Do you speak English – No!

Halloj halloj igen!

Ja inte bara hudvårdsrutiner här i Schweiz utan nu har vi även varit ute på lite äventyr.

I förrgår tog vi tåget till Chur medan Thedde jobbade. En liiiite större stad än den vi bor i. Vi skulle leta efter en ny keps till Milo och så ville vi äta lunch och fika. På tåget har alla mask på sig, alltså man har mask överallt här typ. Svårt att vänja sig i början men nu är det som en jacka typ.

Glada att vara ute på tur med lilla familjen. 😀 Tågstationen är precis utanför där vi bor så vi går ca 20 meter så står vi på den. Himla smidigt.

Keps provades ut. Valet föll på den vita då den var lite mer stabil. Ur ”hur smutsig den blir” synpunkt var det kanske inte det bästa valet. Men men, det går väl att tvätta kepsar…. Han var i alla fall svinnöjd.

Milo fick välja matställe, ja och vad blev väl inte det då om inte Mc Donalds. Haha! Alltid…. Men det var faktiskt helt ok. Lite ärrade av maten hittills så kändes ett välbekant ställe faktiskt riktigt bra. Det glutenfria brödet var mycket bättre än det som finns i Sverige. Det som finns i Sverige är ju töööörrt som fnöske. Försök och vissla med lite törrt glutenfritt bröd i munnen så ska du se vad som händer? 😂

Vi hann med att besöka lite olika shoppingcenter. Handlade några tröjor.

Vi hann med att promenera lite i staden också. Maffig byggnad med en lika maffig port. Det finns många fontäner också och några statyer har vi också sett.

Vi avslutade med att fika på Maron. Ligger alldeles centralt i Chur. Dock så ska man förbereda sig på att personalen kanske inte är den trevligaste. När man frågar om de pratar engelska så svarar dom bara NO. Sen säger dom ingenting mer. Man står där som ett fån och ba: : ”Jaha, vad gör vi då tycker du?” Haha, så jäkla stelt. Man får försöka peka och hacka sig fram på någon konstig knackig tysk-engelska. Jag läste ju tyska i 5 är så mycket sitter kvar. Men här pratar man inte tyska, utan här kör man Swiss-Deutch. Man fattar ungefär 0% av det. Och då förstår jag ganska så mycket tyska…. Ja ni hajar dilemmat. Tony var i alla fall modig och stöpplade fram och körde tyska så brallorna höll på och ramla av. Det stod ju på vad varje bakverk hette så där stod han och sa högt och tydligt: OFENKÄCHLEIN så hela fiket hörde. Vi fick vårt goda fika och jag var en stolt fru! 😂 Efter fikat åkte vi hemåt igen, tog ca 10 minuter med tåget att komma hem igen.

Blev en väldigt mysig dag. I nästa inlägg ska jag berätta om vad vi gjorde igår.

Kram Nina