På Fredag är det äntligen julafton. Det har varit en konstig julkänsla i år för mig. Har känt mig lite ”efter”, har inte hängt med i tempot. Missat att tända ljusen på advent, inte haft något speciellt inplanerat utan allt har varit lite spontant. Har på något sätt en dålig känsla kring det, sen funderar jag på varför jag tycker det är dåligt? Hur kan något vara dåligt? När man har allt man kan önska sig? Gissar att det är i-landsproblem. Ska ändra mitt mindset kring det, så kan man inte gå och tänka, snacka om negativ. Kolla tillbaka i mina jularkiv här i bloggen, har sparat sen 2010 med speciella jularkiv. Så otroligt värdefullt för mig.
Julen 2014 vågade Milo krama jultomten för första gången. Då hade han precis fyllt 6 år. Magnus firade med oss hemma hos mamma och pappa.
Syrran, jag & pappa hade vår traditionsenliga fika på Drott på julaftonsmorgon. Detta började vi med för läääääängesen, pappa har jobbat så oerhört mycket under vår uppväxt så vår alldeles egna fika med honom var bara då. Idag är pappa närvarande och jobbar mindre, vi har dock hållit i traditionen för att den är så mysig.
Jag följde med mamma & pappa på den finska julottan. Såååå mysigt var det minns jag. Har inte gått sedan dess.
Det jag inte visste då var att jag bara någon vecka efter jul skulle hamna på sjukhus, jag var så galet sjuk och höll på att råka ut för sepsis då jag hade en allvarlig infektion. Febern steg, infektionen galopperade så det blev ambulans till Uppsala. Blev akutopererad och hade ett smärre helvete i år efter det.
Julen 2015 fick jag äntligen berätta att min syster var gravid. Där inne gömde sig underbara Edward. ♥️
Julen 2016 fanns Edward hos oss. En underbar jul hos mamma och pappa minns jag. Juldagen med Tonys familj.
Julen 2017 var det jullunch hos oss. Började såklart med den traditionsenliga julfrukostek på Drott. Eftermiddag/kväll tillbringades med Tonys familj. Så gör vi vartannat år. Vartannat firar vi helt och hållet med mamma och pappa och juldagen med Tonys familj.
Julen 2018 firade vi i Bjursås, åh vad det var mysigt. En av de bästa jularna någonsin. Älskade det! Vill fortsätta med det faktiskt. Får nog bli det bästa år!
Julen 2019 bröt vi vår svit med fika med pappa, däremot så satt det så hårt inrutat i mig så jag tog med lilla familjen på fikat istället. Sedan väntade en jullunch hemma. Eftermiddag kväll tillbringade vi hos Tonys familj. Här hade vi ingen aning om vad som komma skulle, i januari fick vi det första covidfallet i Sverige, resten är historia.
Julen 2020 var sig inte alls lik. Mitt i en pandemi, pappa låg sjuk i covid och mamma hade precis börjat bli bättre, också sjuk i covid. Vi firade med Magnus & Maria och barnen. Alla testade sig innan för att vi skulle kunna vara tillsammans minns jag. Tonys mamma & pappa var över och åt jullunch, dom testade vi också innan. Det var första gången jag fick krama Tonys föräldrar på nästan 1 år. Tårarna bara rann. En testad tomte kom också förbi…. Ja fy farao så det var alltså. Men vi fick en mysig jul trots allt. Det var allt vi hade kunnat önska oss med tanke på förutsättningarna.
I år är det kanske säkrast att testa sig för att vara på den säkra sidan. Ovaccinerad/vaccinerad, verkar inte spela någon roll, alla sprider smittan.
Ser i alla fall fram emot en skön jul med nära och kära. Denna veckan går vi all in på mat och bakfix till julen.
Kram Nina
Hej! Var det på din blogg jag såg Lindex pileväska? Om så fallet är kan du länka till bloggisidan. Kram
Nej tyvärr, då har du nog sett det någon annanstans.
Matplatsen??🤗
Tack