev nedgrävd i sanden idag också. Det var en höjdare!

Nä, nu har jag faktiskt tagit mig till hotellrummet för att jobba. Jag ligger efter med lite grejer och tänkte jag skulle jobba ifatt lite så det inte hänger över mig hela tiden. Jobba ifatt några dagar så får jag lugn i själen. Det behöver jag här! ❤️

Vi hörs igen lite senare!

Kram Nina

3
5 kommentarer

Resan som höll på att gå åt skogen….

Hej på er!

Nu sitter jag i sängen, nybadad och nyäten. Är faktiskt helt utpumpad, dagen har såklart varit påfrestande på många olika sätt så nu är tröttheten ett faktum. Att vara rädd och nervös tär oerhört på krafterna.

Dessutom så höll liksom allt på att gå åt skogen! Ska berätta….Vi sov ju på hotell inatt. Mamma, pappa, syrran och hennes familj skulle möta upp oss på Arlanda. Vi ringer på morgonen och allt är som det ska. Nästa gång jag ringer så står vi i incheckningskön.

Vi på väg mot incheckningen.

Då berättar mamma att Pierre, syrrans man glömt sitt och Edwards pass hemma. Syrran hade sitt med sig i väskan. De beslutar snabbt för att åka till polisstationen vid Arlanda och skaffa nytt till dem båda. Dock så drar detta ut på tiden och klockan går. Jag och Tony har redan gått in genom säkerhetskontrollen så vi är ”på andra sidan” så att säga.

När allt är klart får de inte tag på taxi, polisen ska köra dem till Arlanda med blåljus bara de får in en bil. Bussen går inte som den ska så paniken stiger. Jag springer runt som en yr höna på Arlanda och letar information. Tony googlar febrilt efter telefonnummer där vi kanske kan nå TUI på Arlanda för att de inte ska stänga incheckningen. Ja men du fattar – freakin KAOS! Informationen säger att det är 20 min innan man måste checka in innan planet går som gäller. Jag ringer pappa och jag hör hur han nästan börjar tappa hoppet om att de ska hinna. Sån J Ä K L A panik!

Efter många OM och MEN så kommer de till slut och hinner med 5 minuters marginal att checka in. De var förstås helt slut och svettiga, min rygg dröp av svett kan jag meddela! My god!

Kan säga att de nog var en stor lättnad att få sätta sig tillrätta. Lille Edward i min pappas knä. Han AVGUDAR min pappa. Precis som Milo när han var liten. Han var helt galen i min pappa. ❤️När jag ringt mamma och hörde att de hunnit kunde vi sätta oss tillrätta och ta en stunds njutning innan planet skulle gå. Det roliga är att min barndomsvän Satu och två av hennes kids skulle åka till Teneriffa bara 20 min efter oss så vi hann sitta ned en stund tillsammans.Här var vi på väg in mot planet. Här började jag känna att allt kändes lite annorlunda. Här står jag i regel och hyperventilerar eller andas inte alls! Har oftast en riktigt obehaglig panikkänsla i kroppen. Men den här gången kände jag ett märkligt lugn i kroppen som jag aldrig tidigare känt i dessa sammanhang. Sa inte ens att jag var rädd till flygvärdinnan som välkomnade oss, det för jag alltid annars. Vi bokade platser med extra benutrymme för att jag skulle ha lite space. Det kan jag VERKLIGEN rekommendera till dig som är rädd! Det gav mig luft och frihet på något sätt. Kändes inte alls trångt och panikartat liksom. Jag hade dessutom Milo bredvid mig och Tony bakom. Av någon konstig anledning var Milo rädd vid starten. Dock ska jag säga att jag ALDRIG pratar om min flygrädsla inför honom JUST för att jag absolut inte vill överföra den på honom. ”Kommer vi krascha?” frågade han plötsligt när vi satte på oss bältena. Jag förklarade att vi inte skulle det. Berättade om all statistik som jag själv suttit och präntat in i skallen innan resan. Vet ni hur bisarr känsla det var? Som att jag var en annan person som satt där och lugnade mitt barn – fast typ mig själv också, utan att Milo visste det. På något sätt satt jag och väntade på att jag skulle flippa ur. Bli för rädd och inte orka med Milos rädsla mitt i allt. Men det hände inte. Kände mig som en trygg maskin på något sätt. Som i en krissituation måste hålla ihop sig själv för att lugna personen som är rädd. Helt jäkla bisarrt! Självklart var jag rädd och spänd, men inte på samma sätt….. Milo klarade allt toppen. Tyckte starten var häftig. Jag spände fingrarna lite hårdare i handtagen men var faktiskt inte sådär hysteriskt rädd som sagt. Djupandades lite och kände mig mer spänd och lite tagen, typ så. Sedan pratade jag med Milo. Sa saker som ”Visst är det häftigt när det går så fort?!” ”Nu ska vi upp till solen”?! Satt också och förklarade de konstiga luftgroparna och varför det blir så. Ja men jag säger ju, heeeelt bisarrt! Milo tyckte om att flyga. Var inte alls rädd sen när vi kom upp på höjd. Dessutom köpte vi hörlurar med tillgång till film och spel. Bra som tusan! Vi spelade också memory med ett spel vi fick när vi klev ombord. Vi bjöds på heeeeelt fantastiska vyer! Alltså att flyga vid solen där ovan molnen är ju tammetusan så otroligt vackert. Jag har inte ens sett på det på det sättet förut. Nu kunde jag se allt det vackra t.o.m. Tjitt-tjattade med mamma och pappa. Med syrran. Tony satt vid oss ibland också. Drack en öl till maten på planet, en massa vatten också. Hört att man blir uttorkad på flygplan. Träffade en av oss härinne också. Hon kom förbi mig där jag satt och berättade att hon läser min blogg. Hade sin lilla tjej i famnen. Hon frågade hur det gick för mig också? Så roligt att du kom fram och sa hej! ❤️Sedan gick vi in för landning. Jag som lider mest under start och land kunde fokusera ifrån det då Milo var så nyfiken på allt och ställde 100 frågor. Luftgroparna, det oregelbundna vajandet, och farten som bromsas är ju fasen obehagligt alltså, men Milo fick mig att vara den där trygga borgen bredvid honom. Helt otroligt faktiskt hörni, sån otrolig skillnad från tidigare flygningar.Jag har en liten filosofi. Jag tror att terapin liksom fortsatt att göra sitt jobb med mig. 4 år senare känns det som det ändå hjälpt mig avsevärt. Jag känner mig liksom inte ”botad” eller vad man ska säga. Men jag känner en oerhörd skillnad….Nu hoppas jag att det fortsätter och att jag får liknande upplevelse på vägen hem också. Hörni, nu är jag så trött så det finns inga gränser. Vaknade 2 inatt och kunde inte somna om. Imorgon blir det en dag vid poolen. Milo ska göra bomben säger han, jag ska ligga under ett parasoll och försöka njuta av livet.Ha en fin kväll! ❤️Kram Nina

0
11 kommentarer

Äntligen här!

Vill bara snabbt in och säga att vi är här nu. Wi-fi funkar kanonfint men nu skriker magarna efter mat.

Har såååå mycket att berätta om allt! Men vi hörs sen hörni finisar.

Kram Nina

1
4 kommentarer

We are on our way

Hallihallå!

Alltså, återigen händer det man mindre och mindre kan förstå. En idiot får för sig att släcka nästan 60 personers liv idag. Och skada över 500. Får så ont i hjärtat och känner mig förtvivlad och rädd för var vi till slut kommer hamna i för situation. Kommer det sluta med att vi inte vågar röra oss utomhus? Bli isolerade och fly från människor. Hoppas verkligen inte det. Hoppas det goda övervinner det onda! ❤️

Nu har vi just landat på hotellrummet efter vi var och käkade middag i restaurangen. Milo vill hoppa och köra parkour i sängen och jag skulle helst vilja sova bara. 3 nätters värdelös sömn….det tar på krafterna. Dessutom har jag en begynnande förkylning igen. Blöööö…slår aldrig fel när man börjar träna. Men har druckit massa vatten idag och gurglat saltvatten.

Vi har ett mysigt litet hotellrum här. Thedde skjutsade hit oss idag. Sedan går bussen härifrån vid kvart över 5 imorgon bitti.

Frusen, trött och trött i ögonen just innan vi gick ned till hotellrestaurangen för att äta.

Tripp trapp och trull är ute och reser. Åh vad jag höll på med min packning idag. Har fått plocka ur och stuva om för att hålla vikten. Typiskt mig med tanke på att jag helst vill ta med hela hemmet.

Trött och rödögd mami, nyrakad och semesterfriserad make och en laddad Milo.

Röding till mig, pasta till Tony och körv till Milo. Tyvärr var maten hemskt smaklös. Min hollandaise smakade typ inget mer än smör. Rödingen var knappt saltad alls….nä, vi var faktiskt lite besvikna. Milo åt glatt så han gillade sin mat.

Nu har jag tagit på mig pyjamasbrallan och ska bädda ner mig här i sängen. Dricka mer vatten och kanske ta en värkis till natten så man känner sig piggare imorgon.

Ha nu en fin kväll, från imorgon kommer denna bloggen handla mycket om vår tripp till Mallis. Hoppas ni får en mysig måndagskväll hemma. Vilket urrväder det är ute alltså, så mysigt att tända ljus när vinden och regnet öser ner utanför.

Kram Nina

1
3 kommentarer

Kanelbullar

I övermorgon är det den 4/10. Det innebär att det är kanelbullens dag. Själv kommer jag vara på väg till Mallorca och landa där någongång vid 11-12 tiden. Så något kanelbullebak för min del. Men jag hopps att du har tid att baka dessa underbaringar!

Godast är dem man bakar själv! Helt klart!

RECEPT STORA KANELSNURROR ca 20 st:

150 g rumsvarmt smör

5 dl mjölk

50 g (1 pkt) jäst för söta degar

1, 5 dl strösocker

½ tsk salt

ca 12-15  dl mjöl

Gör såhär:

1. Värm mjölken till 37°C (fingervarmt).

2. Smula ner jästen i bunken. Häll över mjölken och lös upp jästen. Tillsätt smöret i bitar, socker och salt.

3. Häll mjölet luftigt direkt ur påsen i degen. Lite i taget tills du har en smidig deg som fortfarande är lite kladdig men ändå smidig. Tillsätt mjölet men spar lite lite till utbakningen.

4. Arbeta degen kraftigt, cirka 5 minuter med maskin eller 10 minuter för hand, tills den känns smidig. Den ska släppa kanterna i degbunken.

5. Låt degen jäsa övertäckt med bakduk eller plastfolie i cirka 45 minuter.

6. Knåda den sedan lätt på mjölat bakbord. Kavla ut degen till en avlång platta som är ca 1,5 cm tjock.

7. Ta rumsvarmt smör och fördela på hela plattan. Ta rikligt! MUMS! Strö sedan på strösocker och malen kanel.

8. Vik degplattan på mitten. Dela sedan upp den i 2 cm smala remsor.

9. Snurra ändarna av remsorna åt varsitt håll, snurra sedan den runt ditt finger och avsluta med att fästa änden under snurran. (Se klippet nedan för att se hur jag gör.)

10. Pensla med uppvispat ägg och grädda sedan i 225 grader i ca 10 min.

11. Blanda lite sirap och vatten i ett glas och pensla bullarna när de svalnat.

12. Strö över socker eller doppa bullarna i strösocker. Ät och njut! ♥

Här nedan har du en video på hur jag går tillväga för att göra dem såhär.

26
Kommentera

Flygrädd

Tudiluuu!

Ni vet ju att jag strax ska åka till Mallis – det känns verkligen oh yes! ☀️ Det är för alla helger vi inte fick njuta av sol och bad denna sommar, sen vet jag inte hur mycket ni gjort det med tanke på att sommaren ju var det sämsta på över 160 år!

MEN – säger jag som Tony Irwing. Den förbannade flygresan ska genomlevas först, både dit och hem. Åh herreminjee. Vet ni hur många gånger jag vänt på det? Hur många gånger jag liksom kört runt det i skallen – tänkt bra tankar, tänkt hemska tankar, tänkt tänkt och tänkt. Ja men just det! Det är ju oftast där jag är – högt upp i skallen. Där jag INTE ska vara.

Jag drömmer ju ofta mardrömmar om att flyga. Av någon konstig anledning så handlar det alltid om nödlandning. Inget konstigt med det i sig. Det är bara det att det är jag som sitter i fören, UTANFÖR planet, hängande i vindrutan. Men WTF? Hur wicked? Orkar inte liksom.

Nu far tankarna mest runt med om jag ska dricka alkohol eller inte? Magen säger nej men hjärnan säger SUP DIG REDLÖS KVINNA! Tony kan sitta med Milo så kan jag sitta och sjunga snapsvisor och dra av en eller två fräsckisar. Nämen, av erfarenhet vet jag att det blir bättre när jag dricker. Lite halvljummen är bäst. Då bryr jag mig liksom inte riktigt lika mycket, jag är lite sköööön typ. Men jag vill inte alltid behöva dricka mig berusad för att flyga. Det har inte varit kul att knäcka sin första bira i bilen kl 04.30 liksom.

Min pappa skrattade så gott åt mig när vi flög till Luleå en gång. Jag flygrädd och panisk öppnade första ölen just 04.30. Han var i chock. Hade nog inte insett HUR flygrädd dottern hans var. Lagom till vi lyfte var jag lite halvtankad och satt och tjoade och tjimmade.

En annan gång flög jag till Spanien med en tjejkompis. Stod och hängde utanför Vodkabaren innan öppning. Beställde en 10:a gin och tonic som jag hällde i mig innan planet lyfte. Hon satt och sjöng Elvis låtar för mig när vi startade.

Men som sagt, jag vill inte hålla på och flyga onykter. Verkligen inte. Jag har läst om folk där paniken förvärrats när de flugit berusade. Nej nej nej! Det hoppas jag kunna slippa…. Jag är en typ 2. En typ 2:a är en sådan som är rädd för både själva flygandet med risk för krasch osv. Sedan är man också en person som inte tycker om trånga utrymmen. Tuppen JAG! Åh stackars Tom som var min terapeut för flygrädsla….det var mycket att bita tag i med mig må jag säga.

Just satt oss på flyget mot Gran Canaria Januari 2013.

Jag ryser av bilden. För att jag vet exakt hur jag kände där och då. Som tur var tog Milo massor av fokus. Det är så jag ska vara – fokuserad på annat än min rädsla. Den här flygresan tog lite drygt 6 timmar. Vår flygresa imorgon tar 3,45. Inte riktigt lika länge, också ett önskemål från mig. Inte flyga för långt. Eftersom det är som en enda kamp det där med att flyga så gör man det gärna så kort tid som möjligt.

Fick en liten filmsnutt skickad till mig som handlade om flygning häromdagen. En sån lugnande filmsnutt med ren fakta om statistik. Love it! Precis vad jag behövde. Nu ska jag fokusera på vad den här resan istället kommer att ge. Den kommer att ge sol, värme och avkoppling. ☀️

Det ska jag fokusera på, och att flygresan kommer att gå bra! ❤️

3
9 kommentarer

Hur en natt kan se ut för en mamma

Godmorgon!

Åh wow vilken ”crappy” natt jag sovit.

Vi gick till sängen redan vid 21.30. Milo är spänd inför resan och behövde liksom komma ned i varv. Han har ju skoldag idag som vanligt så han behövde verkligen sova. Nåväl, jag somnade samtidigt som han.

Vid 00.30 flög Majlis typ i taket – tog ett jättekliv över mitt huvud, in i fönsterrutan ovanför vår säng och flög sedan vidare i rummet. Att vakna till det var så att säga lite pulshöjande. Låt oss säga att hon är lite harig, fast hon är en katt. Hon har alltid varit väldigt ängslig och rädd, kanske är det vanligt bland dessa ”hitta katten” katter, don’t know? Men min hårbotten fick i alla fall känna på det så att säga. Satte mig upp sängen, eller vänta, kastade mig upp i sängen och tänkte att nu är Jason med motorsågen här liksom – vad hade jag att vänta? Vem skulle komma in i dörren här på övervåningen? Eller var det ett spöke? Hmm, det var Elliot. Han hade somnat på soffan och skulle nu gå och lägga sig i sin säng.

Ok, vi red ut den stormen vid 01.00. Majlis kom och la sig vid mina ben igen. Ja eller emellan. Jag måste alltid ligga i någon form av ”Jumping Jack” position för att hon ska få plats. Lyckas somna om efter några om och men.

Kl 02.30 ropar Milo från sitt rum. ”Maaaammmmaaaaaa”! Eller sa han pappa? Jag minns inte nu.

”Får jag kooommmmmmaaaaa?”

Så schangtil han blivit, frågar först liksom. Jag skulle dock föredra att han bara kom till oss, kröp ned i sängen och somnade om utan att vråla ut i mörkret och tystnaden sådär. Minst sagt pulshöjande. Fick navigera lite i sängen. Ok, katt på vänster sida, Milo skavfötters med mig. Jag fick ha överkroppen åt vänster och underkroppen nära Tony åt höger. Observera att Tony sovit sig igenom varje händelse här. Inte ens vaknat till alltså.

Milo somnar om, Majlis också. Tony sover som sagt vidare han också. Själv försöker jag hitta någon form av sovställning som funkar. Inte så lätt. Alls. Till slut lyckas jag på något sätt krypa ihop i fosterställning i där det inte känns som jag ligger så onaturligt man kan.

Vaknar 03.30. Milo håller på att ramla ur sängen. Försöker då placera ett av mina ben så det ligger son skydd. Nu ligger jag i någon form av förvriden yogaposition. Där försöker jag sedan andas lugnt och hitta ett sätt att kanske kunna somna om.

Ger upp kl 04.10. Milo rör sig som en MMA fighter i sängen. En häl i magen – AJ! Ett knä i låret – AJ! En fot i ryggen – AJ. Han går ett av sina livs matcher den där 130 cm långa varelsen. Han har dessutom ärvt sin fars hårdhänthet. Ens sekunden MMA fighter, andra sekunden ett parkourproffs som ska kasta sig ut från sängen.

Tar ett snabbt beslut. Han måste bort. NU! Jag orkar dessvärre inte längre bära Milo. Har försökt men mitt bäcken drar direkt om jag inte får bära honom som en ryggsäck. Det kändes lite utstuderat och taskigt att hålla på och slänga upp honom på ryggen 04.10 på natten. Väcker Tony med silkeslen röst:

”Tony, snääälla. Kan inte du bära över Milo till sin säng. Jag håller på att bli knäpp!”

Tony struttar upp, tar Milo i sina armar och sätter riktning mot Milos rum. Dock så hade han nog glömt resväskan som låg mitt på golvet. Hjärtat flyger upp i taket när han navigerar och snubblar mellan resväskor och golvsocklar. Han klarar det tack och lov. Hade fattats att de rasat där på golvet. Åh herre kan inte ens tänka tanken. Bulor, chock, aj, gråt, skrik och Gud nåde om någon blivit skadad en dag innan resan!

04.12, innan Tony lagt tillbaka huvudet på kudden har han somnat om. ”Dumdumdudimdididumdi”…..där ligger sen jag och trummar med fingrarna. Det var nu jag skulle somna om. No can do. Slår på nån serie….

Börjar känna mig sömnig vid ca 04.20. Har lyckats somna om, yyyyaaaayyyyyy!!!

Vaknar av en hostattack kl 05.30. Är torr som fnöske i halsen. Beror på vår luftvärmepump. Svär för mig själv och tänker vi ska köpa luftfuktare.

05.32 ger upp om tankar att kunna somna om. Har ju ändå fått ihop en del timmar och behöver fortsätta packa och städa.

Så här är jag nu. Skriver till dig. Är också lite nervös. Känner av en sån där oro som gör händerna svettiga och magen full av fjärilar. ”Är-jag-bajsnödig-eller-nervös” känslan ni vet? Har påbörjat ett inlägg om det här med flygrädsla och lite tankar som jag tänkte dela med mig av. Har varit skönt att skriva av sig lite om det.

Mitt i all packning igår så tog vi ett litet brake. Theddes kompis Willy är skitduktig i fotboll och hade säsongens sista seriematch med sitt ESK igår. Vi har missat alla andra matcher då vi haft Kaffestugan men så igår åkte vi ned. De förlorade dock med 3-2 och behöver nu kvala sig upp en division. De är ett topplag i serien. Kvalen missar vi men vi ska heja på från Mallis.

På kvällen kom stora kidsen och exet hem på Söndagsmiddag. Lagade fläskfilégryta som blev toppengod. (Du ska få recept på den sen). Vi satt och pratade och flabbade i flera timmar. Så mysigt! Har lite ”längt” i kroppen redan. Har aldrig varit ifrån de stora barnen 2 veckor i sträck. De kunde ju inte åka med på resan. Thedde jobbar och är tränare för herrjuniorer i en storsatsande förening så där kan man inte dra hur som helst. Elliot börjar sitt nya jobb just idag så det var uteslutet också. Dock så har vi hållit en eventuell resa (sista minuten) öppen för honom beroende på hans jobbsituation men det blev ett nytt jobb istället för hans del. Bra som fasen såklart! Det känns jättekonstigt att vi inte ska ses på så lång tid. De ska ju vakta hus och katt här hemma så vi gick igenom lite om larm och Majlis matrutiner. Haha – jag är en crazy catlady. Dom skrattar mest åt mig men gör allt jag säger. Jag kommer längta efter mina hjärtan – hur stora de än är. ❤️

Nähe – upp och utfodra katt och göra frukost. Milo ska göras redo för skola och jag ska fortsätta packa här. Ska göra en snabb påfyllning på fransarna vid halv 10. Sen i eftermiddag efter vi hämtat Milo från skolan drar vi mot Arlanda och hotellet. Snart börjar vår efterlängtade resa. ☀️

Ha en fin måndag nu mina vänner, vi hörs lite senare!

Kram Nina

1
3 kommentarer

Veckomatsedel

Dags för en veckomatsedel igen! Hoppas ni får lite inspiration som ni kan använda er av i veckorna! Själv älskar jag veckomatsedlar!

MÅNDAG

Kryddig korvstroganoff med ris.

TISDAG

Pepparrotstorsk med fetaosttäcke

ONSDAG

Krämig vegetarisk gryta

TORSDAG

Kyckling & tortillasoppa

FREDAG

Tacogratäng (LCHF vänlig)

FREDAGSGOTTA

Vit chokladmousse med blåbärsswirl

1
1 kommentar

Lördag as it’s best

Godmorgon sötisar!

Hoppas du haft en fin helg hittills. Min har varit toppen – om än lite stressig. Mycket att fixa. Imorgon beger vi oss mot flygplats och hotellet. Ååååh, jag har så mycket nervöst i magen alltså. Ska skriva mer om min flygrädsla i ett inlägg som kommer senare. Behöver sätta ord på känslor känner jag.

Igår hade vi en Pinchosdejt med kompis Maria och hennes Noel. Sååå mysigt att hänga med dom verkligen. Noel och Milo hänger för fullt när vi ses. Vi har nog varit på Pinchos 3 helger av 4 tror jag. Men vi älskar det verkligen! Älskar Marias sällskap, vi trivs så bra ihop. ❤️

Till min stora glädje var även mellansonen med innan han skulle vidare på fest. Fest? Nähä? Haha….ibland blir jag en buttrig mamma och gnäller över allt festande. Sen börjar jag tänka på hur jag själv var i 19 årsålder? Hmmmm….partyprisse deluxe liksom. Så han har att brås på om man säger så.

Vi åt som små grisar, jag som har pms (Maria har samtidigt med mig) beställde 2 marängswiss till efterrätt. Haha….det blev lite too mutch ska jag vara ärlig och säga. Resten av kvällen var jag stinn som en liten gris. Uppblåst så jag såg ut att vara i 6:e månaden. Något som innehöll något som jag inte skulle ätit förmodligen.

På vägen hem åkte vi förbi Kattis & Beijne. Inte träffat dem på 150 år känns det som. Skitmysigt att få ses en liten stund. Helena och hennes Kristian var där med sina små kids också. Ååååh….så mys med dessa små när man inte har någon egen liten längre. Tog inte en enda bild, njöt mest av sällskapet.

Vi roade oss också med att kolla när bilen slog över till 2000 mil också. Det är sånt vuxna gläds åt en lördagkväll. Haha, ingen jäkla fest, utan här kollar vi trippmätare när de slår om. MYYYYYCKET roligare.

Nä, nu drar vi ut på promenad. Vi hörs senare!

Kram Nina

0
5 kommentarer

Lyxdag och kattevent

Godmorgon raringar!

Jag sitter och äter frukost här hemma. Jag har varit ute på en spring/joggingrunda igen.

Idag gick det inte riktigt lika bra och springa. Jag hade klätt mig med en tjock väst vilket gjorde att det blev för varmt, då brukar mitt hjärta börja studsa. Å har man redan svårt för att utsätta sig för utmaningar i form av ansträngning så blir det inte lättare då. Hjärtstudsen har jag haft sen jag var 16. Har ju en extra ledningsbana i hjärtat som de försökte bränna bort när Thedde var 6 månader. De höll på i 5 timmar, in med sladdar längs med stora kroppspulsådern in i hjärtat och skicka på elektricitet för att få hjärtat att koppla in ledningsbanan och få rundgång. För det är just det som händer.

Dock så kunde de inte få bort ledningsbanan. Jo, om de hade fått stanna mitt hjärta hade det gått…..men då sa jag ifrån även om de försäkrade mig om att de skulle sätta igång mig igen. Det blev för övermäktigt och läskigt för en 23 åring som jag var då med ett halvårigt gammalt barn utanför. Visst, de var 2 av landets bästa specialister, men det skrämde mig för mycket ändå.

Nu när jag skriver det, ja då känns det inte alls konstigt att jag blivit som jag blivit?! Vilka grejer man varit med om alltså?

Inte sponsrad alls, men jag måste verkligen tipsa dig om denna granola. Jag äter den som godis. Alltså inte bara till yoghurten utan även i en liten skål som godis. Så sjukt gott! Glutenfri och inget tillsatt socker. Wow – du måste testa!

Hörni, igår började jag dagen med att lyxa till det ordentligt. Vi åkte tiiidigt till storstaden. Nu inför Mallis så vill jag ha fina naglar både på fötter och händer. Vet inte om jag berättat det nångång men jag HATAR avskavt nagellack! Alltså, HATAR! Det gör att jag ofta går utan för att jag inte vill få det avskavt.

Vet ni hur ljuvligt det är att skämma bort sig själv på det här sättet. Visst, jag har gjort naglarna i vissa perioder….men fötterna hade jag inte gjort en enda gång förrän på min 45 årsdag! Vet ni hur jag njuter av det? Det känns som jag sitter i en bubbla av fotpill liksom.

Igår gjorde jag både fötterna och naglarna, dock så tar det inte så lång tid. Spavård för fötterna med shellac tog 50 min, manikyr med shellac tog ca 45 min. Å då är det njutning hela tiden!

På fötterna tog jag en ljus ljus rosa och på händerna lite mer rosa men fortfarande ljus. Tänkte det kunde vara fint när man får lite färg.

Efter det här så åt vi lunch. Tony och Milo mötte upp mig. Lagom till vi var klara så var det dags att gå på kattevent! Ja men visst. Purina som jag ska ha ett samarbete med bjöd in till ett supermysigt event. Helst för oss som älskar våra katter, crazy catladies liksom.

De hade gjort i ordning ett varsitt litet ”kattpaket” till våra kissar. Brevet började med ”Kära Majlis”. Ååååh…snyft. Jag började gråta. Typiskt mig. Å typiskt att allt filmades, det kommer att komma en film på det här eventet sen.

Filmteam där = fixingtajm framför spegeln! Igår var första gången som jag träffade Aina Lesse (<-blogg). En suuuuupertrevlig tjej, wow så trevlig hon var alltså. Hon är känd för att ha varit med i Paradiset Hotel.

Vi fick ”blindsmaka” den här mannens soppor denna eftermiddag. Han kom 2:a i Sverige Mästerkock 2016. Daniel Lakatosz. (<-blogg) Vi har följt varandra på sociala medier men aldrig träffats. Men så igår fick vi göra det. Också en supertrevlig människa och så grymt duktig på att laga mat! Det var sååå gott!

Dock så var det jääääääkligt läskigt att stoppa i munnen när man hade en ögonbindel på. Vi åt med händer, hittade knappt munnen, slabbade och skrattade gott kan jag säga. Ska bli så spännande att kolla på den här videon.

Fina Aina och fina Carola. Carola (<-blogg) är en ljuvlig person. Så enkel, så härlig och naturlig. Gillar den bruttan starkt!

Bordet var så härligt dukat åt oss! Lägg märke till katten på bordet.

Underbara Jessica var också där. Hon är en ny bekantskap men oj som jag gillar den här bönan alltså. Hon och hennes tvillingsyster. Man är glad att livet ser till att man får dessa härliga möten med människor!

Hela gänget samlat! Längst till vänster har vi Nordenansvarige för Purina.

Snodde en bild från Ainas blogg också! Här hade vi kattmammorna samlade.

Men ååååååh vilket underbart event, snacka om kul att göra samarbeten säger jag! Kan säga också att jag har en mycket nöjd katt här hemma – men det kommer du få se mer av i framtiden.

Hörni! Stressen flåsar mig i nacken här. Massor att göra så jag måste rusa vidare. Vi hörs senare!

Kram Nina

3
1 kommentar