Klockan är snart 4 på morgonen. Jag har sovit ok då jag somnade tidigt så en får vara nöjd. Ska upp och slutföra några tavlor sen kan man säga att ”It’s a wrap”. Möblerna ska också bli klara idag, wieeee….
Alvedon och smågodis…..
Apropå något helt annat. Kom att tänka på en sak när mitt paket från Apotea kom igår, vad mycket enklare det måste blivit för folk att handla ”pinsamma” saker på apoteket sen det gick att handla via nätet. Haha….vad beställde du egentligen tänker kanske du?
Nä, inget konstigt faktiskt. Men de gånger man fått handla laxermedel, kondomer och konstiga salvor kan man ju säga att man önskat att kön inte ringlat så lång bakom en. Förresten, kondomer har jag ALDRIG handlat. Det är för obvious ”Nu ska här liggas” för mig så det har jag aldrig pallat. Jag är alldeles för töntig för det.
Kan säga att det blivit några pinsamma vändor till gyn och akuten också för min del. Kommer aldrig glömma när jag skulle undersökas för att göra cellprov och sköterskan som tog emot mig säger: ”Åh, det är ju du från Hela Sverige Bakar, vi hejar på dig hela avdelningen här” utbrast hon när jag skrevs in. Sen var det hon som också kom in och assisterade gynekologen, då står dom ju och kollar rätt upp i muttis allihopa.
Jag vet att detta ju är helt normalt och vardagsmat för dem. Men det är inte varje dag jag luftar mina innersta vrår av muttis för vem som helst.
Det jag nu ska ska berätta är så pinsamt så jag nästan ramlar ur sängen här. Men ”here it goes” och detta är helt sant!!! Detta var när stora barnen var små så det är snart preskriberat tack och lov. Jag hade haft mens och några dagar efter fick jag lite feber och ont i tjejmagen. Helt plötsligt slog det mig att jag kanske hade glömt en o.b inne. Mindes inte riktigt om den senaste tampongen verkligen blev utdragen eller kunde jag ha tryckt in 2????
Jag som är hypokondriskt lagd greps av panik, jag har ju läst om hur sjuk man kan bli av tampongsjukan. Bad Magnus (som jag levde med då) att känna då han har längre fingrar än mig. Minns att vi satte igång en tecknad film till barnen. Sedan la jag mig i sängen och Magnus fick känna med sitt längsta finger typ.
Han kände något sa han…. ”Ja men draaaaaa i det då” nästan skrek jag. Han försökte få grepp men fick inte. Då ska ju två fingrar in och så ska man få grepp. Det är ju liksom ingen gympasal där inne tack och lov.
I panik ringer jag akuten (det var helg och vi har ingen gynakut) och får komma in på en gång. Möter en granne i väntrummet (vad är oddsen på det, de bodde rakt över gatan), och så frågade vi varann lite försiktigt vad det var för fel? ”Jag tror att jag glömt en ob i muttan” utbrister jag innan jag hinner tänka.
Jag hade ju kunnat säga att jag hade ont i magen. Men nä….jag kände ett otroligt behov av att få berätta verkligheten här….idiot. Grannen blev som ett frågetecken och jag susade iväg till andra sidan väntrummet. På den tiden hade vi ett minilitet väntrum dessutom. Själv var jag för rädd för att ens reflektera just då. Jag ville bara träffa en läkare och att han skulle dra ut tampongen.
Läkaren kom, han var ung. Lite för ung. Sådär så man tänkte om de slitit in en kille från gatan och sagt åt honom att låtsas vara läkare. Skitsamma tänkte jag. Han kan väl också dra ut en ob. Det monterades benstöd till britsen jag låg på så jag skulle kunna få upp benen. Hela det scenariot var liksom beyond för vad man tycker är pinsamt men där och då tänkte jag bara dra ut den jäkla ob:n.
Sedan satte han igång. Efter en stund så mumlade han fram ”Hur ser en ob-tråd ut?” Då var jag säker på att han måste ha hämtats in från gatan. Hur kunde han inte veta hur en ob-tråd ser ut? Det hade säkert mina små barn vetat liksom.
”Ja alltså, den är av bomull och kan vara både vit och blå” fick jag fram.
”Nä, alltså det enda jag ser här in liknar en fiskelina” svarade han.
Fiskelina????????? Vaaaaaad i helskotta har jag där uppe i muttan egentligen? Har jag fiskat och råkat svalt ett fiskespö med muttis? Har jag halkat in en rulle fiskelina i mitt underliv. Har Magnus kört ett prank? Vad i helsefyr är det som pågår här? Men sen kom jag på, jag hade ju spiral…..var det inte små trådar som liknade fiskelina i dom? Jo, så var det ju.
”Eeeeh, ja den där fiskelinan är nog från min spiral” fick jag fram. Det verkade också som om läkaren kom på det i samma veva.
”Ja detta är spiraltrådar och ingen ob-tråd” sa han.
Snabbt studsade jag ur stolen, tackade för mig och gick ut. Han hann säga att jag jag hade fått en tid hos gyn för en undersökning om jag ville innan jag susade ut högröd från dörren. Där ute i korridoren mötte jag en vän som arbetade som sjuksköterska där och hon frågade givetvis vad jag gjort. Drog hela storyn för henne och när hon, efter att hon garvat både käft och knän ur led, gråtande fick fram att han ju var en helt ny AT-läkare och att detta måste varit hans absolut första gynundersökning så sprang jag på riktigt ut därifrån.
Det var ingen ob tack och lov, men jag hade ju precis varit med om en av de mest pinsamma händelserna i mitt liv! Gissa om Magnus garvade läppen av sig när jag kom hem……? Jag tackade också min lyckliga stjärna att Magnus inte fick tag i det där han kände där inne, då hade han haft en spiral i handen.
Tydligen så ”rinner” dessa små trådar ner under mensen, i vanliga fall ligger de längs med livmodertappen fick jag lära mig. Därav kan man känna de små fiskelinaliknande trådarna.
Ja herregud säger jag bara…..som sagt, jag är glad att detta i stort sett är preskriberat numera. Mycket ska man vara med om alltså.
Idag är dagen som jag hade siktat på att bli klar med allt. Det har nästan gått. Men bara nästan…. Nä, men jag har ingenting som känns som kris eller panik, det är väldigt skönt. Lite grejer som ska fixas innan jag kan slå på trumman och skrika klaaaaaaar med min kalkonhals!
Som alltid fixar man lite mer med tavlorna. Ibland tycker man att den är klar, sen plötsligt vill jag ändra något. Lägga till eller ta bort. Man går och tittar på tavlorna. Jag bilar säga att jag blänger snett på dem. Betraktar och ögnar igenom den kritiskt. Den här fick lite text och glitter på sig t ex.
Mina luftballonger fick guldstripes på sig.
Är också klar med den vita klänningen….
Den här är jag osäker på. Det är någonting som fattas med bakgrunden.
Nu är vi snart i Västerås. Ramar till mina tavlor ska inhandlas och lite annat viktigt.
Morgonen började med gråt idag. Jag är svag mentalt just nu, men det var inte bara därför. Jag har följt en liten pojke som heter Charlie. Han drabbades för två år sedan av en extremt ovanligt form av levercancer. En på miljonen drabbas, och han var en av dem.
Han har drivit en enorm kamp mot denna skitsjukdom och hans mamma hade en insamling länge. Den insamlingen skull hjälpa Charlie att få en ny lever. Det fanns ett ställe i hela USA som kunde hjälpa honom och det skulle kosta 10 miljoner svenska kronor. Artisten Pink var en av dem som donerade, hon donerade 155 000 kr till familjen.
Dock så hann Charlie att bli för sjuk, för sjuk för att genomgå en transplantation innan det fanns tillräckligt med pengar.
Många är morgnarna som jag gått in på Charlies Instagram för att se hur han mår. Jag har ju vetat vad utgångsläget är och att läkarna sagt att det inte finns mer de kan göra.
För några dagar sedan försämrades det. Hans mamma har hållit alla följare uppdaterade på hans mående med sina egna ord. Det här inlägget gick rakt in i mitt hjärta och hade sönder en bit.
I lördags somnade han in denna vackra lilla pojke. Bilden är magisk och jag grät som ett barn. Du lilla pojke. Vackra lilla pojke som bara fick en kort tid här på jorden. Mitt hjärta gråter och detta har satt ett stort spår i mig. Jag kommer aldrig glömma dig lilla Charlie. ❤️
Jag kastas tillbaka till när vi hittade knölen på Milos ben. Tacksamheten finner inga ord över beskedet vi fick och det beskedet man vill ha. Vi fick inte ett besked som skulle slå sönder våra liv för all framtid.
Jag försöker verkligen vara tacksam varje dag för dom jag har i mitt liv. Varje dag försöker jag tyst för mig själv säga tack. Efter vi gick igenom de där hemska dagarna så har något förändrats i mig. Jag skulle säga att det är tacksamhet. Jag kan titta på mina barn idag och känna en sån enorm lycka över att de finns, att de är friska och mår bra. Jag är lycklig varje dag att Tony väljer mig och jag honom. Allt detta är det mest värdefulla i livet.
Att jaga efter något sätts i perspektiv när man skakas om lite. När man får smaka på det som inte är föregivet. När det otänkbara knackar på skiter man fullständigt i allt som egentligen är oviktigt.
Den där vännen som bara suger din energi. Den där släktingen som du kämpat med att tycka om. De där pengarna man drömmer om. Huset. Utlandsresan. Det där coola jobbet eller titeln du så länge strävat efter. Den olyckliga relationen. Att vara smal eller göra om sina hängpattar.
Allt sånt är inte ens värt en piss i Mississippi när det otänkbara knackar på. Det enda som är värt något då är relationerna med de människorna du på riktigt älskar och de som älskar dig.
Så, jag bestämde mig för att varje dag vara tacksam. Tacksam för livet. För de som finns hos mig och älskar mig för den jag är. För dem jag får älska varje dag…. DET är värt allting!
Ha en fin tisdag mina vänner! Var rädda om er. Krama på dom du älskar lite extra idag, rabbla allt du är tacksam över ikväll innan du somnar.
Måndag in the house. Ja säkert i ert house också. Nu önskar jag verkligen att solen visar sig för oss snart, jag behöver det. Vi behöver det allihopa!
Äter ni D-vitamin? Om inte så GÖR DET! Gör underverk för humör och kropp. Jag får galen värk i lederna om inte jag äter D-vitamin såhär års. Det får jag förresten alltid annars också, men såhär års krävs det att jag slarvar bara lite med D-vitaminet så är värken där. Sedan känner jag av i humöret också, missade bara 1 dag och kände genast av det. Om du går runt och känner dig deppig och nere och inte äter D-vitamin så kan det vara brist som spökar.
HUR SER DIN DAG UT IDAG?
Jag vaknade kl 02! Somnade dock vid 8 igår kväll, men jag sover inte optimalt just nu. Hoppas få lite mer ordning på det sen när vernissagen är över.
Gick upp och målade kl 4 istället för att ligga och försöka somna om. En av tavlorna som börjar bli klar har du här.
Resten av dagen tillbringas på verksta’n. Nu tutar och kör jag i några dagar. Ikväll ska jag somna tidigt och ladda. Ska äta ordentligt också som jag fick tips om.
VAD VAR BÄST MED FÖRRA VECKAN?
Lördagen. Jag gav mig tillåtelse att bara slappa. Vilade och somnade på eftermiddagen, sen avslutades kvällen med middag. Perfekt dag och kväll.
VAD VAR SÄMST MED VECKAN?
Här måste jag svara PMS. Den var inte lika kraftig dock då jag tog lite extra av progesteronkrämen. Men den var ju där och kvaddade en del.
HAR DU GRÅTIT NÅGOT?
Ja, till hon den här. Satt och tittade på reprisen av ”Så mycket bättre”. Är så imponerad av den här människan. Så varm, så genuin, så stark och en riktig fighter. Då grät jag lite…. jag säger ju det. Jag är hopplös.
Äter du inte D-vitamin så börja. I stort sett alla i Skandinavien tros ha brist såhär års. Igår tog jag 2 av dessa då jag hade sån ledvärk. Idag är det borta. Så funkar det för mig, vet att vi alla är olika när det gäller det såklart. Jag får i alla barnen D-vitamin också. Milo äter det här D-vitaminet.
VECKANS PLANER?
Jobba och förbereda för vernissage på torsdag. Jag vill försöka skaka fram några platser till vernissaget till mina läsare också. Skulle någon tycka att det var kul att komma tro? På torsdag är det dags. Jag är nervös, pirrig, förväntansfull och typ bajsnödig. Så känns det. Ångrar mig emellanåt men sen klappar jag mig hårt i ansiktet och säger ”Det här vill du, det här har du drömt om, kör nu!”
VECKANS FUNDERING?
Ja, inte roligare än att jag är fullt fokuserad inför min visning. Där ligger alla tankar fokuserade just nu.
VECKANS ÖNSKAN?
Styrka, kraft, energi skulle jag vilja ha. Sen önskar jag att alla håller sig friska. Sen önskar jag att ni alla får en bra vecka!
FarsDag är över för denna gång. Vi har ju helt klart haft det alldeles sådär lagom trevligt. Små presenter har delats ut och magarna är fulla av onyttigheter.
Pinchos avslutades det på och det blev alldeles precis lagom avslut. Det var smetfullt inne på restaurangen och smarrigt var det också.
Nu väntar en nybäddad säng för en annan och förhoppningsvis många timmars sömn. Nästa vecka kör vi ända in i kaklet. Vernissage på torsdag.
Ofta är det ju så att man kokat potatis och så blir det över ett helt gäng. Kasta inte potatisen för allt i världen, det finns nämligen massor du kan göra med den.
Nu måste jag tipsa dig om något så fasligt gott som saffrans jordgubbsgrottor. Man kanske inte tror på kombon men oj oj oj oj ooooj….
SAFFRANS JORDGUBBSGROTTOR, ca 28 st
200 g rumsvarmt smör
1 pkt saffran (ta 2 om du vill ha mer saffranssmak)
1 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
Gör såhär:
1) Sätt ugnen på 200 grader.
2) Stöt saffranet med lite av sockret. Det ger mer smak när man gör det innan.
3) Blanda resten av saffranet och sockret, vetemjöl, vaniljsocker och bakpulver.
4) Ha i smöret och blanda runt. Använd gärna matberedare, perfekt att baka kakor med.
5) Förvara kakdegen inplastad i kylen ca 30 min så blir den lättare att hantera.
6) Rulla degen till en längd och dela den i 28 delar. Rulla till bollar och placera i småkaksformar. Tryck en urgröpning i varje kaka och klicka i sylt i.
7) Grädda i ca 10-12 minuter.
Följ gärna min FB-sidaHÄR Följ gärna min InstagramHÄR Följ gärna mig på BloglovinHÄR
Tips: Ta lingonsylt istället för jordgubbssylt.
För glutenfritt: Byt ut mjölet mot lika delar mjölmix, tillsätt 1 msk fiberhusk.
Lägger in en sol här i alla fall. Den riktiga har vi inte sett på en hel evighet. Det ligger ett 50 shades of grey täcke över oss och det verkar inte vilja skingra sig.
Jag har mina glutenfria scones i ugnen. Ska grädda dom klart sen ska vi sjunga för pappan i huset. Ikväll sen ska vi ut och äta med de båda papporna (stora barnens pappa och Tony) i familjen. Min pappa firade vi förra söndagen.
Igår var vi till John och Eva och åt middag. Fick med mig några bilder bara….. Vi rullade hem i dubbel bemärkelse. Proppmätta av god mat.
En underbart god toast Skagen till förrätt, supergod kycklinggryta till varmrätt och marängswiss till efterrätt. Älskar när man får sätta sig vid färdigt bord. ❤️
Uppdaterat: Nu har vi sjungit och suttit i sängen och ätit sconesfrukost med pappan i familjen.
Han var mer än nöjd och ska få sin present ikväll när vi äter. Han ääääälskar mina glutenfria scones så det var ett vinnande koncept att baka dom till frukost. ❤️
Men det där skägget ska nog fasen trimmas innan vi ska iväg och käka. Det har fått växa som en vildvuxen björnbärsbuske och riktigt risa till sig. Haha…. nu har det typ blivit en grej också. Nu vägrar han bara för sakens skull, haha…. men, jag har trimmat trimmern och ska kapa det så fort jag kommer åt. Håret åker nog med på ett hörn också. Tony har ju självlockigt hår och har nog faktiskt norra Europas lockigaste frilla när han inte har vax i det. Grott-Olle kallas han numera.
Nä, nu ska jag ställa mig på gåbandet hörni IW ladies. Tony har just sprungit 5 km så nu är det min tur att göra lite nytta också. Man kommer verkligen inte undan.
