Något som är väldans gott i värmen är ju att äta kall och fräsch mat. Tänkte tipsa om en busenkel pastasallad som du snabbt svänger ihop.
RECEPT PASTASALLAD:
500 g pasta
300 g rökt skinka i skivor
2 kvisttomater
½ gurka
200 g fetaost
1 liten påse bladspenat
Örtdressing:
5 msk olivolja
5 msk vitvinsvinäger
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 pressad vitlöksklyfta
½ dl hackade örter av basilika, timjan och persilja (har du inte färsk tar du 1 msk torkad krydda av varje)
½ röd chilifrukt
Gör såhär:
1) Koka pastan enligt anvisningarna.
2) Tjoffa upp tomater, gurka, skinka och fetaost.
3) Häll i den avsvalnade pastan tillsammans med alla grönsaker och fetaosten, i med bladspenaten också.
4) Örtdressingen blandar du bara samtliga ingredienser till. Finhacka chilin och ta bort de små fröna inuti så blir inte pastasalladen så stark. Gillar du starkt låter du bara fröna följa med.
5) Häll över örtdressingen på pastasalladen och blanda samman allt ordentligt. Servera med någon god dressing till. Jag har enlimesås (<-länk) som är ”to die for” som du kan testa.
Vaknar upp i husbilen här och ska tillbringa sista dagen här uppe i norr. Imorgon börjar färden hemåt igen.
Tänkte fortsätta visa er lite bilder från den här känslosamma resan.
Pappa visade oss dammen han arbetade vid innan han lämnade Finland för gott. 1969 jobbade han med att tillverka dessa enorma betongfundament. Endast 18 år gammal beslutade han sen sig för att pröva lyckan i Sverige. Kunde inte språket alls men ville testa. På den vägen är det….
Till Milos stora glädje åkte vi förbi ett gulvaskaratälle där bla VM ska avgöras om några dagar.
Hans lycka när han fick plocka ut en sån här liten flaska med guld i. Han är så rädd om den lilla flaskan må ni tro. ❤️
Sist men inte minst besökte vi toppen på Saariselkä, ett välkänt fjäll här i norra Finland. Vi åt de största munkarna jag sett och njöt av vyerna.
Vi stannade också till vid det här minnesmärket. Ryssarna störtade en civil familj som åkte i en bil så denna sten har rests i deras minne.
Denna otroliga dag avslutades med bad och gott att äta vid Beach klubben här vid vår camping.
Nu ska jag och pappa gå ut på en promenad. Hörs senare!
Åh jag har så otroligt mycket att berätta för dig. Nu har vi landat ordentligt här uppe i de norra skogarna. Här uppe är det ett lugn som är svårt att förklara, det är en lugn känsla rakt igenom på något sätt.
I förrgår kväll gled vi äntligen in i den lilla byn och det var som när man alltid kommit hit. Samma känsla alltså.
Det första vi gjorde var att installera oss på campingen där vi ska bo. Mormor har fullt hus hemma så vi har fått låna min morbrors husbil och bor i den bredvid mamma o pappas husvagn.
Mamma stod och välkomnade oss när vi äntligen rullade in på campingen.
Fina mamma, som jag saknat dom båda! ❤️❤️❤️
När vi installerat oss blev det dags att åka till mormor. Milo var så spänd av förväntan att få träffa mormor och jag med. 8 år är så lång tid. Milo var 2 när vi var här sist.
Ni som följer mig på story fick ju se när jag gick in hos mormor och fick krama henne i en hel evighet. Mormor hade blivit så liten. Hon har gått ned i vikt och blivit kortare. Min mormor har liksom vägt 105 kg en gång i tiden. Jag ville typ lyfta upp henne i mitt knä och bara krama henne till dagen efter. Älskade lilla mormor. ❤️
Lyckligt nog fick vi under resan upp veta att mormors skitsjukdom i tarmen inte spridit sig! Det blir en operation bara så ska skiten vara borta! Så tacksam.
Vi satt hos mormor ett bra tag och bara pratade. Kändes så himla härligt att få vara nära henne. Efter mormor åkte vi till vår camping och satte oss inne hos mamma o pappa och mös en stund. Sen somnade vi som små sillar i vår husbil. Fasen det tar på krafterna att resa långt alltså….
Morgonen efter gick jag, mamma och pappa ut på en promenad. Alltså den här vyn? Att få gå längs med vattnet här var sååå härligt.
Efter promenaden så blev det dags att fara upp till min farfars gamla hus. Där har jag inte varit sen jag var barn. Nu är huset rustat och saker på gården är rivna men oj så fint det blivit. Och vinden, där jag lekte mest som barn var intakt.
På vägen ville Tony leta efter hjortron, han hittade dessutom. Dock lite omogna men ändå. Så gott och så vackert med hjortron.
Vi stannade för mysig fika på ett ställe på vägen. Glass och kasta lite macka vid strandkanten.
Sedan rullade vi in på gården. Gården som jag älskat att cykla på. Gården som farfar gick omkring på med sina avklippta gummistövlar och gormade åt mig när jag tagit cykeln. Han hörde så dåligt farfar och trodde han svarade på annat när jag frågade om cykeln. Förstår ni vilka knasiga konflikter jag kunde ha med farfar?
Den där ursöta svampen som jag suttit på sen jag var noll år. Från början var dem tre som stod på små björkstubbar. Sååå söta! ❤️ Så speciellt för mig att få sitta där igen. Minns den så mycket större…..
Jag besökte vinden. Det första som slog emot mig var doften. Det var precis som då, då när jag var liten och smög upp på vinden och lekte med allt skoj fast jag inte fick. Farfars gamla gungstol som han alltid satt i. Nästan så jag kunde höra honom nynna och gunga på den. Hans trummande med fingrarna på armstödet och lugna ögon. Fina farfar! ❤️
Önskar jag kunde ta med den hem och fixa den. Tänk att få ha en del av vad som var så mycket farfar hemma?
Hittade farmors bankbok också. Det kändes nästan kusligt….
Pappas uppväxt på en plats är mäktigt att ta in på något sätt. En plats som också blev min uppväxt till en viss del. Så värdefullt och så stort på något sätt. Älskar att jag fick vara där med min pappa. ❤️
Har så mycket mer att berätta för dig. Men jag måste dela upp allt för det är så sjukt mycket.
Nu ska vi fortsätta spela Yatzy i husbilen här. Solen skiner för fullt fortfarande så vi går inte i säng förrän vid ett på nätterna.
Älskar’t!
Hörs sen igen, ska berätta och visa dig mer. Det har varit några väldigt känslomässiga dagar här.
Nu ska ni få recept på en riktigt god och härlig sommartårta. Sommar för mig är jordgubbar och grädde. Den absolut godaste kombon som finns om ni frågar mig? Det och så vaniljkräm på det så är man i godsakshimlen.
SOMMARTÅRTA
Tårtbotten:
3 ägg
1,75 dl strösocker
0,75 dl potatismjöl
1 dl vetemjöl
1 ½ tsk vaniljsocker
1 ½ tsk bakpulver
Fyllning, VANILJKRÄM:
4 dl vispgrädde
8 äggulor
2 dl strösocker
2 vaniljstänger (har man inte det så funkar det med 1 tsk ekologisk vaniljpulver eller 1 msk vaniljsocker).
1,5 dl vispgrädde
Topping:
5 dl grädde
jordgubbar
myntablad
TÅRTBOTTEN, gör såhär:
1) Klä en springform med bakplåtspapper, gör även kanter av bakplåtspappret så botten får växa sig riktigt hög i formen. Springform på ca 20 cm är lagom för denna botten.
2) Sätt ugnen på 175°C.
3) Vispa ägg och socker ljust och luftigt, jag lät min smet vispa i köksassistenten i ca 10 minuter.
4) Blanda de torra ingredienserna i en bunke och sikta ned det i äggsmeten för en riktigt smidig och len smet. Vänd försiktigt med slickepott, inte röra hårt utan vända alltså.
5) Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i ca 30 minuter eller tills bottnen är helt torr när du känner med sticka.
3) Låt svalna helt och dela i tre delar. Ett tips är att kyla den lite i kylen eller kanske t.o.m slänga in i frysen en stund. Då kan du skära den i 3 härliga lager som ser sådär proffsiga ut.
VANILJKRÄM, gör såhär:
1) Dela vaniljstången och gröp ur fröna.
2) Koka upp grädde och vaniljstång plus frön.
3) Häll grädden över äggblandningen, lite i taget under omrörning så att gulorna tempereras.
4) Häll över såsen i kastrullen igen och sjud på svag värme tills såsen tjocknat. Såsen får inte koka, då kan den skära sig. Ställ kallt med gladpack över så att det inte bildas en hinna.
5) Fyll tårtan med vaniljkräm. Spackla sedan tårtan med grädde. Spritsa lite fina mönster uppepå och toppa med några jordgubbar och mynta. Somrigt och sååå gott!
Då sitter vi i bilen igen. Både min och Tonys mage är lite i olag så det är med viss spänning man sitter här. Ja alltså, Tony sa nyss: ”Jag vågar inte ens fisa”. Ja då vet ni ungefär vilken nivå det hela ligger på. Hahaha…. Håll era tummar för oss är ni snälla.
Dock så kom jag precis på vad Tonys problem med magen är. Jo, äter man 2 tuggummipaket så får man lite skylla sig själv.
”Överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt.” Där har vi’t!
Vi startade dagen med en dusch, sen blev det frukost nere i restaurangen. Fanns tyvärr inget laktosfritt men jag fick äta det jag kunde. Att äta laktos nu är nog ingen god idé. Mitt tips till alla caféer, restauranger och hotell är att ALLTID ha laktosfria alternativ. Detta kan nämligen vara en av anledningarna till varför man väljer bort ställen. Bara ett tips i all välmening. Tony och Milo tyckte i alla fall att frukosten var toppen på vårt lilla hotell, ja dom som inte behöver tänka på laktos.
Vi vinkade hejdå till vårt lilla mysiga hotell på vägen och gav oss ut i det fantastiska vädret. Här är det 22 grader och knallsol. I Sodankylä hos mormor ska det vara 27 grader och sol. Wow! ☀️☀️☀️
Vi hörs senare hörni. Nu ska jag vara lite sällskap i bilen här.
Ja som sagt, här ligger jag i sängen nu. Vi har varit nere och käkat och nu är det nattlinne på och TV-kväll resten av kvällen. Solen gassar utanför så vi verkar ha tagit vädret med oss uppåt.
Här går solen ned så sent också. Jag kollade nu och solen skulle gå ned 22.18 och upp 03.14. Hos mormor har precis midnattssolen slutat, men solen går ned strax innan 12 på natten och upp vid kvart i 2 (också på natten). Älskar det ljuset där uppe!
Vi stannade till ytterligare en gång på vägen hit. Underbara Höga Kusten. Det är verkligen ”breathtaking” att bara stå här och titta på den sjukt maffiga bron. Vi käkade glass och njöt av utsikten. Milo körde parkour och sprang av sig lite. Perfekt för att orka sitta i bilen i timmar.
Vi har bokat ett hotell som ligger precis bredvid vägen. Det var bara att ta av så låg det där. Hotell Entré Norr heter det. Trevlig personal och riktigt fint rum. Så svårt när man bokar något man aldrig varit till. På detta var det många som skrivit att de var supernöjda så då tänkte jag att det måste vara bra. I priset ingick både middagsbuffé och frukost åt oss alla så hittills är vi toppennöjda. Ej sponsrat, bara ett tips om du åker i krokarna.
Tony har hunnit träna och jag & Milo har spelat biljard och hockey. Tony hann också prova efter han varit och duschat.
Nu är det detta kvar bara. Min mage är inte 100 så det känns skönt att ligga på ett hotellrum och få vila lite.
Ha en fin kväll raringar! Kul att ni hänger med oss på den här resan.
Inlägget innehåller reklam och annonslänkar genom Cellbes och Love Forever.
Fick lite frågor om lite kläder som jag tänkte att jag skulle gå igenom nu.
Min gröna >>kavaj<<, på REA just nu dessutom! Älskar den. Så bra kvalitet och så skön på.
>>Klänningen<< som jag vill bo i och så mina apsköna >>sandaler<<. De är de skönaste sandaler jag någonsin haft. Någon slags skön mjuk foam i sulan som gör att den följer foten. Kan gå i dom heeeela dagarna utan att få ont alls. Märket är Tamaris och dom är ju kända för att göra fantastiska skor.
Kikade ju in på Cellbes och hittade vår baksida där! >>kuddfodralen<< (REA) fanns med.
Nu ska jag sätta mig och blogga om vår resa samtidigt som jag ligger i hotellsängen här och kollar Sommarkrysset med ett öga.
Nu ska du få tips på en gammal goding som jag bara älskar. Den här Sverigekakan med äppelfyllning är verkligen helt magisk. Den har liksom allt som är gott med en kaka. Sverigekaka med äppelfyllning är i grunden en vanlig Sverigekaka som jag gjort om till denna äppeldröm. Tänker att en sån här Sverigekaka med äppelfyllning passar perfekt när trädgårdarna bågnar över av äpplen! Ja men du måste testa!
1) Sätt ugnen på 175 grader. Spänn fast bakplåtspapper i botten på springformen, du kan också klippa till lite bakplåtspapper och täcka kanterna i springformen. Då blir kakan fin på sidorna också. Annars funkar det med att smöra och bröa sidorna.
2) Vispa ägg och strösocker riktigt pösigt.
3) Blanda vetemjöl och bakpulver. Häll i det i äggsmeten. Rör om med slickepott
4) Häll i det kokande vattnet. Rör om till en slät smet.
5) Häll i smeten i springformen och grädda i ca 30 minuter. Kakan ska vara torr när du kollar med sticka.
Fyllning 1:
4 äpplen 1 msk kanel 1 msk kardemumma 2 msk vaniljsocker smör att steka i
Gör såhär:
1) Skala och tärna äpplena.
2) Lägg i en rejäl klick med smör i en kastrull. Häll i äpplena och sedan kryddblandningen. Blanda om och låt stå och puttra i 5 minuter.
Fyllning 2:
125 g smör
1 dl mjölk
1 msk kanel
2 dl socker
Gör såhär:
1) Smält allt smör.
2) Häll i mjölk, socker och kanel.
3) Koka upp allt.
Såhär sätter du ihop hela kakan:
Blanda sedan samman fyllning 1 och 2.
2) Dela den avsvalnade kakan på mitten.
3) Bred fyllningsblandningen på kakan. Lägg sedan på locket. Dekorera med florsocker
Jag har också gjort ett klipp på tillvägagångssättet för denna kakan så att det ska bli extra enkelt att baka den.
Min Facebooksida (<länk till Facebooksidan) följs av så galet många, följ den gärna du med! Där hittar du dagliga uppdateringar med massa härliga recept och inspiration.
Följ gärna min Instagram (<länk till Instagramsidan) också, är aktiv dagligen i storys. Där hittar du även andra roliga tips och uppdateringar.
Åh tack hörni, tack för ert pepp och era kommentarer på mitt inlägg om Elliots flytt till Mallorca. Precis vad jag behövde läsa ifrån er. Så skönt att veta att man inte är ensam och att vi är fler mammor som kämpar med att låta våra barn bli vuxna.
Nu sitter vi i bilen här och är äntligen på väg mot mormor i norra Finland. Har äntligen fått ihop all packning och börjat vår långa resa på 135 mil.
Börjar ogilla själva packningsmomentet mer och mer. Fan, jag blir stressad av att packa. Har börjat ogilla det så himla mycket, drar mig för det och blir bara irriterad av det. Så märkligt på nåt sätt.
Visste du förresten att det finns något som heter Hodofobi? En slags rädsla för resor. Tydligen så lider Jonas Gardell av den.
Den kan visa sig genom att man mår dåligt av att packa och förbereda sig för resan. Orkar inte! Ska jag ha en till sån här lite halvkass åkomma? Nä kanske inte, när jag läser lite mer ingående om den så verkar det inte som jag lider av det nämnvärt men helt klart påminner det om det.
Hodofobi handlar om att inte känna glädje över att resa bort med familj och vänner. Man känner rädslor inför att resa bort. Rädslorna leder ofta till att man får problem med magen, svettningar och ibland panikångest.
Många med fobin har ofta varit med om något traumatiskt på en resa som barn. Tappat bort sina föräldrar, varit med om en olycka osv. Kan också handla om att man är rädd att tappa kontrollen.
Detta kan ju bli väldigt problematiskt om man måste resa i jobbet eller har familj på annan plats. Sen är det ju trist om den andra parten älskar att resa om man själv bara är rädd för det, hemskt!
Men, nu är vi på väg. Packningen är med och den stressen har släppt.
Har packat med oss matsäck och ska stanna och fika på vägen. Sådär som man gjorde när man var liten. Så mysigt ju! Kaffe, mackor och hela konkarongen finns i fikakorgen. Har också packat med ett nytt spel som Milo och jag kanske ska köra i baksätet om det blir långsamt och trist.
Hepp! Nu har vi precis varit och fikat. Vi stannade till på Tönnebro rastplats. Så mysigt där!
Nu fortsätter färden mot vårt första stopp på vägen. Umeå ligger ungefär halvvägs så där ska vi bo på hotell en natt.
Häng gärna med på min >>Instastory.<< Där kan ni hänga med på allt som händer, där är jag väldigt aktiv.
Åh, hörni. Jag har vaknat tidigt. Har gråtklump i halsen och brännande tårar innanför ögonlocken. Igår blev det nämligen klart att min ”Mellan” (Elliot) ska åka till Palma på Mallorca och jobba. Han kommer förmodligen bli kvar flera månader.
Jag är en stor bidragande orsak till att han tillslut tog modet till sig och bestämde sig för att åka på den här resan. Vi har diskuterat det fram och tillbaka i flera månader. Jag har i hela mitt liv varit så himla rädd och orolig så jag har aldrig vågat göra något liknande. Idag är det en form av sorg, att man aldrig vågade. Så jag har peppat mina barn att våga leva livet medan man kan och är ung och inte har annat ansvar som barn osv.
Igår fick han samtalet om att han fått jobbet. Lägenheten är klar, han ska vara inneboende hos en jättegullig tjej därnere. Men nu vill jag bara gråta.
Mitt hjärta går sönder. Usch, nu gråter jag här. Vad jobbigt allting blev. Var inte alls beredd på att det skulle bli SÅHÄR jobbigt.
Min fina modiga pojke! ❤️
Vi har bestämt att vi ska åka ned och hälsa på honom där. Känner jag mig själv rätt vill jag åka ned flera ggr.
Åh herregud! Hur ska jag klara mig så länge utan att träffa honom? All oro. Hur ska allt gå? Tänk om något händer och jag inte kan finnas där.
PMS:en kom idag, ingen bra dag att få veta att han ska åka bort så länge.
Nä hörni. Vad jobbigt allt blev. Ska klä på mig myskläderna och gå ut och ta en promenad nu. Rensa tankarna. Vi ska prata igenom allt idag bestämde vi igår.
