Hemma i soffan och vet ni? Jag är hängig. I morse vaknade jag med känslan av att ha svalt något starkt i halsen. När jag får den känslan vet jag att det förmodligen är en förkylning på g. Nu börjar det kännas som hosta och jag har ont inne i magen – exakt så får jag när jag blir förkyld. Känns som magen är förkyld. Såååå trist! Nu måste jag kurera, vill inte vill inte.
Den här lille pajsaren vet hur man njuter ledighet. Jag värmde rester från igår till lunch och han struttade omkring i morgonrocken fortfarande. Härligt! Det är det som är ledighet….
Vi ser ut som två skrämda fåglar inne på bion. Vi valde plusstolar. Ämen hörni, hur skönt?! Jag halvlåg filmen igenom.
Åt vindruvor och drack vatten medan Milo åt popcorn. Jag ÄLSKAR popcorn, som fasen. Men det var inte så svårt att avstå, det är inte det längre. Så konstigt det där.
Blev dock förbannat dyr bio. När vi kom ut till bilen hade jag fått p-bot och jag fattade inte varför? Jag hade ju easypark på? Nej men då fick jag se att jag missat att det var handikapp-plats där jag ställt bilen. Ämen neeeej, hur kunde jag missa det? Stressad som tusan kom jag till parkeringen och den här platsen var inte som en given handikapp-plats, var glad att jag hittade den bara. Svårt att förklara men den var liksom precis efter en stor sväng så jag missade skylten. 1000 spänn i böter.
Men jag får skylla mig, så är det ju. Bara så trist när man verkligen missar sådär….
När vi kom hem hade Tony tänt ljus både utanför och här hemma och så hade han lagat mat. Hur skönt när man är hängig?!
Nu ska jag lägga mig här under filten, dricka en stor kopp med te med ingefära och citron och hoppas jag är bättre imorgon.
Ny vecka, nya utmaningar. Haha….alltså den klyschan, den har näsan gjort mig irriterad tidigare. Men hörni, det är ju så. Det är på veckorna som man kan nå nya höjder, är det inte så? 🙂 Här hemma är det höstlov. Det känns urskönt faktiskt. Milo har inga stressiga morgnar, han får strutta runt här och ta morgnarna som dom kommer. Idag sov han länge och går fortfarande bara i kalsongerna och njuter av att inte göra nånting.
Senare idag åker vi och går på bio. Maleficent 2 väntar. Vi har tittat på trailern här hemma och den verkar minst sagt spännande. T.o.m så jag är lite spänd. Det stora kruxet för mig är vad jag ska äta på. Att gå på bio utan att äta på något är ju som att fira jul utan julafton typ. Haha…. Måste klura lite men det lutar åt vindruvor och kanske hinner jag baka någon form av muffins som passar min kost att ta med. Milo laddar för popcorn och läsk.
Tänkte förresten uppdatera er lite runt min kost och sellerijuicen senare. Många undrar kanske hur det går? Har du några frågor kring det så släng in en kommentar vetja!
Igår kväll var det Söndagsmiddag hemma. Älskar när vi alla samlas. Kan inte bli mysigare faktiskt, det är som att man slutar helgen på nästa sätt. Man får snacka om helgen som gått och veckan som ska komma. Det är så härligt att ha vuxna barn, det är verkligen så spännande att få följa dom i livet. Allt är ju såklart inte guld och gröna skogar, det finns mycket som dom också tampas med i livet. Men jag är glad att jag får vara med och stötta och finnas till för dom. Dom är ju det viktigaste vi har i livet.
Den här hönan var med och dukade och fixade, vad annars. Där jag är där är hon. Lilla sötisen.
Som jag skrattade åt den här bilden. Hahahaahahahaa…..
Gratängen fick massor med beröm av familjen, den var tydligen väldigt god. Du får recept på den lite längre ned. Vi satt uppe och pratade med Thedde till halv 12 inatt. Så mysigt verkligen. Fattar bara inte hur jag orkade sitta uppe så länge? Haha…. sov ända till sju i morse gjorde jag också. Så skönt.
KYCKLING & BACONGRATÄNG, 8 pers
4 kycklingfiléer 2 paket bacon 3 vitlöksklyftor 1 röd paprika 5 dl grädde 2 dl creme fraiche 4 msk kalvfond
2 msk kycklingfond 1 msk dijonsenap 4 msk sweet chilisås 2 tsk paprikakrydda 2 krm cayennepeppar salt och peppar
500 g pasta 250 g riven ost
Gör såhär:
1) Sätt ugnen på 225 grader. Skär kycklingfiléerna i stora tärningar. Stek i olivolja tills de här helt genomstekta.
2) Pressa i vitlöksklyftorna. Tärna paprikan i mindre bitar. Stek med dom också tills de mjuknat. Salta och peppra lite. Häll upp allt i en ugnsfast form.
3) Klipp baconen i mindre bitar, stek dom så de får lite färg. Häll i dem i ugnsformen också.
4) Blanda grädde, creme fraiche, kalvfond, kycklingfond, dijon, sweet chilisås och alla kryddor. Vispa så allt är utblandat.
5) Koka pastan al dente. Om pastan ska koka 10 minuter så kokar jag runt 7. Häll i den i ugnsformen också. Häll till sist i gräddblandningen också, rör runt så allt är utblandat.
6) Strö på riven ost. Skjuts in i ugnen i ca 20-25 minuter eller tills osten fått fin färg. Toppa med basilikablad. Servera med grönsallad, gott bröd med smör och ost. Detta är riktigt riktigt gott!
Japp då fick du även lite tips för mat till denna veckan. Jag älskar gratänger, lätt att slänga ihop och gräddas klart i ugnen. Blir dessutom väldigt mycket vilket är toppen, då räcker det länge. Perfekt idag nu när vi ska på bio, då kan Milo äta rester från igår.
Nu ska jag hoppa in i duschen, sen är det dags att börja åka mot bion. Vi hörs lite senare.
Kram Nina
Följ gärna min Facebooksida och Instagram för många fler recept, livet i största allmänhet och tips
Jag måste ju bara berätta om gårdagen, alltså hur härligt var inte det jag fick uppleva? Sån jäkla revansch på något sätt. Jag växte 48 meter igår för hans skull. Att se honom stå där inför alla var sån jäkla power så det fanns inga gränser.
Jo men apropå det jag berättade om ”Mellans” uppväxt. Hur tufft han haft det, hur det påverkade honom varje dag så kändes detta som inget annat än revansch. Han har inte levt ett lätt liv. Att ha vuxit upp med att alltid känna sig utanför och inte alltid vara självklar i gänget är svårt när man är liten och ung. Det enda jag kunnat göra är att stå vid hans sida och skydda honom med allt jag förmår. Se till att andra gav honom respekt när allt bara var hemskt. Helt ärligt, att ha ett barn som är utsatt är inte bara jobbigt ur en aspekt. Att ha ett barn som är utsatt är också en fruktansvärd oro, en oro för hur länge han ska orka. Att ständigt vara på sin vakt så att han inte hamnade för djupt i sin sorg över att inte passa in, att bara få umgås med kompisar på deras villkor och att känna sig utstött gång på gång.
Min största fasa var när han inte berättade om det för mig. När han inte sa något. När han bara gick i sin egen värld och mådde dåligt och jag fick inte veta. Därför blev jag en jobbig mamma. Jag höll alltid extra koll på hans mående. Hur han betedde sig, vad han sa, vad han gjorde. Mina känselspröt var ständigt igång och uppmärksammade allt. Man får riktigt aldrig någon ro…. De gånger jag reagerade för kraftigt om någon varit dum så drog han sig tillbaka och berättade ingenting. Detta innebar att jag dessutom behövde hitta ett sätt att förhålla mig till allt. Det värsta som kunde hända var ju att han blev tyst om saken. Det var liksom att skrika i kudden om ni förstår vad jag menar? Långa promenader med gråt. Ligga vaken på nätterna och fundera. Nä fy farao vad jag är glad att det där är ett minne idag och inte vår vardag och verklighet.
Hemska minnen sitter dock kvar, hårt inne i själen. Jag kommer förmodligen aldrig att förlåta vissa personer. Jag kommer förmodligen aldrig att acceptera det som var, det kommer alltid ha en tagg i mitt hjärta. Men, jag kan inte låta det färga mig mer. Det färgade oss alldeles för länge. I så många år var det vår vardag…. ibland funderar jag hur han fixade allt? Hur han orkade med att fungera?
Det detta dock gjort är att det gett honom ett jäkla skinn alltså. Inte bara på näsan. Idag ”fuckar” man inte med honom utan vidare. Han har blivit så stark på att säga ifrån om något känns fel och om han blir orättvist behandlad. Något som var jäkligt bra kan jag känna, något gott förde det med sig liksom.
Jag minns när han var runt 12-13 år gammal och var lite ledsen över att han blivit retad i skolan den dagen. Den dagen handlade om att han hade ridning som sitt största intresse. Jag minns att vi satt i bilen. Då målade jag upp en bild för honom.
”Tänk framåt några år, tänk framåt 10 år. Tänk hur du står utanför Globen och ska gå in där och göra din första tävling på Stockholm Horse Show. Se framför dig hur du hoppar felfritt över varje hinder med din drömhäst. Se framför dig hur du hoppar över sista hindret och vinner hela skiten. Då ska du peka finger åt alla dom som retat dig. Du lyckas, inte dom!”
Detta blev en målbild för honom som han bar med sig länge. En målbild som räddade honom ur den djupa grottan han ibland befann sig i. Man hittar sina sätt att överleva, detta var ett av våra. Sen var det nog viktigt att få honom att prata när det var jobbigt, att släppa på känslor när det var tufft. Det hjälpte också.
Men, idag är detta över för oss. Det var många som skrev till mig när jag berättade om detta. Elliot är verkligen inte ensam om detta. Det finns så otroligt mycket barn där ute som mår dåligt i skolan varje dag och det är förjävligt. Det gör mig så oerhört ledsen. Barn måste få vara barn, barn måste få känna att dom passar in och duger som dom är. Att ständigt höra att man inte duger eller är den ena och det andra måste vara så förödande. Allt detta i den mest känsliga perioden i ens liv. Jag blir så arg när jag tänker på det…. Hur små gärningar som andra barn kanske inte tycker är så farliga kan vara fullständigt katastrofalt för den som är utsatt är så hemskt. Jag önskar bara att alla dessa utsatta barn har stöd av någon, vem som helst…. att dom hittar sätt att genomleva det för hur det än är så blir det bättre med tiden allt som oftast! När man växer upp så mognar alla och det brukar göra att allt detta skit slutar. Så var det för oss tack och lov.
Men nu ska jag berätta om igår. Alltså halleluja vilken jädra dans vi bjöds på! Han är så grymt duktig så jag tappade hakan. Dans har alltid varit ett stort intresse men inte varit något som han vågat börja på, vi försökte många gånger men han vägrade. Men så igår så rev han av sån jäkla show. Wow, nu bara måste han ju börja dansa känner jag!
Mamman fixade till sig lite innan och så brassade jag ned till Cinema. Jag agerade välkomstfotograf och mingelfotograf och lyckades ta bild på nästan alla som kom. Det var nästan 90 gäster som kom.
Haha, så kul att bilden på skärmen blev den där. Haha, vi kallar honom för hammarhajen för att han kan göra sådär med ögonen. 🙂
Det pågick en himlans massa förberedelser där nere när jag kom dit. Till sin hjälp har Elliot haft 2 tjejer som är proffsdansare, barndomsvän Wilma och en kompis till henne. Dom är sååå duktiga dessa tjejer så det är inte klokt. Så otroligt duktiga verkligen. Det är dom som hjälpt Elliot att koreografera dansen och dansa med honom också.
Jag agerade som sagt mingelfotograf och tog bilder på ALLA som kom, tog även lite bilder när alla stod och väntade in allt vid scenen.
Fick inte ihop så mycket bilder från dansen, däremot fick jag in hela dansen på min story så kolla den om du vill. Min instagram hittar du HÄR.
Jublet visste inga gränser, åh vad roligt det var att höra. Sen fick han så mycket kärlek på vägen ner från scenen. Så fina vänner han har!
Presenter blev det också. Jag hann också krama på honom innan jag lämnade festen, även om det hade varit jättekul att vara med på ett hörn. Haha…. Gissar att det inte skulle vara så kul att ha sin mamma med.
Sååå härligt att se var det i alla fall, jag var så glad att jag fick vara med och se dansen. Han var verkligen grym! Thedde storebror hade tyvärr fullt upp med match precis men han åkte ned senare och firade brorsan. Dom brukar tydligen ha jäkligt kul ihop på krogen men här hemma ryker dom ihop mer än en gång. Haha….konstigt det där.
Nu ska jag hoppa in i duschen, sen väntar MOS besök för oss.
Vaknade tidigt så tänkte att fasen, jag går upp och gör lite nytta. Tänkte att jag hade 2 recept som jag velat testa ett tag så det tog jag tag i. Blixtfrallor (<klicka) och dessa blixttekakor blev det. Ska börja med att visa dig receptet på blixttekakorna. Kruxet när man bakar med bakpulver och inte jäst är att inte lockas att göra något som liknar en jäsdeg. Gör man det så blir brödet alldeles för torrt. Med bakpulver måste man tänka kladdig deg som tusan, då blir de saftigt och inte alls torrt. Kan verkligen säga att Blixt-tekakor blev såååå gott, att äta dessa nybakta är verkligen lyx.
Dessa blixt-tekakor är verkligen såå enkla att baka, vem som helst klarar av det. Så tveka inte utan sätt igång. 🙂
Vill du ha mer inspiration på lättbakat bröd så kika in alla mina brödrecept (<klicka)
BLIXT-TEKAKOR, 8 ST
Missa inte mitt allra godaste recept på Saffrans Scones (<klicka) , dom smälter i munnen.
50 g smör
7-8 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 msk bakpulver
4 dl havremjölk (funkar med vanlig också)
(FÖR GLUTENFRITT: Byt ut mjölet mot glutenfri mjölmix och lägg till 1 msk fiberhusk)
Gör såhär:
1) Smält smöret. Sätt ugnen på 250 grader.
2) Häll i mjöl, salt, bakpulver i en bunke. Blanda runt med en slickepott.
3) Häll i mjölk och smör. Blanda tills du har en kladdig deg. OBS: Den är jättekladdig men allt är i sin ordning, den ska hålla ihop som en riktigt kladdig deg, dock så ska den inte vara rinnig.
4) Häll mjöl i handen, skopa ur en rejäl klick med deg och lägg i handen. Ha på mjöl på den andra handen och så formar du den snabbt till en boll. Lägg på bakplåtpappersklädd plåt och platta ut till en platt kaka.
5) Nagga alla och grädda sedan i 10-15 minuter tills de fått fin färg.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cellbes
Nästa helg är det Halloween och efter den helgen känns det som det är en enda startsträcka till julen. Ska bli ljuvligt – jag äskar julen då den kommer med ljuset till oss. Och glädjen. Det känns ibland som om julen liksom räddar mig ur mörkret.
Tänk när vi får julpynta och fylla våra hem med ljus igen!? Åh vad jag kan längta tills dess. Jag har börjat kika på lite nytt julpynt, varje år inhandlar jag nog något nytt. Man tröttnar på vissa saker medan andra vill man ska hänga med år ut och år in.
Vår julgran har nog hängt med i ett antal år nu, tappat räkningen. Inget speciellt med den alls, egentligen ganska så ful faktiskt. Men den hänger med år ut och år in. Kanske att jag ska införskaffa en maffigare i år, en som är lite mer naturtrogen och liknar mer en riktig gran. Det finns ju så många fina numera!
Vad tror ni om dessa >>julgransljus?<< Inga sladdar, batteridrivna med en liten fjärrkontroll. Dessutom är dom ju så himla fina, dom är hela 15 cm höga. Jag blev helt kär faktiskt.
Förra året hade jag granen klädd redan till 1:a advent. Vi åkte bort över julen och jag kände att jag så gärna ville njuta av granen fram till vi åkte.
Hur som haver….jag längtar. Om bara en månad lite drygt, ja då får vi börja med allt härligt!
Här är lite som jag kikat på om jag ska förnya våra julsaker med. Ser ni den stående julbelysningen i formen av en gran? Så fin! Gillar också adventsstaken, den är nästan 50 cm hög. Julstrumpan var ju bara föööör söt. Vit och fluffig, precis så som julen ska kännas. Älskar också tygservetterna, det gör så otroligt mycket för dukningen när man använder tyg.
Så mysigt det ska bli, det ska bli jättehärligt att få börja fingra på julsakerna igen. Fina härliga julen!
På min >>Facebooksida<< har vi fått så galet mycket kärlek alltså, ja sen jag berättade lite om hans uppväxt igår. Jag är alldeles överväldigad så fina ni människor är alltså?! Tack! ❤️❤️❤️ Ska be Elliot gå in där och titta idag när han vaknar, han kommer bli minst lika överväldigad som jag.
Hörni, hoppas allt är bra med er. Igår blev en väldigt hektisk dag, så är det när man är två tidsoptimister i en och samma familj. Vi hann i alla fall precis klart när gästerna anlände vid kl 18 för att fira Elliots 21 årsdag.
Kl 15 igår hade jag tid hos min nageltjej för att fylla på mina utväxta naglar. Jag går hos en nageltjej på ”Mall of Scandinavia” som är grym. Skulle jag avbokat igår hade jag fått vänta i en hel evighet då hon är så uppbokad så det blev till att brassa dit och hoppas på det bästa, att vi skulle hinna hem i ok tid även om det skulle vara rusningstrafik från Sthlm…. en fredag. Jag hade som tur var förberett mycket innan jag åkte så det inte skulle bli katastrof om vi inte hann hem i tid. Dessutom var Magnus och Elliot här för att ta emot gästerna om vi skulle kommit sent. Vi hann, med 45 min tillgodo. Wieeee ropar tidsoptimisterna! ❤️
Supernöjd med naglarna när jag kom ifrån henne! Hon är noggrann och snabb. Hon pratar ingenting heller så jag får sitta och liksom ”mental-sova” när jag sitter där.
”Mental-sova” är när man bara får vara. Det finns ingenting jag kan göra när jag sitter där. Inte svara på mejl, uppdatera något eller ens behöva tänka. Man får låta tankarna vandra fritt och liksom bara pausa livet en stund. Det kan vara så oerhört skönt. Ibland önskar jag man fick sova när man satt sådär!
Hur är du när du går på olika behandlingar? Föredrar du att sitta och prata eller att sitta tyst och ”mental-sova”?
Igår firade vi ”Mellan” med hela tjocka bullriga släkten. När stora pojkarna fyller år är det ”max de luxe” firande då alla i stjärnfamiljen ses. Det är alltså alla från exet Magnus familj, alla från min familj och alla från Tonys familj. Elliot och Thedde kallar ju även Tonys föräldrar för farmor och farfar!
Att det står såhär i hans födelsedagskort kan få mig att gråta. När Tony och jag träffades var barnen små. Tidigt frågade Thedde & Elliot ifall dom fick kalla Tonys föräldrar för ”Farmor & Farfar”. Jag tyckte att dom skulle fråga dom själva vilket dom gjorde, dom fick ett ”självklart” till svar och sedan den dagen har dom varit farmor & farfar dom också. Hur fint? Mitt hjärta blir så stort och varmt av det här! ❤️
Mamma och mina fd. svärföräldrar. (Jag kallar dom så även om vi inte var gifta jag och Magnus). Så glad att dom finns kvar i mitt liv.
Stora barnens kusin Lina och min fd svägerska Lotta. ❤️ Glad att ha dom också, vi ska bara försöka ses oftare.
Fd svåger Magnus och exet Magnus.
Ja familjerna brukar inte sitta såhär åtskilda….. hahaha. Ser nästan så ut ju. Konstellationen såg nog ut såhär just när bilderna togs bara, vi sitter i en salig blandning annars.
Förstår ni så lyckligt lottad jag är? I oktober på Elliots födelsedag och i mars på Theddes födelsedag fylls huset till bredden och jag bara älskar’t!
Elliot var nog väldigt nöjd över presenterna! Kuvert fyllda med pengar och presentkort och lite gött att dricka. Det var ju perfekt när man var i hans ålder!
Nu ska jag gå upp och fixa lite med det som vi inte orkade plocka undan igår. Sen står Lördagen öppen. Älskar Lördagar! Hela nästa vecka har dessutom Milo höstlov så nu får vi vila från stressiga morgnar en stund. Ska bli såå skönt hörni.
Tänk att redan efter bara några minuter efter han fötts förstod jag att han var speciell. Hans blick, den var så skarp och genomborrande redan då. Jag minns att jag sa till hans pappa att det var något speciellt över honom.
Jag fick nämligen en känsla av att vi följts åt tidigare. Långt innan vår tid här. Enligt medium är han en väldigt gammal man i en ung mans kropp. Han sägs också ha den mediala gåvan även om han själv helst inte vill veta av den. Jag har dock märkt att han bär den. Helst när vi bott på platser där han inte kunnat sova i sitt eget rum för att det ”känts obehagligt”.
När han låg i min mage så kräktes jag inälvorna ur mig. Jag har aldrig mått så dåligt, någonsin. Det slutade aldrig. Jo, när han kom ut. Han föddes på 2 timmar. Stark, klar blick och lyfte sitt huvud så sjukt tidigt.
Han ville inte lära sig cykla förrän han var mogen för det. Istället sprang han efter kompisarna. Han blev retad hela sin uppväxt, för att han inte var som alla andra killar. Fyfan som mitt hjärta gått itu för hans skull, många ggr. Jag har varit så maktlös och förtvivlad. Jag minns när jag frustrerad på ett möte med skolan drog näven i bordet och skrek. Då hade han suttit och gråtit på toaletten 5 ggr den veckan.
Jag tog ur honom ur skolan. Sa att jag sköter hemskola tills dom har en plan B för hur mitt barn ska kunna vistas på skolan utan att bli retad. Det blev en plan B – den dagen började det bli bättre. Lättare. I gymnasiet vände det helt.
I hela hans liv har han visat mig hur man står upp för sig själv, hur man inte ger efter även om det inte är inom normen och för vad som förväntas. Han lär mig hur man vågar vara sig själv. Hur man kommer längst med att inte spela något spel, utan ge andra sitt riktiga jag.
Jag är glad för den här ”undervisningen” jag fått som mamma. Även om det gjort ont och jag förstått hur genomelaka människor kan vara, så är jag glad för den här resan.
Grattis älskade Elliot! Tack för att jag får vara med och se din utveckling på den här resan som kallas livet. Jag är stolt över dig varje dag och jag älskar dig mer än ord kan förklara!
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cellbes
Hej igen!
Ja idag blev det lite möten för min del. I mitt jobb blir det en del möten och ibland undrar ni vad för möten man är på? Jag förstår det faktiskt….sånt skulle jag också kunna fundera på. Haha, är det för att man är nyfiken kanske?
Idag har jag haft möten med ett av mina affiliateföretag som jag samarbetar med. Sedan träffade jag en gammal samarbetspartner jag jobbat med tidigare. Vi får se om vi ska samarbeta mer i framtiden? Så det handlade dagens möten om.
Det mesta avklaras på mejlen i mitt arbetsliv. Men ibland är det trevligare att ses och planera tillsammans. Alltid kul att få ansikten på människor man mejlar med flera gånger i veckan.
Idag trivdes jag så bra i mina kläder. Har ni såna dagar? Ibland blir allt bara så behagligt och skönt och man känner sig bekväm.
>>Byxorna<< är så sköna med massa stretch. Dock börjar dom här bli stora nu så nu ska jag köpa på mig mindre i fler färger. Älskar dom.
Sen finns det dagar när man tycker att precis allt är obekvämt. Vet ni att då kan jag känna att jag vill kasta kläderna jag har på mig. Haha! Men, jag vet hur jag är. Är jag svullen i magen t ex så känns ju allt värre, när man är ok i magen så känns allt mycket bättre ju. Så är det.
Nähe, dags att kvista vidare. Vi hörs lite senare!
Nu måste jag tipsa om världens goooodaste matpaj, den godaste pajen jag gjort tror jag faktiskt och den var så himla enkel och inget krusidullig alls att göra. Så full av smak och perfekt helt enkelt.
Inget speciellt heller, kombon blev bara så himla bra. Ja, så testa denna vetja. Du kommer också gilla tror jag! Jag köpte pajdegen till den här men har ett toppenrecept på pajdeg som jag också ska dela med mig av.
OST & SKINKPAJ
Pajdeg
4,5 dl mjöl
150 g smör
4 msk kallt vatten
1/2 tsk salt
Fyllning
200 g rökt skinka
3 dl riven ost
3 ägg
2 dl mjölk
1 dl grädde
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
1 krm cayennepeppar
1 tsk paprikapulver
Salt & peppar
Gör såhär:
1) Börja med pajdegen om du nu gör den själv. Nyp ihop rumsvarmt smör, mjöl och salt. Häll i vatten och knåda en deg. Du kan göra detta i en köksassistent också. Lägg degen i en plastpåse och låt stå kallt i 30 min.
2) Kavla ut pajdegen och täck en pajform. Nagga botten och förgrädda på 200 grader i ca 15-20 minuter.
3) Strimla skinkan. Skala rödlök och vitlök. Hacka löken i mindre bitar. Fördela ut skinka, lök och ost på pajskalet. Pressa vitlöksklyftorna över.
4) Vispa samman ägg, mjölk och grädde. Krydda och vispa allt så det blandas samman. Häll allt över pajen.
5) Grädda på 200 grader i ca 25-30 min tills äggstanningen stannat av och pajen fått fin färg. Servera gärna med en grönsallad.
Gilla gärna receptet genom att klicka i hjärtat till höger under bilden, då blir jag glad!
Följ mig gärna på min FB-sida för flera dagliga receptuppdateringar HÄR
Följ mig gärna på Instagram med bilder & videouppdateringar i story HÄR
Följ mig gärna på Bloglovin så du inte missar några inlägg HÄR