Alltså, jag sov till kvart över 11 idag!!!!!!!!!! Hahaha…. nu smällde ni av va? Nä, jag sov så dåligt inatt så kl 8 började jag ta igen lite sömn i soffan och lyckades ända till kvart över 11. Såå skönt!
Efter att ha sovit som en tonåring och hängt hemma så for vi iväg en sväng med bilen. Du vet Söndagsköra. Köra sakta, titta på hus, åka tunt och kolla olika områden. Snoka. Haha…. brukar ni göra det eller är det bara vi som är såhär märkliga?
Sen hem och ta världens skönaste promenad. Vädret idag var ju magiskt. Milo sprang i t-shirt liksom. Hur skönt!
Här avslutade vi sen kvällen med min kycklingfärsgryta. Den är sååå god. Vi hade kikärtspasta till. Inte lika mycket kolhydrater som vanlig pasta och nyttigare.
Nu ska vi kolla film på Netflix. ”Fyren mellan haven” heter den, har Du sett den? Hoppas sååååå att min mens börjar snart. Är sådär irriterad på allt. Hur folk tuggar, hur folk låter osv. Allt man brukar tycka är gulligt annars irriterar man sönder på nu…. haha, ja jäklar. Apropå det så tänkte jag vi skulle snacka om det imorgon. Vill bolla en grej med er.
Sitter i soffan och har just ätit så magen står i 4 hörn. Det blev ingen slottsmarknad för oss. Vi orkade inte ta oss någonstans idag, det blev en hel dag att bara vara hemmavid.
Jag jobbade en stund och sen tog jag tag i en sak som gnagt mig ett tag. Vårt skafferi. Alltså det har varit så överfullt och proppat av saker och varje gång jag öppnat in dit så har jag tänkt ”Jag måste städa ur här”.
Nu skäms jag nästan men jag tänkte visa hur det såg ut innan jag tog tag i det. I vår familj finns det många som bara trycker in allt även om det inte får plats. Sen växer det och blir såhär tills jag tar tag i det. Jag ska vara stenhård fr o m nu gosse…..
FÖRE
Alltså intryckt och ihoppackat i en enda röra. Som plockepinn när man skulle försöka få ut något härifrån.
Alltså, blööööök!
Alltså what?!?! Kolla in min tehög?! Det saknas dessutom 3 lådor Pukka till från bilden. Alltså, jag måste sluta köpa te. Haha….. Vi har en hel låda i skafferiet fylld av olika teer.
EFTER
Urstädat och fixat! Så skönt! När var sak har sin plats så hittar man ju dessutom mycket bättre. Blev tvungen att baka en äppelkaka av bara farten också. Haha!
Skönt att ha en dag då man får lite gjort hemma. Vi satt ute en stund på eftermiddagen medan Milo spelade fotboll och jädrans vad varmt det var! Brittsommar som heter duga.
Åh jag börjar helt klart längta till alla små glöggmingel och mysiga träffar med förberedelserna till jul. Skult och säga det när det ska bli 19 grader varmt här i våra trakter. Haha….
I alla fall så vill jag tipsa om detta tilltugg till julen. Detta är min absoluta favorit, finns inget godare tilltugg faktiskt.
Mjuk pepparkaka med cream cheese och fikon. Denna mjuka pepparkaka är verkligen magiskt god. Den blev precis sådär saftig som jag bara älskar. ♥
1) Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg och strösocker riktigt pösigt och vitt.
2) Blanda vetemjöl med bakpulver, pepparkakskrydda, kane och kardemumma och rör ner i smeten.
3) Rör ner gräddfil, grädde och smält smör.
4) Häll i smeten i en bakplåtpappersklädd brödform. En avlång form.
5) Grädda i cirka 40 minuter i ugnen. Jag kollade med sticka så att den var torr. Kakan kommer att vara sådär härligt saftig inuti, kan se underbakt ut men det är den inte. Den är bara magiskt bra.
6) Dela upp pepparkakan i små bitar, på med cream cheese på varje och en bit fikon. Såååå gott!
Hörni! Jag är fast beslutsam om att åka till fjällvärlden över julen. Jag började pitcha detta för familjen redan förra året men fick till slut inte med mig folket på tåget, ja så det blev en jul hemma med gröna gräsmattor. Hatar’t! Det SKA inte vara gröna gräsmattor. Det ska vara snö, kallt, röda kinder och varma kläder.
Min vision är väl kanske att få med både mamma, pappa och syrrans familj också. Men så enkelt är det ju inte heller. Alltså, jag har sååå svårt att tänka att jag ska fira utan mamma och pappa t ex. Har inte släppt den där snuttefilten riktigt tror jag.
Mamma och jag pratade om det här med att fira jul framöver förra hösten, det var under en promenad vi var på. Mamma sa att nu är det ju dags för dig att skapa egna traditioner, med din familj. Då grät jag som ett barn så snoret rann. Bara för att jag har så svårt att se att dom kanske inte alltid kommer att vara med.
Ni kan börja ha jularna hos er nu sa mamma. Det känns också konstigt då vi alltid varit hos mamma och pappa. Förr sov vi också alltid över så vi vaknade där på julafton. Men den förändringen känns inte lika jobbig, vara vi är tillsammans känner jag.
Men som sagt, i år önskar jag verkligen en jul i fjällen med snö. Kolla bara, ser det inte härligt ut?!
Min vision är att man kommer upp till stugan ett par dagar innan julafton. Får boa in sig. På själva julafton åker man lite skidor, dricker varm choklad och glüwein i backen. På eftermiddagen lagom till Kalle Anka kommer man till stugan och så sitter man rödblommig i soffan med långkallingar och raggisar på och zippar på en glögg. Sen har man förberett maten och så sätter man sig och äter efteråt. Kanske att man duschar och tar på sig en julklänning till middagen men inget måste.
Ååååååååh, jag smäller av så mysigt! Har pitchat detta för stora kidsen, det bra kruxet är att de vill hem till hemvändarfesten på juldagen så då är min plan att inte vara så långt hemifrån. Typ 2-3 timmars bilfärd. Fått tips om Orsa Grönklitt som ska vara snötätt. Har du något mer tips på härliga fjäll inte så långt från Mälardalen?
Igår beställde jag nya skidkläder till mig och Milo. Jag har haft samma skidkläder i 5 års tid nu och de börjar bli riktigt slitna så det var verkligen dags.
Dunjacka med endast återvunnet dun från matindustrin. Hur coolt med rosa? Jag velade länge men sen kände jag att rosa kommer bli sååå rätt för mig. Då syns jag också när jag klotar i backen! Hoppas bara storleken blir bra.
Lite tajtare skidbyxormot vad jag är van vid. Jag har haft såna riktigt stora och baggy. Men nu jäklar blev det tajtare. Bara de inte spricker i rumpen när man slirar i backen?
Milo då? Han haft haft sitt Polarn o Pyret set i 2 år. Otroligt att det hållit så länge och att han inte växt ur det. Minns att jag köpte ett lite större åt honom. Men nu är det kört, byxorna satt som ett korvskinn. Haha….
Den här jackan blev det. Vattentätt och vindtät med tejpade sömmar. Det är ett andningsbart material också vilket är bra för honom för han svettas floder i skidbacken. Den här jackan kommer han också få använda i skolan. Duger bra till både och, man kan inte ha olika för allt känner jag.
De här skidbyxorna också, dock i ett annat märke så jag hoppas att de passar i färg. Om inte så är det inte heller hela världen. Dessa kommer också få funka både i skolan och i skidbacken.
Jahapp, har ni klart med hur ni ska fira jul? Kör ni samma år efter år eller varvar ni? Brukar det bli tjafsigt eller är det alltid givet hur ni firar? En del känner ju att julen är pest med tanke på allt tjafs som kan bli tack vare allas förväntningar. Vi tjafsar inte men vartannat år är det lite sorgligt då stora barnen firar med sin farmor och farfar. Ofta så firar vi ju ihop jag och Magnus men vartannat år drar dom till Strängnäs där farmor o farfar bor. Även om de är vuxna nu så firar jag såklart jul med dom, helst varje år. I år är det farmor o farfar igen men de får bestämma själva hur de gör. Om de följer med till fjällen om vi nu ska åka eller hur det blir?
Som sagt, kom gärna med tips på mysiga fjäll som också har lediga stugor?
Jag sov till halv 7 i morse. Så otroligt skönt att få sova ut. Ja för mig som vaknar vid 4-5 tiden är halv sju sovmorgon. Sedan förra fredagen så har ju min sömn haltat. Oro är så vidrigt för sömnen. Man kommer liksom inte ned i varv nångång och kan koppla av.
I onsdags när vi fått svaret så blev det en helt annan känsla i kroppen. Visst, mycket huvudvärk och en känsla av att vara helt slut. Men, jag kunde återigen sova och koppla av. Sån inre stress och oro äter verkligen upp en inifrån. Vidrigt!
Här äter vi frukost framför Nyhetsmorgon. Laktosfri turkisk Yoggi med blåbär och solrosfrön. Finncrisp med prästost (såklart) och lite lågkalori jordgubbssylt. Mitt helggotta!
Idag är jag är sugen på att åka på en slottsmarknad som jag fick nys om idag. Det är en för tidig julmarknad dessutom, åååååh…. såå härligt! Märks det att jag börjar längta till jul? Apropå det så kommer jag skriva mer om det i nästa inlägg.
Vi hörs lite senare, hoppad du får en mysig lördag. Berätta gärna vad du ska göra? Så kul att höra ifrån er!
Tillbaka hemma i fredagssoffan igen. Det är varken fredagsstädat eller fixat med mys här hemma. Har inte hunnit idag. Jo vi hann förbi Godisgallerian efter jag hämtat Milo från skolan men vi har inte handlat eller nåt.
Å nu orkar ingen av oss åka in. Måste rota djupt in i kylen för att se vad som finns. Fanns det inte ett program förut som handlade om hur en kock typ lagade värsta middagen av typ 4 ingredienser? Var det verkligen på riktigt tro? Tycker vår kyl är full av allt möjligt men absolut inget kommer jag på att laga.
Hörni! Idag var jag ju på möte på Näsby slott. Ett möte om mitt vernissage och utställning. Det coola är att en tidigare ägare av slottet som bodde där för evigheter sedan var konstsamlare. Här har riktigt dyrbar konst hängt. Så coolt ju!
Sååå trevliga människor fick jag träffa idag. Slottets direktör och hon som arbetar på marknad på Stockholm Meeting Selection som har många slott i Stockholmsområdet.
Alltså, nu kommer mycket bilder. Jag ÄÄÄÄÄLSKAR ju slott. Jag tror som sagt att jag bott på ett slott i ett tidigare liv. På något sätt har jag haft att göra med slott – jag MÅSTE ha haft det för det känns lite som jag är hemma.
Solen låg så fint mot slottet! Där stod hon och tornade upp sig i höstens alla färger. Blev alldeles glad i hjärtat för det var så fint!
En maffig bänk i hallen när man kom in från baksidan.
Ett utav matrummen! Här inne var det sååå fint! Älskar den lite udda färgsättningen och hur de fått ihop gammalt med nytt!
Vad sägs om 70 år gammalt bubbel från Moet Chandon? Dessa flaskor har visst hittats i källaren någonstans i Ryssland.
Själva hallen/baren/receptionen i slottet.
Det coolaste var nog den härliga inneträdgården! Wow! Sån härlig känsla där inne alltså. Här satt vi och drack te och mös en liten stund. Så avis på alla som ska dit på härlig afternoon Tea på Söndag.
Här uppe är rummen som mina möbler och min konst skulle vara. Alldeles nyrenoverade rum där många av konferenserna hålls. Utsikten ned till vattnet!
Och utsikten till den här magiska önskebrunnen. Här bredvid har tydligen många brudpar gift sig. Magisk plats!
Det här är själva ”framsidan” av slottet och den lite mer pampiga ingången.
Slottet var perfekt på alla sätt! På tisdag hoppas jag vi kommit överens om allt runtomkring så vi kan få ihop ett riktigt härligt vernissage och en sprakande utställning.
Nu dags att dyka in i kylen och se vad som finns! Måste ju fixa fredagsmys. Hoppas ni får en mysig kväll.
Helt otroligt att jag liksom börjat komma i god tid till allt. Som ung var jag heeeelt hopplös. Jordens största tidsoptimist liksom. När jag blev äldre blev jag bättre, men det var liksom alltid i sista minuten.
Nu, nu kommer jag 20-30 min innan för att vara på den säkra sidan. Är det åldern? Vad händer, kan man verkligen lära sig till slut? Jag tror tammetusan det!
Här sitter jag nu i bilen och kan t.o.m bloggs innan jag går in till slottet. Lyxigt att slippa stressa ju.
Sorry skitig spegel, måste komma ihåg och putsa den alltså! Många som frågat om mina byxor. Har dom på mig idag, skönaste!
Hade dom på fotot som Milo tog nämligen och många undrade. Alltså det är såna jeggings eller vad dom heter? Världens skönaste med resår i midjan och massa stretch, billiga också! Du hittar jeggingsen HÄR!
Hepp, dags att dra vidare mot slottet. Mötet börjar om en kvart, tänkte hinna kika runt och fota lite också!
Så sent hej ifrån mig idag. Alltså….sorry, men jag är så slut. Det är som efterdyningar efter en riktig jäkla storm. Allt har gungat sådär kraftfullt i några dagar och sen lugnar det sig och man är helt finito. Man landar stenhårt och känner sig som ett urskitet päron. Nu ligger jag på soffan och orkar inget.
Grejen var att jag fixade mig i morse och gjorde mig redo för att åka till mötet på slottet, skulle bara kolla adressen en sista gång….
Eeeeeh imorgon? Dubbelsnark! Tiden vi bokat är imorgon. Ämen åååååh….. Det var bara till att åka till verkstaden och fortsätta med möblerna.
Sneekpeak på 2 olika möbler som börjar ändra skepnad. Har sån otroligt grym färg som jag målar med som gör så ytan blir helt magiskt bra. Ser nästintill köpt ut alltså.
Det ska bli så spännande att visa ”världen” sen vad det är man åstadkommit. De här man skapar blir som vanligt ens lilla bebisar ju. Sen ska bebisarna visas upp för alla och så blir det så spännande att se reaktionerna. Å ni har varit med på tåget hela vägen.
Nu ska jag kanske kanske kanske ta en promenad. Eller så skiter jag i det…men jag måste göra något som gör mig gott. Vara lite snäll mot mig själv och min kropp. Får se om det blir en helkväll i soffan? Vi får se?
Den enklaste och absolut godaste pytt i pannan gör du själv! Finns inget som slår hemlagad pytt, här ska du få ett supergott recept.
HEMLAGAD PYTTIPANNA, 4 pers
2 msk smör
800 g tärnad, rå eller kokt potatis
0,5 tsk salt
1 krm peppar
2 finhackade röda- eller gula lökar
4 dl stekt eller kokt kött
200 g falukorv, frukostkorv, prinskorv eller köttbullar
Serveras med:
4 stekta ägg
200 g inlagda rödbetor
Gör såhär:
1) Låt några matskedar fett bli ljusbrunt i en stor stekpanna. Stek råa potatistärningar på medelstark värme tills de har fått färg och är mjuka, 7-10 minuter. Salta och peppra.
2) Ta upp potatisen och håll den varm. Lägg i resten av fettet och fräs löken någon minut.
3) Tillsätt kött och/eller korv eller köttbullar och stek tillsammans med löken tills allt fått färg och är varmt. Vänd ner potatisen och blanda. Smaka eventuellt av med salt och peppar. Klipp gärna i lite bladpersilja.
Du vet väl när jag berättade om att jag hade något som oroade mig sönder och samman…..
Jag sitter här nu med tårarna rinnande nedför hela mitt ansikte, huvudvärk men så otroligt lättad.
I fredags var vi på Yoump med Milo. Efter att han hoppat klart så skulle han ta på sig sina långbyxor och satte sig bredvid mig. Då fick jag se en stor böld på hans smalben. Med min historik med hypokondri så blev jag såklart orolig.
Frågade Milo om han sett den förut? Det hade han. Den var stor. Alltså vi pratar flera cm hög och något mindre bred och sen stod den ut från hans ben så man verkligen såg skillnaden. Vi drog på den och kände att den liksom satt fast.
Jag blev iskall i hela kroppen! När jag blir riktigt rädd så kan inte jag prata. Det är som om mina stämband liksom får kramp. Satt tyst i bilen och gjorde något jag absolut inte skulle ha gjort, jag googlade. Googlar man på knöl på smalben barn så är de 3 första sidorna den hemska sjukdomen C. Det finns speciellt en form som bara kan ge en böld t ex på ett smalben och sedan inga andra symtom.
Där började mitt lilla helvete som jag befunnit mig i sen i fredags kväll. Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan. På morgonen på lördagen hade den minskat något så där tändes ett litet hopp on att det kanske inte var det värsta tänkbara. Men, jag är hypokondriker och katastroftänkare.
Jag har gråtit floder! Jag har bett högre makter om hjälp och beskydd. Det är inte många sekunder som det här släppt min hjärna. Jag har tänkt de värsta tänkbara tankarna man kan tänka. Så vidriga och läskiga. Hur jag ska förlora ett barn. Hur han skulle behöva genomgå behandlingar. Om att jag ville dö om han skulle dö. Att mina stora barn skulle klara sig utan mig.
Så hemskt. Så fruktansvärt hemskt. Jag har vaknat stup i kvarten om nätterna. Grubblat. Svettats floder. Gråtit! Mediterat och bett om hjälp.
Sen blev det äntligen måndag och jag fick boka tid till husläkaren. Vi fick tid samma eftermiddag. Träffade läkaren och fick göra en undersökning. Han tyckte inte att det verkade vara något farligt men ville för säkerhets skull göra en röntgen. Den gjorde vi dagen efter, alltså igår.
Tony bönade och bad om att få svar så fort som möjligt, för min skull, så fint av honom. Han har mått så dåligt när jag gjort det. Tony är inte som jag. Tony är lugn. Realistisk. Vägrar oroa sig för saker som inte är nånting. Han tar aldrig ut oro i förskott. Han har varit lugn och inte trott något. Han är min fullkomliga motpol. Det är skönt att han är så, men vi krockar också hårt då jag i min orosbubbla har ett pågående larm hela tiden och han är lugn.
Typ…..HUR FAN KAN DU VARA LUGN? Tänk om vårt barn har c?
Men vi har pratat. Flera ggr varje dag. Kramats mycket. Tänkt bra tankar även om mina tankar mest varit kaos. Jag har pratat med mamma i telefonen. Gråtit. Oroat mig. Pratat med pappa på verkstaden. Försökt hållit mig hemifrån när ingen annan är hemma och sådär.
Jag kan läsa Milos journal påminde syster mig om igår. Vi kollade i morse men inget hade kommit in. Tony ringde in igår och frågade också men inget svar hade kommit. Dessvärre sa läkaren att vi förmodligen skulle få svar direkt men röntgen kunde inte alls förstå det för så brukar de inte göra mer än vid akutfall. Detta oroade mig ännu mer såklart.
Idag när Tony kom hem så fick Tony läsa. Svaret var: Inga påvisade patologiska skelettförändringar. Inga mjukdelsförkalkningar.
Som jag har gråtit! Av lättnad. All oro som släppte. Jag har gått omkring som en fiolsträng. Knappt vågat andats, med knappt någon röst. Jag har inte ens duschat. Bara svabbat av mig. Jag har knappt funkat som människa då detta rev upp allt som någonsin hetat hypokondri i min kropp.
Jag har ändå försökt ha en målbild i huvudet om när jag ska få skriva till dig att allt var bra, att det inte var nånting. Den målbilden har jag hållit hårt fast vid, tänkt att den hjälper oss i rätt riktning.
Milo har varit cool hela vägen. Han har ju liksom inte riktigt varit insatt i varför sånt här kollas upp vilket är lika bra. Igår ritade han den här draken på fri hand. Den är så fin! Den får bli symbolen för allt detta…. en kraftfull drake som beskyddat något av det värdefullaste vi har!
Vad är det då undrar kanske du? Det är lite oklart. Men troligtvis något som uppkommer av ansträngning. Det gör inte ont alls på honom vilket är tur. Kan vara något som är nu när han växer så mycket också.
Så tacksam! Så lättad och sååå slut är jag. Tacksam för att vi inte behövde vara de föräldrar som får det andra hemska beskedet. Tacksam för att det inte var något farligt. Tacksam för livet och för min familj.
