Svärfar som e en duktig farbror la sig direkt under vår bil o laga klonket som låter under bilen. Han e bra han svärfar!

Jag har nått en liten bit på min viktminskning, jag vill egentligen inte prata om det för att jag själv känner mig helt less på skiten. MEN, jag måste göra det, för jag vill gå in här på min blogg om ett halvår och verkligen bli påminnd om hur kämpigt det var.

Efter att ha kört på stenhårt med dietande och dessa morgonpromenader i 3 veckor på måndag så har det ÄNTLIGEN hänt lite grejer både på vågen och mina kläder. Jag kommer äntligen i vissa av byxorna som jag inte ens fick upp över låren för ett tag sen. Jag ser mer på kläder än jag gör på vågen, men det är skitsamma, vågen är egentligen totalt värdelös, bara jag så småningom kommer i stl 36 igen. Då är jag nöjd, även om jag skulle väga 100 kilo. SÅ ÄR DET! MEN, man ska inte sticka under stol med att jag faktiskt gått ner 5 kilo på dessa veckor. Det är inte FY SKAM! Husbandet har gått ner 6 kilo! Jag är så oerhört impad av husbandet som har de jobbigare än mig, han är en riktig livsnjutare när det kommer till det man stoppar i munnen. Så vissa dagar tycker han att det är skitdrygt. Men…han ger sig inte, han råkör, precis som jag. SKÖNT JAG HAR HONOM MED MIG I DET HÄR. Ni som har smala karlar måste ha det tufft?!

Jag kommer INTE i stl 36…ÄN! Men jag ska, jag är inte nöjd förrän jag gör det. Men jag vet precis hur det kommer att bli. När jag är en sån vanlig hederlig 38 igen så kommer jag bli nöjd och inte känna den pressen och så kommer jag landa på stl 38. Men men, man kan väl drömma och tro annat så länge.

Vi kommer i alla fall att fortsätta som vi gör idag, så länge det känns bra.
Har ni hört talas om att gör man en sak mer än 19 ggr så är det en vana. Idag har jag varit på min 19:de morgonpromenad så nu borde det vara en vana.

VI KÖR SÅ DET RYKER!

Ensam på promenad. Husbandet o jag vaknade försent så husbandet går till jobbet istället..o jag nu. Inte missa en endaste gång.

                                                                                    Bilder lånade från här!

Igår var vi på kvartssamtal. Elliot´s tur denna gång. Som jag nämnt tidigare så har ju han det lite tufft i skolan just nu. Han har lite svårt att koncentrera sig och har lätt att liksom flumma omkring och inte göra det han SKA på lektionerna.

Igår när vi då stod där och pratade allvar med Elliot så sa plötsligt fröken.

"Det här skulle vi filma!" o så skrattade hon som fan.

Jag fattade ingenting…..

Men när jag tänkte efter lite närmare så var hela situationen lite rolig. Milo var nämligen med, han var på sitt absolut sämsta humör. Trött som en sengångare men vägrar ge upp och somna. Nån som känner igen det?
Jag hade honom i bilstolen, stod och vaggade med hela kroppen samtidigt som jag liksom studsade bilstolen upp och ner. Under tiden så pratade jag med rynkad panna (ALLVAR) med Elliot, helt andfådd men ändå jäkligt engagerad i det jag pratade om.

Det kanske såg skitkul ut, det måste det nog ha gjort eftersom hon sa så.

Så slog det mig. Vilka jäkla morsor vi e? Va? Snacka om o ha 1000 jäkla järn i elden, snacka om o ånga på som om det inte fanns en morgondag! Hahaha…. Här stod man som en galen liksom, vaggar bebis, snackar allvar om Elliots skolgång och planerar för hur framtiden ska se ut. 

Men så är jag, och kanske  andra morsor med flera barn oxå??? 🙂  

I alla fall så är det nya tag som gäller för min disträa unge Elliot! Jag kan slå vad om att jag har sveriges mest disträa 10 åring. Han är helt fenomenal, på vägen in till toan så kan han glömma att det var tänderna han skulle borsta när han kom in där och istället läsa en hästtidning på golvet. Han kan vara på väg att vässa pennan och på vägen komma på att han ska rita lite istället för att göra matte. Han kan glömma att ta på sig ena strumpan när han klär på sig och sätta sig och kolla TV istället. Han glömmer alla lappar i skolan, han glömmer kläder överallt (DYRT blir det), han glömmer sin cykel runt hela stan och så glömmer han bort att han ska ha matsäck till skolan varenda gång.

MY GOD

Undra om det nånsin kommer att bli bra detta? Ska jag få köra han till jobbet när jag är 70 bast för att han glömt att åka dit eller vad?? Ska jag påminna honom om varenda bröllopsdag och födelesedag i resten av hans liv?

Vet ni vad det roliga är? Att man säkert skulle göra det, en gång morsa……ALLTID morsa!!