När känslorna är "all over the place"....

Godmorgon!

Ja finisar, bråda dagar och inte den bästa bloggvännen. Nu har bloggen halkat lite på efterkälken här, men nu känns det som jag är lite mer på banan och allt kan bli lite mer normalt. Jag tror att man måste komma in i allt. Som nu, nu behöver jag komma in i det här med renoveringen och hitta en struktur i det också. Jag är nog mer för struktur än vad jag vill tro…. Ålderstecken?

Igår mosade jag på för glatta livet i kaffestugan. Glädjande nog fick jag en snabb fika med en av de bästa människorna på jorden. Min man. Han behöver vara tålmodig med mig just nu och gissa om han är det? När jag har mycket går allt väldigt fort. Mina tankar, mitt prat, mina känslor. Allt går i rasande tempo och det gäller att hänga med mellan stolarna. Beundrar faktiskt honom för det. För att han orkar med mig i allt det här. Jag är lite ”all over the place” som man säger och han bär mig med sina starka armar. När jag ger mig in i något så gör jag det till 100%. Är man en känslomänniska som jag är så hänger inte alla känslor med i allt och man får små meltdowns och tappar självförtroendet emellanåt. Men då är han där. Lyfter mig, påminner mig och får mig att hitta fokus på det som är viktigt och kul. Tony, läser du det här så vill jag bara säga att du är bästa människan på jorden. Min människa. ❤️