Ångestattack efter hjärtsnurp och vackra Gotland

Innehåller annonslänkar genom reklam för Cellbes

Godmorgon!

Vaknar upp i stugan i Slite, så skönt att inte känna någon stress för att gå till hotellfrukosten. Snacka om grova i-landsproblem men ändå värt att reflektera över. Att passa en tid på morgonen på semestern är ändå inte optimalt för att stressa ned, här i stugan får alla sova så länge dom vill och så äter man frukost när man känner för det.

Igår startade jag morgonen med en promenad, dock en promenad som slutade med lite ångest. Berättar mer om det längre ned.

Visby som just håller på att vakna är i alla fall magiskt. Det är verkligen något sånt magiskt med den här ön.

Gick jäms med strandpromenaden. Det fläktade på rejält men så skönt att promenera ändå. Jag gick i snabbt tempo och ungefär halvvägs in i promenaden fick jag några riktigt grova extraslag på hjärtat. Mitt järnvärde är riktigt lågt just nu, har haft en superriklig mens med byte av superplus o.b. en gång i timman. Ännu värre när det är som värst. Bara blöder igenom direkt. Då får jag i alla fall så grova extraslag som nästan sätter igång mina hjärtrusningar.

För att dra en lång historia kort, jag är född med en extra ledningsbana i hjärtat. Typ en extra åder i hjärtat som kan skapa rundgång på hjärtslagen. Ett anfall ger en puls på drygt 220 slag i minuten och kan hålla i sig i allt från några få minuter till 30 minuter. Åkte in och ut på sjukhus med ambulans i 20 årsåldern. Blev remitterad till kardiologen som 23 åring (just fått Thedde) med många utredningar och till slut ett försök med palpation. Efter 5 timmars försök så gav de båda specialisterna upp. Det gick inte att hitta ledningsbanan för att bränna bort den. De hade kunnat göra en sista grej men då skulle jag fått hjärtstillestånd en stund och dom skulle satt igång mig igen. Men med en 6 månaders pojke så kände jag att nä….. nu räcker det. Jag var helt förkrossad, trodde jag skulle slippa de obehagliga rusningarna. Rusningarna i sig är inte så farliga om de inte håller på i timmar och om jag inte svimmar av dom. Men dom är vidrigt obehagliga, och varje gång blir man livrädd. Jag måste också lägga mig ned och ha någon i närheten som kan lugna ned mig för jag får sån grov ångest av dom.

Dock så sa läkarna något som faktiskt visade sig stämma. Dessa ledningsbanor blir nämligen bättre av att föda barn. Det är något med mer blod och att venerna vidgas. Ju fler barn desto bättre. Dom rekommenderade mig faktiskt att skaffa många barn. 😀 Efter jag fick Milo så har jag kanske haft 4 anfall allt som allt. Nu var det väldigt många år sedan sista anfallet dessutom. Ja tills igår morse när mina extraslag nästan kickade igång ett anfall. Men, det satt liksom igång men slutade lika tvärt, fick sån galen ångest så benen blev som spaghetti. Har råkat ut för detta några ggr just runt mens och det är lika skrämmande varje gång. Fick ringa till Tony och ha honom i telefonen för att lugna ned mig.

Lyckades i alla fall ta mig hem, lite uppskakad men kunde ändå bli lugnad av att ha Tony i telefonen och gå lite försiktigt hemåt. Gick förbi Kallis på vägen hem. Här har man partat järnet ett par ggr.

Där uppe med dom platta 8 takfönstren stod Tony och vinkade när jag väl var hemma igen. ❤️

Alltså Gotlands gator. Jag blir verkligen kär varje gång. Nu får det inte gå så många år emellan.

Klänning tyvärr slutsåld finns ett likadant fint linne HÄR på rea // Jeansjacka Love Forever (tyvärr slutsåld) // Sneakers HÄR // Hatt från en inredningsbutik här på Gotland.

Apropå klänning så tipsar jag om denna som jag hade på mig när vi hade sista dagen med Thedde i Strängnäs. HÄR finns det några kvar.

Efter en rejäl frukost var det i alla fall dags att packa och checka ut från hotellet.

Vi reser allt annat än lätt. Haha! Som vanligt när vi är ute och far, 4 av väskorna är dock mina. Gud, jag säger ju att jag hatar och packa. Slutar alltid med att jag tar med mig hela hemmet typ.

Vi vinkade hejdå till vårt hotell och packade bilen med våra väskor. Sedan väntade en dag på Visbys gator. Vi besökte marknaden på torget där Tony och jag köpte oss ett varsitt smycke. Ska visa sen. Sedan besökte vi Visby domkyrka och passerade även S:ta Katarina ruin.

Så mäktig och stor kyrka mitt i allt. Som sagt, Gotland är inget annat än magiskt. Jag skulle verkligen vilja besöka det även när det inte är säsong.

Tony tog så många vackra bilder här. Jag måste verkligen tipsa om hans nya fotosida på Instagram. Finns HÄR (följ gärna). Där samlas hans foton som han tar nu. Här är några, kolla bara:

Jag ska göra om hemma till hösten lite och då ska några av dessa bilder få bli posters. Han är så begåvad. Har alltid tyckt om att fota men aldrig haft en ordentlig kamera. Men nu så.

Hepp, dags att ta tag i dagen. Ska jobba undan lite och sen börja förbereda frukost till min lilla trötta familj här. Vi hörs lite senare.

Kram Nina