Idag hjälper inga filter överhuvudtaget ska jag säga er. INTE ensa djurfiltren på Snapchat. Halsen river och orken är i botten. Vårt hem ser ut som en tornado rivit runt. Ren tvätt på golvet i tvättstugan, strumpor i en stor kartong och ned på golvet.
Dessa förbannade strumpor! Fan i helsicke alltså! Nu har jag bestämt att jag ska para ihop alla en gång för alla, de som inte hittas en kompis till får dra till strumphimlen. Bort, orkar inte se oparade strumpor. För att sen hålla efter så ska varenda strumpa som hittas utan par få gå samma väg. Jag är så urbota less på att leta strumpor. Jag står med huvudet i denna jäkla strumpkartong VARJE DAG, nu räcker det. Det ska införskaffas en fin låda och det enda som får ligga där är ihopparade strumpor. Basta! Jag ska stå som en säpovakt och hålla ett öga på den, smyger det sig ned en enda strumpa utan par blir det utegångsförbud och wifi:t stängs ned. Strumplådan är fr o m nu allas ansvar, inklusive tonåringar och vuxna.
Ja, nog visste man att man en dag skulle få äta upp sitt curlande av ungar alltså. Så är det ju. Ja karln är nog också curlad på sitt sätt, men river jag i lite extra och surar ur en stund så brukar det åtminstone bli fart på honom i ett par dagar. Haha….ja jävlar!
Det är fredag och humöret borde vara på topp, men jag känner mig som en 70-talssnubbe med musche och guldtänder. Metaforen där får man kanske klura på lite extra, inte ens jag själv vet.
Jag vet bara att förkylning och hängighet när man har mycket att göra och fixa med (nu syftar jag inte bara på tvättstugan och mother fucki’n strumpkartongen), allt känns kaos. Vår resa närmar sig fortare än jag hinner och orkar med och det äter lite upp mig.
Hörni. Tack för iklickandet av hjärtat under inläggen och era kommentarer. Jag försöker svara på alla – älskar när vi kan hålla kontakten och skriva lite till varann. ❤
Ha nu en ljuvlig fredag, jag ska försöka ha det också även om det här inlägget låter som allt annat än ljuvligt. Jag är tacksam för en herrans massa ändå!
Kram Nina