Att vara HSP person och titta på åttondelsfinal i fotbolls EM med Sverige i spetsen, när fy farao vad jag har våndats.
Sverige är utslaget ur EM. Den här galet roliga folkfesten som det blir är över. Vi har en urgrundsledsen 12 åring här hemma som jag fått trösta.
Alltså, det vet vi ju allihopa. Det är bara fotboll, men satan som det ändå känns i hjärtegropen när allt detta roliga inte får fortsätta.
Vår ”sista” fotbollsstudio flyttades ut. Magnus, Maria och hennes Noel (ja det är lite lustigt att min bästa vän Marias son också heter Noel) var här och mös med oss. Så kul med folkfest ju, vi har gått all in på varje match! ❤️🇸🇪
Jag flyttade dock in i uterummet för att sitta bakom TV:n, klarade inte av och titta. Mina nerver i såna här sammanhang alltså…. Haha!
När förlängningen startade åkte Magnus o ligan hem, vi packade oss in i uterummet och kollade resten. Nja, jag kollade inget mer efter förlängningen startade. Var alldeles för nervös, låg i soffan och höll för öronen. 😅😅😅
Men men, livet går vidare, så är det även om man har en 12 åring som gråtit och varit arg. Vi pratade en stund innan han somnade och det kändes bättre då för honom.
Sportens härliga sidor är ändå hur det engagerar oss människor.
Imorgon ska jag berätta något roligt, så håll utkik här på bloggen.
Kram Nina