Här har jag satt ihop ett litet ”bra att ha” kit med massa erbjudanden. Tänkte det kunde vara toppen att tipsa om nu lagom till Alla hjärtas dag också. Är det nåt du är sugen på tipsar du din partner om dessa så blir han/hon nöjd om de går att få till rabatt också. Win win heter det visst….
Har ju just lärt mig att sova med pyjamas, även om jag oftast vaknar mitt i natten av att jag måste slita av mig den. Men himla mysigt att skrutta runt i på kvällen, sen känner man sig lite finare än när man alltid går i de där urtvättade håliga mysbrallerna. Man kan ju snygga till det emellanåt menar jag….
Örhängena! Ämen så snygga! Jag måste inhandla ett par såna bling-bling örhängen.
Har länge velat prova Therese Lindgrens märke Indy Beauty, just nu är det 20 % rabatt på hela sortimentet. Rengöringskummet har jag hört ska vara mångas favorit. Lermasken ska också vara en toppenprodukt.
Har du slut på parfym eller är sugen på en ny så har Lyko just nu 20% på alla dofter.
Ska ni önska er något riktigt bra så tipsar jag om den lilla rosa mackapären ni ser ovan, vilken grej. Har själv beställt en då jag hört så himla mycket bra om den.
Den heter LUNA™ mini 2 som har T-Sonic™ pulseringar med förbättrad ansiktsrengöringsborste med åtta justerbara lägen som garanterar en specialanpassad rengöringsupplevelse. Allt som behövs är 1 minut två gånger om dagen för ett fräscht utseende och en hud som ser jämnare ut.
Den tar bort alla döda hudceller, allt torrt och fnöskigt och lämnar en len bebishud efter sig. Måste ha! Batteriet klarar 200 dagar om man använder den enligt instruktionerna, bara en sån sak!
Japp, det var lite erbjudanden såhär innan helgen och kommande alla hjärtans dag.
Ja jag är redan ute på äventyr, ska strax åka över till Vaxholm med taxibåt. Det har jag aldrig gjort förut.
Står här på parkeringen och väntar på att bli upplockad. Ska på möte.
Mina ögon blev lika gröna som min jacka jag har på mig nästan, det enda jag gjort är som jag nästan alltid gör med bilderna, ljusar upp dom och lägger till skärpa. Då blev det extremgröna. Häftigt ju.
Hepp, snart dags att dra. Ville bara snabbt in och önska dig en fin fredag ifall du inte kikar in mer idag. För er som vill så hörs vi lite senare.
Hörni, jag har ju fått hem min minneslåda från mamma o pappa nu. Varför blir jag alldeles tårögd när jag tittar bland mina grejer? Det ska ju vara nåt härligt. Kanske är det att tiden liksom bara går. Alla vi blir äldre. Allt det som var då känns så ofantligt långt borta. Någon som känner igen sig?
Det här kanske är skittråkigt för dig att titta på men jag känner att jag vill visa dig i alla fall.
Klänningen högst upp har mamma virkat. Den hade jag på min andra fotografering i livet. Det var då mamma brände mig med locktången på örat och jag tjöt mig igenom hela fotograferingen. När vi kom hem hade jag en blåsa stor som en enkrona på örat. ”And the molnig the year award….” hahaha! Hittar inte bilderna på mig i klänningen nu bara, hade varit roligt att visa dig. En gammal tröja med fläckar kvar som inte går bort, den underbara lilla sparkdräkten och lilla vita som jag hade under min dopklänning. ❤️
Har ni en sån här? Min bok från mina första år.
En liten Nina. Jag var finurlig redan då berättade mamma och pappa. Syns på ögonen på något sätt.
Familjefotot hade jag visst klippt sönder! Haha…. det står under bilden också.
Mina första kompisar. Till höger har ni Satu som var med till fjällen nu för en vecka sen. Haha, måste visa henne.
4 årskalas även om det ser ut som 3 ljus på tårtan. Men det är 4. Vilket järngäng, dom orkar t.o.m lyfta mig och varenda unge är finsk. En av dessa här ovan är jag kompis med på Facebook.
Jag och min dåvarande bästa kompis Lisso utanför bowlinghallen där våra föräldrar alltid tränade och spelade. Ser ni att vi är svinbusiga och springer utan skor ute?
Ja ni, vilka minnen det väcker. Minns bara hur kul vi hade på bowlinghallen jämt. Så glad jag är för alla dessa härliga minnen man har. Glad att ha min lilla låda här hemma även om den gör mig lite tårögd också.
Idag lagade jag mat i crockpoten igen. Det blev verkligen helt fantastiskt. T.o.m jag som själv lagade maten satt och hummade och sa ”Fifasen så gott detta var” högt. Tony var lyrisk. Nu vill han inte äta annat. Haha….då måste man ha lyckats med maten tänker jag. 🙂 Har du ingen crockpot kan jag verkligen rekommendera dig att investera i en sån. Enklare matlagning är väl svår att hitta. Du förpreppar endast och sen skköter crockpoten allt själv. I flera timmar tar den hand om maten och du kan göra annat. Hur lyxigt? Jag har den HÄR crockpoten och den har fått bäst i test. förstår verkligen det då den är kanonbra.
KRÄMIG KYCKLINGGRYTA I CROCKPOT, 6 pers:
6 kycklingfiléer
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
3 dl matlagningsgrädde
3 dl vatten
3 msk tomatpure
2 kycklingbuljongtärningar
0.75 dl soltorkade tomater
1 palsternacka
1 dl svarta urkärnade oliver
3 msk kalvfond
2 msk balsamvinäger
1 tsk färsk oreganopasta (ser ut såhär)
funkar med vanlig färsk också
3 msk färsk timjan
3 msk färsk basilika
1 msk dijonsenap
salt
peppar
1/2 msk majsstärkelse
1/3 dl grädde
Ca 10 cocktailtomater
GÖR SÅHÄR:
1) Börja med att steka kycklingfiléer i olja, jag hade färska. Har du frysta så tinar du dem. Salta och peppra kycklingen. Pressa på vitlöken och låt steka runt med kycklingen i någon minut. Gör detta när kycklingen nästan är klar.
2) Ta ur kycklingfiléerna och lägg i dem i crockpoten. Gör du denna rätt i en gjutjärnsgryta så lägger du dem i den. Spar oljan du stekt i i stekpannan. Häll i vatten, grädde, hacka i buljongtärningarna, kalvfonden, vinägern, dijonsenapen, oreganopastan och tomatpuren. Vispa runt i pannan så allt blandas ihop. Häll allt över kycklingen.
3) Skala och skär palsternackan i mindre bitar, ha i den. Ha också i soltorkade tomater, cocktailtomater och oliver. Sätt crockpoten på högsta värme och låt tillagas i 3 ttimmar. Gör du i gjutjärnsgryta så har du den med folie som lock i ugnen på 130 grader i ca 3 timmar. Efter ca halva tiden har du i timjan och basilika.
4) När det är ca 20 minuter kvar blandar du majsstärkelse och grädde i ett glas. Häll i och blanda runt. Låt puttra tiden ut.
Jag är bättre i själ och psyke. Får hoppas att det orkar hålla i sig fram till mensen börjar. Det gör det troligen inte då jag har hela 6 dagar kvar. Piiiiuh! Jaja, jag kämpar på. Kristallerna ska få jobba nu känner jag.
Jag har hunnit med att påbörja en målning här på morgonen och så har jag startar crockpoten. Ska göra en kycklinggryta i den och hoppas vi kan njuta av en riktigt smarrig lunch.
Sedan avslutar jag med att lägga i mina favoritörter, basilika och färsk timjan!
Jag fick en fråga om hur jag bäst blivit hjälpt i min IBS? 2013 började mina magproblem, från att ha varit plåtmage till att plötsligt tampas med vidrig bröstbränna och en ond och värkande mage blev jag undersökt. Det var bajsprover och hela kittet. Not so funny. Ungefär lika kul som att böja tånageln bakåt.
Inga ”sjukdomar” hittades. Det var jag själv som till slut insåg (efter många timmars letande på google) att det måste vara IBS. Jag har inga såna avföringsproblem som en del kan ha. En del kan ju ha diarre och knappt leva normalt. Jag har mest problem med att jag får värk i magen och sen får jag problem från magmunnen. Jag blir också svullen som en ballong, får hjärtklappning, ont under revbenen och t.o.m så jag kan få mensvärk av det. En IBS- mage kan inte transportera ut gaser på samma sätt som en ”vanlig” mage kan vilket gör att de fastnar inne i tarmarna och ger smärtor.
Till en början började jag äta massa fibrer, fråga mig inte varför men läste någonstans att det skulle vara bra. Magen såg ut som om jag var i sjunde månaden en kvart efter min fiberrika frukost. Fibrer är inte så bra när man har IBS, lite men absolut inte för mycket.
Till slut googlade jag fram något som hette Fodmaps. En ren IBS-vänlig rekommendation av mat man kan äta. Finns så sjukt mycket som man får ont i magen av utan att förstå varför, men med hjälp av den så har i alla fall jag lärt mig hur jag ska äta.
Min IBS har gått i skov. Ett skov kan hålla i sig uppemot 2 veckor beroende på omfattning av den. Men sen jag började med Gurkmeja kapslar har jag inte haft ett enda skov, det och att jag äter IBS-vänligt.
Här är den >>gurkmejan<< som jag äter! Det är en högdoserad variant som hjälpt mig otroligt mycket. Är så glad att jag började med den för skillnaden är verkligen enorm.
Jag utesluter:
Laktos, vitlök, all form av lök, vissa sötningsmedel är katastrof (t ex sockerfria halstabletter), svamp, avokado, vissa bönor och linser och sen undviker jag gluten men kan äta lite ibland. En hel del annat också men jag har en app som håller koll på vad jag kan äta.
Det finns en grym app som heter Belly Balance, tanka hem HÄR. Där kan man t.o.m scanna varor på affären för att se om de är IBS-vänliga.
Ja, det var lite om hur jag lever med min IBS och tycker att jag mår helt ok i min mage nu. Faktiskt bättre än på många många år.
Hepp, nu måste jag fortsätta med mitt långkok här. Tony kommer hem på lunch om en halvtimma så då bör det vara klart.
Äntligen hemma. Har varit iväg på lite möten idag så jag har haft jämnt skägg. Startade dagen med att måla glas, hade en beställning som jag gjorde klar.
Här är en utav dem. Glasen var redan köpta, jag bara målade dom. Så kul! Blev riktigt fint med alla 4.
Efter det åkte jag och hjälpte pappa och lyfta in lite kontorsmöbler som han köpt. Pappa ska ha kontor hemma och behövde sin snorstarka Gladiator till dotter att hjälpa till och bära. Eeeeeh….eller inte, höll fasen på att gå åt. Flåsade som en flodhäst där i trappan men vi fixade det till slut.
Tog den här bilden här ovan ute hos mamma och pappa. Snön och vintern är så vacker när den är såhär. ❤️
Efter gladiatorlyften var det dags att ge sig av hem. Ta en dusch och shejpa upp sig för möten. Nu har vi just varit och hämtat Milo hos farmor o farfar där han varit sen efter skolan. Bara sköna soffhänget kvar här nu. Lovely! Ibland kan det vara så gött…. ska snart smörja lite p-kräm så får vi se hur ser blir.
Ja men jag måste ju tipsa om det här mönstret alltså. Jag är en sån tok-succer för just det här mönstret. Är det tantigt? Kunde inte bry mig mindre för jag bara älskar’t!
Ni kanske minns att jag hade en hel ”svid” med detta mönster när jag hade utställning på Näsby Slott?
Så jäkla raffigt och så jäkla jag! ❤️❤️❤️ Jag har ju både byxa och sån kaftan i samma men det är ursnyggt att matcha det med annat såklart. Varför inte alla dessa ursnygga accessoarer här ovan! Love it!
Idag ska progesteronkrämen smörjas 2 ggr. Wish me luck. Jag känner att jag behöver attackera det här monstret från alla håll nu. Nu är det gladiatorfight i vem det är som ska vara den starkaste av oss. Bitchen jag berättade om igår skriker sig hes.
När hon gör det så vill jag bara vara ifred. I mysbyxor. Skitigt hår. Ovårdad hud i ansiktet och allmänt orkeslös. Självförtroendet är också därefter. Har väl aldrig känt mig så ful som då. Jag hittar alla fel på mig själv som jag någonsin kan hitta, även dom jag inte hittat tidigare, det dyker alltså upp mer att ogilla.
Plötsligt har huden på något sätt gett vika. Alltså i slapphet. All form av collagen har liksom packat sin resväska och gett sig av till någon 30 åring istället. Att se huden bli slapp var fan en riktig törn i sidan. Där kan vi snacka åldersnoja. Den var jag liksom inte beredd på riktigt. Och varför känns det så orättvist?
Ta en man! En äldre man. Ja men vi säger George Clooney för att nämna en välkänd man som många tycker är hunk.
Inte fasen har han blivit fulare med åldern, tvärtom. Jag gillar när man ser lite karvad ut. När åren, funderingarna, barn, känslor, upplevelser och livet satt sina spår. Ett plain face är så intetsägande. Det ser bara….well….plant och slätt ut. Inget liv. Inget som säger något. Skrattrynkor på en man kan vara det vackraste i livet. Tonys skrattrynkor är tokdjupa och jag älskar dom.
Det fanns en tid när även min mans panna vad som en bebisstjärt. Jag minns att jag alltid drog min hand över hans panna för den var så len. De där gångerna vår kärlek fortfarande var hemlig och vi hånglade i bilen, då drog jag på hans panna för första gången. (Jäkligt konstig fetisch ) Det var som smält choklad, hade aldrig känt något så lent.
Idag har livet satt sina spår i den. Jag känner dom med min hand. Men det är vårt liv tillsammans som gjort det. Våra med och motgångar. Säkert många av de där nätterna då jag gråtit av ångest, såna spår sitter nog mycket i hans panna. Jag vet att han led så ofantligt mycket med mig då.
Hmm. Hur kom jag in på det här nudå! Well, inte konstigt kanske när man varit vaken sen 2 och ligger här i sin ensamhet och tankarna får valsa runt fritt.
Jo just ja, att det är orättvist med män som åldras snyggt och läckert. Jag upplever dock inte mitt eget åldrande som det. Å det kan man väl få tycka? Det kan väl inte vara fult eller fel att tycka att det ibland känts jobbigt att förändras? Förändringen nu är ju så skarp. Förändringen fram till 35 kändes inte så grov och stor, den gick sakta framåt och man hann med i svängarna. Men sedan hände allt så snabbt. Bara efter 45 har det hänt alldeles för snabbt, jag hänger inte med. Å jag kan verkligen förstå att man tar till botox och fillers i min ålder.
Men som jag skrivit tidigare så har min rädsla förhindrat mig. Jag har inte vågat. Men skulle jag någongång våga och vilja göra det så kommer ni få veta. Jag skulle aldrig dölja det för er. Men jag skulle nog vara försiktig, livrädd för att se ut som catwoman. Jag har fått fler än 1 förfrågan kan jag avslöja, ja om jag vill ha hjälp med att fixa mig i ansiktet, men har tackat nej till alla. Är bara för skiträdd. That’s all.
Men hur är det då? Man ska vara glad att man får åldras….ja jag vet. Men med bitchen i mig så är man allt annat än snäll emot sig själv. Så är det bara.
Men för att återgå till progesteronkrämen igen då, jisses vilka svängar detta inlägg tog alltså? Jo, idag ska jag våga ta 2 pumpar bara för att se vad som händer? Måste berätta om den där gången jag bara råkade ta 2 pumpar, det var alltså inte meningen.
För snart 3 år sen var jag på detta event. Ett yogaevent på Urbanom. Stressad for jag iväg, trodde jag glömt min kräm varpå jag hastade på mer innan jag åkte.
Yogan började och det var såååå coolt på alla sätt. Det är nog den häftigaste yogan jag varit på. De gick verkligen runt och drog händerna över ens rygg. Eller pressade på ens axlar. Så häftigt med den där beröringen på något sätt. Dom gick bara runt och sa ingenting utan plötsligt hade man någon som kom och tröck en över ländryggen. Självklart kunde man säga ifrån om man inte ville men jag stornjöt av det. Alltså inte så….äsch, ni fattar.
I alla fall, när vi skulle andas och slappna av så hade jag sån speed i kroppen så det kändes som jag skulle flyga upp i taket. Slappna av? Eeeh, nope, skulle inte tro det! Det var som en jäkla motor drog igång inne i kroppen alltså. På något jäkla vänster lyckades jag ändå fullfölja den där yogan och faktiskt njuta av den men det tog lååååång tid innan jag kom ned i varv. Högröd i fejjan for jag sen hemåt och undrade vad som pågick i min kropp egentligen? Var det yogan som väckt en galning i mig till liv? Men så plötsligt från ingenstans kom jag på det där med krämen. Jösses säger jag bara, vilken grej om man tar för mycket!
Nu ska jag verkligen sluta babbla. Man kan tro att tant redan nallat på progesteronkrämen här mitt i natten….
Älskade underbara fantastiska ni! Vad skulle jag ens göra utan er? Va? Hur ska en sån här halvgalen människa som jag är klara mig utan er vuxna? Jag känner mig som ett litet barn när jag har dagar som idag. Det känns som jag skriker efter någon som klappar mig på kinden och säger att allt kommer ordna sig.
Ni var i alla fall den där vuxna idag som gav mig klappen och lugnade mig. Så tacksam för det, ni är bäst! Jag menar det från djupet av mitt hjärta!
Idag har jag hängt med mamma på eftermiddagen. Precis vad jag behövde. Lite förutsättningslös kärlek och så få vara sig själv. Lite kantstött och risig.
Mamma plockade fram en minneslåda ur gömmorna. Dels min alldeles egna med små kläder och andra minnen från min uppväxt. Ska visa er den närmare senare nån dag. Något som grep tag om mitt hjärta idag var när jag fick läsa vykortet som jag skickade till min mamma när jag var på kollo som 9 åring.
Vi var på Skeviks friluftsgård på Värmdö. Tony googlade upp det och det finns än idag. Jag bara måste boka en vistelse där! Måste!
Jag var där i 2 veckor och längtade sönder efter min mamma och pappa. Jag skrev ett vykort på riktigt knackig finska och idag fick jag för första gången läsa vykortet. Har alltså inte läst det sen jag skickade det som 9 åring.
”Hej mamma & pappa
Här måste man äta 5 ggr per dag, jag får ont i magen när vi äter så många gånger. Eftersom vi äter så många gånger så vill jag hem. Hälsningar Nina”
Jag grät varje varje dag. Jag ville bara hem. Kommer aldrig glömma den dagen när mamma kom och hämtade mig. Jag minns hur vacker hon var i sina ljusblåa snickarbyxor med gravidmagen som min lillasyster låg i. Jag förr och skrattade om vartannat. Min mamma. ❤️ Hon hade längtat lika mycket hon och idaf kan hon inte förstå hur hon kunde skicka mig på kollo. Men hon tror hon gjorde det då alla andra också gjorde det. Så hemskt på något sätt.
Nu vill jag i alla fall återvända för att se det igen. Se om jag minns det som jag kommer ihåg det i mitt huvud. Tänk om jag får samma ångest jag hade då? Fyyyy….
Jag fick skratta idag. Det var härligt. Så kul att se sin gamla bebishårborste och en utav syrrans galet fula påskpynt. Det var skönt att få att få skratta lite….
Hörni. Jag ligger i sängen och tänkte faktiskt sova lite redan nu. Är sååå trött! Ha en mysig kväll! ❤️
