När olyckan var framme

Obs: Varning för lite obehaglig bild längre ned. Tänker om du är känslig för sår/blod.

Tänk så snabbt en olycka kan vara framme? På ett ögonblick kan man skära sig så illa så det slutar på akuten. Milo ringde igår kväll lite skärrad och förklarade att han hade skurit sig illa på ett fotbollsmål och hade fått ett sår på låret som såg riktigt läskigt ut.

”Ska vi hämta dig” frågade jag!

”Nej jag står på elsparken och är på väg hem” svarade han.

Jag älskar inte att titta in i stora sår, så tur var väl att Tony var hemma. Tony är lugnet själv, han går aldrig upp i atomer eller blir rädd eller skärrad. Han håller alltid lugnet. Så av naturliga skäl var det han som fick kolla såret. Efter en halv sekund sa han att det bara är att åka till akuten. Då förstod jag att det inte var ett ”normalt” sår. Där satt jag med alsollösningen, förband och kirurgtejp och insåg att det inte behövdes nu.

Så tapper och modig. När man aldrig fått ett stort sår eller sytt så var detta såklart en obehaglig upplevelse. Tony textade hela tiden från akuten så jag var med på vad som hände. Han hade varit så duktig. Läkaren hade förklarat att såret var ovanligt djupt, det brukar sällan skära sig igenom så många hudlager så det måste varit något rejält vasst som gjort detta.

Igår kväll när de kom hem efter akuten så pratade vi länge om vad som hände. På vägen hem hade de åkt förbi fotbollsplanen för att se vad som kan ha skurit upp hans ben? Vi tänkte så vi kunde säga till så inte fler barn råkar ut för samma. Han minns bara att han sprang förbi målet och där någonstans så small det bara till och så det hade han ett stort gapande sår på benet. Tankar om att någon skulle kunna ha placerat något där slog oss också, man vet ju aldrig?

Dom hittade dock inte vad orsaken kan ha varit. Tony letade länge vid just platsen det hände men inget. Det enda han kan tänka sig är att det står ut en mutter en bit som sitter i målet, att den på något sätt tagit så illa att den skar upp benet.

Aja, idag blir det en vilodag från skolan. Såret sitter illa till enligt läkaren då den är i närheten av knät så ingen gympa eller ansträngning så länge som stygnen sitter på heller.

Nu för han krya på sig så han är fit for fight när sommarlovet startar. Tur i oturen att det inte blev allvarligare, ja så tänker jag alltid.

Vi hörs sen!

Kram Nina