Fortfarande så berörd av alla kommentarer som kommer in. Du vet när man blir generad…..sådär svensk.
Nämen inte ska väl jag…..
Men helsicke vad ni smörjer mig inombords nu. Ni anar inte hur lägligt det kom också. Utan att vara psykiskt totalt nedbruten så har jag, precis som många av er berättade att ni också hade, perioder av sämre mående. Man kan inte alltid sätta fingret på vad det är, men en ruggigt olustig känsla i kroppen som gör en deppig, låg, ledsen och med en låg självkänsla.
Någonstans trodde man ju att man som 40+ skulle ha hittat harmoni och lugn. Hittat hem liksom. Nämen då klampar liksom ett litet hormonproblem in i ens liv och skövlar runt som en bulldozer. Så jäkla respektlöst. Just när man trodde man hittat hem med bra självkänsla. Lite den där känslan att man skiter i vad alla andra tycker osv. Så skönt! Menmen…så lätt skulle det inte bli tydligen. Haha….snacka om ironiskt på något sätt.
Men vi lär oss ju något hela tiden. Allt sker av en anledning. Något är det jag ska lära mig nu. Så brukar jag tänka om ”downperioderna”. Som att det är nu jag bottnar en stund men när jag kommer upp till ytan igen har jag lärt mig något värdefullt om mig själv. Tänker man så kanske inte allt dravel känns lika jobbigt?
Hörni!
Vilken dag vi haft ändå. Trots 2 krattor till föräldrar som susade ned i backen.
Vi släntrade in på kupolen innan det ens öppnat. Vi käkade frukost nr 2 där och jag blev ju glatt överraskad att jag kunde få en mcmuffin med glutenfritt bröd. Jag har ätardag idag och får äta vad jag vill – haha! Det och PMS i en härlig kombo satt som en smäck i alla hörn av magen.
Vår lille spinko i underställsbrallorna. Så söt han var när han stod där med sina små spinkiga ben. Han hade visst vuxit ur sin hjälm märkte vi i morse så vi blev tvungna att svänga in och köpa ny. Jag kostade på mig ett par nya goggles (för nån hade visst fått med sig mina till Sälen – undrar vem)? Sen köpte jag ett par ordentliga vantar också. Såna Gore-tex som håller tätt. Så sköna var dem!
Förresten, vet ni hur mycket minnen det är med Kupolen för mig? När jag och mitt tjejgäng åkt till Sälen för vår tjejhelg har vi alltid stannat till där för att handla de sista klädtrasorna och sminket. Alltså, den stämningen och förväntningarna. Fantastiskt! Fick sockerdricka i skinkorna bara jag tänkte på det – så sjukt kul vi haft. Så mycket fest, så mycket tokigheter på en och samma helg.
Haha – ett år fick vi för oss att alla skulle äta middagen i stugan i bar överkropp. Varje middag! Fram med nassarna och så satt vi och åt och drack vin. Ja ni hör ju…. Ont i magmusklerna hade man också för vi skrattade så vi dog nästan. Vi åkte typ aldrig skidor heller – bara festade, låg i sofforna bakis och käkade ostbågar och så på’t igen. Svängde på oss skidkläderna, pudrade lite snö i hår och ansikte och så in på afterski och rocka mest av alla. Vi stod alltid längst fram. Sen hade vi jääääkligt mycket bronzingpuder på oss också. Man skulle va bruuuuuun…. ja herre så jäkla kul alltså.
Idag var det inte så mycket nassar och alkohol. Haha, tiderna förändras…. Idag var det familjemys i backen. Inte illa pinkat det heller ska jag säga dig! Milo fick också nya goggles och vantar idag så vi var riktigt coola i backen.
Shit vad mycket folk det var! Kryllade av människor överallt.
Jag tycker det är skitmysigt i Romme. Vi var lite inne på att kanske åka till Sälen vi också. En sån spontanare…. men det fanns verkligen INGET boende kvar ALLS. Dock så fanns ju Romme som tur var och så bor vi på hotell inne i Borlänge. Det kan jag tipsa om. Supernajs ju!
Ett åk hoppade jag faktiskt idag. Efter vi ätit lunch så tog jag en kopp varmt the och bara satt och tittade. Tony och Milo susade ut i backen, när de sen kom ner så följde jag med ett sista åk.
Det finns riktigt bra backar i Romme. Perfekta för hela familjen liksom. Långa är dom också så man åker en bra stund innan man är nere igen. Fler att välja på också…. vi ska åka hit fler gånger nu i vinter.
Lite cool bild tycker jag. Det är såna glädjegoggles. Världen blir lite ljusare med dom på. Så när jag är riktigt under isen och deppig så ska jag nog fladdra runt i dom här till vardags. Haha….
Här ligger vi nu. Jag har ätit middagen här inne på rummet lyxigt nog. Så skönt att inte behöva röra sig ur fläcken.
Vi känns som en familj. En stor härlig familj och medsystrar. Alla med sina bagage, farhågor, rädslor, pinsamheter, tvätthögar och livspussel. Alla oroligheter vi bär på i livet och att ibland känna sig otillräcklig och ha ett sämst självförtroende. Vi är ju inte mer än människor hur flashiga liv och bloggar vi än har.
Jag kan tänka mig att de med de finaste av bloggar med content som gör att den lilla villan på kullen ser ut som ett ruckel i jämförelse, också kämpar med sitt. Hur fin blogg och innehåll i den man än har så är de också människor med känslor och drabbas av livets upp och nedgångar.
Jag önskar bara att de också har möjlighet att hämta kraft någonstans, att de kan få vara ärliga och tappa ansiktet ibland. Att de får utlopp för det som är jobbigt och motigt i livet någonstans. Så som jag får göra. Här hos er kan jag verkligen bara skriva att…..jag är inte bättre än såhär. Nu mår ja skit, eller nu är livet jäkligt fint. Det är livet…. livet helt enkelt. ❤️
ÄLSK på er!
Vi satte oss i bilen i ottan. Jag har sovit som en kratta. Eller en trasig kratta, med inget skaft och böjda räfflor. Den duger liksom inte ens som en kratta. Så illa sov jag. Somnade vi 10 tiden och vaknade vid 1 och har inte sovit sen dess. Kunde inte. Rörigt hemma, flytt, skidresa….för mycket i huvudet helt enkelt. Tony sov också krattigt, men hans kratta hade ett halvt skaft kvar.
Men nu tar vi ett brejk från allt. Åka skida, sova på hotell, lyxa med hotellfrukost. Sen åker vi hem med lite nya krafter tänker jag. Har sovit en halvtimma i bilen här och ska fortsätta så fort jag skrivit klart.
Hahaha! Älskar den här bilden. Helst när han var helt allvarlig när jag tittade ut från fönstret i bilen.
Kolla in Tonys playlist på Spotify. Känns verkligen aktuellt kl 07.30 på morgonen. Haha…
Vi hörs sen, finns på min Instastory (@niiiniskitchenlife) under dagen.
Ibland får jag så fina kommentarer så jag blir alldeles mållös. Idag var en sån dag.
Alltså, inget jag säger…men ska jag vara helt ärlig så har jag perioder då jag får dåligt självförtroende med mitt bloggande. Känner bara som att vem vill liksom läsa om mitt vanliga liv dag ut och dag in. Om mig? Vem är jag ens att sitta och skriva om mig, visa bilder på mig och mitt liv? Så blir jag ibland. Känner mig liksom lite beige….
Jag försöker ju läsa andra bloggar även om jag hinner dåligt då jag har så sjukt mycket själv. Men det känns som jag borde och måste uppdatera mig och hänga med lite. På andra bloggar finns det supervackra hem, fantastiskt mode, tränade kroppar, fantastiska middagar och härliga utlandsbilder att ta del av. Här hos mig så är det som att komma till landet. Haha…. här bor vi i vårt lilla lilla hus på kullen, lever vardagligt vanligt liv med tvätthögar och tråkig matlagning på kvällarna. Ibland åker vi till storstan och fladdrar runt men för det mesta är vi på den lilla kullen där inget speciellt händer.
Huuu vad tråkigt. Jag är inte ens kontroversiell eller tycker om att provocera. Jag är eftertänksam och vill aldrig bli missuppfattad eller uppfattad för nåt jag inte är. Egentligen kanske jag inte ens borde blogga? Hur kan det vara så många som läser tänker jag när jag har mina svackor? Å så kan jag tycka synd om dig som släntrar in här och ba: ”Jaha, här var det samma gamla visa igen”.
Ibland önskar jag att det hände lite mer liksom. Nåt fantastiskt. Varför inte skriva en bakbok t ex? Vad häftigt det skulle vara att berätta det för er. Du vet – ”Nu jäklar i min lilla gata händer det grejer på kullen” och så skulle jag släntra in här och skriva så det glödde i tangenterna.
När jag har dåligt självförtroende så kan tankar om att kanske fixa nåt event i Sthlm bli övermäktigt. Tänker då att det säkert inte skulle komma någon så jag skulle få stå där och äta snittarna själv och skratta mitt nervösa skratt medan jag ursäktade mig för att ingen kom.
Tro nu inte att jag fiskar likes eller bekräftelse på det här inlägget. Det är mer för att berätta det för dig….att det här bloggjobbet ju inte bara är ett jobb. Det är en heltidssysselsättning där man som med vilket jobb som helst ibland tappar tron på sig själv eller kanske får tankar om ett nytt jobb. Att vad man tror är förväntningar på en ibland kan kännas alldeles för stora – och som om man inte pallar trycket för man är inte bättre än såhär.
Åh shit, långt inlägg. Ska sluta fladdra på tangenterna nu.
Idag tog vi oss ändå ut från lilla huset på kullen och gav oss iväg på innebandy. Theddes lag kom till final i Storvreta cup och vi kände vi ville supporta lite.
Skönt att få Milo utanför husets väggar också. Han är spänd här då vi ska åka o åka skidor imorgon. Så härligt. Snö och skidåkning och noll TV-spel och telefon.
Där borta står han min tränarpojke. Den där kepsen som nästan vuxit fast på hans huvud, hans kroppsspråk som bara en mamma kan läsa av så tydligt. Snacka om att man kan sitt eget kött och blod. Tänk – honom har jag tillverkat?! Ja hans pappa var med på ett litet hörn men det var fan ett litet hörn. En bråkdel av en graviditet skulle jag vilja säga….ändå är de med och bidrar med så sjukt mycket DNA. Konstigt egentligen…
Dom förlorade fett mycket. 9-2 typ…. ett finskt lag som sopade banan med dem. Så är det med det finska sisut.
Kolla! Jag vågade. Jag sa att jag var missnöjd. Fick komma dit idag och göra om rubbet och det blev superbra! Så nöjd nu! Det kallar jag service!
Nä, jag måste försöka sova nu. Ska ju upp i ottan och dra mot fjällvärlden.
Lite efterrättstips till nyårsafton kanske? Här ett litet tips som du snabbt slänger ihop om du köper marsansås som du bara vispar ihop. Annars är det ju vansinnigt gott med hemkokt.
1) Smält smör och smula sönder alla digestivekex. Blanda samman det och tryck i botten på 4 glas. Spara lite av smulet till dekoration och lite till lagren av trifeln.
2) Lägg ett lager med vaniljsås på alla. Lägg några skivade bananslantar uppepå vanilsåsen.
3) Vispa grädden och lägg ett litet lager med vispgrädde på varje.
4) Lägg på lite smul och ringla lite saltad kola över.
5) Lägg ytterligare ett lager med vaniljsås. Lägg några bananskivor på.
6) Spritsa grädden fint uppepå och avsluta med att toppa med smul och saltad kola. Dekorera med bananskivor.
Hattig sömn inatt och jag är överansträngd i ögonen igen. Jag var ju det i somras också. Tror det hänger ihop med stress tyvärr. Är väldigt ansträngande att kolla in i telefonen t ex.
Jag sms:ade med min Carola igår. Hon var och fick cellrening igår igen och medan hon satt där så skickade hon peppande sms till mig. Hon är alldeles fenomenal, vet ni det? Mer omtänksam vän får man liksom leta efter. Hon gör mig mållös med sin styrka, sin kraft och sin kärlek.
Hon är ju medium ni vet….och det sjuka är att hon alltid hör av sig och frågar hur det är när jag mår som sämst. Det slår aldrig fel. Just nu stressar jag sönder. Förändringar är jävligt jobbiga för mig. Jag blir orolig när allt är kaos. Sover dåligt. Oroar mig och har mycket ångest. Det är som att det är störningar i livet som gör att jag kommer ut balans. Då säger Carola att det är jätteviktigt att jorda sig, att vara nära naturen. Att liksom inte vara för mycket uppe i hjärnan. Sen säger hon att det är viktigt att andas. Så i morse startade jag min dag med att bara andas djupt ner i magen och sedan sucka ut luften. Så släpper man ut jättemycket stress och spänningar i kroppen.
Carola säger att jag springer på för fort utan att stanna till och bara vara. Hon har sååå rätt i det. Det är verkligen något jag behöver. Så igår när jag skrev med henne så tillät jag mig bara att ligga på soffan och inte göra nånting. Inte tänka jobb alls…..somnade ju typ på studs. Det är lite så jag har det nu. Slappnar jag av somnar jag.
För att se allt från den humoristiska sidan så kan vi ju skratta lite åt den här bilden som visar hur mitt liv är just nu. Frukost på soffan, bh:n, en trasa på soffan, kartonger så långt ögat kan nå och en julgran som står där och försöker se juligt härlig ut.
Tony tycker vi ska packa idag, sen säger han att vi ska släppa allt en stund och kanske dra och åka skidor. Han vet hur jag mår nu också….lilla hjärtat. ❤️ Så glad för att han är sån. Vi har ju tid på oss så det skulle absolut inte göra något. Vi har ju huset här kvar både januari och troligtvis februari. Så ingen stress….mer än att vi längtar efter att flytta såklart.
Majlis blev könsmogen och var jobbig som faaaaasen. Vi höll på att bli knäppa innan vi kunde kastrera henne – det är nämligen inte bra att kastrera en katt som höglöper.
Somnade på soffan av ren utmattning redan vid 5 tiden….vaknade ju 3 inatt så då är det inte konstigt att man är helt fel i dygnsrytm. Story of my life.
Vi fick nytta av julklappen från Julklappsspelet.
Efter en hel dag inomhus kände vi alla (nåväl, Tony var och jobbade) att det var dags att ge sig ut. Fick locka Milo med att vi skulle gå till affären och handla godis en dag tidigare än fredagsmyset. Han har nämligen vuxit fast i sitt TV-spel. Inte blev det bättre av att han fick 2 nya spel i julklapp dessutom.
Vi som mest packar och fixar med en massa nu hinner liksom inte med att avleda heller. Men det är jullov, det får kanske vara lite så nu….men i helgen får vi nog kanske göra ett ryck och ha en utedag så han inte blir alldeles fyrkantig. Fasen att man ska få dåligt samvete för allting alltså….
Den här for iväg på skidresa över nyår idag. Hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Bilen och resan dit för att det var halt, festandet, ska han somna i en snödriva….ja men oron tar liksom inte slut. En hel vecka ska det pågå.
När släpper man liksom taget om oron? Han är ju en vuxen man nu….ska jag aldrig slappna av eller? Det verkar inte som det. Kan vara att jag är extra känslig också…..
Hua, det är bara till att kämpa på. Jag som har tre stycken att oroa mig över också.
Som vanligt vill jag göra en återkoppling till hur året sett ut. Detta är verkligen så tacksamt med att ha blogg. Man har verkligen full koll på vad man pysslat med.
Jag kommer att köra Årsresumé uppdelat på några inlägg fram till nyåret. Idag bjuder jag på Jan-Mars.
JANUARI
Året började med mycket snö och massor med kyla. Vi hade 10 grader inne.
Massa upprepade UVI:n senare och några penicillinkurer senare så fick jag en allergisk reaktion på den här. Kli på hela kroppen som följd…..men till slut gav det sig.
FEBRUARI
Det blev fettisdagen och jag bjöd på recept på denna härliga GLEMLA.
Vi njöt av en fantastisk dag i Romme. I år planerar vi att bo kvar en natt och åka två dagar, så mycket gillar vi stället! Perfekta backar för Milo.
Jag bröt av min nagel. Alltså slet av den från nagelbädd och hela skiten. Otroligt smärtsamt och väldigt jobbig process. Att få den att lossna och allt skötsel, höll på i flera månader.
Milo och jag gjorde en sportlovslista. Det kan jag varmt rekommendera om ni är lediga något med era barn. Det behöver inte vara just sportlovet, men har man ingen resa eller något inplanerad så är det riktigt skoj alternativ att fixa en sån här lista.
Vi besökte KOKPUNKTEN för första gången. En härlig upplevelse och något jag gärna åker till igen och igen!
Milos årliga ögonkontroll gick bra! Gissa hur mycket detta oroade mig när han var liten alltså? Idag har jag kontakt med många andra som har barn som har Duanes Syndrom som Milo har. Skönt att kunna hjälpa till.
Dags för ytterligare en 3 rätters meny! Tips såhär års kan man väl inte få för många av tänker jag.
FÖRRÄTT
STEKT SPARRIS MED LIME & PARMESAN (4 pers)
20 st färska sparrisar
1 lime
1/2 dl olivolja
2 vitlöksklyftor
Grovmalen svartpeppar
Parmesanost
Flingsalt
Gör såhär:
1) Stek sparrisarna i rikligt med smör, salta lätt.
2) Blanda saften av 1 lime, pressade vitlöksklyftor och olivolja. Lägg upp de stekta sparrisarna på tallrikar, häll över oljeblandningen över sparrisarna och avsluta med att mala peppar över, strö över lite flingsalt och riv parmesan.
VARMRÄTT
KYCKLING I KRÄMIG PARMESANSÅS
4 kycklingfiléer
2 dl creme fraiche
1 1/2 dl grädde
2 msk kalvfond
2 tsk soya
1 msk balsamvinäger
2 dl riven parmesan
salt (var lite försiktig d både parmesan, soya och fond innehåller salt.)
peppar
Gör såhär:
1) Sätt ugnen på 200 grader. Lägg kycklingfiléerna i en ugnsfast form. Salta och peppra dom lite. Skjuts in i ugnen i ca 25 min.
2) Blanda samman creme fraiche, grädde, fond, soya, balsamvinäger och parmesan.
3) Ta ut kycklingen ur ugnen efter 25 min, häll på parmesansåsen över kycklingen. Skjuts in i ugnen i ytterligare 20 min. Ta ut och servera med någon härlig potatisrätt och en röra på fetaost och mynta.
EFTERRÄTT
TIRAMISU
3 ägg
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
250 g mascarpone (en form av färskost, finns på ICA)
3 dl starkt kaffe
3 msk likör (typ kahlua eller amaretto)
200 g savoiardikex (finns på ICA)
Kakao för pudring
Gör såhär:
1) Dela äggen i gulor och vitor. Vispa gulorna med florsocker till du har en krämig och nästintill vit smet. Vi pratar om att vispa drygt 10 min.
2) Tillsätt mascarpone och vaniljsocker. Rör runt till allt är blandat. Ställ åt sidan eller häll i annan bunke om du t ex vispar i din köksassistent.
3) Vispa äggvitorna till ett hårt fast skum.
4) Häll i 1/3 av äggulesmeten i äggvitorna och blanda runt. Häll sedan i resten och blanda till en krämig smet. Rör inte för mycket bara.
5) Häll i kaffe och likör i en rektangulär behållare sv något slag, förslagsvis en plastbytta. Doppa sedan savoiardikex i kaffet och lägg sedan kexen så de fyller botten på en form på ca 20×20 cm.
6) Bred ut hälften av krämen på kexen.
7) Doppa resten av kexen och lägg uppepå krämen.
8) Toppa med resten av krämen. Täck över med aluminiumfolie och frys i minst 3 timmar.
9) Några minuter innan servering tar du fram den och pudrar med kakao. Skär upp och servera. Garanterat en hit!
Gillar du receptet blir jag jätteglad om du klickar i hjärtat till höger under detta inlägg.
Följ mig gärna på min FB-sida för flera dagliga receptuppdateringar HÄR
Följ mig gärna på Instagram med bilder & videouppdateringar i story HÄR
Följ mig gärna på Bloglovin så du inte missar några inlägg HÄR
Vi fick nytta av julklappen från Julklappsspelet. 
Hade ett 
Ni fick också hänga med i våra 
Sen gjorde jag också en 
Renoveringen bara 
Jag bjöd också på härliga 
Milos årliga 
