Elliot som är en pojke med GOD framförhållning…..NOT!!!!!
Han ringde nyss och sa att han ju skulle på den där 80 talsfesten idag. OK sa hans mamma och gick i taket. Hur hittar man 80 talskläder till sin unge på 2 timmar???
Nu har jag i alla fall gjort ett tappert försök på google och blivit påmind om hur jag faktiskt själv klädde mig på 80 talet. Jag har väl lite koll på hur jag ska klä ungen nu, men det blir inte lätt.
Återkommer med det färdiga resultatet sen.
Fick ett samtal i fredagseftermiddag, stod på ICA bland alla människor och ville hoppa in bakom mölkdisken eller skrika HÅLL KÄFT till alla. Men, det kan man ju inte göra så det var bara att fortsätta.
"Hej Nina, Lena heter jag och ringer från XXX" hör jag en trevlig röst säga.
SVÄLJ…..hjärtat börjar galoppera.
"Hej Lena" säger jag och tycker jag låter som en tonåring.
"Ja, vi fick in ditt CV här och skulle vilja veta lite mer om dig. Jag läser här att du nu fått ditt tredje barn MILO och undrar vad du gör idag?" frågar Lena.
Hinner tänka att vafan, skrev jag inte det???
"Javisst, jag är mammaledig fortfarande." hasplar jag ur mig.
"Ok, då förstår jag. Hur skulle en eventuell anställning se ut för dig? Hur länge har du kvar på mammaledigheten?"
Mmm, jag har ju 100 år kvar på den men säger att jag har ett tag kvar och att husbandet gärna är pappaledig. Och det är han, meeer än gärna.
"Men vad bra, dom brukar ju vilja vara lite pappalediga!" säger Lena.
Brukar dom hinner jag tänka?
"Kan du tänka dig att träffas redan nästa vecka?" undrar Lena.
"ABSOLUT" säger jag innan Lena hinner avsluta sin mening.
Vi pratar en del annat men minns knappt om vad.
Så på tisdag runt kl 14.00 sitter jag och är förmodligen den tågresans nervösaste person.
Utlovade ju lite bilder från hamnen som jag pratat så mycket om i några dagar nu….. längst upp till vänster sen ni min kompis Bea. Verkligen urmysigt ställe, hoppas på många fina soldagar i sommar så vi kan hänga där allihop!
Vissa bilder är ju bara såna som liksom SMACKAR till ens alla sinnen.
Ibland lyckas man fånga ett sånt ögonblick. Jag är ABSOLUT ingen fotograf men jag tar väldigt mycket bilder. Förr hade man ju inte den möjlligheten, idag finns dock alla möjligheter i världen att bara smattra med kameran. Vissa bilder spar man, men de flesta kastar man. Förr fick man ju liksom gilla läget även om hela kamerarullen blev suddig eller om 23 bilder blev dåliga och 1 endaste bild blev bra. Man betalade och såg glad ut.
Idag kan man välja bara tipp topp bilder att framkalla.
Den här bilden är en sån SMACK bild för mig. Den triggar alla mina sinnen och får mitt hjärta att bli lika STORT som hela världen. Jag lyckades fånga ett ögonblick med 2 av mina barn. Hoppas jag lyckas fler gånger, när jag gör det så ska jag lägga ut det på bloggen.
Nu måste jag bara skriva till er som kommenterar här på min blogg.
Nu när vi kom hem från vårt fika i hamnen så satte jag mig en snabbis här vid datorn. Läste runt lite på bloggarna och gick in bland mina egna kommentarer. Läste och begrundade det alla skriver till mig. Kände hur jag liksom blev varm i bröstet. Då insåg jag hur mycket min blogg faktiskt ger mig och betyder för mig. Och VARFÖR den gör det.
* JAG FÅR SKRIVA OM PRECIS VAD JAG VILL
Jag får lätta mitt hjärta om det är nåt som känns jobbigt. Jag får vara arg på saker och skriva ner det, när jag gjort det känns det bättre på en gång. Jag får glädja andra (förhoppningsvis). Jag får ge tips som kanske är värdefulla för andra.
* JAG FÅR KOMMENTARER
Ja precis, era kommentarer betyder fantastiskt mycket för mig. Ni skriver så mycket gulliga saker som man aldrig får ta för givet. Tänk att det faktiskt sitter en människa där framför sin dator som anstränger sig att skriva några fina rader…TILL MIG!! Hur häftigt är inte det egentligen…när man tänker efter? Att ni genom era rader tröstar mig när jag är nere, ger mig idéer när jag kört fast, ger mig klokhet när jag är arg och bitter, ger mig pepp när jag känner att jag inte duger, ger mig bekräftelse då jag famlar omkring och känner mig värdelös och framförallt så får jag glädjas åt nåt VARJE DAG!
Låter lite som ett väckelsemöte detta….men vill bara UNDERSTRYKA hur mycket det faktiskt betyder.
Ni som "bara" läser men aldrig kommenterar: Jag läser också en del bloggar där jag aldrig kommenterar. Ändå så känner jag att jag är så delaktig i dessa bloggares liv. Gläds när dom är glada, blir ledsen när dom är ledsna…fast i tysthet. SÅ, jag vet att ni finns… och det gör INGETING att man inte kommenterar. Det gör man bara om man känner för det, inte annars. TACK FÖR ATT NI LÄSER OCH FÖLJER MIG I MITT LIV.
Nu kanske ni undrar om jag satt på hamncafét o fyllnade till med tanke på mitt blogginlägg idag.
SVAR:
NEJ, det gjorde jag inte. Jag blev bara allmänt glad i hjärtat och tänkte tala om det. Full är jag inte….. bara allmänt kärvänlig just idag!
Favvoprylar i badet! Iskall cola light,tjejrakhyvel,fotfil och schampo balsam från toni&guy!
