Jag vill debattera……!!! Har lite tid över innan Åsa kommer o hämtar oss…..

Ja, om en sak som jag ställer mig lite frågande till!?

Vad tycker ni egentligen? Och vilka har rätt att ha starka åsikter om saken…..

Till saken!!

Jo, första 2 månaderna av Milos liv var det jag som skötte alla nattvak, jag klev alltid upp, vad det än gällde. Det kunde, som ni märkt hända uppemot en 9 ggr per natt. En natt NÄSTAN flippade jag….. jag sov inte en endaste blund den natten utan bara tog hand om en orolig bebis. Kl 04 gick jag ut i vardagsrummet o bara grät…. (för att inte väcka husbandet o Milo). Husbandet vaknade o hörde mitt snyftande i vardagsrummet och kom ut. Undrade såklart vad som hänt o jag babblande ur mig att jag inte pallade mer. Jag känner att jag håller på att smälla av….. jag måste NÅNGÅNG få sova ostört i nån timme. 2 månader hade detta pågått. Husbandet (som är väldens bästa man) tog ett beslut där o då på natten.

"Jag har jättelätt att somna om, låt mig ta lite av uppvaken. Väck mig…. jag gör det! Såhär kan vi inte ha det…. du får ju inte sova på dagarna heller!"

Nästkommande natt hjälpte husbandet mig o har efter det gjort det….. han har t.o.m vissa nätter gått upp runt 4 och låtit mig sova istället. Självklart sover husbandet oxå…. 🙂 Vi är generösa mot varandra! Så måste det nog va om det ska funka överhuvudtaget.

Till saken hör att jag för nästan exakt seglade in i väggen. Det har ni som följt bloggen länge koll på. Min sömn har aldrig blivit bra sen dess och jag är väldigt känslig för alla sorters saker och har alltid väldigt svårt att somna om och vaknar gång på gång.

När sedan Milo föddes så är det ju klart att detta drabbades än mycket hårdare. Jag har många gånger gått o lagt mig runt 7 för att få några timmars sömn i sträck. Måste oxå säga att bara jag får det så är inte min trötthet så jättefarlig.

I alla fall…..

Detta har diskuterats på husbandets jobb! Där har man vitt och brett tyckt att detta är förjävligt. "Det är ju Nina som ska ta nattvaken, inte du som jobbar!" har det låtit. Husbandet har förklarat att om Nina tog alla vak så skulle jag snart inte ha nån Nina kvar hemma, vi är två om det här. Dessutom har han vidare ifrågasatt om dom på jobbet har en endaste aning? Den enda som har ungar på husbandets jobb är hans chef som är närmare 60  bast. O hur mycket ansvar tog han för 60 år sen….. nattetid?????
Detta diskuterades även på husbandets kick-off! Roliga kick-offs….. finns det inget roligare o snacka om undrar jag???

Igår fick jag höra om en familj där bebisen inte sovit ordentligt på 8 månader. Pappan tog INGA nattvak och idag är mamman omhändertagen och får vård. Hon har gått i väggen!!

Vad tycker ni??? Är bara nyfiken om vi på nåt sätt är idioter???

Jo man tackar…..

Att samhället blivit mordeniserat minsann! Idag fick jag o Milobebis punktering på vagnen. En tagg modell gigantisk hade borrat sig in i däcket under morgonpromenixen! Imorgon väntar lagning hos cykeldoktorn som numera drar in sin stora inkomst på barnvagnar……

Ibland när jag t ex är o fikar med mina vänner så sneglar jag (ibland glor) på alla vackra smala unga tjejer. Jag kan nästan höra mig själv sucka…. sucka en sån där suck som man bara får ur sig när man liksom tänker "Vad vore väl en bal på slottet?"

Häromdagen var jag o husbandet o käka lunch, jag hade sminkat mig i en grön nyans. När jag går fram till kassa och ska betala det jag beställt så utbrister kassatjejen "Men oj vad du var fint sminkad idag!" Cafetjejen är, skulle jag tro, ca 20-22 år. Smal, söt, piggelin och allmänt ung och fräsch.

Inga konstigheter med det kan tyckas, ni tycker säkert att jag borde bli glad och tacksam.

Men….. istället får jag det till:

"Oj shit vad raggarmormor fått till det idag då…. härligt att du försöker?"

Hajar ni?

Så är det att bli äldre….. så är det att märka att man börjar närma sig 40 liksom. Höhöhö… säger de flesta, man är så ung som man gör sig. Det stämmer nog ganska bra. För ärligt talat, jag känner mig verkligen inte som att jag om 4 år ska fylla 40. Nej det gör jag inte. Men när unga cafébruttor säger att jag sminkat mig fint så kan jag få en sån läbbig känsla.

Att jag är gammal, du är ung…….

Det e inte så kul, men nånstans så skulle jag inte vilja byta med henne. NEJ, för så osäker och av banan som man var då skulle jag inte vilja vara igen….
NOPE!!

Några exempel:

* Vad visste man egentligen om livet??? Jämförelsevis med vad man vet nu…..
* Sex med killar var i stort sett för att behaga dom, mitt sex (om man nu kan kalla det så) var inte så viktigt. Idag har man sex på helt andra grunder….. t ex för att njuta själv.
* Jag kastades in i en finanskris efter gymnasiet…. fattade inte ens vad finanskris var då. Fick hoppa på massa konstiga påhittade tjänster som arbetsförmedlingen fixat. Idag har man fått ihop nåt så fint som arbetslivserfarenhet.
* Jag bar ständigt på en gnagande oro i 20 årsåldern, varför vet jag inte…kan tro att det var nån slags "Att duga" stress. Idag skiter man i vilket, idag duger man till dom som man vill duga åt, resten skiter man i.
* Man ville vara kompis med alla…..ett riktigt slitigt jobb kan jag intyga…… samma sak där. Idag är man vän med dom man vill vara vän med.

Där har vi några punkter.

Dock så ska jag inte sticka under stol med att tänk er…..

DEN HÄR LIVSERFARENHETEN OCH EN 20 ÅRINGS KROPP….. ajajajajajajajjjjj….farligt farligt! 🙂

Undra om Madonna nånsin drabbats av åldersnoja???

Nån mer än jag som skulle behöva lite beauty boost…….. till våren o allt!! Gå då in o tävla

Förberedelserna och projekt "Milo sova hela natten" har så smått börjat! Nu för vi anteckningar på hur han sover och äter nu,nästa steg är att hitta ett schema som ska passa milobebisen.

Detta kanske kan tyckas helt galet o lite stalinfasoner…men jag vill och tillåter inte mig själv att bara titta på min trötta bebis längre. Han orkar bara vara glad korta stunder nu…för sen är han trött igen! Får man ingen lång sammanhängande sömn så orkar man inte utvecklas eller ens äta ordentligt…så nu ska jag o husbandet hjälpa milobebis att sova längre stunder. Helst hela långa nätterna…

Jag har läst ut hela boken och är totalt övertygad om att om man gör kuren som Anna Wahlberg förespåkar så har vi en sovande bebis på bara några dagar. Det är ingen hemsk och hjärtlös 5 minuters metod utan en väl beprövad "kur" som fungerat på hundratal om inte tusentals barn by now, Milo ska bli en av dom.

Om du, som vi, har detta bekymmer tycker jag att du ska gå in