Sista dagen i Schweiz och ett vemodigt farväl

Halloj & Gokväll!

Ska snart ta kväll, tror t.o.m. att jag ska gå och lägga mig i sängen och vila. Som HSP person blev flygningen och allt lite mycket för mig. Så nu har jag jobbat hemifrån med morgonrock hela dagen. Känner mig hängig så behöver ladda om lite.

Ja vår sista dag i Schweiz blev solig och härlig. Vi tog en promenad till Theddes lägenhet för att hämta hans bil och ta oss till matchen i grannstaden.

Kvistade förbi denna enorma rosmarinbuske, den där skulle man ha utanför dörren. Då skulle man ha rosmarin i 5 år.

Gick också förbi detta drömhus som ligger med utsikt över bergen. Så fint!

Vi gick också förbi ett av alla destillerier. Såna fanns det väldigt gott om även om det bara finns ca 3000 invånare i Maienfeld. Vinrankorna står verkligen på rad.

Kan säga att det var mäkta smarrigt att mumsa på den här syltmunken. Innan Theddes första match började hann vi med ett besök på bageriet. Vi fikade så gott, t.o.m. tet som jag fick smakade magiskt gott.

Laddade till tänderna satt vi på läktaren och vinkade åt Thedde. Det gjorde vi varje gång, blev nästan som en sån tur-ritual.

Så galet nervös match så vi alla höll på att gå åt! Detta var U21 laget. Till slut vann de på Golden Goal i förlängningen. Efter denna så var det bara för Thedde att ladda om och ta hand om herrlaget som hade match direkt efter. Också så himla spännande som de till slut vann.

Vi fick uppleva allt på den där läktaren! Schweiziska klockor och allt som låter högt fanns på den där läktaren alltså. Så kul att se. De går verkligen in för sin innebandy.

På kvällen efter matchen packade vi ihop. Morgonen efter var det dags att åka hemåt. Det såg inte så lovande ut med min väska här. Men den gick igen. Haha… chock!

Det var med vemodigt hjärta jag knäppte av sista bilden upp mot bergen innan vi gick mot tåget.

På kvällen kom Thedde över till oss och vi sa hejdå, fällde en pyttetår men kände mig stark. Annat var det när han kom för att säga hejdå till oss på morgonen vid tåget. Åh herregud vad tårarna forsade när vi vinkade när han stod kvar på tågstationen. 😭😭😭💔💔💔 Kände som hjärtat skulle brista. Vill skrika ”Följ med hem och sluta upp med dom där dumheterna”. Men jag vet att detta är något av det bästa han kommer ha gjort i sitt liv. Den utveckling som han kommer få erfara kommer verkligen vara fantastisk. Så det är klart han ska vara kvar…. Men hade jag fått välja fritt från hjärtat hade jag sagt åt honom att nu fick det vara slut på dumheterna. Haha..

LX1250 mot Stockholm väntade vi på. Vi började med frukost på flygplatsen.

Lite spex när den här ungen ska vara med på bild. Haha….

Vi var tidiga till flygplatsen så det var riktigt skönt att ta det lugnt och inte stressa. Fick dock sån jädrans hjärtklappning. Får för mig att kaffet kanske inte var decaff fast det stod så. Det dumma var att det satte igång lite katastroftankar i min kropp och knopp så flygningen blev lite jobbig för mig till en början. En del av de där panikkänslorns återkom och det var lite som förr när jag fick panikattacker. Fick jobba stenhårt med mig själv. Tack och lov så lättade det lite, fick också ta ett par glas bubbel väl uppe i luften så då lugnade jag ned mig.

Detta kallas för Ninas survival-kit. Lyssna på ”Shiver” med Ed Sheeran på repeat på hög volym. Av med masken (man får ta av om man dricker eller äter). Och ett glas champagne. Älskar förresten mitt Airpod case från Ideal of Sweden. Finns HÄR. Finns massa fina att välja på HÄR.

Milo och Tony spelade spel framför mig. Jag fick sitta lite för mig själv som en vinkärring jag. 😂 Tony skulle köra bilen när vi landade så han drack alkoholfritt. Annat var det som sagt med vintanten bakom.

Skönt också när maten kom, då kunde man fokusera på sånt och alldeles snart så var jag på banan igen och det kändes helt ok att flyga.

Milo fick äntligen sina Macarons. På vägen dit så såg han att det fanns att köpa men då hann vi inte. Nu var han snabb på bollen och så fick han äntligen sina Macarons. Det är lite kul med det här. Jag har bakat det kanske 3 ggr i mitt liv och lyckades en gång. Svåra jäklar att baka det där tycker jag så jag gillar det inte överhuvudtaget. Nej men då är det såna han gillar mest av allt! Hur typiskt? 

Till efterrätt….världens godaste choklad! Är det något Schweiz kan så är det sin choklad och sin ost.

Bilder uppifrån 10.400 meter höjd. Maffigt och samtidigt lite läskigt. Landade sedan i ett regnigt Stockholm. Jag var så svettig om händerna så telefonen sladdrade runt lite hur som helst. Landningen genom de tjocka regntunga molnen blev lite hoppig och svajig. Ogillar det så starkt. Men man har inte mycket att säga emot, det är liksom bara att genomlida det.

Glad varje gång jag gjort det och klarat av det. Det innebär att jag utsätter mig för det för att få uppleva saker och som i detta fall få träffa min son.

Såhär såg vägen hem ut sen. Regnigt, mörkt och blött. Det var dock mysigt att landa hemma hos Mellan och Majlis. Hon blev glad över att se oss, och vi henne.

Thedde har skickat bilder idag och solen har gassat från en klarblå himmel i Schweiz. Det hade känts lite konstigt att vi inte längre var kvar tyckte han. Men han var glad att vi varit där och fyllt på energierna. Han är familjär vår pojke och det tycker jag är så härligt. ❤️

Nu ska jag snart krypa ned i sängen, tar en liten ”nattamacka” bara.

Kram Nina