Gårdagen blev väl inte riktigt som vi tänkt oss….

Jag nämnde väl inte det här men jag var rätt svullen om händerna när jag vakande på morgonen. Kom på att jag även haft en rejäl huvudvärk i fredags oxå… messade min gravida kompis o frågade om hon trodde allt var som det skulle. Hon tyckte ABSOLUT jag skulle ringa förlossningen….

Gjorde det… o dom ville vi skulle komma in på EN GÅNG! ööööhhh….. va?

Jag sket ju nästan i brallan….vafasen kunde de va så farligt!?

Tydligen finns det nån slags galopperande havandeskapsförgiftning som man ska passa sig för…. o den går fort. O tydligen är det väl nte bra o svullna upp så pltösligt som jag gjorde.

Väl där så fick jag kissa i burk, ta blodprov, väga mig…. o sen blev det o vänta på doktorn. Vi fick se alla de sista avsnitten av TOP MODEL. Båda doktorerna på förlossningen hade visst fullt upp med operationer o andra akuta grejer. Där fick vi gravidisar snällt vänta. Jag var hungrig så jag nästan grina oxå….

Blodtrycket var lite högt så nu ska det hållas extra koll på det….även proteinet som kan läcka i kroppen. Inte bra för bebis om mamma får havandeskapsförgiftning, då måste han ut FORT! Annars såg alla kurvor o värden fina ut…. javisst!

Nu fick jag i varje fall en känsla av hur stressad husbandet kommer bli när det är skarpa skott vad gäller förlossning.

"Eeehh…ska vi åka till förlossningen nu???? Oooookeeej, hur ska vi lösa det här nudå??? Eeeehhh….. *tystnad* ja men jag löser det på nå sätt….. eehh…. okej….hejdå"

Han behövde inte lösa nåt men blev väldigt stressad, han var ju på jobb o behövde få med sig lite grejer därifrån innan….

Sen ringde han igen efter nån minut, nästan skrek.

"Nu Nina är jag snart på jobbet, kom dit så åker vi direkt….. " pustar han fram.

"Men hjärtat, ta det lugnt……det e ingen fara….vi ska bara åka in o kolla lite värden. Jag blev såklart lite rädd men de e ingen fara o panik, håll huvudet kallt nu hjärtat….det är ju så du SKA vara sen när de e på riktigt" säger jag.

"Men de e klart man blir livrädd när du ringer o säger att vi måste åka in o att du e rädd" säger han upprört.

Men….som sagt, ingen fara på taket än i alla fall… MILO kvar i magen o huvudvärken e bättre idag! Nu ska jag ladda för grabbarnas match idag!

Godmorgon…. strax efter halv 8 en lördagmorgon. Hääärligt med helg tycker jag, dagar man kan ägna sig åt precis vad man vill. Tyvärr så jobbar husbandet hela helgen… vi har SM i hästhoppning i vår lilla by under dagarna tre. Där ska husbandet visa deras produktsortiment…. javisst.

Minigrisen Elliot är överlýcklig, han har fått VIP biljetter till det här och sitter väl antagligen hos sin pappa med tefatsögon redan o väntar på att snart få åka…

Mitt hjärtegryn…..

Jahapp…jag själv vet inte riktigt vad jag ska hitta på, ska nog ta o plocka lite här hemma först…sen drar jag nog ner på stan o blir uttittad som vanligt… hmrpf. Kanske ska sitta o trycka på ett fik hela långa dan….
o smälla i mig äppelpaj efter äppelpaj….

Hörni, IDOL igår….. tycker de va okej att Jennie åkte, även fast jag fortfarande tycker att Yazmina e sämre, jag drog upp tröjan o körde parodi på henne här hemma igår. Taskigt, men jag tyckte hon såg så jäkla larvig ut när hon verkligen försökte anstränga sig att röra sig o istället såg ut som hon va allmänt skitnödig….

Aja, hörrni….njut av den lediga dagen, det ska jag försöka göra. På med murrig stickad tröja och ut i friska höstluften…

Hörs sen igen…

Jahapp, hemma en snabbis efter fika med gravida Åsa och en liten fjutt shopping tur, inte mycket o hänga i julgran…. hitta bara dom här 2 svarta krukorna…….

….fy fan så vårt barbord har blivit fläckigt, det är avtorkat ska ni veta så vart  kommer dessa fläckar ifrån??? Aja, slitage av allt mitt spill på morgnarna kanske….

Ojoj, Åsa min kompis har det skit tufft nu, hon har 8 dagar kvar till beräknad förlossning o är less som helskotta redan. Jag förstår henne, hon fick sin pojke redan i v. 36 så jag kan bara tänka mig hur inställd man är på att få så tidigt igen! Jag fick försöka peppa henne så gott det gick, lilla gumman…. jag vet att jag snart kommer vara där själv när jag är TVÄRLESS. Hoppas ni bloggisar orkar peppa mig då?? Snäääälllllaaaaa……..:)

Idag har jag känt mig lite 80-tal, helt perfekta shoppingkläder åh så galet skönt

FAAAAAAAAAAAAAAAAAME, im gonna live forever……

…nu ska jag svida om o åka o träna mina grabbar i innebandy. På söndag har vi vår första match!!!

Hörrni, jag va ju hos doktorn igår, ni kommer kanske ihåg mina sammandragningar som eskalerade? Barmorskan Susanne sa att NEJ, NU SKA DU KOLLA UPP DET DÄR! Å jag lydde….

Allt såg bra ut, inget som börjat öppna sig än men doktorn kunde tänka sig att jag denna gång skulle få lite tidigare….. JIPPPPPPPPPPPPPPPPIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!! Men hur många kvinnor har inte fått höra det o sen gått över tiden med 2 veckor typ…. snark! Så jag trot när jag sert! Men de vore gryyyyyyyyyyyyyyyyyymt skönt, hejja MILO…väx klart nu!!

Aja, men allvarligt….gynstolen….. är det en gåva från helvetet eller?? Allt som har med en gynstol att göra är vedervärdigt, den ser ju t.o.m pervers ut!! Usch vad man känner sig jätteutlämnad när man ligger där…..
"Glid ner lite" säger hon….. o en annan spänner skinkorna så man blir blå för att liksom inte öppna upp hela härligheten. Glider man ner så öpnnas allt lixom… dom har sina knep dom små rackarna.

Tyckte t.o.m att stolen krympt, så liten var den inte sist jag låg i den. 🙁 Jag vet, de e mitt ärsel som vuxit sig gigantiskt som gjorde krympningen.

Visst är dessa stolar bra, man kommer säkert åt perfekt o ser jättebra men fan jag gillar den då inte. Gynbesök är pinsamt, genant, utlämnande och så himla privat så det finns fan inte ord. Killar har det lite lättare på nåt sätt…. dom halar ju bara fram den o slänger upp den på bordet. Inget spretande där inte… jag tror killar får tänka "visa rövhålet i en uppspärrningsstol" om de ens ska komma i närheten av hur det känns att ligga i en gynstol. Fan, ytterligare en grej som är så mycket enklare för killar…..

Grrr…min mobilbloggning har inte funkat riktigt som den ska…. undra varför?? Jag är så totalt talanglös på o reda ut varför så jag tänker inte ens ge mig in på´t!

Igår efter höstmurrs-inlägget skickade jag ett sms till gubben o frågade om IKEA var ett alternativ. Å det var det…. jihooooo…. vi åkte dit. Hittade faktiskt inte så mycket men jag har lyckats murra till köksavdelningen lite, nu vill jag bara köpa mer men man måste väl sätta band på sig. Men nåt litet till ska jag väl hitta i eftermiddag…. 🙂

Nu blir det mycket svart hemma…jag tycker fortfarande att det är sjukt snyggt och det passar skitbra nu när det är murrig höst utanför. Sen kan man ju alltid lägga till lite accentfärger, t ex så smäller jag till med rött till jul sen…..

Det här blev det igår:

SVARTA SKIRA GARDINER

DEN SVARTA LILLA LYKTAN PÅ BORDET

Skrotardag idag…… fortsätter……

VADÅ…för snäll??? Aftonbladet vill ha en elakare jury!

Nej nej, vi i sverige behöver lite vänlighet, fortsätt vara snälla…… den förra juryn gjorde bara att man skämdes och det hela kändes verkligen uppgjort. "Nu är vi så elaka så sverige rodnar" typen….Vem minns inte Kishtis jävla utbrott?? Hon va ju fan läskig emellanåt….dock så håller jag med om att man kanske måste bli lite hårdare i sina utlåtanden, inte elak men kräva mer av idolmedlemmarna…..

En sliten jury, Bagge måste bli tuffare. Det tycker i alla fall jurykollegan Andreas Carlsson. "Jag har känt Anders i 16 år och han har alltid varit så här. Vi pratar om att vi ska dra åt lite, men när vi väl sitter där
så tycker han att allt är kul", säger Andreas.

Jag håller med Andreas, för igår så tyckte både Anders o Laila att Yazmina va bra, jag tyckte hon va dålig…. för slätstruket o trist för att va såhär långt in i tävlingen! Så där håller jag med Andreas.

Jag tycker det känns ok att Linda åkte ut, hon plåta av den här låten rakt av. Grejen är ju inte att låta exakt som orginalet, grejen är att göra varje låt till sin egen. Det gjorde inte Linda ikväll…..

Härlig brud…rakt igenom härlig brud!! Enough said!

Hon va jäkligt nervös…. märktes på rösten i början, lät svajjigt o jag bet på naglarna för jag trodde det skulle skära sig precis när som helst… Hennes tröjor hon använder, byt nångång…hon kör samma stil hela tiden….

Helt klart den starkaste rösten av alla tjejer, i varje fall hittills. Hon kanske känns lite tantig på nåt sätt…. hennes låtval oxå! Hon behöver riva loss en riktig rockdänga tror jag….

Ooooolllaaaallaaaa, louloulouloulouuuuuuuu… hon e tvärskön! Hejja….

Diggar hennes hesa röst…men jag vet inte, jag får ingen direkt känsla här känner jag….
Körde en rätt vågad låt, de va coolt!

Ikväll ere killarna….

Igår var jag ju på stan…. det blev lite shopping, har ju ett sånt där litet fyrkantigt kort på Lindex, det är himlans lätt o handla då vet ni….:) Sen kan jag tycka att

Vet inte om det var nån som såg sjukhuset igår!?

Där var en tjej med som hade anorexi, hon låg i sängen som ett benrangel. Totalt utmärglad i ansikte o kropp…..en annars väldigt  vacker tjej (tror jag), det gick iofs inte att se om hon varit vacker för nu såg hon bara allmänt jättejättesjuk ut….

Hon sa med späd röst som knappt hördes " Jag vill inte gå upp ett enda kilo på dessa 26 kg" o så grät hon lite…. Läkaren förklarade för henne att hon inte längre kunde bestämma det utan att sjukhuset nu bestämde över henne. Det finns ju en omhändertagande lag (som tur är i dessa fall). Läkaren förklarade vidare att det inte var hennes fel att hon nu skulle gå upp i vikt, utan sjukhusets.

Ikväll på sjukhuset kommer det fortsätta handla om henne bl a.

Jag hade en kompis från ca 11 års ålder som led av anorexi/bulimi. Det tog ganska lång tid innan vi förstod att hon var sjuk, hon döljde det ganska så bra till en början. En dag hade vi pluggat ihop och till det köpte man alltid massor av godis, läsk o chips. Det hörde liksom till…. När vi sen skulle gå ut o lajja med våra polare så bara kräktes hon rätt ut på gatan. Hon sa att hon nog ätit för mycket godis o att hon mådde illa o kanske var på väg att bli magsjuk. Jag trodde på det då….

Månaderna gick och så smått började vi märka att hon magrat massor. Vi kompisar ifrågasatte detta men hon svarade att hon bara ätit nyttigare nu i nån månad…. vi trodde på det oxå.

En dag gick hon hem tidigare från skolan, en annan kompis, P sa till mig att det kändes konstigt. Att nåt inte stämde med henne…. för hon var inte sjuk, hon bara gick hem. Jag tyckte hon skulle gå hem till henne o kolla läget….. 

P knackade och ringde på….. blev såklart orolig när hon inte öppnade. P stod kvar, fortsatte knacka o ringa på, gick runt huset o knackade på fönstrena….. efter några minuter öppnade hon. Likblek i ansiktet berättade hon att hon tagit massa sömntabletter…. hennes mammas sömntabletter. P började gråta i panik medan hon bara var lugn, la sig på sängen o somnade. P ringde ambulans…. Ilfart till sjukhuset, magpumpning och hela fadderullan. Hon klarade sig men här gick allt upp för alla i hennes närhet, hon var sjuk…jättesjuk. Ingen hade fattat nåt!!! Vi trodde blint på det hon sa…. om magsjuka, bantning m.m.

Månaderna och åren kantades av några ytterligare sjävmordsförsök med tabletter, en höll på att gå väldigt illa. När vi festade flippade hon alltid ur, en gång tog hon en brödkniv o högg sig mot handlederna med. Hon söp så mycket en gång, och hennes späda kropp klarade inte det utan hon fick fladdra in på sjukan i ambulans o bli magpumpad.

Att stå bredvid och inte kunna hjälpa är vidrigt!!! Det finns inget som hjälper henne mer än att hon själv får styra över sin vikt, att lätt kunna gå ner i vikt och totalt vägra att äta i dagar…..då mår hon hyfsat. Ångesten äter upp henne när hon måste äta och stoppa i sig kalorier.

På något sätt….. jag vet inte hur till slut eftersom vi tappade kontakten lite när vi började på olika skolor, fick hon hjälp! En sån hjälp hon behövde och kunde ta emot.

Idag är hon 2 barnsmamma, chef för en restaurang, sambo med en fin kille….. jag träffar henne lite då och då. Hon har peruk idag, hon förlorade allt hår i sin sjukdom….är fortfarande väldigt smal men inte så som förr. Jag har faktiskt frågat henne hur hon mår i  sin sjukdom idag. Hon har svarat att det nog aldrig kommer att gå över men idag kan hon hantera det på ett helt annat sätt….. hur vet jag inte?

När vi hade det som jobbigast med henne så var jag nästan säker på att vi skulle förlora henne…. men hon fick rätt hjälp vid rätt tidpunkt. Det räddade henne….

Det här är en väldigt hemsk sjukdom, en fruktansvärd sjukdom som gör att man utsätter sig för den här svälten. Och tittar på man på förebilderna idag är de inte långt ifrån hur hon såg ut när hon var som sjukast. Så hur jäkla sjuk är modeindustrin???

Robert Cavalli, Chanel, Dolce Gabbana, Dior  you name it är tunga namn inom modeindustrin. Varför tar ingen tag i det här? Varför visar inte dessa jättar hur en frisk kvinna SKA se ut?? Det skulle fan va så lätt gjort men sitter verkligen kläder snyggare på en tjej som väger runt 40 kilo??? Thedde väger 45 kilo…..

Ja Vickan är väl egentligen inget undantag, förutom hennes bollar till tuttar……

Näej, nån måste nog börja i nån ände snart….. fram för friska kvinnor…..

Förlåt…men nu måste jag gnälla av mig lite igen, o vilken tur att det här är min blogg o att jag får skriva va tusan jag vill här. Jag behöver bröka ur mig känner jag……

ALLTSÅ, jag blir så in i helvetes trött på alla gloapor…..idag har jag vart på stan med min kompis Kattis. Skittrevligt med lite fika o sånt smått o gott. Sen föreslog hon att vi skulle gå på stan lite….. okej. Jag drog mig nästan lite för det eftersom jag den senaste tiden känt mig så jäkla uttittad var vi än är….

Men allvarligt talat nu…… är det så in i helvetes faschinerande med en gravid tjej????

Vad exakt är det man tittar på????

O vad exakt är det man glor så jäkligt på så man knappt kan slita sig med blicken???

Jag försöker sätta mig in i situationen själv nu, som ICKE gravid…. o jag kan fan inte minnas att jag glott så överjävligt på nån som är gravid.

Det är skitjobbigt….. jag tycker verkligen det. ´Det känns som att folk tycker att det är OKEJ att tok-glo på en som är gravid. Men vet ni, det ÄR det inte…. man känner sig uttittad precis som alla andra skulle göra om nån stirrade på er.

Om det nu är så att man tittar för att man tycker det är vackert så behöver man ju inte stirra ihjäl sig…. slå ett öga bara, sen får det va bra.

Om man nu tycker att fy fan så äckligt med sån stor mage, så ge fan i o titta alls…..

Men vet ni, jag lider verkligen av det här…. jag tycker det e jobbigt att bli så uttittad. Det kan nog bero på att jag inte riktigt är tillfreds med mig själv nu, inte bara kroppsligt utan att allt är lite jobbigt. Jag har svårt att gå bra (då menar jag som vanligt, jag måste vagga lite för det gör så förbannat ont o gå), jag blir andfådd av allt….. osv, orkar inte ens gå in på allt. Men ni hajjar va??

Några saker jag verkligen ska tänka på i framtiden som ICKE GRAVID!!!

* Jag ska ALDRIG säga "Oj, är det såååå länge kvar" när hon berättar hur många veckor hon har kvar till beräknad födsel.