Hemgjorda semlor…nyss var dom 3,nu är de bara 2 stackare kvar. En slank ner i min mage,kunde inte låta bli…första fusket på länge. Å jag njöt i fulla drag!!
Hemgjorda semlor…nyss var dom 3,nu är de bara 2 stackare kvar. En slank ner i min mage,kunde inte låta bli…första fusket på länge. Å jag njöt i fulla drag!!
Jag läser ju som sagt tidigare Vimmelmammans blogg…..
Nu väntar ju hon på besked från sin läkare om det nu är så att hon har metastaser i levern eller om det bara är ofarliga kranskärl…. det handlar alltså om cancer. En vidirg hemsk sjukdom som skövlar alldeles för många människoliv….
Man tycker ju att ett sånt besked inte får dröja vidare värst länge. Men vet ni?? Det gör det…. alldeles föööör länge om jag får säga!
Det är en sak som rör min familj jag valt att inte ta upp på bloggen…. MEN nu gör jag det.
Min pappa hade gått omkring med en knöl strax under käklinjen alldeles för länge tyckte både jag och mamma och tvingade finngubben att besöka läkaren. Han blev såklart vidareslussad då knölar ju faktiskt kan vara riktigt farliga. Han blev vidareslussad till Uppsala. Jag hade precis fått veta att jag var gravid (mars 2008)….. jag ville följa med pappa och gjorde det när det blev dax att ta biopsi på den där knölen.
"Det tar väl ett par veckor att få svar" sa läkaren.
Vi väntade några veckor…. och några till….och sen några till…. sen ringde läkaren.
"Ja, vi kan inte riktigt säga vad knölen är för något men det vi tror är att det är ett spottkörtel som blivit inflammerad. Nån cancer ser vi inte i nuläget…."
Piuuuh, vi blev en aningens lättade och kände att vi sakta kanske kunde börja njuta av min graviditet efter illamåendet försvunnit och pappa troligen inte hade något farligt i sin knöl. Ja, så länge tog det att få svar….
I juni fick han sin tid för operation av knölen eller spottkörteln. Operationen är lite riskabel då man har en masssa nerver som löper just där… vi var såklart jätteoroliga för att pappas ansikte skulle bli förlamat eller nåt sånt. Operationen gick jättebra. Lite sned mun men det var allt….
Dock så fick vi inga goda nyheter då de visade sig att det inte var någon spottkörtel utan en lymfkörtel som var så svullen. Nu fanns plötsligt cancer-risken där igen. Lymfkörtelcancer! Jag har aldrig googlat så mycket på cancer som då…. oh herregud! Vi var såklart utom oss av oro allihop…min graviditet kändes så långt borta nu när pappa kanske var allvarligt sjuk!
Knölen skickades på analys och svaret skulle komma inom nån vecka. Innan pappa skulle åka på semester. Tror ni att det gjorde det??? NOPE…i helvete heller! Jag var galen….. hur i helvete kan man hålla nån på sträckbänken såhär undrar jag??
Min pappa hör till sorten som inte ringer o tjatar. Skulle aldrig falla honom in…. dessutom förbjuder han mamma att göra detsamma. På semestern hade han snällt bett mamma att släppa det där och njuta av semstern istället. Vet ni, min pappa är kapabel till det… för han oroar sig aldrig för något i förskott! En sund vana tycker jag…
Men vi andra klättrade på väggarna!!
Veckorna gick….. och ingen ringde……
I augusti fick pappa ett brev. Fattar ni??? Hur kan Juni bli Augusti??
Ananlysen visade inte på någon cancer. Troligen en sjukdom som heter Sarkoidos. QÄ??? Vi fatta ingenting…. Fram me datan o googla febrilt igen! En bindvävssjukdom som sätter sig på olika delar av kroppen, inte dödlig på något sätt och som oxå förklarade pappas krämpor sen flera år tillbaka.
Dock så ville de kolla hjärtat samt borelia…för diagnosen var fortfarande trolig. Dessutom finns den i 2 olika sorter, en akut som går att behandla och en kronisk som tyvärr inte går att behandla! Sedan skulle en lungröntgen göras för att se om de nu var sarkoidos.
Inget svar kom….. nu pratar vi alltså september!! I september togs alla prover…och sen blev det tyst igen.
När januari kom och vi fortfarande inte hade fått svar LACKADE JAG UR!! Jag hade en bebis hemma och när detta drog igång hade jag precis fått veta att jag var gravid! WTF!! Sa till mamsen att nu skiter jag i farsan. Ro hit numret så ringer jag!!
Det gjorde jag!
"Hej, Nina heter jag och är dotter till Reijo. Han har blviit utredd i snart 1 års tid…. Trolig diagnos är sarkoidos men vi vet fortfarande inte! Hur kan detta vara möjligt??? Hur kommer det sig att han gjorde de sista proverna i semptember men att vi fortfarande inte vet? Tänk om han behöver bli behandlad??"
"Oj, ja vänta här ska du se…. har du hans personnummer?"
"Ja.." o så gav jag det.
"Mmm… få se nu….. ja här hittar jag nåt….."
Lång tyst paus!
"Vad" säger jag?
"Ja, att han har sarkoidos, den kroniska. Inget på hjärtat, ingen borelia så någon behandling är inte aktuell!"
Vet än idag inte hur jag avslutade samtalet.
Men allvarligt talat!!! Vafan är detta?? Är det så att man missförstår så in i helvete o inte fattar när dom ska svara…. men vem i helvete ger ett svar efter 4 månader och inte förrän nån ringer o undrar? Det är ju människor vi pratar om…. Är det verkligen en sån nonchalans??
Idag är vi såå glada att pappa inte var allvarligt sjuk! Men herregud vad oroliga vi fått vara! Pappa är såklart oxå otroligt lättad, dessutom har han ju faktiskt fått svar på varför hans kropp mått så dåligt så länge och i så konstiga perioder.
Har alla de såhär när de ska få besked på något så hemskt som cancer? I så fall måste det ske en förändring! Det här är ju inte klokt….
Så…då vet ni vad som tyngt mig ganska så hårt under en rätt lång period. Kändes inte som jag var mogen att ta upp det på bloggen under tiden de begav sig…men idag när allt är "fine" så kan jag delge er detta.
ÄLSKAR DIG PAPPA!!
Aaah,soffläge nu… Vart på kalas hos tonys bror. Som vanligt var de svårt o komma på vad man skulle köpa…då kom jag minsann på. Www.tidningskungen.se,världens bästa grej ju… De blev en pren på Tattoomagazine till honom. Hur bra som helst….nu ska jag slappa,husbandet ligger o längtar tills Inter/Manchester United matchen börjar! Natti natti,puss
Kolla så de blev… Jag som bara skulle handla LITE:-( Tur de e billigt:-)
Har heller aldrig sett en så tom restaurang på IKEA. Har ni nångång möjlighet att ta en frukost på IKEA så gör de,de e superlugnt o skönt.
Snacka om o hänga på låset…aldrig sett en IKEA parkering så tom!
Min lilla mellangris just nu…
God kväll…sitter här i soffan o snörvlar! Den förbannade förskylningen kom o tog mig ändå, trots min BAUTA kurering. Husbandet har oxå fått kapitulera under en rinnande chuck och bomull i skallen så vi knappt hör varandra! O såhär mellan oss…. alla vet ju hur sjuka män blir!? Det är snäppet mer synd om honom hela tiden, men jag låter det vara så… det är lugnast för oss alla. Stackars husbandet…. stackars stackars dig, SÅ..då har vi daltat lite igen.
Min pojkar är här hos oss igen…..den ena som är kvällströttast i norra europa kvista upp till övervåningen pronto för att få lägga sig…. han kan knappt vänta till imorn då han återigen ska få lira counter strike!! Mellangrisen som han numera kallas ligger här bredvid mig i soffan o hade behov av att vara nära mamma eftersom det var så längesen. OKEJ sa mamma som är rätt svag för sånt… "Du behöver inte somna i din säng inatt…. vi bär dig till sängen sen."
Sådär…. nu sover han…. det gick undan! 🙂
Själv ska jag lägga mig skönt i soffan nu, ha en fin kväll!
Natti natti!
Puss
Aaahhh…
…jag är ett vrak. Jag har gråtit massor…..
Först började det med att jag läste "VI föräldrar", där var ett reportage om en familj som förlorat sin bebis i v.37. Lille Wiktor hade plötsligt dött i sin mammas mage….. I tidningen finns en bild på Wiktors storebror som var 15 år, han håller i lille Wiktor som ligger där alldeles livlös.
Tittade på min bebis och ögonen fylldes av tårar…… jag är så glad att jag fick honom. Att inte något sånt hände oss….. ska erkänna att jag dock var rädd för det, nästan dagligen!
Nu har jag precis tittat klart på Oprah! Idag handlade det om mirakelbarn.
* Pojken som föddes med en allvarlig sjukdom, han tvingades amputera båda sina ben. Läkarna sa att han aldrig skulle kunna gå. Idag sprang han, och simmade…..
* Sjöjungfruflickan som föddes med båda benen ihopväxta! Hon skulle heller aldrig gå…. men det gjorde hon, och dansade.
* Tvillingarna som satt ihop från underkroppen och ner och hade samma njure. Idag är dom 6 år, de separerades när de var 4. Läkarna hade inga stora förhoppningar på att de skulle överleva. Men idag har de ett fint litet varsitt ben och egna kroppar.
* Lille Eliot som föddes med Trisomi 18, läkarna trodde inte ens att han skulle födas levande. Han levde i 99 dagar!
.
Jag är rödgråten och sååå tacksam att jag fött en frisk levande bebis! Kan inte sluta titta på honom där han ligger och kniper sina små händer och sover så sött. Tänk att man kan älska nån så djupt och av hela sin själ?! Fantastiskt….. och jag är så lyckligt lottad!
Idag för 2 år sen slutade jag röka!
Efter att ha puffat mer eller mindre sen jag var 14 år så fick det vara nog. Hade länge planerat mitt rökstopp och noga övervägt det fram och tillbaka. Jag har ju alltid lagt av att röka under graviditeterna och en lååång tid efteråt, sen varit så inihelvetes dum i huvvet o börjat igen. Men…. jag har velat det! Så länge man VILL röka så kan man inte sluta, tro mig!
Den dagen man VILL sluta så går det! För då har man bestämt sig…. Det går inte att tänka att jag inte BOOORDE röka men jag VILL ju! Då kan man lika gärna fortsätta puffa FÖR GLATTA LIVET!
Jag använde mig inte av några plåster eller tuggummin. Jag hade bara bestämt mig…. Jag åt en hel del mat istället, yes det gjorde jag. Men jag tänkte att jag tar en sak i taget. Först bli rökfri, sen bort med rökkilona! Dom blev 15 stycken dom där rökarkilona.
Gick med i viktklubb o blev av med 5…sen blev lilla Milo till i maggen så då vare bara o äta vidare! 🙂
Hur har rökningen/icke rökningen förändrat mig?:
* Jag kan dra in jättemycket luft i lungorna utan o börja hosta! Förr hostade jag ALLTID när jag gjorde det.
* Jag har rösten intakt även efter en fest, förr kunde jag knappt svara i telefon på måndagen när festen var på lördagen.
* Mitt hår har aldrig varit glansigare! Vet EJ om det beror på det??
* Jag har inte alls lika mycket hjärtklappning som förr!
* Min hud har förändrats… till det bättre!
* Min rynka på överläppen på den sidan jag oftast hade ciggen på har försvunnit!
* Jag har sällan luftrörskatarr numera, hade alltid det så fort jag blev förskyld förut!
* Jag är förkyld väldigt sällan sen jag slutade röka.
* Jag fick en smärre depression efter rökstoppet. Kändes liknande som att förlora en vän.
* Min identitet fick sig en skakning, jag var ju ett med Marlboro Lights, efter rökstoppet visste jag inte vem jag var på fester tex. Låter knasigt men det var lite så det kändes….
* Husbandet tycker ALLTID att jag luktar gott! Det gjorde han ju inte förut….
Hittade ingen bild på mig när jag rökte…. jag vet varför! Jag hatade att vara med på bild med en cigg i handen. För, innerst inne gillade jag aldrig att jag blev en rökare… sen att jag var det i 20 år är en helt annan femma.
Det har hänt att jag tagit nåt bloss på nån fest sen mitt rökstopp, men det har stannat där….. o jag vågar inte ens dra in det ordentligt! 🙂 Så kommer det nog att fortsätta…
Vill samtidigt hejja på Cian lite som precis håller på att sluta röka! KÄMPA PÅ TJEJEN!!!