Igår var det då äntligen skolavslutning! 🌸👍🏼☀️ Skolavslutningar för mig är alltid ett virrvarr av känslor. Först och främst är man ju lättad över att skolan är slut, det väntar lata dagar med sol & bad och att få se barnen strutta runt i shorts och t-shirt med det där lediga uttrycket i ansiktet känns ju så himla fint. Jag är lättad för barnens skull, för att ett kämpigt skolår äntligen är slut och nu väntar liksom bara härligheter i flera månader.
Men sen finns det en grej som jag varje år får en klump i magen för…. tiden går SÅÅÅ FORT! Årskurserna avslutas ju herregud i 300 i kilometer timmen. Jag blir farträdd, hamnar i en microchock över hur fort året gått. Jag fattar inte? Milo var nyss 5 år. Det här blir värre och värre för varje år dessutom. Jag vet ju nu med facit i hand med två vuxna barn att den här tiden swischade förbi. Plötsligt var det student och plötsligt hade dom flyttat hemifrån.
Jag vet av erfarenhet att jag har svårt för förändringar. Jag som egentligen trott att jag är jäkligt ”easy going”, enkel och lättsam har verkligen svårt för när något förändras. Det här var microchock 2 för mig eftersom detta är något jag lärt mig om mig själv som äldre, jag trodde inte jag var sån….men det var jag. En ny erfarenhet om mig själv som jag faktiskt inte trodde. Jag undrar om det är därför jag får den där klumpen i magen? För att något återigen förändras, mitt barn blir äldre och med det vet jag att förändringarna kommer. Han kommer så småningom att välja bort oss för vänner. Det kommer vara roligare att stanna hemma än att följa med. Jag vet att det inte är så jättelänge kvar av att han vill med överhuvudtaget så jag håller krampaktigt fast vid det nu.
Usch, nu rullar tårarna. Jobbigare att skriva om än jag trodde. Det här var något av det tuffaste med föräldraskapet med de stora barnen. Jag grät varje dag när Thedde ”blev stor”. Tog det personligt att han valde bort oss när han varje dag valde vänner. Ville att allt skulle fortsätta vara som förut samtidigt som jag visste att han ju måste få ut och testa sina vingar. Flyga själv och lära sig leva livet som vuxen så småningom. Jag var ju bara ett avstamp till det livet, någon som gav honom det livet som han sen skulle leva själv….. utan mig. Fyyyyy farao vad den tiden var jobbig, jag hade ont i hjärtat varje varje dag. Sen var det Elliots tur, det gjorde precis lika ont, så vansinnigt svårt att släppa taget. Jag grät då med, men då hade jag ändå gått igenom det en gång och visste vad som komma skulle. Jag var så att säga ”beredd”, hur beredd man nu kan bli på att släppa sitt barn? 😔
Det skrivs spaltmeter om barnens trotsålder och utveckling men inte ett ord om hur man släpper taget om sitt barn när den ska bli vuxen. DET borde det skrivas 1000 tals böcker om för det var svårast av allt med föräldraskapet. En trotsålder var en piss i Mississippi jämförelsevis. Vet du en bok om det, tipsa mig gärna.
För att nu den här dagen inte ska bli en gråtfest måste jag sluta skriva om det. Det är för jobbigt för mig, jag är känsligare än de flesta och kan bli så deppig om jag tänker för mycket på det. Vi har ett tag kvar med Milo innan han är där och jag tänker suga ur allt jag kan. Han är min minsting och det kommer vara extra tufft, så jag liksom andas in den här ungen allt jag kan tills det är dags att släppa taget igen. Men tills dess njuter vi! ❤️🙏🏻🥰
Dagens stjärna! Så glad och lycklig och taggad för sommarlov. Precis som vi också är. Även om den här sommaren kommer att bli annorlunda så ska vi se till att den blir härlig! Den har börjat bra, vädret ler emot oss.
Vi började med en fika på stan. Väldigt bra uteservering där vi satt med mycket avstånd. Första gången vi sätter oss på en uteservering sen allt med viruset drog igång. Kändes läskigt på något vis men gick bra när vi satt som vi gjorde.
Efter fika/lunchen så blev det en glass på torget också. Ljuvliga sommar alltså! ☀️☀️☀️
SOMMARLOV! ☀️☀️☀️
På vägen hem stannade vi till och plockade blommor. Jag ÄLSKAR lupiner och blev så glad när vi hittade ett fält med massor av dom. Väl hemma sedan så började vi duka upp för fika på altanen. Våra föräldrar skulle komma och fira sommarlovet med oss. Jag bakade en tårta efter Milos önskemål helt och hållet och kan säga att den blev en 10 poängare. Du ska få receptet på den senare idag. Så oväntad botten men som blev suuuuperbra!
Blev en mysig fika, vi satt på vår altan i flera timmar och bara mös. Älskar hänga med det här gänget! ❤️
Jaha, idag är den en spännande dag. Tony ska göra Coopertest, en liten utmaning för honom själv. Man springer så snabbt man kan i 3 km, detta tas det tid på. Sen är tanken att man gör testet igen om någon månad för att se om man förbättrats. Hela konkarongen följer med och hejar på. Funderar på att göra lite picknick igen, haha… helt insnöad på picknick nu. Det är ju såååå mysigt ju! 👍🏼🙌🏻☀️
Jaja, dags att sätta igång dagen här. Vi hörs lite senare! Följ mig gärna på Instagram (< länk) där jag uppdaterar med videosnuttar från våra dagar och annat smått och gott.
Kram Nina
