Godmorgon raringar!

Huuuu, inatt var det fullmåne så jag har sovit i 3-4 timmar bara. Känns som jag går i dvala idag. Jag får alltid lite tungt att andas när jag är för trött, ingen behaglig känsla direkt men som tur är går det över när jag fått lite sömn. Får se om jag hinner ta en powernap på soffan idag? Jag typ avskyr att sova mitt på dagen, tycker uppriktigt sagt att det är lite läskigt. Tänk om man missar ett samtal från skolan eller ungarna, om något hänt någon. Ja du hajar, min hjärna är fortfarande inställd på katastrof tyvärr. Det är nog något som kommer vara svårt att lära om och lära bort.

Skulle det vara Tony så skulle han kunna gå och lägga sig under täcket och snarka i timmar utan problem. Han skulle inte ens låsa dörren. Helt orädd skulle han ligga där mitt på dagen och sova ikapp. För mig känns det helt galet, som något jag aldrig i min kofot skulle kunna åstadkomma. Är det inte lite märkligt? Att man kan vara så ofantligt olika?

Här hemma kämpar vi på med julkänslan. Imorgon är det Lucia. Förr var jag så inihelskottas ambitiös och gick upp och lussade för familjen. Nu när jag tänker efter så ääääär ju det hur trevligt som helst, men hur ska man hinna och orka med allt? Häromdagen så satt jag och kände mig lite uppgiven över att vi inte ens varit på något julbord. Jag tycker ALLA springer på julbord och julmarknader, fest med jobbet, julfest på med tjejkompisarna och adventsfiranden. Jag hinner inte….. känner sån sjuk stress med allt.

V A R E N  D A år är det samma visa! Jag fattar inte? Jag har verkligen börjat inse hur dåliga jag och Tony är på att planera. Jag är nog i alla fall snäppet bättre, Tony stackaren vet nog inte ens hur planera stavas. 😉 Jag menar, julbord bokar man ju typ i oktober. Då har jag just plockat bort sommaren och tänker inte en sekund på något julbord. Vi hade en önskan om att åka till fjällen över jul igen. Men att börja kolla stugor i december är ingen hit om man ska hitta ett boende under 40 papp för några dagar. Hur puckad är jag ens? Nyår verkar lika kört det… Hmm, blir så trött. Julbord tror jag inte vi hinner få ihop i år… eller ska nog sätta mig och kolla i alla fall om vi kan få ihop något?

Men är jag ensam om att känna stress? Jag skulle fasen behöva en CHECKLISTA för julens alla datum, advent, mingel, julbord, lucia och uppesittarkvällar. Börja bocka av i oktober så man inte står där och är sist på bollen. Synd att en så fin högtid som julen är ska stressas och flåsas bort såhär. Men….kanske bara hänger det på en själv, det kanske är så enkelt att det är den där ribban som måste sänkas?

Jag tror att sociala medier faktiskt bättrar på den här stressen. Att scrolla igenom ett flöde där det bakas (förlåt, jag kan vara en av dem), firas advent, julpyntas, lucias, julbordas med jobbet, julfestas med vänner osv gör kanske inte annat än stressar en? Att man får känslan av att man inte gör något själv och hinner göra det alla andra gör. Ni hör ju, här har vi mycket att jobba på. Jag ser mig själv stå i köket med en hand som rör knäckkastrullen, andra handen viker en julstjärna. Med tårna bakar jag pepparkaksdeg och med tårna på andra foten tänder jag det tredje ljuset. Ser ni det framför er? Sen kokar man knäcken för länge så man biter av en framtand när man ska ta en tugga. Pepparkaksdegen kan du spela basket med och så brinner mossfan i adventsstaken. Julstjärnan går sönder eller bli skitful och så är tanken att man ska ut med skiten på Instagram. Haha….. 

Jag tror att min stress bottnar i att jag älskar julen så mycket. Att jag verkligen vill hinna njuta av den på riktigt. Verkligen andas in den med alla mina porer och bli uppfylld av det som är jul. Det i sig orsakar säkert stress, för jag menar hur mycket kan man ens tänka sig att njuta av en jul. När jag tänker efter så är det ju min familj och dom jag älskar jag vill vara med. Det behöver inte vara svårare än en panna glögg, några pepparkakor och familjen vid köksbordet med julmusik i bakgrunden så njuter man ju av julen allt vad man orkar. Det är den där ribban, den är för högt satt för mig, jag hinner inte med det som innebär min ribba… då måste den sänkas. Så enkelt är det ju faktiskt.

Nu ska jag jobba vidare, jag ska in med ett samarbete för godkännande idag så jag har fullt upp här. Måste fota och det är ju sååååå lätt med ljuset nu. Ööööhhhhh, snark. Men men, det får bli det de blir helt enkelt.

Tack för du finns och tack för avtrycken ni lämnar, vare sig det handlar om att klicka i det lilla hjärtat eller knattra ned en kommentar. Vi hörs lite senare.

Kram Nina