Hur vi håller kärleken vid liv

Wow! Ja var börjar man när man haft livets dygn? Ibland är det bara sååå värt att få komma iväg på tu man hand och bara njuta av varandras sällskap. Älskar det och älskar han. ❤️

Förväntansfulla och laddade för att ta vara på varandra och lugnet kvistade vi in på Ellery Beach House vid 11 tiden.

Vi hade bokat solsäng och blev genast skickade till livets poolområde. Bara solsängar, en uppvärmd pool (32 grader – en Nina vänlig pool) och en bar som stod öppen. Pattsvetten kom som ett brev på posten då det var ungefär 147 grader varmt. Tur det fanns parasoller säger jag.

Iskalla glas bubbel och en burrata till lunch. Allt sittande i solsängen, ja men det kunde helt enkelt inte bli bättre.

Världens bästa solhäng blev det. Vi låg kvar hela dagen, åt gjorde vi också nästan hela tiden. Haha, så typiskt oss. Så är det när man älskar mat. Jag ÄLSKADE också att bada i den uppvärmda poolen. Så himla härligt att bada när man knappt kände att vattnet nuddade huden när man klev i. Exakt en sån temp som jag vill ha.

Många badklädesbyten senare så gav vi oss av till vårt rum. Lyckades inte fånga en enda bild från rummet dessvärre. Men ett svalt ljuvligt rum med AC som såg till att vi hade 19 svala grader. Det var behagligt att duscha och snida om till middag.

Jag, dagen till ära, i utsläppta tuttar. Tror det var första gången någonsin som jag gick utan BH i en klänning. Hur skönt som helst i värmen och faktiskt inte så läskigt som jag trodde. Såklart att man fick hålla lite ordning på hängnassarna men så skönt att slippa bh:n.

En härlig middag blev det för oss, vi satt och prata och bara njöt så himla länge. Mätta och belåtna tog vi sen en sista sväng förbi poolområdet för att se hur mysigt det var där.

Många avslutar nog kvällen med ett dopp, det såg väldigt härligt ut men klockan var nästan 11 här och vi båda kände att man var rätt trött efter en heldag i solen. Vi längtade rätt mycket efter vår kingsizebädd med krispiga hotell lakan och ett nedkylt rum. Jag sov som en liten prinsessa ska jag säga, vaknade till vid 4 på morgonen men somnade om så himla skönt. Sen hade vi frukost bokat redan kl 8. Vi ville upp tidigt för att kunna njuta av poolen lite innan det var dags att checka ut och åka hemåt igen.

Frukosten intogs ute på taket. Ämen, kolla in vyn. Kan säga att det sög av välbehag i magen att sitta där.

Finlandsbåtarna som åkte förbi och sitta såhär nära havet och bara njuta av allt. Så jädra tacksam att jag får leva och uppleva det här. På riktigt alltså.

Kul bild på Tony som just tar en rejäl tugga av mackan. 😅 Vi satt länge och bara mös! Så himla ljuvlig frukost. Det fanns ALLT! T.o.m färskpressade olika juicer och smoothies – Ämen jag höll på att smälla av. DET är höjden av lyx om ni frågar mig. Skulle jag någonsin bli rik så skulle jag ha en egen kock som kunde göra exakt så här lyxiga frukostar varje dag. Haha!

Vi avslutade med ett par timmar till vid poolen innan vi slutligen checkade ut och begav oss hemåt. Så nöjda, så lyckliga och tacksamma och fyllda av ny energi. Gud, jag rekommenderar verkligen alla att försöka ta tillvara på varandra någongång då och då. Det behöver ju inte handla om att det ska vara på något lyxigt ställe, det kan ju faktiskt också vara något annat härligt man gör tillsammans. Kanske bara stanna hemma men skaffa barnvakt, laga en god middag, klä upp sig och dricka något gott. Sitta på balkongen/altanen och småprata med ett glas på kvällen, ta en dusch ihop och sova ostört en natt.

Så har vi gjort för att hålla kärleken levande. Ibland får jag frågor om det. ”Hur gör ni för att hålla er kära”?

Jo men just sånt här. Att bli lite till sig i trasorna av sin snygga man som är solbränd och har klätt upp sig är sååå härligt. Att få prata klart meningarna och verkligen se sin partner. Vi firar alldeles snart 15 årig bröllopsdag, varit ihop i 18. Älskar honom av hela mitt väsen, mer och djupare för varje år som går. Att ha fått se honom utvecklas från en oerfaren 23 åring till den underbara trygga man han är idag har varit en upplevelse. Jag är så glad att jag fått vandrat vid hans sida i så många år. Allt som hänt under alla dessa år. Allt vi gått igenom tillsammans. Min psykiska ohälsa med ett extremt hemskt mående i många år, barnlöshet med flera missfall och allt kämpande, 3 år tog det innan vi fick Milo. Att ha det tufft ekonomiskt, småbarnsåren med ett barn som inte sov en hel natt förrän han var 4, tonårsbarn som revolterar och är fulla som ägg, tonårsbarn som inte kom hem på natten, all oro kring dom. Oro för framtiden, jobb som försvunnit medan man var föräldraledig så man blev tvungen att sälja huset…. Vänner som svikit….. Men gud, allt man gått igenom, men man har gjort det tillsammans. Vandrat vid varandras sidor och ändå haft varandra att luta sig mot när livet varit alldeles för tufft.

Jag är tacksam för Tony varje dag. Varje dag försöker jag säga tyst i mig själv, ”tack för att jag får ha dig”. Det är ingenting självklart. Sen ska jag säga att jag kan vara rosenrasande på karln emellanåt. Vi bråkar precis som alla andra, gud…. Jag är finsk med ett jädra temperament. Så det kommer jag aldrig sticka under stolen med. Jag tampas dessutom med jorden förklimakterie så ni kan ju tänka er. Tony kan också vara en riktigt sur-k*k emellanåt (ursäkta ordvalet men kan inte hitta något mer målande). Men vi är också bra på att sonas. Att prata ut om det som gör att vi bråkar. Det är nog ytterligare ett knep att hålla liv i kärleken. Att reda ut alla bråk. Inget får bli kvar där under västen och pysa ut ond energi och påminna om något negativt, allt måste upp till ytan. Berätta för varandra hur man känner och upplever saker när man är oense. Att försöka förstå den andra är A och O. Man får en helt annan förståelse och empati för den andre på det sättet.

Ett knep jag har är att också sätta sig in i den andres situation. Hur skulle jag känna om han gjorde eller sa så mot mig? Där får man också rätt klara svar på hur man kan och inte kan bete sig mot varandra.

Ja så har vi gjort, alla gör olika men för oss har detta fungerat bra. Vi är fortfarande kära och varandras bästa vänner. Jag är passionerat förälskad i honom än. Trånar efter honom ibland så jag hjular tammefasen. Det finns ingen som han för mig…. Så är det bara. ❤️

Sen var det hem till verkligheten igen. Haha, så känns det ju när man upplevt något sånt här. Det blev bad med Milo och kompis på Fjärdhundrabadet. Tony lyckades fånga en bild som inte är så vanlig numera. Att jag solar, men jag har solat lite nu.

Väl hemma så hoppade Tony i vår varma bubbelkopp. Han är inte klok. Själv stod jag mest och svalkade mig i uteduschen. Så skönt!

Nehe, nu måste jag ge mig ut på min promenad innan det blir aaaaalldeles för varmt igen. Vi hörs lite senare!

Kram Nina