Latmasken här

Gokväll raringar!

Idag blev det en härlig dag även om det känns som jag drabbats av latmasken. Vi har i alla fall varit ute på promenad hela familjen, vi har ätit frukost vid tv:n, Milo har varit ute med kompisar i pulkabacken (ja vi har äntligen liiiiite liiiite snö), jag har sovit i soffan en stund, vi beställde foodora istället för sushi till lunch och nu sitter jag här och skriver till dig.

I morse fick jag med mig familjen på morgonpromenaden. Vi behöver komma ut lite eftersom de allra flesta dagar tillbringats hemma innanför de 4 väggarna. Som sagt så har vi ÄNTLIGEN fått lite vitt på backen här hemma. Snacka om att det ljusade upp världen direkt, precis vad vi behövde nu.

Frukost vid TV:n blev en mysig historia. Jag satte igång en film åt oss. Det som hände sen var verkligen härligt. Som ni alla vet så är ju Majlis kär i bara mig kan man säga. Hon ligger nästan alltid bara hos mig och har nog faktiskt sett Milo som en rival. En rival om mig. Inte så att hon är elak mot honom men om jag sitter nära Milo och vi småpratar med varann så kommer hon farandes och ska lägga sig emellan. Väcker jag Milo och sitter på hans sängkant så kommer hon som ett skott och ska gå emellan.

Idag när Milo låg i soffan så kom hon och valde hans knä självmant även om jag satt bredvid. Milo blev sååå himla glad, för detta är nog det enda han velat sen vi fick hem henne för över 3 år sedan. Jag fick lägga frukosttallriken på bröstet på honom så han ändå kunde äta frukost för han ville ju inte flytta sig när han äntligen fick henne att vilja vara hos honom. Så sött! ❤️

Alltid älskat hans röda kinder när han varit ute. Sen han var liten har hans kinder verkligen blivit sådär härligt äppelröda. Ungar med röda kinder ser så friska ut. Här hade han just kommit in från pulkabacken, wow vad dom hade åkt.

Ja som du ser så har vi full jul fortfarande. Jag har inte känt att jag velat plocka bort något ännu så det har fått vara kvar. Jag känner att man hinner med det där med krispiga tulpaner och undanplockat sen, jag vill inte börja längta efter våren riktigt ännu för det är ju ett tag kvar. Väntan blir ju så oerhört lång då känner jag. Dock så ska jag vara lite smart i år och ersätta varje julig ljuskälla här hemma med något vanligt sedan. Det är ju det man oftast tycker blir så tomt och konstigt när julen försvinner, det härliga ljuset försvinner ju också.

Apropå kärleken från den här hårbollen så sitter hon här på min mage, hon fick syn på ett flygfä precis. Det är prick det roligaste hon vet i livet, att jaga fjäderfän. Ja det och vår lasermätare. En röd laserstråle som hon kan jaga sönder. Då leker livet. Haha…

Nu ska jag sätta tänderna i den här chokladen. Min vän Satu hade inte bara med sig en ring, hon hade även med sig god apelsinchoklad. Ni vet ju mitt galna craving på apelsin-Daim för något år sedan, apelsin och choklad är den godaste kombon.

Hörni, ha en fin kväll nu. Ska titta på ”Halv åtta hos mig” nu.

Kram Nina