Godmorrrooongomorrrroooooooon! (Säg det sjungande.)

Joooo men här är vi pepp så det bara smäller om det, jag somnade vid 17 tiden igår och så vaknade jag nu! Haha…. Har varit upp och kissat 2 ggr men sen har jag sovit som en stock. Som en prinsessa. Som en liten gris. Alltså, såååå skönt! Jag är mitt i PMS;en och sover ju som en liten kratta då men inatt jädrar i mig tog jag ikapp lite. Gud som jag behövde det.

Jag minns när mina sömnproblem var mer bestående och nattliga, herregud som det tuggade sönder mig alltså. Vilken ångest jag hade på dagarna, för att inte tala om nätterna. Jag grät mig igenom vissa nätter. Fy farao alltså! Vissa nätter stod jag inte ut med ångesten så då fick jag väcka Tony för att liksom klara mig genom natten. Att ha ångest på natten när man är ensam, det är tyst och ingen är vaken är liksom höjden av otäckt. Tony fick då hjälpa mig att försöka slappna av och andas. Usch, jag kan tycka så synd om mig själv (och honom) och hur vi hade det den där perioden, den pågick dessutom under många år.

Såhär i efterhand så tror jag att det det är dom här tunga perioderna i våra liv som gjort oss så sammansvetsade och tajta. Jag vågade släppa in någon i mitt eget mörker för första gången och han kunde axla det mörkret och göra mig trygg. Några år innan den här perioden så hade jag ju min tyngsta hypokondriperiod – då sov jag ju inte heller för alla fasansfulla sjukdomar jag ständigt gick omkring och trodde att jag hade. Det mörkret släppte jag också in honom i, och där stod han som en stark lysande fyr och lotsade mig genom nattens alla hemskheter.

Jag har i hela mitt liv haft svårt att lita på människor. Min första riktiga kille som jag var så avgrundsförälskad i var dessutom otrogen mot mig med min klasskamrat. Jag hade inte vågat ligga med någon ännu, ville spara min oskuld till någon speciell. Hon vågade däremot och då ville han hellre vara med henne. Jag kommer aldrig glömma den dagen jag fick reda på det, en annan kompis till mig hade varit på samma ställe och hört att de legat med varandra och berättade det givetvis för mig. I skolan dagen efter (ja detta hände en kväll mitt i veckan) så konfronterade jag henne. Hennes blick var totalt likgiltig och så tittade hon bara på mig och sa ”Ja men jag är ju kär i honom”. Jag grät och kräktes i dagar, mitt hjärta har aldrig varit så krossat. Något inne i mitt hjärta frös till is där och då, så ung men så totalt krossad. Det tog tid att återhämta sig ifrån den där händelsen, såhär i efterhand är jag dock glad att han aldrig fick min oskuld…. han var såååå inte värd den.

Ja, så att det här med att lita på människor har aldrig varit min starka sida. Tony har dock under dessa åren lyckats tina upp den där biten i mig som legat fryst i så många år. Jag vågade släppa in någon i mitt innersta utan att behöva vara rädd för att förlora den personen. Det är starkt ska ni veta och något jag värdesätter så högt, något som gör att han är min ”forever” människa.

Wow – nu svävade jag ut må ni tro. Ibland är det verkligen intressant att skriva blogg. Man vet aldrig var ett inlägg kan ta en? Idag tog den mig till de djupaste delarna av mitt liv som ni också fick ta del av.

Hörni. Vår lördag då. Ja men den blev ju hur mysig som helst. Eller delar av den blev väldigt mysig. Den största delen så packade vi ju såklart. Men en stund på dagen så träffades vi med Maria & Noel.

Vi började med pizzadejt på Astas Vedugn. Kidsen vid sitt egna bord. God glutenfri pizza måste jag säga, min favorit är Hawaii. Ja jag älskar ananas på pizzan, vet att många tycker det är galet! Haha…

Efter maten så gick vi ned på torget. Killarna hängde runt på stan och vi satt och njöt i solen. Vilken dag det var igår, det kändes som sommaren återkom. Så härligt!

Jag festade till det med churros och mjukglass. Ämen den kombon! Jag SMÄLLER av! Det var så sjuuuuuuukt gott. Å vet ni, detta var första gången som jag åt churros, jag har aldrig provat tidigare. Haha…. herreminjee, vad har jag missat under alla dessa år?!

Här var vi på väg mot bilen samtidigt som vi jagade raids och Pokémon. Milo har helt klart fått en nytändning där. Kul att det här med Pokémonjakt återkommer ändå. Det blir motion (för att kunna öppna ägg måste man gå vissa kilometer) och något hela familjen är inblandad i. Var snabbt förbi hotellet och frågade om vi kommer ha en kyl på rummet? Det kommer vi inte, men däremot fick vi tillgång till ett kylrum om vi ville. Herreminjee, jag måste ju kyla min selleri. Haha… den går inte och dricka om den inte är kall. För självklart kommer min juicepress följa med, jag kan ju inte missa min Sellerijuice…… no way José!

Klura på om man skulle ta med sig en liten minikyl kanske? Hmmm, det måste jag ta mig en allvarlig funderare på. 😉

Jahapp, klockan är snart 6 och det är dags att kliva upp och fortsätta packandet. Jag får smyga för de andra 2 kommer sova länge till.

Ha en mysig söndag och njut av vädret om det ska vara fint hos dig. Vi hörs sen!

Kram Nina