Ååååhhh….. heeeeeeeej alla fantastiska bloggläsare!!

Vilken respons vi fått och en massa underbara gratulationer. TACK ALLA FANTASTISKA NI!!!!

Ja till slut kom han ut vår alldeles underbara bebis…. vi är helt tagna hela familjen och han är så underbar så det gör ont i oss. Husbandet är totalt förändrad som människa säger han, han kunde ALDRIG tro att det skulle kännas så starkt som det gör!

Tänkte dra storyn för er!

Ja som sagt, det hela började till slut. Det var knappt så vi kunde tro det när det väl satte igång….
Jag var ju hos barnmorskan på morron, hon gjorde en hinnsvepning (nr 3 i raden) och skickade oss till Uppsala med protein i kisset. Det där proteinet hade plötsligt ramlat ur mig eller nåt för det fann inget i Uppsala. Hemskickade…..

Kände ändå på eftermiddan att nåt hände i min "lilla" mage. Vågade inte säga nåt till husbandet eftersom han är som han är….. Träffade en killkompis på fika som bott utomlands i 4 månader. Medan vi satt där så kändes det mer o mer…..
Vi åkte hem och vid sex på kvällen sa jag till husbandet o klocka lite. 7 minuter mellan alla….

Vid 10 på kvällen somnade jag i alla fall ifrån allt. Vaknade kl 23.30 av VÄRKEN FRÅN HELVETET!! Jag frusta o blåste redan i sömnen. Gick på toaletten o tänkte att det säkert inte var nåt på riktigt! Fick nästa på toaletten. Det hade oxå kommit blod o slem.

Husbandet knatade omkring hemma o släckte, klädde av sig och hoppa i säng.
"Gubben, vet inte om det är läge att gå o lägga sig nu" säger jag….
"Nähä, vadårå" säger han.
"Det är igång nu tror jag" klämmer jag ur mig.

Vi går o sätter oss i sängen och jag får nästa värk, då börjar jag gråta o skaka….. bara adrenalin antar jag eftersom det äntligen satt igång! Jag tar några värkar i sängen o dom är nere på 4 minuter. Vi ringer förlossningen o dom tycker att det bara är att komma in, fort!

När jag reser mig från sängen o ska börja packa det sista får jag värk på värk, var 30:e sekund. Vi båda får nog lite panik här o känner att vi måste ut till bilen fort. Hela vägen till bilen kommer dom var 30:e sekund. Väl i bilen lugnar som sig till var 4:e minut igen. SKÖNT! Jag lyckas mobilblogga, är så glad för det faktiskt…. o det var husbandet som uppmuntrade mig.

Väl i Uppsala o på parkeringen kliver jag ur bilen o det börjar med värkar var 30:e sekund igen. Husbandet stöttar hela vägen in till förlossningen.

Intagningsrummet med kontroll och allt det där….. barnmorksan tycker att jag har dåliga värkar o är tveksam om vi ska bli inskrivna. WHAT THE FUCK??? Jag blir nästan pissed här…. har jag dåliga värkar, jag som verkligen känner av dom som FAN!!

Besviken som få då hon säger att jag är öppen 2 cm. OH MY GOD…. this is going to be a long night tänker jag! Blir i alla fall inskriven och får duscha.

Duschar i 1,5 timme…. otroligt skönt till en början. Tills det börjar kännas förjävligt igen, värkarna drar i starkare o starkare. Undersköterskan som hette Dagmar gjorde i ordning vårt rum sådär mysigt med mysbelysning, värmde varma kuddar till mig som jag skulle ha i sängen o försöka sova lite mellan varje värk.

Tur att det hunnit bli advent så det fanns lite sånt här i rummet….:)

Väl i sängen så kändes det väl sådär, tycker nog att värkarna blev värre av att ligga men jag kämpade på. Fick akupunktur och tensapparat påkopplad. Öppen ca 4 cm vid kl 4 på natten.

Fötterna fulla av akupunktur!

Tensen påkopplad!

Tiden går o inget händer med öppnandet. Barnmorskan vill att jag ska sitta på en pilatesboll, slänger mig upp på den och tycker jag hanterar värkarna helt OK. Husbandet sitter tätt bakom och känns trygg….. jag flåsar och tar till lite lustagas! Äntligen så får man känna sig lite packad. Jag behövde BORT BORT BORT kändes det som…. rullar på bollen o försöker jobba ner Milobebis.

Den här bilden betyder sååå mycket SMÄRTA!!!!!

Efter många långa timmar och inget som händer, jag öppnas typ 2 cm på 3-4 timmar känner jag att jag är på väg att ge upp. Barnmorskan tar vattnet…. inte heller det sätter igång det hela. Efter ytterligare några timmar blir jag undersökt och jag öppnas fortfarande sakta. Jag ber om epidural. Efter många om o men där 2 narkosläkare får sätta den så lyckas till slut den kvinnliga o jag är i himmelriket o kan t.o.m stå upp!!

Uppstående med epidural. Här ser jag värkarna men dom känns mer som ett jättetryck bakåt. Som att man ska skita på sig hela tiden… huuuuuu!!!!

Här har det börjat göra förbannat ont igen, husbandet tar en sista bild på oss innan det sätter igång på rikgit. När Milo äntligen bestämt sig för att komma ut till oss……

Första bilden på vår lilla gosse! Några sekunder gammal…. den här känslan man har här vill jag återuppleva gång på gång. Större kick finns inte i livet…. fasicken, det finns INGET som slår det!! Där är så stort o så enormt så det går fan o tänka på knappt! Aaaahh..jag ryser…..

FANTASTISKT!!!!

Sen kom det vi längtat efter i många år!!

Fikabrickan som vi drömt om i alla dessa år som vi inte lyckats….. o titta… nu fick vi vår bricka. Vår bricka som betyder så mycket för oss….. symbolen för att vår älskade bebis kom till oss till slut!!

Slutligen en jättestolt och såååå trött pappa……vi var vakna i ca 48 timmar i sträck!

Nu ska jag mata min vackra bebis, återkommer snart igen med mer bilder på han, Milo…. underverket!

TACK ÄN EN GÅNG ALLIHOP! NI ÄR UNDERBARA!!!!

Grattis Fru P!! Du vann!!

Härmed förklarar jag ÖNSKELISTAN öppnad!!

Japp, nu ska jag starta mina julönskningar här på bloggen…. jag vet att husbandet och mamma läser min blogg o då kan man ju faktiskt räkna med att få nånting av det man önskar. Fasicken vad bra det kan vara men en blogg ibland…..

Hoppas ni oxå hittar nåt roligt som ni kanske kan fylla ut era önskelistor med!

Jag kommer nog att köra nån önskning varje dag, inte för att jag tror att jag får allt men det är alltid bra att ha mycket att välja på….. så står man liksom inte där med ett par morgontofflor på Åhléns o tänker att "Jag tar väl dom här för hon har ju inte sagt nåt om vad hon önskar sig!"

Boitherm Age Fitness: En fantastisk creme som faktiskt visar sig funka redan efter 8 dagar…. slätare hud samt att den förebygger kråkfötter!! JIHOOOOOO…..give it to me!!

Dior Plasticity: En cellulitcreme som oxå säger sig ge resultat redan efter 8 dagar….. GEEEE MIIIIIIG!!!

Lancome CILS Booster: En slags grundmascara som är vit, ger jättelånga och jättetjocka fransar!!!

Lancome Léxtreme Mascara: En kanonmascara som verkligen ger extra extra på fransfronten!!!

Allt från BEAUTYPLANET!!

Nu har jag bråttom, snart kommer husbandet o vi ska till barnmorskan….. sammadragningarna fortsätter med 10 minuters mellanrum!

Hemma…. inte på BB…..

Igår körde det på rejält hela kvällen! När husbandet kom hem så kollade han konstigt på mig o utbrister: "Vad har hänt med magen!"

"Va?" säger jag lite skrajt….. trodde att jag fått bristningarna från helvetet.

"Jamen du har ju tappat den typ?" säger han o klappar på den där tomma ytan uppepå magen…

Går till spegeln o mycket riktigt så ser det helt sjukt ut! Magen är liksom avlång. Jag känner att Milo sparkar mycket lägre ner än förut. O hans lilla stjärt ligger liksom vid naveln. Helmysko….

Jag var nästan säker på att igår var det vår tur att träffa bebis…. men, det var inte det. Jag har dock haft onda sammandragningar hela natten, jag har sovit jättedåligt då jag vaknat av dom hela tiden. Det har fortsatt nu på morgonen men det är fortfarande inget RIV i dom. Svetten ska lacka och jag ska ha riktigt svårt att ens öppna käften för att säga ett endaste ord!! 

MEN NEJ….

Milo vill inte ut. I alla fall inte än…. vi kanske ska lysa med en riktigt stark ficklampa vid pullan, eller kanske att jag sväljer en karta… eller om husbandet kanske skriker i pullhålet typ "HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!"

Idag ska vi till barnmorskan, 10.15. Vi får se vad hon säger….

Fortsättning följer……

PUSS

Vår Milo som han såg ut i magen i augusti…… nyfiken nu ju!

Nu är det ju som så att min man är en av de otåligaste männen på jordens yta som jag nämnt tidigare…. därför får jag nästan undanhålla saker som har med eventuella känningar på att bebis om, eventuellt, ifall att , kanke skulle vara på väg.

Han läser ju bloggen så nu får han väl ta del av det om han nu skulle råka hinna läsa innan han åker hem från jobbet…..

Jag har lite känningar, vet inte om det är dumt att skriva om det här eftersom det verkar vara ganska många som följer det här med Milos ankomst! Jag vill liksom inte ge nån några falska förhoppningar…. för så känns det verkligen!

När ungarna frågar "Mamma, känner du inte minsta lilla?" säger jag blankt NEJ!

När husbandet frågar "Känt nåt idag, tillstymmelse att det skulle kunna bli nåt?" svarar jag NEJ!

När mamma ringer för tredje gången samma dag o frågar….. det roliga med mamma är att hon inte frågar rakt ut. Hon vill inte att jag ska bli less så hon liksom snirklar till det med "Hur mår du, allt som vanligt eller?" så svarar jag ALLT SOM VANLIGT!

Varje morgon då jag o husbandet vaknar så känner jag mig nästan ledsen över att min kropp lurar oss hela tiden….. att han får vänta så himla länge på att bli pappa.

Men nu mina vänner händer det nåt, vet inte om det är på G på riktigt men nånting är det helt klart. Kan va så att jag än en gång bli lite lurad av min kropp o att det går så långt som till igångsättning på måndag…..

…men det har flödat slem, det har vart lite blodstimmor i det, jag har haft sammandragningar hela dagen, mensvärk av o till, ont ont stundtals o ett fantastiskt tryck nedåt. Känner nu att det på eftermiddagen eskalerat lite…..jag har tömt magen ordentligt…. känner mig lite orolig i kroppen….. tungt tryck i ryggen….

Så nu får vi se.

Jag uppdaterar er självklart. Även om det skulle va så att jag kröp på alla 4 så skriver jag in i bloggen om vi åker in, skulle det bli akut på nåt annat sätt så kanske jag missar det. Men om det går som det ska så skriver jag in här.

Aja, spänningen stiger…..

Vi får se om det avtar igen o ni får fortsätta lyssna på mitt gnäll här på bloggen!

PUSS & KRAM