Heeeej!
Idag är det ”Mellans” dag. Han fyller 23 år, känns galet konstigt att han funnits i mitt liv mer än halva mitt liv. Så stolt över den här pojken alltså, han som verkligen valde att gå sin egen väg i livet. Att ha varit utsatt och retad i mer än halva sitt liv, och nu ha hittat ”hem” i sig själv och leva sitt liv fullt ut. Så viktigt. Nu är vi där, det som bara var en dröm förut…. Sånt kämpande det varit men nu har det gett frukt. ❤️
Vi firade honom med släkten igår hemma hos oss, tog inte en endaste bild. Haha…. Hade fullt upp.
Vi startade dagen idag med att ta en promenad på favvostället. Energi energi energi, älskar dessa promenader verkligen. Man kan känna sig så nere och deppig, men sen tar man en promenad här så vänder livet. Tony känner lika…. JA, så snacka om att man vill göra det här varje dag.
Nu ska jag kvista vidare. Ska ses med ett litet tjejgäng som jag hängde med mycket mer förr. Äntligen har vi fått till en eftermiddagsfika idag. Så mysigt!
Hörs sen!
Kram Nina
Åh va ledsen man blir att höra han blivit retad😢 det är vanligt tror jag och även om man inte blir retad jämt så tror jag att vi alla känner någon/några gånger i livet att känner sig utsatt med smågliringar och att man känner sig osäker.
Det är ju så att barn inte förstår konsekvenserna.
Jag hoppas att vi blivit bättre på att se och agera i vuxenvärlden. Man vill inte att någon ska behöva vara ledsen😢❤️