Blogg - Niiinis Kitchenlife

Jag skulle ju berätta en till grej från vår hemresa.

Exet Magnus kom och hämtade oss på Arlanda. Vi damp ned i ett kylslaget Sverige med en liten kofta på axlarna. Jag knäppte Milos luvjacka och bad honom skynda till bilen.

Vi satt och pratade om resan så Magnus missade avfarten, vi hamnade i Uppsala. Haha…nåväl, det blev en längre resa hem men hem kom vi.

Glada i hågen rusade vi in för att vi äntligen skulle få träffa Majlis. Äntligen skulle vi få krama på vår lille hårboll.

Hon är helt galen i ett armband som jag köpte i Mallorca. Biter och sliter i det som aldrig förr…..

Vi öppnar dörren och slås av lite kylig, lite instängd doft. En av barnen har varit hem och städat och öppnat fönstret för att vädra. Tydligen hade kompostpåsen möglat….haha! Då byter man den typ inte en enda gång på den tiden vi är borta. Jag satt nämligen i en ny innan vi åkte.

Typiskt ungar säger jag, eller bortcurlade ungar. Även om jag stod och hytte med näven om gormade om att det minsann skulle vara städat på samma sätt som det var när vi åkte. Dom hade plockat bort det värsta ändå, det ska jag säga….men någon medalj i städning är det ingen av dom som får. Så går det när man alltid gjort det åt dom, jäkligt sent och komma nu och tro att det ska ske underverk.

I alla fall. Fönstret stod vidöppet i köket och hur vi är ropade på Majlis så var hon borta. Elliot hade säkrat fönstret med gardinen men den måste hon ha lirkat upp på något sätt. Då förstod vi att hon måste varit en modig kisse och kastat sig ut från fönstret. Hon har endast varit ute och strukit runt trappan därute på sommaren men sen har hon swischat in igen. Livrädd.

Jag klädde på mig och gav mig ut för att leta.

”Majliiiiiiiiis” skrek jag. För varje Majlis jag skrek desto mer tårfyllt blev det.

Var hon borta?

Hon som aldrig varit ute måste vara ihjälbiten av en stor katt eller en hund.

Eller överkörd?

Ja de tankarna man har just då är allt annat än snälla! Milo dök upp bakom mig och började också tappa hoppet. Det var kolsvart ute och ju längre tiden gick desto räddare skulle vi bli över var hon tagit vägen.

Rätt vad det är så ropar Tony;

”Här är hon”!

Alltså den stenen som lättade ifrån mitt bröst, och de snabba benen som Milo fick….ja det har aldrig tidigare hänt. Vi har en trähög bakom huset som hon satt och tröck under.

Äntligen fick vi träffa henne igen. Alla klappade och pussade på henne och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon gick fram och tillbaka, hoppade upp i knät och ner igen. Hela tiden spinnande. Sötis!

Hon har suttit fast på mig sen vi kom hem. Där jag är, där är hon. Hon sover på mig eller bredvid mig, hela tiden. Ligger jag i soffan och kollar TV så ligger hon på mig.

Så mysigt så, sen är vi väldigt glada över att hon inte att sprungit bort av rädsla eller något annat hänt.

19 oktober 2017

2 kommentarer

Godmorgon!

Tack för all kärlek jag fått angående i mitt förra inlägg. ❤️ Både här och på Instagram. Många uppskattar min ärlighet och att jag berättar om såna här saker. Jag gissar att det handlar om att inte vara ensam och just om igenkänning.

Igår berättade jag också om detta för vänner och kollegor, var på ett event igår som du ska få läsa mer om sen. Det som slår mig är ändå hur många som faktiskt aldrig upplevt en panikångestattack. Haha, jag trodde alla hade det. Närå, men som någon också skrev på min Instagram…..det går inte att förstå om man inte själv upplevt det. Så är det! Det går inte att förklara det komplexa med en sådan attack. Man kan bara skrapa på ytan och återge det på ett ungefär.

Tony jobbar hemifrån hela denna veckan så vi startade vår dag med att sätta oss på vårt hotell här i småstaden. Det är omgjort och top notch renoverat, så galet fint är det verkligen!

Det är både inbjudande och stilrent snyggt. Är så imponerad över hur annorlunda det kan se ut idag fast det är samma lokaler. Fantastiskt!

Detta murriga rum med sina blåa väggar smakfullt kombinerade med grönt, senapsgult och guld. Sen blandningen med naturella träslag till…. Sååå snyggt! Jag har förhoppningar om att kunna köra ett event där inom kort. Ska prata med chefen där och se vad hon tycker?

Hepp, nu är det dags att studsa upp och fixa sig lite. Har ett litet möte på mitt bloggkontor och sen ska jag haffa en nageltid också. Huu, behöver göra fransarna också. Mycket på en gång!

Ska berätta om det där andra senare, hinner inte skriva det nu. Ha en fin torsdag hörni så hörs vi senare.

Kram Nina

19 oktober 2017

3 kommentarer

Godmorgon vänner!

Ligger i sängen med Majlis i armhålan. Hon har knappt lämnat min sida sen vi kom hem.

Men det höll på att bli katastrof alltihopa. Har så mycket och berätta men får ta det från början.

Våra sista dagar har tillbringats vid poolen. Milo träffade en kompis som bodde dörr i dörr med oss så de har hängt med varandra. Perfekt att ligga vid poolen där de kunnat gå lite som de vill. In och hämta grejer, kissa, spela fotboll, kolla telefonen…ja men sådär så de varit helt självgående.

Näst sista kvällen blev det middag och mys på vårt hotell. Hade man inte velat så hade man inte behövt lämnat hotellet öht. Så perfekt på alla sätt. Rekommenderas varmt verkligen!

Det blev en sista afterbeach vid en trubadur som spelade varje eftermiddag vid hotellet.

Vi var till stranden och tog de sista bilderna för denna gång. För återvänder, det gör vi.

Stranden är så vacker, man vill liksom inre lämna det. Känns som man ville bunta ihop det och ta med den hem och ber ut den i vardagsrummet.

Som vi njutit av detta ställe alltså. Det var 4 år sedan vi var utomlands, men nu ska det bli ändring på det. Jag törs flyga, även om det blev svinjobbigt igår. Berättar mer längre ned. Men nu vet vi att det inte behöver hindra oss längre. Vi har redan börjat planera nästa resa.

Ut till den långa piren, njuta av havsvinden och bara titta ut över det blågröna havet.

Så glad för min Tony också. Han har haft en väldigt kämpig sommar med 7 dagars veckor och en tuff höst på jobbet. Men han har njutit och kopplat av fullständigt, 2 veckor var verkligen välbehövligt när det kommer till läkning för oss båda.

De olika ingångarna på hotellet hette lite olika.

En bild på området sista morgonen. Det var sorgligt att lämna men också härligt att äntligen få träffa stora barnen och lilla Majlis.

Utcheckning och vänta på bussen. Vi fick njuta av den sista soluppgången. Känna den värma vår hud och drömma om nästa gång vi ska hit.

Flygresan då?

Ja men det kändes så himla bra allting innan. Jag var lugn och trygg på nåt sätt men självklart lite nervös. Det kändes läskigt på nåt sätt ändå. Såklart, är man flygrädd så är man. Men överlag rätt lugn med tanke på resan ned.

Vi satte oss på våra platser och allt började bra. Bakom mig hörde jag att en herre satt och lyssnade på något nyhetsprogram på sin telefon. Jag hörde det väldigt tydligt då det var högt och ljudligt. Det handlade om det här mörkret som lagt sig över Sverige. Plan hade fått nödlanda på Arlanda flera gånger under morgonen och han började fråga flygvärdinnan om detta.

Är man redan rädd sen innan så är ju detta det ABSOLUT sämsta scenariot. Det här satte såklart igång min rädsla och panik i 190. Hjärtat började rusa och jag började få svårt att andas. Panikångesten kom och tog mig med hull och hår. Som tur är så satt Milo till vänster om Tony och jag till höger. Han var inne i sin telefon och märkte inte av detta öht. Tack och lov! Min största fasa är att få panikångest inför honom….

”Jag har panik” säger jag till Tony.

Han sitter och tittar i sin telefon han också. Han reagerar inte nämnvärt utan säger bara

”Jag är här, det är ingen fara.”

Här känner jag att jag får ännu svårare att andas. Min puls går upp till 2000 verkligen. Jag känner mig som jag sitter i ett trångt rör. Känner bara så starkt att jag måste ut till luften och få andas.

”Jag måste ut” säger jag till Tony. Här någonstans tror jag att Tony fattar att det är allvar. Han tittar på mig och säger återigen att jag inte behöver vara rädd, att han är med mig.

Nu är paniken i taket, panikångesten har slukat mig och det enda jag kan tänka på är att jag måste ut. Samtidigt börjar flygvärdinnorna att köra säkerhetsgenomgången precis bredvid mig och känslan blir om möjligt ännu värre!

”Tony det går inte, jag måste ut” säger jag igen. Väggarna känns som de kommer närmare och närmare, jag ser framför mig hur jag kastar mig ut mot utgången och hur jag ska skrika åt dom att öppna dörren. Andningen rusar fram, hjärtat pumpar, blodet flödar i kroppen och jag vill skrika.

Tony fortsätter att titta mig i ögonen.

”Nina, det går inte att ta sig ut nu. Jag är här med dig, det är ingen fara. Titta mig i ögonen och så andas vi tillsammans. Du vet vad du ska göra, du vet hur du själv ska lugna dig. Andas nu så som du lärt dig. Du kommer klara det här.”

Här någonstans så lyssnar jag på vad han säger. Jag börjar sluka djupa andetag ned i magen och så blåser jag ut. Magen häver sig och jag känner plötsligt att jag typ ger upp. Planet har börjat rulla. Mina tankegångar är att ja, då får jag väl få panik då. Jag kan väl flyga med panikångest i 3 timmar, det gör väl inget? Å så fortsätter jag bara att andas. Tony pratar med lugn ton till mig och ber mig fortsätta andas lugnt. Jag gör som han säger. Jag andas, jag sätter i hörlurar i öronen, jag nynnade med i musiken. Jag andades i magen och bara försökte få mig själv lugn. Han höll mig i handen hela tiden och så kände jag att jag bara släppte paniken…..jag vet ärligt talat inte hur det gick till. Jag bara kände hur jag plötsligt började släppa taget. Släppa kontrollen liksom….det blir som det blir, jag kan inte göra så mycket åt det.

Alltså den känslan! Så jäkla starkt…så jäkla stort….att få släppa en pågående panikångest som pågick på ett utav mina läskigaste ställen i livet. Det var fan stort! Resten av flygresan gick jättebra. Jag flög som om inget hänt och kände mig stark för att jag fixade det. Jag hade laddat ned en film, jag lyssnade på musik, hängde med Milo. Åt lite och bara va…. efter en panikattack. Jag är både stolt och tacksam för att jag fixade det. Det värsta som kan hända hände. Jag fick panikångest…och det gick ändå bra.

När vi landade så grät jag. Av lycka. För att det gick. För att jag fixade något så läskigt. Dessutom ska ni veta så cirkulerade planet en låång stund över Arlanda för det fick inte plats att landa. Det oroade min lilla mamma därhemma för hon kollade flightradar och satt och oroade sig över hur jag hade det där uppe. Jag märkte inte av det så mycket, tänkte bara att det tog lång tid att landa. Mamma frågade när vi sen pratade med varandra om det här skulle göra flygningen ännu värre. Sa att jag inte visste…. Men mamma sa något bra. Kanske är det så att jag inte längre kommer vara rädd för nu vet jag att jag kan rida ut en panikattack också. SÅ kan det ju vara faktiskt, detta kanske hjälper mig ännu mer med min flygrädsla? Jag vet inte. Jag tänker inte tro att det ska bil värre i alla fall.

I nästa inlägg ska jag berätta vad som hände när vi väl kom hem, det var liksom inte slut på eländet….

Måste dock jobba här nu så vi hörs lite senare.

Kram Nina

/p><<<
DATERAT:

Jag gav Tony den största kramen och grät in i hans hals på Arlanda för att han räddade mig. Ja så ni inte tror att jag inte tackade honom. ❤️

18 oktober 2017

14 kommentarer

Ni vet ju att jag nu provat HÄR inlägget. Det är alltså en ljusbaserad hårborttagning med riktigt långvarigt resultat.

Jag har kört typ ”touch up” sådär var fjärde till femte vecka för att ta bort hårstråna som växt ut. Tycker det blir mindre och jag kan inte minnas när man behövde raka benen bara var femte vecka.

Tycker dessutom att den är riktigt snygg i sitt utseende. Det gör liksom inget att den ligger framme där i badrummet.

Jag har kört främst på benen men ska nu, när jag sett hur bra den funkar, börja använda den under armarna och så.

Tony vill att vi kör den på hans rygg också. Den vaxar eller rakar han men med tanke på hur bra det funkat med den här hårborttagningsmetoden så kommer den vara superbra på hans rygg. Och eftersom den inte gör ont så kan han tänkas låta mig köra ryggen, han är lite smärtkänslig min man förstår ni.

Jag kan verkligen rekommendera denna apparat alltså. Du kan läsa mer om den här hårborttagningsmaskinen HÄR.

18 oktober 2017

2 kommentarer

1 panikångestattack senare så är vi i alla fall hemma igen. ❤️

Berättar allt och mer imorgon. Nu ska jag vara lycklig och glad över en underbar resa, sen ska jag njuta av en övergosig Majlis som hon tydligen är därhemma.

Kram Nina

17 oktober 2017

2 kommentarer

Vardagsmat kan ju vara så jädrans träligt att hitta på, det brukar bli det samma gamla vanliga. Men oj så man kan tröttna, därför försöker jag ta fram nya recept hela tiden så man kan ha något att variera med!

Idag bjuder jag på Fransk Kycklinggryta, denna bara måste du testa. Så otroligt god!

FRANSK KYCKLINGGRYTA, 4 pers

4 kycklingfiléer

2 dl vatten

2 morötter

3 dl matlagningsgrädde eller vanlig

2 msk majsstärkelse

2 tsk torkad timjan

2 msk kycklingfond

1 kycklingbuljong tärning

1 dl vitt vin

2 tsk dijonsenap

1 msk färsk timjan

Färsk persilja

Salt

Peppar

Gör såhär:

1) Skär kycklingfiléerna i mindre bitar. Stek dem runtom. Skala och skör morötter i tunna slantar. Ha i dem också.

2) Häll på 2 dl vatten, lägg i kycklingbuljong och salta o peppra. Låt puttra i ca 5 minuter.

3) Blanda majsstärkelse, grädde, färsk och torkad timjan, kycklingfond och vitt vin. Häll på det på kycklingen. Låt småputtra i ca 10 min. Skulle det bli för tjockt kan du hälla på mer vatten. När det är klart klipper du på lite färsk persilja.

4) Servera till ris och en grönsallad.

16 oktober 2017

2 kommentarer

Dags att presentera vinnarna i tävlingen där du kunde vinna ett signerat ex av Jennys Matblogg:s bakbok: ”Baka med godis!”

3 lyckliga vinnare har vi här!

Stort grattis till er som vann! Var vänliga och mejla er era fullständiga namn och adressuppgifter så skickas böckerna till er! Mail: niiinis@outlook.com.

Till er som inte vann någon bok denna gången så finns den plus mycket annat att köpa i Jennys shop.

15 oktober 2017

Kommentera

Sugen på något gott till ikväll? Jag kan ärligt säga att jag saknar de stora barnen så ofantligt mycket. Skulle så gärna bjuda dem på en härlig middag hemma vid köksbordet. Det får bli när vi kommer hem, helt klart!

Den här kycklingrätter är verkligen fantastiskt god! Jag är en riktig sucker för kyckling. Jag köper helst färsk kyckling då jag tycker att de är godast. Det är mycket mat och inga senor och fettslamsor, sånt som jag har så svårt för. En kyckling är så ren och fri från sånt. Såsen som kycklingen fick koka i blev så galet god alltså! En riktig höjdare och en typisk Nina-smak.

Vi åt kyckligen med ris och en feta/myntaröra. Favvoröran helt klart!

RECEPT Ninas kyckling med krämig parmesansås.

4 kycklingfiléer
2 dl creme fraiche
1 1/2 dl grädde
2 msk kalvfond
2 tsk soya
1 msk balsamvinäger
2 dl riven parmesan
salt (var lite försiktig d både parmesan, soya och fond innehåller salt.)
peppar

Gör såhär:

1) Sätt ugnen på 200 grader. Lägg kycklingfiléerna i en ugnsfast form. Salta och peppra dom lite. Skjuts in i ugnen i ca 25 min.

2) Blanda samman creme fraiche, grädde, fond, soya, balsamvinäger och parmesan.

3) Ta ut kycklingen ur ugnen efter 25 min, häll på parmesansåsen över kycklingen. Skjuts in i ugnen i ytterligare 20 min. Ta ut och servera med vitt ris och en röra på fetaost och mynta.

Följ mig gärna på min FB-sida HÄR

Följ mig gärna på Instagram HÄR

Följ mig gärna på Bloglovin HÄR (Så du inte missar några inlägg)

Inspireras gärna av dessa härligt goda recept:

Kycklinggryta à la Nina

Chicken Fajitas med 3 såser

Baconinlindade kycklingrullader med fetaoströra

Kram Nina

270

15 oktober 2017

21 kommentarer

Morning Morning!

Ja men herreminjeee säger jag. Idag vet jag inte om det kanske är lite rallykacks VM på gång. Magen känns i uppror och jag känner att hela kroppen är lite sådär…. orolig. Kanske var det något jag åt igår?

Förr om åren när vi rest utomlands så har man ju varit skräckslagen för magbakterier. Eller hypokondriker som jag är så har JAG varit det. Snöat in på samma sorts mat när jag märkt att det funkat. Sedan har man ätit samma maträtt så skörbjuggen knackar på dörren liksom.

Nämen så i morse tänkte jag att jag håller inte på och väntar på ifall man blir dålig i magen utan gav mig ut på en morgonpromenad. Passerade favoritpersonalen på baksidan av restaurangen, där stod dom och tokpuffade. Haha…. det är de gångerna man känner sig sådär extra fräsch och hurtig, det är när man får gå förbi någon som står och drar en fet cigg så glöden är knallröd, träningsklädd småflåsande i en powerwalk. Fifan så hurtig jag känner mig då.

Kolla in olivträdet? Så jäkla coolt! Här har en annan hållit på med sitt lilla 50 cm träd därhemma och inte ens vågat tänka tanken att det ska växa ut en oliv. Så går man förbi ett random här nere och det är 5000 oliver på det och det är 4 meter högt. Snacka om att medelhavsklimat är grejen för dessa medelhavsväxter.

Alltså, förlåt för att jag spammar dig med dessa vybilder härifrån. Men på riktigt, jag är så tagen och lyrisk. Den här vyn miljön smeker min själ så fint. Jag blir lycklig där inne i mitt sargade inre, det är som att någon vuxen klappar mig på kinden och säger att allt kommer att bli bra.

Har jag levt här i ett tidigare liv? Har jag rötter här? Är mitt kall att leva här. Ni som läst mig länge vet ju att det är en målbild och en framtida dröm, att vi en vacker dag ska leva här. På riktigt alltså.

Jag ska ta tag i spanskan nu. Jag läste spanska på gymnasiet och det poppar upp mer och mer ju längre tid vi är här. Som att det legat i någon bank i hjärnan och dammat ihop, men så poppar det upp till ytan när man påminns.

En vacker dag bor vi här!

Lyssnade på Mia Skäringer och Anna Mannheimers podd i morse. Lööööööööve them!

Mia måste vara min ”brother from another mother” fast sister då. (UPDATE: En vänlig läsare berättade ju att det heter ”sister from another mister”). Vi är så sjukt lika på så många sätt, nästan så det är läskigt ibland när jag lyssnar. Som att jag vet vad hon ska säga i förväg….så skumt.

Det blev ingen utflykt till något akvarium för oss. Det låg så jäkla långt bort så vi orkade inte ta tag i det projektet bara…. Idag har vi varit brottsliga och lagt handdukar vid poolen istället. Innan frukost kvistade Tony ner och la dit våra handdukar så vi också ska få plats. Det fanns bara några få stolar kvar då. Platser med parasoll lyckades vi groffa åt oss. Snopet vore ju om någon skulle tagit bort våra handdukar när vi kom dit. Haha….

Hörni, vi hörs lite senare!

Kram Nina

15 oktober 2017

3 kommentarer

Men heeeeeeej!

Hur har ni det i Sverige? Här är det varmt som satan just nu. Solen skiner från en klarblå himmel och det är så himla varmt här i solen medan vi kollar Milo när han spelar fotboll.

Jag har satt mig i skuggan nu för tant står fasen inte ut med solen numera. Blir alldeles jätteobekväm av det. Orkar liksom inte stå ut….

Igår satt vi och åt lunch till den här vyn. Kände att det var så härligt och att vi behövde lägga dessa bilder i en minnesbank i huvudet nånstans. Den man ska plocka fram när man sitter där i snöslaskiga blöta skor och fryser ända in i märgen. Då ska jag blunda och tänka på när vi satt här.

Igår fick jag ett mess från fina Maggan och hela postkodgänget är här på Mallis och bor på det hotell vi bodde på för 11 år sen. Detta är en resa som flera av deras vinnare vunnit, de har dessutom fått ta med sig 4 vänner/familjemedlemmar. Allt är betalt med all inclusive och t.o.m lite fickpengar. Så himla generöst! Postkodlotteriet hade chartrat 2 fulla plan med bara postkodsvinnare. 700 stycken! Helt otroligt ju! Måste verkligen börja köpa dom där lotterna, tänkt tanken 100 ggr men det har aldrig blivit av.

Vi kvistade till deras hotell. Lyssnade lite på Poodles akustiska show vid poolen och hängde en stund vid stranden. Här har vi hela poodles gänget och en postkodsvinnare i mitten. Han fyllde visst 49 år idag.

Efter strandhäng åkte vi och åt och sedan for vi vidare hemåt för att byta om och fixa oss lite.

Väl tillbaka på Postkodhotellet kollade vi in den världskände magikern Juliens magishow. Milo blev mäkta impad när han fick ta en cool bild med den tokkända youtubestjärnan. Du hittar hans gigantiska Youtubekanal här! Jag har suttit och kollat hans klipp här och skrattat. Han kör mycket pranks på folk!

Vi avslutade kvällen med att kolla hotellets rockshow och sen tog vi en taxi hem. Skittrevligt!

Ja så att här sitter vi nu. Dricker lite fanta och käkar chips. I’m going to roll….. alltså det finns inga gränser på hur man äter när man är på semester. Jag har släppt på alla tyglar. Det hör väl kanske semester till att få leva lite wild n crazy men fy bövelen vad jag ska äta nyttigt när jag kommer hem. Känner mig inte bra och magen hamnar i olag ju…..så det är illa på mer än ett sätt liksom.

Såhär såg det ut när vi kom till stranden igår. Så otroligt vackert som vanligt. Man blir liksom helt tagen…. ska också läggas på näthinnan och i minnesbanken.

Igår vågade jag äntligen ta massage. Var ute och gick på morgonen och drog av ett träningspass på vårt rum efteråt. Ska visa dig sen men jag körde värsta bästa passet med en handduk endast. Kände mig så fasligt stel efteråt så gissa hur skönt det var att bli knådad på under en halvtimma?

Jag är så jäkla stolt över mig själv att jag vågade. Ni vet ju hur rädd jag är för en för hård massage. Men jag lät henne köra på även om det gjorde ont stundtals men hon hittade alla mina punkter så att säga. Såå skönt! Ska ta massage imorgon igen!

Hörni, bästa lifehacket! Spara dessa pringlesburkar och fyll med vilka snacks du vill när du ska nånstans. Det kan vara nötter, frön eller musli. Eller som här, mina älskade majs-snacks.

Nähä, nu ska vi ha lite siesta på rummet här. Sedan väntar lite käk, sen får vi se om vi kvistar över till Maggans och postkodlotteriets hotell för lite show ikväll. Ska säga det också, det är helt ok för utomstående att se på showerna så ni inte tror att vi smitit in.

Hoppas ni får en mysig lördagkväll, vi hörs lite senare!

Kram Nina

1

14 oktober 2017

Kommentera